Frågeservice
Du kan få svar på dina frågor om En Kurs i Mirakler genom vår frågeservice. Skriv din fråga här nedan och skicka den. Alla frågor och svar kommer att publiceras här.
Frågor och svar (Sida 6 av 6) Till sida 1» , sida 2» , sida 3» , sida 4» , sida 5»
Fråga:
Vad säger kursen om att ha och tjäna pengar?
Är det en hållbar idé att inledningsvis tjäna så mycket pengar att man blir ekonomiskt oberoende, för att sedan ägna sig åt Mirakelkursen på heltid?
Om man sedan märker att mirakel och helande sker, kan man gradvis göra sig av med pengarna, eller krävs det ett "leap of faith" först?
Svar:
Kursen säger ingenting om att ha och tjäna pengar eller att behålla pengarna. Problemet ligger inte där, utan i var jag söker min trygghet och min sanna självkänsla. "Tror du att du kan planera för din framtid och din lycka bättre än jag kan?" frågar Jesus.
Vi kan möta personer som ser ut att befinna sig i en avundsvärd position av t.ex. ekonomiskt oberoende. Jag vill också nå dit, tänker vi kanske. Men vad vet vi egentligen? När vi själva planerar något, i stort eller smått, så tenderar det att bli något helt annat än vi hade tänkt oss, eller hur?
Vi fattar inga beslut av oss själva vad vi än beslutar oss för, säger kursen - det sker alltid med egot eller med den Helige Ande.
Läs gärna Kap. 9. VII.1 för inspiration!
Det är naturligtvis inget "fel" med din idé, men det viktiga är ändå vad du gör av detta NU, för det är bara där som din framtid formas.
Bästa EKIM-hälsningar
BN
Fråga:
Hej! Jag har kommit till övning 100. Har fastnat där eftersom det känns svårt att få känna glädje en gång i timmen. Har du några tips? Hur ska jag komma ihåg detta varje timme? hälsningar
Svar:
Vi kan bara göra vårt bästa, mer begärs inte av oss, även om praktiskt taget varje lektion är som en inbjudan att ta hela klivet på en gång. Det gör vi nu inte, och det kan kännas frustrerande, men det är fullt i sin ordning. Och med varje "droppe" av evigheten som vi tar emot, förstärks vår längtan efter helheten.
I en lektion säger Jesus också, att när vi glömmer, så minns han åt oss. Det känns trösterikt, det verkar som om han sätter det på ett "sparkonto" åt oss, även om vi inte har tillfälle just då att glädja oss åt det som flyter in.
Som någon sa vid ett tillfälle, så verkar det som om Jesus räknar med att vi kommer att göra det "dåligt", eftersom han ger oss så många lektioner istället för bara en. Det är nu ingen anledning till att inte göra varje lektion så bra vi bara kan, så att varje dag får innehålla så mycket glädje som möjligt. I varje ögonblick av sann glädje ligger en gnista av hela evigheten! - Det vill vi inte missa, eller hur?
Bästa hälsningar, i Mirakel-anda
BN
Fråga:
Hjärnan är ju "bara"en maskin som styr kroppens impulser efter vad jag förstått som tex en robot, men en avancerad sådan.
Men varför accepterar då sinnet tex sjukdom och förvirring, varför självläker vi inte våra sinnen?
Kan vi inte?
Vad har själen för plats i allt det här? Varför har vi valt det här över huvud taget? Hur kan jag växa av jordens misär och glädjeämnen?
Svar:
Ja, visst är det märkligt att man kan anse att hjärnan styr oss istället för tvärtom. Det är som att sätta vagnen före hästen. Vem programmerar egentligen denna "robot"? - Men varför styr vi då så dåligt och vimsigt? Som någon sa häromdagen:"Om min kropp vore lika odisciplinerad som mitt sinne då skulle jag inte ta mig levande över gatan."
