Frågeservice
Du kan få svar på dina frågor om En Kurs i Mirakler genom vår frågeservice. Skriv din fråga här nedan och skicka den. Alla frågor och svar kommer att publiceras här.
Frågor och svar (Sida 4 av 7) Till sida 1» , sida 2» , sida 3» , sida 5» , sida 6» , sida 7»
Fråga:
I boken "en kurs i mirakler" talas det en hel del om den "speciella relationen". (se kapitel 17) vad menas med det? Vanliga relationer som vi har i illusionen eller syftas det på något annat?
Svar:
Tack kära Vän för din fråga. Vad speciella relationer är och hur de används av egot är viktigt att förstå, för att inte säga avgörande, om man skall lära sig En Kurs i Mirakler. En första förståelse för speciella relationer kan vi få om vi börjar med att definiera speciellhet genom att jämföra den med dess motsats, helighet. Inom religion har ordet helighet just en kontrasterande betydelse och är reserverat för det gudomliga till skillnad från det världsliga eller profana. I Kursen beskrivs Gud vara ett tillstånd av Perfekt Etthet utan motsats så denna helighet är inte helig till skillnad från något annat. Att inga symboler, såsom ordet helighet, någonsin kan beskriva detta tillstånd hindrar inte Kursen från att använda begreppet ifråga och då genom att jämföra den med dess skenbara motsats, speciellheten, men denna jämförelse är endast en tillfällig hjälp för oss så länge vi tror att vi behöver hjälp:
”I Himlen kommer du inte att minnas förändringar och skiften. Endast här har du behov av kontraster. Kontraster och skillnader är nödvändiga hjälpmedel i undervisningen, för genom dem lär du dig vad du skall undvika och vad du skall söka.” (T-13.XI.6:1-3)
Om helighet jämställs med Etthet kan vi förstå att dess skenbara motsats speciellhet kan jämställas med separation. I Ettheten finns inga skillnader, inget som avviker från något annat, inget som sticker ut, helt enkelt inget som är speciellt. I Kursen beskrivs det, vilket måste förstås metaforiskt eftersom det egentligen aldrig ägt rum, att:
”Du hade frid tills du bad om en speciell favör. Och Gud gav dig den inte, för denna begäran var främmande för Honom, och du kunde inte be en Fader Som i sanning älskade Sin Son om detta.” (T-13.III.10:2-3)
En ”speciell favör” är naturligtvis något som skiljer sig från andra favörer, något separerat från det övriga, i det här fallet Perfekt Etthet. Den mekanism som är okänd i Ettheten men som måste finnas då tron på speciellhet tas på allvar är dömande:
”Valet att döma snarare än att veta är orsaken till den förlorade friden. Dömandet är den process som varseblivningen, men inte kunskapen, grundar sig på.” (T-3.VI.2:1-2)
Dömande antyder inte bara att det finns något att döma emellan (gott – ont, rätt – fel, bra – dåligt etc.) utan också att det finns någon/något som dömer något annat, dvs. det förutsätter dualism vilket är ännu ett begrepp som återfinns i samma kategori som speciellhet och separation.
Inom ramen för upplevelsen av att verka existera som människa i ett varseblivningens universum har man att förhålla sig till de i det närmaste oändligt antal stimuli som de fem sinnena ständigt rapporterar till ens medvetande. Eftersom man i denna dualistiska värld kan uppleva önskvärda såväl som oönskade känslor och oftast förlägger orsakerna till dessa känslor utanför det egna sinnet så utvecklas tidigt i livet benägenheten att kategorisera det som varseblivs i vad som är ”bra” resp. vad som är ”dåligt” för en, något som förutsätter och använder förmågan att döma.
