Frågeservice
Du kan få svar på dina frågor om En Kurs i Mirakler genom vår frågeservice. Skicka din fråga till . Alla frågor och svar av allmänt intresse kommer att publiceras här.
Frågor och svar (Sida 7 av 8) Till sida 1» , sida 2» , sida 3» , sida 4» , sida 5», sida 6», sida 8»
Fråga:
Jag började läsa textboken ungefär 5-10 sidor varje kväll och försökte förstå innehållet så gott jag kunde, när jag inte förstod stannade jag inte upp utan fortsatte bara att läsa. Efter varje läsning satt jag en stund efteråt och bara försökte "känna" vad jag läst, inte förstå. Det kändes rätt bra dom två första månaderna men sen började jag må dåligt och känna mig rädd. Vid samma tidpunkt började jag se som ett konstigt ljus runt olika saker, speciellt runt ett träd utanför min balkong. Jag trodde att det berodde på att jag stirrade för länge eller att det var något speciellt ljus utomhus men sen började ljuset dyka upp runt saker inomhus och när som helst på dygnet. Jag vågade inte läsa vidare och nu efter 6 månader ser jag inte det ljuset runt saker längre. Beror min rädsla och ljuset jag såg på boken? (Vet inte om det kan vara av värde att berätta att när jag läste boken så kändes det som att medans jag var upptagen med att läsa orden så berättade någon annan något till mitt undermedvetna som inte jag förstod och jag tror det var det jag blev rädd för).
Svar:
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! - Om vi verkligen förstod allt i kursen rakt av, då skulle vi förmodligen inte ens behöva den. Min egen upplevelse när jag började läsa kursen var att när jag inte förstod riktigt, så räckte det med att jag kände kraften och närvaron bakom orden. Principerna i kursens tankesystem upprepas på olika sätt och i många olika former genom hela boken, så det är egentligen ingen risk att vi "missar" något. Men ju mer vi fokuserar oss när vi läser, desto lättare är det att ta till sig innehållet förstås. Och vi "växer" också med kursen och märker hur mycket mera det finns att hämta när vi senare läser om de tidigare avsnitten.
De ljusfenomen du har upplevt är också helt naturliga. I lektion 15 i Arbetsboken, " Mina tankar är bilder jag har gjort." står bl.a.:
"Den här inledande tankegången till den process att göra bilder som du kallar seende kommer inte att ha mycket mening för dig. Du kommer att börja förstå den när du har sett små ljuskanter runt samma välbekanta föremål som du nu ser. Detta är början till verkligt sant seende. Du kan vara säker på att sant seende kommer snabbt när detta har skett.
Allteftersom vi går vidare är det möjligt att du kommer att ha många "ljusupplevelser". De kan anta många olika former, en del av dem ganska oväntade. Var inte rädd för dem. De är tecken på att du äntligen håller på att öppna ögonen. De kommer inte att bestå, eftersom de endast symboliserar sann varseblivning, och de har ingenting med kunskap att göra."
Min spontana tanke inför vad du skriver om att du hörde någon annan berätta något för ditt undermedvetna som du inte förstod, var att det kunde vara "egots röst" som ville göra sig hörd. Egot förstår verkligen inte det här, men det känner sig hotat, och det går till motattack. Det är egots natur, men eftersom egot inte ens är verkligt, så är det heller inte "farligt".
Du har uppenbarligen en förmåga att uppfatta på ett mer "ovanligt" sätt, men som det står i "Handledning för lärare" ( längst bak i boken) s.70, avsnitt 25, "Är 'övernaturliga' krafter önskvärda?," st. 2:
"Förvisso finns det många "övernaturliga" krafter som helt klart ligger i linje med den här kursen. Kommunikationen är inte begränsad till det ringa antal kanaler som världen känner till. ...... Den som överskrider dessa begränsningar på något sätt håller bara på att bli mer naturlig. Han gör ingenting speciellt, och det finns ingen magi i det han uppnår."
Läs gärna hela avsnittet, som ger ett bra perspektiv på detta!
Om du vill kan du också börja med lektionerna i Arbetsboken och även börja läsa Handledning för lärare (parallellt med textboken, som du ju kommit en bra bit in i). Dessa två delar är mer "praktiska" till sin natur, och det kan vara bra att balansera de olika delarna mot varandra.
Kursens syfte är inte att öka vår rädsla, så det är definitivt klokt att göra ett uppehåll om man känner rädsla.