När det nu är så illa ställt med vårt sinne, varför självläker vi inte sinnet som du uttrycker dig. Kan vi inte? Ja, kursen säger att vi varken kan, vill eller törs. Vår omedvetna skuld och rädsla är så stark och vår investering i separationstanken är så stor att vi inte förmår göra det på egen hand. Vi behöver hjälp - men vi "påtvingas" inte denna hjälp. Då skulle vi ju inte vara annat än robotar vi också. Men hjälpen finns där när än vi bjuder in den. Det är vår uppgift, vår "lilla villighet" som kursen talar om. Mer är vi tydligen inte kapabla till. Enligt kursen finns hela separationstanken, med allt vad därtill hör, i vårt sinne just NU, inte någonstans långt tillbaka, och därför är det alltid i det här ögonblicket som vi kan välja mellan egot och Anden.
"Ordet "själ" används inte förutom i direkta bibelcitat på grund av sin högst kontroversiella natur. Det skulle emellertid kunna vara en motsvarighet till "ande" med den förståelsen att, då den kommer från Gud, är den evig och föddes aldrig." ( Från Begreppsförklaringar 1. Sinne - Ande st.3 )
Och du ställer också den eviga frågan om varför vi har valt det här över huvud taget. Om det hade funnits något "bra" svar på den frågan så hade vi säkert kommit på det för länge sen, för vi människor har sökt länge. "Sök och du ska finna". Ja - men egot viskar: "Sök men finn inte". (För en lite längre utläggning av den frågan kan du läsa det svar som finns på sid.2 i Frågor & svar. Där är det den 3:e frågan och själva svaret har titeln "Den stora Frågan".)
"Jordens misär och glädjeämnen" är ett uttryck för egots dubbelnatur, som gör oss till synes evigt förvirrade. Med den Helige Andes vision förvandlas den här världen till ett klassrum där vi lär oss med glädje, och där inspirationen kommer från Sanningen som äger all Kunskap.
Lycka till med dina studier!
BN
Fråga:
Jag har börjat läsa En Kurs I Mirakler och brottas ordentligt med mitt ego. Det är så att min sambo var otrogen i början av vårt förhållande med sin före detta, under fem månaders tid (han hade nyligen brutit upp från henne och hade svårt att släppa taget). Under samma tid jämförde han mig med henne bl a sexuellt, vilket jag upplevde som oerhört kränkande. Min sambo berättade inte om otroheten förrän ett halvår efter att den upphört, och då hade vi hunnit flytta ihop (jag hade sålt min lägenhet för att flytta in till honom) och vi hade även förlovat oss. Jag fick en chock när jag fick veta. Det har nu gått fem månader sen han bekände vad han gjort och mina känslor är fortfarande i berg-och-dalbana. Jag vet att vägen ut är att förlåta. Men jag vet inte om jag också borde lämna honom... Jag är alldeles rådvill. Om jag helt och fullt förlåter honom kommer jag då aldrig att bli utsatt för något sånt här igen? Jag tycks inte finna svaret själv. Bör jag lämna honom för min skull, för hans och för vår? Är det kärlek att stanna kvar?
Jag har själv varit otrogen när jag var yngre (nu är jag 33). Rösten i mitt huvud frågar mig hur jag själv skulle vilja bli bemött om jag var min sambo. Jag grubblar och grubblar, men finner inget svar. Jag hoppas verkligen på att få ett svar utifrån mirakelkursen. Tack på förhand.
Svar:
Jag förstår att du upplever det här som oerhört jobbigt. Det är ju ett känsligt ämne i vår värld. Och därmed också en riktig egofavorit. Du vet redan att svaret är - förlåtelse. När vi förlåter en annan blir vi själva förlåtna, därför att vi är ett i sanningen, och vi har alla samma behov av sann förlåtelse. Och detta oberoende av vad "resultatet" blir i vår yttre tillvaro.
Ja, frågan hur du själv skulle vilja bli bemött om du var din sambo är en mycket bra början. Men du grubblar och grubblar och brottas ordentligt med ditt ego, som du säger. Det är ego-metoder, helt uppenbart, eftersom du då inte upplever någon frid, eller hur? Med den Helige Ande som är Förlåtelsen, uppstår lösningar som är fridfulla.
Rädsla, skuld, ovisshet, sårbarhet, svartsjuka osv. hör till egots domän. Det är inget vi behöver känna oss "skyldiga" över, det är bara att konstatera att det är så. Dvs. enligt kursen, som verkligen ställer allting i den här världen på huvudet. Det kan vi vara oerhört tacksamma över. Den värld vi ser på med egot ger inga svar som fungerar i längden.