Det som bedöms vara ”bra” är vad Kursen kallar speciella kärleksrelationer, dvs. stimuli utanför en själv av alla de slag och som förmodas ge upphov till önskvärda känslor av frid, lycka, tillfredsställelse, mening etc. Detta sökande utanför en själv härrör ur en tro på en inre tomhet som ständigt måste fyllas med något utöver ens blotta varande:
”Sök inte utanför dig själv. Sökandet antyder att du inte är hel i ditt inre…” (T-27.VII.4:5-6)
och
”Ingen kommer hit som inte fortfarande måste ha ett hopp, någon illusion som dröjer sig kvar, eller någon dröm om att det finns någonting utanför honom själv som kommer att ge honom lycka och frid.” (T-27.VII.2:1)
Vad gäller mer specifikt speciella kärleksrelationer med andra människor så står det t.ex. följande:
”…en ohelig relation bygger på olikheter, där var och en tror att den andre har det som han inte har själv. De kommer samman, var och en för att göra sig själv fullständig och bestjäla den andre. De stannar tills de tror att det inte finns någonting kvar att stjäla, och går sedan vidare.” (T-22.In.2:5-7)
Andra sidan av detta mynt är vad som i Kursen kallas för speciella hatrelationer, alltså sådana stimuli som vi tror orsakar oönskade känslor i oss. Det kan vara allt från att vädret inte är så som man önskar till att ens kropp blir korsfäst och dödad (om man nu råkar identifiera sig med kroppen/personen). Då det gäller andra människor och det de säger och gör ”mot” oss så har vi ett ”behov” även av dem, som syndabockar på vilka vi kan projicera vår omedvetna, inbillade skuld i tron att vi därmed blir av med den.
De speciella relationerna skulle inte kunna fortgå om det inte vore för dömandet. Alternativet till dömande är förlåtelse, vilket innebär att förlåta det ”goda” såväl som det ”onda”, att komma till insikten att vi inte kan påverkas på något sätt av vad som verkar hända i den här världen, att ingenting här vare sig kan ge oss eller beröva oss Guds Frid. Redan den första lektionen i arbetsboken har titeln ”Ingenting jag ser betyder någonting”, dvs. ingenting i den här världen har någonting med mig och mina känslor att göra. Men så länge vi verkar kunna välja att ha speciella relationer behöver vi vända oss till Helige Ande och be om hjälp för att transformera dem till heliga relationer:
”I Sin funktion som tolk av det du har åstadkommit, använder den Helige Ande de speciella relationer, som du har valt för att stödja egot, till att ge dig inlärningsupplevelser som visar vägen till sanningen. I Hans undervisning blir varje relation en lektion i kärlek.” (T-15.V.4:5-6)
”Den Helige Ande, alltid praktisk i Sin vishet, accepterar dina drömmar och använder dem som medel för att få dig att vakna. Du skulle ha använt dem för att fortsätta att sova. Jag sade tidigare att den första förändringen, innan drömmarna försvinner, är att dina skrämmande drömmar förändras till lyckliga drömmar. Det är detta som den Helige Ande gör i den speciella relationen. Han förstör den inte, inte heller rycker Han den ifrån dig. Men Han använder den på ett helt annat sätt, som en hjälp för att göra Sitt syfte verkligt för dig. Den speciella relationen kommer att finnas kvar, inte som en källa till smärta och skuld utan som en källa till glädje och frihet.” (T-18.II.6:1-7)
A.T.
Fråga:
Hur får jag reda på min uppgift i frälsningsplanen?
Svar:
Tack kära Vän för Din fråga. Din första fråga om hur man får reda på sin uppgift i frälsningsplanen berör ett viktigt tema i Kursen nämligen att lyssna till och följa den Helige Andens vägledning:
”Du måste i allt fråga vad Guds Vilja är, eftersom den är din. Du vet inte vad den är, men den Helige Ande minns den åt dig. Fråga därför Honom vad Guds Vilja är för dig, och Han kommer att tala om för dig vad din är.” (T-11.I.8:5-7)
”När du har lärt dig hur du skall besluta tillsammans med Gud blir alla beslut lika lätta och naturliga som att andas. Det krävs ingen ansträngning, och du kommer att ledas lika varsamt som om du blev buren på en fridfull stig på sommaren. Det är bara din egen vilja som tycks göra det svårt att fatta beslut. Den Helige Ande kommer inte att dröja med att besvara varje fråga som du har om vad du skall göra. Han vet det. Och Han kommer att tala om det för dig, och sedan göra det åt dig.” (T-14.IV.6:1-6)
”Han kommer också att tala om för dig exakt vad din funktion är i varje omständighet och vid alla tillfällen.” (P-3.III.8:5)
”Du kommer inte att få några fler specifika lektioner, för de behövs inte längre. Hör hädanefter endast Rösten för Gud och för ditt Själv, när du drar dig tillbaka från världen för att söka verkligheten i stället. Han kommer att leda dig i dina ansträngningar, och tala om för dig exakt vad du skall göra, hur du skall styra ditt sinne, och när du skall komma till Honom i tystnad, och be om Hans säkra ledning och Hans osvikliga Ord.” (A-Ep.3:1-3)