Lycka till, och hör gärna av dig igen om du känner för det!
BN
Fråga:
Jag har hunnit till lektion 153 som jag nu har stannat vid i två veckor. Jag känner att denna är viktig för mig. Jag startade kursen förra året. För mig känns det bättre att gå igenom kursen sakta och stanna upp flera dagar vid vissa lektioner.
Min fråga är om det är bättre att läsa den på ett år och därefter läsa om den igen eller som jag har gjort hittills?
Svar:
Naturligtvis kan du göra precis så som du beskriver. Den enda regel som finns är att man inte ska göra fler än en lektion om dagen. Jag gjorde också så att jag ibland stannade i flera dagar vid vissa lektioner. Numera slår jag allt emellanåt upp vissa lektioner som jag vill friska upp eller jag slår på måfå i Arbetsboken och kan då få hjälp med tankar som kan finnas inom mig för ögonblicket. Arbetsboken innehåller också många data som inte finns i textboken så den är i alla händelser en rik källa att ösa ur även sedan man har fullbordat den i form av dagliga övningar. Och jag håller med dig, lektion 153 är verkligen mycket "matnyttig"!
BN
Fråga:
Vi byter ju ut den vansinniga drömmen mot en lycklig dröm innan vi vaknar till ettheten. Kan det då vara så att vi byter ut vår uppfattning av den fysiska kroppen mot den eteriska innan vi blir ren ande? Är isåfall healing där man ju helar den eteriska kroppen till hjälp för uppvaknandet om syftet är att hela sinnet?
Svar:
Tack för din fråga! Kursen använder ju inte begreppet "den eteriska kroppen", men den använder ofta ordet "ljus" och "sant seende" (på eng. vision), och talar vid enstaka tillfällen också om olika ljusfenomen som kan uppträda på vägen. Den säger dock att den verkliga världen, dvs "den lyckliga drömmen", fortfarande är den här världen, men en förlåten värld. Om man vill kan man tolka vissa uttalanden i kursen som en "ljusvärld", t.ex. i Kap. 13. VII.1 eller i Kap. 11. III.4.7 "Det Stora Ljuset omsluter dig alltid och strålar ut från dig." Och naturligtvis det underbara partiet i "Den glömda sången" Kap. 21.I. 6-10.
Men kursen i sin helhet lägger ingen större tonvikt vid "fenomen" av något slag, och varken kroppen eller "den eteriska kroppen" behöver helas, eftersom de är en effekt och inte en orsak - det är alltid sinnet som helas.
Och "ljus" kan ju också upplevas enbart i känslan av den lätthet, frid, glädje och öppenhet, som uppstår som en följd av sann förlåtelse. Kroppen i sig är varken positiv eller negativ, men den används av den Helige Ande för att vara till hjälp, liksom Han kan använda allt, som vi har gjort, om vi ber om Hans hjälp. Läs gärna Kap. 19.I.2 , som slutar med: "Kroppen helas eftersom du kom utan den, och förenade dig med Sinnet i vilket allt helande vilar."
Du kan också läsa avsnitt 5 i Handledning för lärare, som handlar om healing. Där står t.ex.i st. 2 "Vem är läkaren? Endast patientens eget sinne. Resultatet blir det som han beslutar att det ska vara. Speciella läkemedel (på eng. agents) tycks hjälpa honom, men de ger endast form åt hans eget val. Han väljer dem för att ge sina önskningar en förståelig form. Och det är detta de gör, och ingenting annat. De behövs egentligen inte alls."
Men vi bör inte förringa dessa olika former för helande. Som kursen säger i Kap.2.IV.4, 5-6 "Ibland har sjukdomen ett tillräckligt starkt grepp om sinnet för att göra en person tillfälligt oemottaglig för Soningen. I det fallet kan det vara klokt att ha en kompromissande inställning till sinne och kropp, där någonting utifrån tillfälligt tillmäts en helande övertygelse." Och i nästa stycke: "Soningens värde ligger inte i det sätt som den uttrycks på. I själva verket kommer den, om den används rätt, oundvikligen att uttryckas på just det sätt som är till mest hjälp för mottagaren."
Så naturligtvis är all healing till hjälp, inte minst om det grundläggande syftet är att hela sinnet, och vi inte lägger hinder i vägen på grund av egna investeringar i själva formen för healing.