"Jag är aldrig upprörd av den anledning jag tror" säger kursen i Lektion 5. - Vår upplevda, men inte verkliga, separation från Gud är det som gör oss upprörda. Att hela den är vårt mål, och under den process som det innebär måste vi öva oss i förlåtelsens konst. Kursen säger att när vi har förlåtit en människa helt och fullt, då har vi förlåtit alla. På vägen dit måste vi förlåta många människor, och i vissa fall en och samma människa många, många gånger. Våra närmaste är ofta våra "svåraste" lektioner, men också våra bästa lärare.
Det är vi själva som är drömmaren av vår egen dröm, det är inte drömmen som drömmer oss. På en till synes omedveten nivå har vi själva valt vad som ska hända oss. Med egot ser vi sedan på det med egots hela arsenal av känslor, som alla bygger på rädsla - men om vi väljer att se på det med den Helige Andes klarsyn så blir varje situation en gudomlig gåva, där de fridfulla lösningarna uppstår av sig själv, och där egots version av drömmen förvandlas till sin egen motsats i vår upplevelse.
Jag önskar dig all lycka och framgång i din förlåtelseprocess!
BN
Fråga:
Frågan gäller uttalandet i lektion 269, där det sägs: " Jag ber om den illusion som går bortom alla dem som jag har gjort." Här studsade jag till. Kan en illusion leda bortom illusionerna, till Sanningen? V.g. förklara ! Med tacksamhet !
Svar:
Ja, minsann, Kursen säger att förlåtelsen är en illusion, och det kräver sin förklaring. Den finns lite här och var i boken, både direkt och indirekt - som "den förlåtande drömmen", "den verkliga världen, som fortfarande är en dröm men en lycklig dröm", osv.
Och den illusionen "går bortom alla dem som jag har gjort". Den Helige Ande, som är länken mellan Gud och oss, ger oss denna geniala illusion som leder bortom alla våra illusioner, eftersom vi uppenbarligen inte förmår gå raka spåret utan den hjälpen. Vi får ett redskap som vi kan använda på våra egoprojiceringar och därmed inse nyttan av det.
I Begreppsförklaringar (längst bak i boken) sid. 91, 3."Förlåtelse - Kristi Ansikte", står:
"Förlåtelse är för Gud och till Gud men inte av Honom. Det är omöjligt att tänka sig att någonting som Han skapade skulle kunna behöva förlåtelse. Förlåtelsen är således en illusion, men på grund av sitt syfte, som är den Helige Andes, finns det en skillnad. Olik alla andra illusioner leder den bort från misstag och inte till det.
Förlåtelsen skulle kanske kunna kallas ett slags lyckligt påhitt, ett sätt på vilket de ovetande kan överbrygga gapet mellan sin varseblivning och sanningen. De kan inte gå direkt från varseblivning till kunskap eftersom de inte tror att det är deras vilja att göra det. Detta gör att Gud förefaller vara en fiende i stället för det som Han verkligen är. Och det är just denna vansinniga varseblivning som gör dem ovilliga att helt enkelt stå upp och återvända till Honom i frid.
Och därför behöver de en illusion av hjälp eftersom de är hjälplösa, en fridens Tanke eftersom de är i konflikt. Gud vet vad Hans Son behöver innan han ber om det. Han befattar sig överhuvudtaget inte med form, men då Han har givit innehållet är det Hans Vilja att det blir förstått. Och detta är tillräckligt. Formen anpassar sig efter behovet; innehållet är oföränderligt, lika evigt som dess Skapare."
........( Läs gärna hela avsnittet.)
(För ytterligare belysning kan du t.ex. läsa sid. 451-452 ur Kap.18.IX.)
Förlåtelsen är allt vi behöver, för den gör allting nytt - på vår illusoriska utvecklingsväg mot det mål, som vi i Sanning aldrig har lämnat.
Du vandrar aldrig ensam på den vägen!
BN
Fråga:
Hur ska jag göra för att i sinnet helt och fullt kunna förlåta och gå vidare dvs. släppa alla besvikelser och oförätter? I handling och ord är jag förlåtande mot min nästa men hur ska jag bete mig för att ärligt mena det...egot verkar vilja älta om och om igen...borde inte sinnet ändras före beteendet...eller kommer det med tiden?