I själva verket har alla samma uppgift i frälsningsplanen, förlåtelse vilken är abstrakt, d.v.s. den har inte någonting att göra med det vi tror att vi förlåter på formnivå, alltså i världen, utan äger egentligen rum i den del av sinnet som vi inte är medvetna om:
”Här, där Guds lagar inte råder i perfekt form, kan han likväl göra en perfekt sak och göra ett perfekt val. Och genom denna handling av speciell trofasthet mot någon som varseblivs som någon annan än han själv, lär han sig att gåvan gavs till honom själv, och därför måste de vara ett. Förlåtelse är den enda funktion som är meningsfull i tiden.” (T-25.VI.5:1-3)
Men eftersom vi upplever oss som specifika individer med specifika livsomständigheter så anpassas planen för den konkreta person man verkar identifiera sig med:
”Sinnets naturliga tillstånd är fullständig abstraktion. Men en del av det är nu onaturligt. Det ser inte på allt som ett. I stället ser det bara fragment av helheten, för bara på så sätt kunde det uppfinna den ofullständiga värld som du ser. Syftet med allt seende är att visa dig det du vill se. Allt lyssnande för endast de ljud till ditt sinne som det vill höra. På så sätt gjordes det konkreta. Och nu är det det konkreta som vi måste använda när vi övar. Vi ger det till den Helige Ande, så att Han kan använda det för ett syfte som är annorlunda än det som vi gav det.” (A-161.2;3:1-3)
”Detta är den Helige Andes vänliga varseblivning av speciellheten: Hans användning av det som du har gjort, att hela i stället för att skada. Till var och en ger Han en speciell funktion i frälsningen som endast han kan fylla; en roll för bara honom. Inte heller är planen fullständig förrän han finner sin speciella funktion, och fullgör den roll som tilldelats honom för att göra honom själv fullständig i en värld där ofullständigheten härskar.” (T-25.VI.4)
Då vi lämnar över våra liv i Hans Händer och är villiga att låta våra sinnen helas kommer vi att bli mer och mer lyhörda för Hans Vägledning. Det kan ta sig uttryck i allt från mycket specifika anvisningar till en mer allmän känsla av att vara inspirerad. Vad som kan sägas vara ett säkert tecken på att vi utför vår uppgift i frälsningsplanen i enlighet med Hans Vägledning är att vi alltid känner oss fridfulla och lyckliga snarare än att vi upplever att vi måste offra något för allas bästa. Just detta att känna lycka är något som betonas som väsentligt för att vi ska kunna utföra vår uppgift:
”Du har säkert lagt märke till att under våra senaste lektioner betonas genomgående sambandet mellan att fullgöra din funktion och att uppnå lycka. Detta beror på att du faktiskt inte ser sambandet. Ändå är det mer än endast ett samband mellan dem; de är detsamma. Deras former är olika, men deras innehåll är fullständigt ett och detsamma.” (A-66.1)
Vår uppgift i den här världen såsom den Helige Anden ser det är endast helandet av Guds Son (se T-24.VI.4:1) och att det är just vår glädje som kommer att föra med sig detta helande framgår av t.ex. lektion 100:
”Guds Vilja är att du skall vara fullkomligt lycklig. Varför skulle du välja att gå emot Hans Vilja? Den roll Han har bevarat åt dig för att du skall förverkliga Hans plan har givits till dig så att du kan återställas till det som Han vill. Denna roll är lika nödvändig för Hans plan som för din lycka. Din glädje måste vara fullkomlig så att Hans plan kan förstås av dem som Han sänder dig till. De kommer att se sin egen funktion i ditt lysande ansikte, och höra Gud kalla på dem i ditt lyckliga skratt. Du är förvisso nödvändig för Guds plan. Utan din glädje är Hans glädje ofullständig. Utan ditt leende kan världen inte räddas. Så länge du är sorgsen är det ljus som Gud Själv utsåg som medel för att rädda världen dunkelt och matt, och ingen skrattar eftersom allt skratt bara kan vara ett eko av ditt. Du är förvisso nödvändig för Guds plan. På samma sätt som ditt ljus förstärker varje ljus som lyser i Himlen, ropar din glädje på jorden till alla sinnen att de skall låta sina sorger försvinna, och inta sin plats bredvid dig i Guds plan. Guds budbärare är fulla av glädje, och deras glädje helar sorg och förtvivlan. De är beviset på att Gud vill att alla som accepterar sin Faders gåvor som sina skall vara fullkomligt lyckliga.” (A-100.1-3)
A.T.
Fråga:
Om det är så att min enda uppgift på jorden nu är att förlåta så mycket jag kan så att jag blir tillräckligt "ren" så att jag kan verka för Jesus eller Jesus verka genom mig är inte Jesus egoistisk då?