Om vi i ett visst stadium av vår inlärning kommer att leva i en ren ljusvärld, så blir det säkerligen ett spontant och naturligt skifte.
"Glöm inte att motivationen för den här kursen är att uppnå och bevara tillståndet av frid. Om sinnet befinner sig i detta tillstånd är det stilla, och tillståndet där Gud blir ihågkommen uppnås." (Kap. 24.IN.1.1-2)
BN
Fråga:
Vassula Rydén är en grekisk profet som säger sig få uppenbarelser från Gud och Jesus, som främst handlar om kyrkans enande. Hon anser alltså att Gud talar till henne direkt.
Varför Gud väljer att tala just nu, tror Rydén är för att han upplever att hans skapelse är i fara. Rationalismens ande håller på att ta över i samhället och den används som ett vapen mot Gud.
Kursen skriver om att Gud inte skapade vår värld, att det finns ingen värld. Varför då skulle Gud ha ett behov av att tala till oss?
---
Information om Vassula Rydén finns på denna sida: www.slig.se /webmaster.
Svar:
Ja, kursen skriver att Gud inte skapade vår värld, men Han skapade oss, och kursen säger också, att Gud lämnar aldrig Sin Egen skapelse. Separationen, i sin illusoriska begynnelse, var inte en värld, utan bara "en liten, galen idé", som sedan splittrade sig alltmer för att överhuvudtaget kunna bestå, eftersom denna lilla galna idé var alltför absurd för att vara trovärdig. Så småningom bildades en materiell värld att "gömma sig i", och den materiella världens natur är ju att ständigt splittras och förändras, medan Guds värld är hel och oföränderlig.
Men Gud gav omedelbart ett svar på separationstanken i form av den Helige Ande, och det svaret är i varje ögonblick tillgängligt för oss, eftersom Gud också är evig och tidlös.
I Begreppsförklaringar Avsnitt 5: Jesus-Kristus, står: "Det behövs ingen hjälp för att komma in i Himlen, för du har aldrig lämnat den. Men det behövs hjälp bortom dig själv eftersom du är begränsad av falska övertygelser om din Identitet Som endast Gud fastställde i verkligheten. Hjälpare ges till dig i många former, fastän de på altaret är ett. Bortom var och en av dem finns en Guds Tanke och detta kommer aldrig att förändras. Men de har namn som skiljer sig åt under en tid, för tiden behöver symboler då den själv är overklig. Deras namn är legio, men vi kommer inte att gå bortom de namn som kursen själv använder sig av. Gud hjälper inte, eftersom Han inte känner till något behov. Men Han skapar Sin Sons alla Hjälpare så länge som han tror att hans fantasier är sanna. Tacka Gud för dem, för de kommer att leda dig hem."
Och i Handledning för lärare Avsnitt 23.7 står: "Den här kursen har kommit från honom (Jesus) eftersom hans ord har nått dig på ett språk som du kan älska och förstå. Finns det andra lärare som kan visa vägen åt dem som talar andra språk och har andra symboler? Förvisso finns det det. Skulle Gud lämna någon utan en mycket omedelbar hjälp i svåra stunder; en frälsare som kan symbolisera Honom Själv? Men vi behöver en mångfacetterad läroplan, inte på grund av skillnader i innehållet, utan därför att symboler måste skifta och förändras för att svara mot behovet. Jesus har kommit för att tillgodose ditt. I honom finner du Guds Svar. Undervisa således tillsammans med honom, för han är med dig; han är alltid här."
BN
Fråga:
Hej! har precis bara "ramlat" över detta och funnit mycket som är otroligt tänkvärt, men mycket som jag inte förstår.
Om jag har skrivit mitt filmmanus själv finns ni andra inte då runt mig? Är det bara i min påhittade värld som ni alla tycks finnas och som jag upplever att ni är verkliga? Är jag egentligen ensam? Eller har ni andra era filmmanus sammanflätade med mitt så att i drömvärlden finns vi alla samtidigt och upplever samma sak?
Svar:
Tack för din fråga! Jag håller med om att det här med våra "manuskript" kan kännas förvirrande. Och det är inte så konstigt eftersom de har skrivits i drömmen. Sedan måste vi komma ihåg att kursen är ett holistiskt tankesystem, så det har inte med "predestination" att göra, dvs innehållet är inte "förutbestämt" i vanlig mening.