Svar:
Tack för din fråga! - Javisst är det sinnet som måste ändras först - det är bara där som någon förändring kan ske. Och det är viktigt att vara ärlig inför vad som pågår där! - Jag brukar ofta ställa frågan: "Vad är det här i mitt sinne?", när något "obehagligt" händer i det yttre eller i min kropp (som ju också tillhör det yttre). Inte för att få något svar på frågan egentligen, utan bara för att påminna mig själv om, att det är i mitt sinne som orsaken finns. Och det fungerar mycket bra, speciellt om jag gör det direkt och sen släpper tankarna kring det.
Det är lätt att falla in i egots gamla hjulspår, därför behöver vi verkligen öva oss, och vi behöver all den hjälp som alltid finns till hands. Kursen är ett språkrör för den hjälpen. I texten får vi ord som pekar mot sanningen, och ord som avslöjar egots natur. Sedan måste vi tillämpa det vi lär och göra övningarna. På det sättet sparar vi oändligt mycket tid. Förlåtelsen i sig tar ingen tid alls, det som tar tid är att utveckla vår villighet att förlåta i varje situation och under alla omständigheter. När vår villighet att förlåta är lika stor som vår villighet att andas, då blir förlåtelsen lika enkel och naturlig som att andas.
Intill dess kommer egot att kämpa emot, var så säker, och då är det bra att påminna sig om att det inte ens är verkligt och inte har någon makt inför sanningen. Det är som när man vaknar upp efter en frustrerande dröm som kändes mycket verklig, och man sen försöker pussla ihop vad som hände och upptäcker att det bara inte går - den upplöses inför sin egen omöjlighet, och sen minns man den inte längre ....
Vi vill så gärna vara "duktiga", även när det gäller förlåtelse - men det här är ingen tävlan. Vår uppgift är bara att invitera ljuset och låta det verka av sin egen kraft. Det uppfyller då det tomrum, som har bildats av att vi ärligt och successivt har uppövat villigheten att se på våra egoföreställningar, och därmed insett hur omöjliga de är.
Läs gärna de här citaten som ger fina infallsvinklar på din fråga:
Kap. 21, V, 3
Kap. 13, IV, 7
Kap. 15, I, 15 o. II
Lek. 185,1
Lek. 284
Och varför inte Lek.59 - att bara lyssna till och vila i .....
BN
Fråga:
"Allt som jag vill ha ska jag ge bort och det jag behöver lära mig ska jag lära ut till min broder först. Jag kan inte få något som jag inte har gett." Det här tycker jag är det svåraste i kursen. Dessa tankar som jag älskar och helt säkert tror på är inte lätt att lära ut. Jag har studerat kursen i flera år och det tar tid att ta till sig dessa tankar.
Svar:
Jag håller med dig om att det tar tid att ta till sig kursens tankar, och det är förstås ingen "slump" att de upprepas många gånger i olika former under kursens gång.
I Kap.6.V.A säger den "För att ha, ge allt till alla" - och det går inte att förstå "på vanligt sätt". Vi måste komma ihåg att kursen alltid rör sig på sinnets nivå. I st. 5 i samma avsnitt står t.ex. "Du förlorar inte det du kommunicerar.---- Egon förenar sig förvisso i en tillfällig lojalitet, men alltid för det som vart och ett kan få separat. Den Helige Ande kommunicerar endast det som var och en kan ge till alla".
Det vi gör eller säger till andra är sekundärt, en biprodukt till det som sker i sinnet, och i sinnet är vi redan ett. Undervisning och inlärning pågår hela tiden och hur det kommer till uttryck är mycket individuellt, men innehållet är detsamma.
"Varje riktning som skulle leda dig dit den Helige Ande inte leder dig, leder ingenstans." (Kap.14.I.4:1) Vi uppmanas ständigt att lyssna först, för att sedan ev. göra eller säga något utifrån den inspirationen. Vår uppgift består i att byta ut egots projiceringar mot den Helige Andes utsträckande för att vi till sist ska kunna komma till full insikt om att vi i sanning är ett.
Läs gärna Inledningen och de första avsitten i Handledning för lärare, som mera ingående talar om undervisningsrollen och inlärningsrollen!
