| Namn | Kommentarer |
Tomas
 don_tomaso_jr@hotmail.com | 29-04-2008 - 14:37 - från c-2c7ae353.610-7-64736c10.cust.bredbandsbolaget.se
Hej alla!
Ville bara höra om det är någon annan som beställt böcker/CD's från Wapnick'arnas hemsida http://www.facim.org ? Beställde 4 böcker och 2 CD... Gissa om jag fick en chock när räkningen kom (man får inte veta frakten i förväg)...
$68.80!!! Med andra ord över 400 spänn! Nog för att man ska förlåta men... ;-) |
| Martin | 07-04-2008 - 01:16 - från 84-217-95-89.tn.glocalnet.net
En workshop med Kenneth och Gloria Wapnick med temat "The real world", samt lite annat smått och gott, och mer eller mindre välbekant ;)
http://www.youtube.com/user/FndtnACIM |
den moderna munken
 http://www.mirakelbloggen.blogspot.com/ | 12-03-2008 - 16:50 - från c213-89-103-64.bredband.comhem.se
Hej Catharina!
Frågan du ställer ställs nog av alla vid någon tidpunkt, verkar det som :).
På frågan finns egentligen inget svar, bara en upplevelse som fråntar den dess giltighet.
Standardsvaret på problemet brukar vara följande:
Frågan om varför Sonen skilde sig från Gud är inte en fråga utan att påstående. Frågan påstår att separationen är ett faktum. Den Helige Ande svarar att den INTE har skett.
Jag tror att anledningen till att svaret på problemet är en UPPLEVELSE, är att vi ÄR i tanken om separationen när vi ställer frågan.
Jag tänker på separationstanken och tiden som en och samma sak. Tiden är som en "utvikning" från Sanningen, och så länge som vi tror på tanken, så är vi kvar i tiden. Tiden bara fortsätter och fortsätter då. Vi verkar "fast" i det där ögonblicket där tanken tycks giltig.
Men så fort vi släpper separationstanken, så tar tidens utvikning slut och vi är vid utgångspunkten igen, där vi egetnligen varit hela tiden. Då framstår tiden som helt ogilitig för i evigheten har INGENTING hänt. När man har den upplevelsen så förstår man, men att det är svårt (kanske omöjligt) att förstå inom ramen för egots tankesystem.
Jag kan förstå att det här kan verka som ett otillfredsställande svar. Om frågan känns mycket påträngande så kanske det bästa är att gå i n i själva känslan som frågan för med sig och be Den Helige Ande att hjälpa en att se och uppleva det hela annorlunda. Själva tanken "Varför gjorde jag det?" och känslorna vi förknippar med det, är ju det som upprätthåller separationsillusionen. Men du gjorde det inte! Det finns ingen separation! Vi är i en illusorisk tidsloop som ÄR separationstanken. Men den är inte verklig.
Om du inte upptäckt det än så finns det en diskussionsgrupp på Yahoo om The Disappearance of the Universe. Där kommer den här frågan upp med jämna mellanrum, och det går bra att lyfta den igen. Det brukar vara väldigt fina samtal där så det kanske kan vara en möjlighet.
Vad gäller var skuld och rädsla kom ifrån, så tänker jag att skuld och rädsla och separationstanken är ett. Separation är omöjlig, och när vi tänker det omöjliga, så följer andra omöjliga föreställningar med. Man kanske kan tänka i termer av ljus och mörker. Om man blundar för ljuset (en sekund ;)!) så har man mörker, och mörkret tar en massa olika former, men så fort man öppnar ögonen igen så har man ljus. Jag tror inte skuld och rädsla fanns i Himmelen, utan att skuld och rädsla är en del av den illusoriska tanken.
Kram till dig och hoppas du får frid med denna fråga snart :). (Och som sagt testa Yahoo-gruppen för där kan man få superbra svar och mycket vänlighet.) |
Martin
http://www.responsability.se/GaryRenard.aspx | 12-03-2008 - 05:34 - från 192.168.8.7
lr den här länken.
:D |
Martin
http://www.responsability.se | 12-03-2008 - 05:30 - från 192.168.8.7
LOL. ;D
Har nyligt fått min första dator är inte så säker på "musarmen" än. Denna länk är korrekt.
Vi kanske "syns"!
;)
|
Martin
http://http://www.responsability.se | 12-03-2008 - 05:24 - från 192.168.8.7
Ursäkta, pröva denna länken om den 2:a inte "gör det".
Ha kul! |
Martin
http://http://www.responsability.se/GaryRenard.aspx | 12-03-2008 - 05:22 - från 192.168.8.7
Biljetterna till Garys workshop i sverige 28:e maj är släppta! klicka på hemsidan angiven(dock inte min) för att komma till arangör sidan och boka därifrån.
Kärlek och Frid
Martin |
Elisabeth Kullgren
e_kullgren@hotmail.com | 25-02-2008 - 11:04 - från lda008.lul.se
Ett boktips om en mycket befriande bok som tål att läsas flera gånger.