Svar:
Kursen utger sig för att vara en bland tusentals vägar till frälsning eller upplysning. Vad som kan sägas skilja den från många andra är just den framskjutna plats Jesus har i dess teologi. Jesus sägs vara en symbol för den Helige Anden, dvs. perfekt kärlek, men i en form som vi som verkar identifiera oss med kroppar/personer har lättare att relatera till än till den Helige Anden som är abstrakt. Det mänskliga medvetandet som verkar omges av och inhysas i en kropp har en begränsad uppfattning om det som är abstrakt eftersom de separerade sinnena i världen är framdrömda för att glömma bort sanningen:
”Kroppen är det instrument som sinnet gjorde i sina ansträngningar att vilseleda sig självt.” (A-delII.4.2:1)
I detta tillstånd av självbedrägeri, dvs. separation, tid, form och det konkreta verkar ha ersatt etthet, evighet, innehåll och det abstrakta, blir det omöjligt att föreställa oss det vi har förnekat:
”Kan du som ser dig själv i en kropp känna dig själv som en tanke? Allt du ser identifierar du med yttre företeelser, någonting utanför sig självt. Du kan inte ens tänka på Gud utan en kropp, eller i någon form som du tror att du känner igen.” (T-18.VIII.1:5-7)
Jesus kan således sägas vara en symbol i drömmen för en kärlek som inte är av den här världen. Men denna kärlek har ingenting med personer eller kroppar att göra vilket innebär att man missförstår Jesus’ budskap om man gör hans kropp och person verklig, alltså till någonting mer än bara en symbol som reflekterar Kärleken:
”Kom då ihåg att varken tecken eller symbol skall förväxlas med källan, för de måste stå för någonting annat än sig själva. Deras mening kan inte ligga i dem, utan måste sökas i det som de står för.” (T-19.IV.V.i.11:2-3)
Av detta resonemang kan vi förstå att Jesus inte kan vara egoistisk då ”han” inte längre är identifierad med en person med separata intressen. Han ber oss att förenas med honom bortom våra egon och att låta honom utgöra en förebild för hur vi skall vara så länge vi verkar vara i världen:
”Jag är din förebild när du fattar beslut. Genom att besluta mig för Gud visade jag dig att detta beslut kan fattas, och att du kan fatta det.” (T-5.II.9:6)
A.T.
Fråga:
Varför är det så viktigt att vi lär oss att detta är en illusion?
Svar:
Till att börja med är det viktigt därför att vi aldrig kan bli sant lyckliga här, vilket är Guds Vilja för oss:
”På vilket annat sätt kan du finna glädje på en glädjelös plats än genom att inse att du inte är där? Du kan inte vara någonstans där Gud inte har satt dig, och Gud skapade dig som en del av Sig. Detta är både var du är och vad du är. Det är fullständigt omöjligt att ändra på. Det är total inneslutning. Du kan inte ändra på det vare sig nu eller någonsin. Det är för evigt sant. Det är inte en övertygelse utan ett Faktum.” (T-6.II.6:1-7)
Men i våra vardagliga liv är insikten att världen är en illusion en förutsättning för att kunna praktisera den förlåtelse Kursen lär ut. Så länge världen tros vara verklig kommer egna och andras misstag ses som verkliga vilket omöjliggör sann förlåtelse vilket är nyckeln till lycka:
”Förlåtelsen varseblir att det som du trodde att din broder gjorde mot dig inte har skett. Den förlåter inte synder och gör dem verkliga. Den ser att det inte fanns någon synd. Och ur den synvinkeln är alla dina synder förlåtna.” (A-delII.1.1:1-4)
A.T
Fråga:
Varför byggdes den här världen upp som en illusion när vi verkar ha så svårt att "släppa" den bilden i våra hjärnor, vem "vinner" på illusionen?