Den här versen från Kap.2.V.18 ger en mycket fin påminnelse om vår funktion, tycker jag.
Jag är här enbart för att vara sant hjälpsam.
Jag är här för att företräda Honom Som har sänt mig.
Jag behöver inte bekymra mig om vad jag skall säga
eller göra, för Han Som har sänt mig kommer att leda mig.
Jag är nöjd med att vara varhelst Han önskar,
då jag vet att Han går dit tillsammans med mig.
Jag kommer att helas då jag låter Honom lära mig att hela.
" .... då jag låter Honom lära mig ...." är nyckeln - och då du känner ett gensvar inom dig inför dessa tankar, ja, då kan du inte vara annat än på rätt spår.
God fortsättning!
BN
Fråga:
I en av David Hoffmeisters artiklar står att världen inte går att förändra. Eftersom hela kollektivet nu är inne på människans skuld till den globala uppvärmningen, förutom vissa forskare som menar att det är en kosmisk påverkan* och kursen säger att allt i form är en illusion så blir min fråga: hur skall man tänka, handla eller förhålla sig till allt som nu basuneras ut?
---
(*En del forskare menar att förändringar i den kosmiska strålningen påverkar molnbildningen och därigenom klimatet. /webmaster)
Svar:
Tack för din fråga, som verkligen är aktuell i tiden!
Ja, kursen säger att världen inte går att förändra, eftersom den inte är en orsak utan en effekt, en projektion. Men den säger också att vi kan förändra vårt sinne.
"Projektion ger upphov till varseblivning. Den värld du ser är det du tillskrev den, ingenting mer än detta. Men även om den inte är mer än detta, är den inte heller mindre. Därför är den viktig för dig. Den är vittnesbördet om ditt sinnestillstånd, den yttre bilden av ett inre tillstånd. Så som en människa tänker, så varseblir hon. Försök därför inte att ändra världen, utan välj att ändra ditt sätt att se på världen. Varseblivning är ett resultat och inte en orsak. Och det är därför som det är meningslöst att rangordna mirakler efter svårighetsgrad. Allt som betraktas med sant seende blir helat och heligt. Ingenting som varseblivs utan det har någon mening. Och där det inte finns någon mening, där råder kaos." (Kap. 21. Inledn.1)
Den skuld,och därmed rädsla, som vi alla, både kollektivt och individuellt, uppmanas att känna och agera efter, är en reflektion av den ursprungliga skuldtanken från separationen. Den har sedan fragmenterats och delats upp och gömts i myriader av former, så att vi inte ska kunna känna igen den för vad den är. Det är en attack - och försvarsmekanism som finns inbyggd i själva ego-tanken. - En illusion, som blev besvarad och helad i samma ögonblick som den uppstod.
I alla tider har vi mött domedagsprofetior av olika slag, men också löften om "bättre tider", för egots värld är motsatsernas värld, men i grund och botten lever den på rädsla och skuld, vilket onekligen tar sig många uttryck i vår tillvaro.
Ja, vad kan vi då göra, hur ska vi förhålla oss? - Vi har valet att vara en del av svaret eller en del av problemet.
Vi har en ständig inbjudan att förena oss med den Helige Ande och Jesus Kristus om vi så vill. Vår sanna funktion i den här världen är helande, säger kursen. Vi är agenter med uppdrag att införliva allt vi ser, i det inre och i det yttre, i den medvetenheten. Alla våra relationer - med människor, situationer, saker och ting, naturen ...... allting väntar otåligt på den befrielsen nu. Det som i sanningen redan är helat kommer till uttryck genom vårt deltagande i den läkeprocessen.
"Förlåtelsen tar bara bort det osanna, lyfter skuggorna från världen och bär den tryggt och säkert i sin varsamhet till den nya och rena varseblivningens strålande värld. Där finns ditt syfte nu. Och det är där som friden väntar på dig." (Kap. 18. IX. 14:3-5)
Läs gärna även Lektion 23 i Arbetsboken och avsnittet "Sann empati", Kap. 16.I
BN
Till sida 1», sida 2» , sida 3» , sida 4» , sida 5»
Index över ord och termer i A Course in Miracles
En förklaring av några huvudbegrepp i Mirakelkursen på svenska finns här»