Oändlig kärlek är den enda sanningen, ALLT annat är en illusion. Förf. David Icke. |
Chatarina Bergman
chatarina@live.se | 23-02-2008 - 18:18 - från d83-183-40-208.cust.tele2.se
ETT BREV TILL GUD
Jag tror att när man dör så återförenas anden med dig i ljuset. Sedan om man stannar där eller reinkarnerar tillbaka till jorden eller en liknande plats är jag osäker på. Jag tycker visserligen att det låter vättigt att jag återvänder hit för att minnas vem jag är till fullo. Enligt kursen kan man bespara sig tusentals år (!) genom att tillämpa förlåtelseprincipen. Varför måste det ta sån himla tid med att minnas vem jag är?
Varför separerade jag mig från dig från allra första början? Jag vet att jag inte ÄR separerad från dig utan endast drömmer en mardröm. Vad är det som gör att det, enligt jordisk linjär upplevelsemässig tid, tar sådan sjukt lång tid att skala av egot?
Jag tycker inte att det finns ett vättigt svar någonstans att få om HUR det kom sig att jag hamnade här på jorden. Gud, min vän – VARFÖR? Varför kom jag på tanken att jag kunde separera mig från dig? Jag tycker att detta är en mycket viktig fråga, och jag tror att det är många som skulle vilja veta för sin egen del. Det där med att du ville se dig själv upplevelsemässigt köper jag inte alls! Det låter helt orimligt. Du har ju inga behov (förutom att få alla människor att vakna upp)
Jag har läst hundratals gånger att det finns bara en av oss, dvs. Enheten eller Etthet. Jag tror på det! Det finns inte miljarder separerade själar på jorden, utan endast EN. Ok, jag har fått detta bra förklarat i boken Bortom universum, men frågan om Varför ”separationen” inträffade finns det inte något rakt svar på. Varför det? Är det så himla svårt att förklara att det inte går? Om det är jag själv som har gjort detta misstag, så är jag nog i stånd till att få en förklaring till mitt beteende. Pröva mig! Jag kräver ett svar på denna fråga av dig, min vän GUD!
Alla andliga böcker handlar alltid om HUR man ska ta sig tillbaka till vårt sanna tillstånd, eller HUR man vaknar ur drömmen, men ingen bok finns som berör ämnet hur vi somnade.
Vad är det som säger att jag inte gör om samma misstag igen, när jag väl (efter alla tusentals år) lyckas ta mig hem. Det står att allt ska glömmas bort, så jag hoppas att det här inte är en oändlig cykel av vakna, drömma, vakna igen, drömma igen, osv.
Ok, jag fortsätter och frågar det som för mig alltid ligger som ett gnagande varför:
Jag har läst så kallade svar på fråga om Hur det kunde komma sig att disharmoni ens kunde uppenbara sig i självaste paradiset. De närmaste jag har kommit ett svar är följande:
En liten, liten felaktig tanke uppstod i Ettheten som lyder så här: Tänk om? Tänk om jag är något annat på egen hand utanför Ettheten, och vips föddes egot som svar på den frågan och skulkänslor och rädsla kom i den nya lilla, lilla nyföda separations tanken. Denna lilla del ville genast fly från Guds ansikte, på grund av skuld över att den ens ifrågasatt Ettheten. Vart kom denna plötsliga skuld och rädsla ifrån? När började sådana känslor att existera? Var jag fortfarande kvar i paradiset då, eller hade jag redan flytt? Rent logiskt så måste dessa känslor ha kommit när jag fortfarande befann mig i paradiset, för det står att det var just dessa känslor som fick mig att FLY FRÅN Gud.
Sedan fortsatte denna lilla separerade del att dela sig som en cell, och på så sätt tror vi idag att vi är delade separata människor och själar. Ungefär så har jag förstått att förklaringen och svaret lyder. Men denna förklaring ger inte svar på HUR I ALL SIN DAR den första tanken ens kunde uppstå. Vi pratar ju här om himmelen, paradiset, det perfekta tillståndet! I min värld, skulle inte det vara möjligt att något som är så perfekt kan rymma en felaktig tanke i över huvud taget.
Jag vet att denna fråga är provocerande för många och att de flesta vill slå den ifrån sig. Det är lite tabu att ställa denna fråga, så nu ställer jag den till dig Gud. Vi ska ju vara vänner, och då vill jag inte gå omkring med obesvarade viktiga frågor.
”Strunta i att tänka på hur problemet uppstod – hitta lösningen istället”. Det är ett vanligt uttalande bland människor som är framåt och har en positiv inställning. Stoppa huvudet i sanden bara! Jag vill faktiskt veta, för då känns det som om jag kan komma till pudelns kärna, och när jag förstått var problemet uppstod och varför, kan jag jobba mig tillbaka till denna punkt och göra misstaget ogjort. För uppenbarligen är det mitt jobb att göra, men jag vill gärna ha vägledning och hjälp av Gud. Det är inte direkt den lättaste uppgiften, men verkligen en nödvändig sådan.
Gud, min vän, det spelar ingen roll på vilket sätt du berättar svaret för mig, bara du gör det.
Din vän Chatarina
Kanske du känner dig inspirerad av Gud att svara? Gör då gärna det. |
munken
http://www.metrobloggen.se/denmodernamunken | 04-01-2008 - 14:57 - från c213-89-90-191.bredband.comhem.se
Lena: Jag kan absolut förstå Kenneth W's synpunkt på det där med timer. Man får väl känna efter var en önskan om timer kommer ifrån s a s. Jag har i alla fall fortarande inte hittat någon, men det känns betryggande att jag är förlåten även om jag satsar på detta hihi. Kram från mig. |
|