Svar:
Det verkliga syftet med världens skenbara tillkomst och existens återges mig veterligen inte i någon annan lära än i En Kurs I Mirakler. Alla mer eller mindre romantiska föreställningar om att den här världen skulle ha något med Gud eller Guds Kärlek att göra avfärdas kanske tydligast i följande citat:
”Världen gjordes som en attack på Gud. Den symboliserar rädslan. Och vad är rädsla annat än kärlekens frånvaro? Således var världen tänkt att vara en plats där Gud inte kunde komma in, och där Hans Son kunde vara åtskild från Honom.” (A-delII.3.2:1-4)
Anledningen till att det är svårt att släppa övertygelsen om världens verklighet är att den är projicerad/framdrömd för just det syftet:
”När du har fångats i varseblivningens värld är du fångad i en dröm. Du kan inte undkomma utan hjälp, därför att allt dina sinnen visar dig vittnar endast om drömmens verklighet.” (ur förordet)
Kroppens sinnen rapporterar till medvetandet att världen och kroppen är verkliga eftersom båda är en del av samma självbedrägeri:
”Se på dig själv, och du kommer att se en kropp. Se på denna kropp i ett annat ljus och den ser annorlunda ut. Och utan ljus ser det ut som om den har försvunnit. Men du försäkras att den finns där eftersom du fortfarande kan känna den med dina händer och höra den röra sig. Här är en bild som du vill skall vara du själv. Den är medlet för att uppfylla din önskan. Den ger dig ögonen som du kan se den med, händerna som känner den, och öronen som du lyssnar med på de ljud den gör. Den bevisar sin egen verklighet för dig. På så sätt görs kroppen till en teori om dig själv, i vilken inga åtgärder har vidtagits för att bevisa någonting utöver den själv, och ingen räddning finns i sikte. Dess förlopp är säkert, när den ses genom dess egna ögon. Den växer och tynar bort, blomstrar och dör. Och du kan inte föreställa dig själv åtskild från den.” (T-24.VII.9;10:1-4)
Ingen vinner på illusionen eftersom egot, tron på separation, och som skulle vara den enda som kunde ha något att vinna, i sig är en illusion. Sanningen har ingen motsats:
”Ingenting verkligt kan hotas. Ingenting overkligt existerar. Häri ligger Guds frid.” (T-in.2)
A.T.
Fråga:
Upplever djuren också den här världen som en illusion eller ser de allt som det ska vara i sitt rätta element? Är djuren här för att hjälpa oss?
Svar:
Djur är en del av den här drömmen lika mycket som människor eller ting. De verkar ha sinnesorgan som kan ”se” och ”höra” en värld utanför dem själva och de verkar liksom människor lyda under den här världens lagar. Vad vi dock behöver poängtera här är att den enda som upplever den här världen är du och de djur, och människor för den delen, du ”ser” bara är projektioner i ditt sinne och projektioner projicerar inte. Eftersom den person du verkar identifiera dig med också är en projektion följer det logiskt att det inte är du som person som projicerar den här världen, utan det är det enda till synes sovande sinnet som verkat glömma bort sin eviga Etthet med Gud. En projektion kan således inte se ”den här världen som en illusion eller allt som det ska vara i sitt rätta element”. Så länge jag tror att jag ser någonting genom mina ögon så kommer jag att förledas att tro att andra kroppar ser genom sina ögon.
”Här upprättas en värld som är sjuk, och det är denna värld som kroppens ögon varseblir. Här finns de ljud den hör; de röster som dess öron gjordes för att höra. Men syner och ljud som kroppen kan varsebli är meningslösa. Den kan varken se eller höra. Den vet inte vad seende är; vad lyssnade är till för. Den kan lika lite varsebli som den kan döma eller förstå eller veta. Dess ögon är blinda; dess öron är döva. Den kan inte tänka, och därför kan den inte ha några verkningar.” (T-28.V.4:2-8)
Världen är och förblir en upplevelse i sinnet, precis som de upplevelser vi kan ha då vi drömmer om nätterna och där ingenting av det vi tror oss se vanligtvis tillskrivs någon verklighet:
”Hela din tid tillbringar du med att drömma. Dina drömmar när du sover och dina drömmar när du är vaken har olika former, och det är allt.” (T-18.II.5:12-13)
Frågan om huruvida djuren är här för att hjälpa oss antyder måhända att det skulle finnas någon genomtänkt idé med att låta djur finnas i illusionen och att de således skulle skilja sig från andra väsen, varelser, organismer eller ting. Kursen säger dock att det inte finns någon hierarki bland illusioner så djur kan således vare sig vara till större eller mindre hjälp än någonting annat. Vad som dock kan sägas om allt i den här världen är att det kan användas för den Helige Andens räkning under Hans Vägledning. Således skulle djur i vissa sammanhang absolut kunna vara medel för att lära ut Kärlek och Förlåtelse.
A.T.
Till sida 1», sida 2» , sida 3» , sida 5» , sida 6» , sida 7»
Index över ord och termer i A Course in Miracles
En förklaring av några huvudbegrepp i Mirakelkursen på svenska finns här»