Både separationen och helandet skedde i ett enda ögonblick, och det ögonblicket upprepar sig hela tiden. Separationen har ett manuskript och helandet har ett annat. Egot har alltså en bild på filmduken och den Helige Ande har en annan. Egots manuskript reflekterar sitt syfte - rädsla, skuld, speciellhet, attack och försvar, och den Helige Andes manuskript reflekterar sitt syfte som är enande.
Separationstanken uppstod i ett enda egosinne och ur det bildades en värld. Sedan följde splittringen slag i slag. Vi som "enskilda individer" drömmer alltså våra individuella drömmar inom den kollektiva drömmen. Och visst känner vi oss ensamma när vi upplever oss instängda i egots lilla bubbla. Men den alternativa drömmen finns alltid närvarande - och är det enda verkliga val vi har, och även det är oundvikligt, förr eller senare.
Kursens väg bygger i hög grad på relationer, även i mycket vid bemärkelse. Vi speglar oss i varandra och i egots manuskript projicerar vi vår "skuld" på andra och spelar rollen som omväxlande offer och förövare, eller försöker göra oss en trygg hamn i "speciella kärleksrelationer". Allt detta finns redan kärleksfullt omvandlat och helat i den Helige Andes manuskript.
Det finns alltså ingen "viktighet" i våra manuskript i sig, eftersom de inte har någon verklig mening och är synnerligen förvrängda och skiftande. Låter inte det väldigt likt de drömmar vi har när vi sover? Vi kan också ha rosenröda drömmar förstås - annars skulle de knappast vara så lockande ... Läs gärna mer om detta i Kap.30.VII "Den nya tolkningen".
Och om du vill läsa mer om relationer i det här sammanhanget så rekommenderar jag att du läser Kap.17.IV "De två bilderna". Det är ett mycket starkt avsnitt, som bitvis i ganska mustiga ordalag visar vad de båda alternativen innehåller.
Lycka till i dina studier av EKIM!
BN
Fråga:
Hej! Jag är nybliven mamma och undrar hur jag ska förhålla mig till den s k skolmedicinen. Det rekommenderas ju t ex starkt att små barn går igenom ett visst vaccinationsprogram från tidig ålder. Jag känner mig skeptisk till detta och funderar på att inte alls utsätta mitt barn för detta. Samtidigt är jag osäker... Enligt EKIM existerar inga sjukdomar, de finns bara i sinnet. Om jag väljer att vaccinera kan det inte i själva verket vara så att jag bidrar till att förstärka tron på sjukdomar? (What I resist persists..).
Men - det finns som sagt en liten rädsla hos mig (egot förstås). Hur gör jag med den? Den där rösten som säger: "men tänk om hon drabbas av nåt och blir verkligt sjuk.. hur ska du bemöta all kritik du kommer att få.. gör du rätt som inte vaccinerar?" osv.
Hur bemöter jag dessa tvivel hos mig själv och andra?
Och om jag väljer bort vaccinet pga att jag är rädd för själva vaccinets skadeverkningar är inte det egentligen samma sak som att vara rädd för sjukdomar???
TACKSAM FÖR SVAR
Svar:
Ja, precis som du säger så finns det ju rädsla i båda synsätten. Och där det finns rädsla finns det ego. Men som kursen också säger så finns det val att göra i den här världen, vare sig de är illusioner eller inte.
I "Bönens sång" s.2 står det: "Du har fått veta att du kan be den Helige Ande om svaret på varje specifikt problem, och att du kommer att få ett specifikt svar om det är vad du behöver. Du har också fått veta att det bara finns ett problem och ett svar. I bön är detta inte motsägelsefullt. Det finns beslut att fatta här vare sig de är illusioner eller inte. Du kan inte ombes acceptera svar som är bortom den nivå av behov som du kan känna igen. Därför är det inte frågans form som har betydelse, inte heller hur den ställs. Formen för svaret, om det ges av Gud, kommer att tillfredsställa ditt behov så som du ser det. Detta är bara ett eko av svaret från Hans Röst. Det verkliga ljudet är alltid en sång av tacksägelse och kärlek." Och längre ner på sidan: "Gud svarar endast för evigheten. Men ändå är alla de små svaren innefattade i detta."
Frågan om att vaccinera eller inte, eller i vilken grad, har varierat i tiden och kommer säkerligen att förändras med tiden, liksom allt annat. Så vare sig det gäller att välja mellan att vaccinera eller inte vaccinera, eller inför vilket val som helst så är kursens svar alltid - Stanna upp och lyssna till den del av ditt sinne där det finns frid.
"Konflikt och frid är motsatser. Där det ena är kan det andra inte vara; dit det ena går därifrån försvinner det andra. På så sätt fördunklas minnet av Gud i sinnen som har blivit illusionernas slagfält. Men långt bortom detta vettlösa krig lyser det, redo att bli ihågkommet när du ställer dig på fridens sida." (Kap.23.I.12:6-9)
"Miraklet kommer tyst in i det sinne som stannar upp ett ögonblick och är stilla." (Kap.28.I.11:1)
"I det heliga ögonblicket kan du föra frågan till svaret, och få det svar som har utformats åt dig." (Kap.27.IV.7:5)
Och svaret kan komma på många sätt - som en tanke, en djup känsla eller kanske i något du läser i ämnet eller hör någon säga. Du vet att det är rätt svar för dig när du kan omfatta det med frid. - Om rädslan dyker upp igen, i detta ämne eller i andra ämnen, så är det en uppmaning att åter uppsöka friden.
Som nybliven mamma har du många underbara möjligheter att bli stilla och ta till dig de gåvor ni har att ge varandra och ta emot av varandra. Låt det vara din inriktning! Det blir en gåva ni delar med er av till alla.
"Jag är ljusets och glädjens och fridens hem. Jag välkomnar dem i det hem jag delar med Gud, eftersom jag är del av Honom." (Lektion 112).
Med bästa välgångsönskningar Birgitta Norrbin
PS. "Bönens sång" (som jag citerar ur här med min egen översättning) och "Psykoterapi", är två tillägg till principerna i EKIM, och dikterades till Helen Schucman kort efter det att hon fullbordat EKIM. De ingår numera i den fullständiga engelska utgåvan och är de enda tillägg som auktoriserats av H. Schucman. De har precis kommit ut på svenska, i ett häfte, och finns nu att beställa på Regnbågsförlaget för 100 kr.
Fråga:
Jag har nu påbörjat lektionerna på allvar, är på övning 16 idag.
Jag har en tanke som jag har svårt att släppa som ni kanske kan hjälpa mig med.
Jag pluggar på universitetet. Har fem års heltidsutbilding framför mig. Utbildningen förutsätter att jag läser och tänker mycket. Är detta kompatibelt med Kursen?
Svar:
Javisst är detta kompatibelt med Kursen. Den handlar inte om vad vi gör i den här världen, men den säger mycket om hur vi gör det och i vilket syfte. Vem är min vägvisare? Egot eller den Helige Ande? I vad vi än väljer att göra är detta det avgörande valet.
Du har valt en utbildning som kräver stor disciplin, och den kan du ha mycket nytta av i dina studier av Kursen och inte minst i din tillämpning av den. Den vägen är ett äventyr som är kantade av gåvor vi inte ens kan föreställa oss i förväg - men egot är inte benäget att lämna oss så lätt, och därför behöver vi vara mycket uppmärksamma. Rädslan och alla dess anförvanter förföljer oss och vill inte frivilligt släppa greppet.
Nu har vi lärt oss att den inte är verklig, men det är något vi bara kan uppleva under den Helige Andes beskydd. De känslor som ego-tanken ger oss är inte behagliga, minst sagt, även om den ibland ser ut att skänka oss kortvariga triumfer och "speciellhet". Ja, egot är till alla delar en dålig vägledare och en illa vald följeslagare.
Om du börjar dagen med Kursen och ger dig själv påminnelser under dagens lopp - och det kan ibland räcka med några sekunder, så har du en grund att stå på som följer dig i allt du gör. Kursen beskriver vägen som "en resa utan avstånd till ett mål som aldrig har förändrats." Men det är dock en resa såsom vi ser det. Vi behöver uppenbarligen den här världen för att "pröva våra vingar".
Det är lätt att känna sig otålig - och då är egot på banan igen. Men även vår otålighet har vi användning av - till att upptäcka egot när det dyker upp, och sedan raskt vandra vidare.
Jag önskar dig all lycka och framgång i dina fortsatta studier av Kursen!
BN
Till sida 1», sida 2» , sida 3» , sida 4» , sida 5» , sida 6», sida 8»
Index över ord och termer i A Course in Miracles
En förklaring av några huvudbegrepp i Mirakelkursen på svenska finns här»