Frågeservice
Du kan få svar på dina frågor om En Kurs i Mirakler genom vår frågeservice. Skriv din fråga här nedan och skicka den. Alla frågor och svar kommer att publiceras här.
Frågor och svar (Sida 1 av 6) Till sida 2» , sida 3» , sida 4» , sida 5» , sida 6»
Fråga:
Hej! Jag har några funderingar gällande en kurs i mirakler. För det första undrar jag hur det kan komma sig att t ex ett mycket litet barn kan bli sjuk eller dö, när det inte har någon förmåga att själv tänka att det är sjukt och därigenom projicera detta i kroppen? Det verkar ju som att det är vi själva som bestämmer om kroppen ska vara frisk eller dylikt.. Sen undrar jag också om man alltså kan strunta helt i att sköta sin kropp eftersom att kroppen bara framställs som ett neutralt kommunikationsmedel och alltså inte har någon annan mening. Då borde man ju kunna strunta i att motionera och äta rätt eftersom att detta inte har någon betydelse? Det viktiga borde vara hur man tänker om sin kropp, och att det därför är sinnet som projicerar i kroppen...
Sen har jag också funderat lite på om dessa lagar stämmer på djur. En hund kan ju tex inte bestämma sig för att bli sjuk eller välja att tex uppleva sin värld på det ena eller andra sättet. Men ändå blir hundar sjuka och dör..om en hund inte aktivt tänker fel så borde den ju ha ett evigt liv då?
Svar:
Tack Kära Vän för en fråga som kan tjäna till att belysa många viktiga saker för den som studerar En Kurs I Mirakler.
Vi kan behöva börja med att gå igenom något av den metafysik som Kursen presenterar. Det första vi kan konstatera är att allt som verkar ha någon sorts betydelse och mening i den här världen alltid har att göra med att någon eller något upplever något, vare sig det rör sig om en människa eller ett djur. En person, vare sig det är ett barn eller en vuxen, har ett ”jag” som upplever något och som är centrum för det som verkar hända. Just frågan om detta ”jag” är något som adresseras i Kursen, ”Hela värdet av rätt varseblivning ligger i den oundvikliga insikten att all varseblivning är onödig. Detta avlägsnar blockeringen (blockeringen för kunskapen, alltså varandet i Gud) helt och hållet. Du kanske frågar hur detta är möjligt, så länge som du tycks leva i den här världen. Detta är en rimlig fråga. Du måste emellertid vara noga med att du verkligen förstår den. Vem är detta ”du” som lever i den här världen? Anden är odödlig och odödlighet är ett konstant tillstånd.” (T-4.II.11:3-8) Detta ”du” är egentligen ingen eftersom det inte är skapat av Gud och därmed inte verkligt. Detta icke-dualistiskt korrekta påstående är emellertid inte till så stor hjälp så vi kan metaforiskt uttryckt - ”som om” separationen från Gud verkligen ägt rum – ge oss på att förstå den egentliga orsaken till sjukdom och död. Tron på separation är en tro på att perfekt etthet kan ersättas av dess skenbara motsats, och i denna trosföreställning måste exempelvis död finnas eftersom ettheten är evigt liv.
Att bli sjuk eller dö är ett beslut i sinnet, ”Ingen kan lida förlust såvida det inte är hans eget beslut. Ingen plågas av smärta om han inte själv väljer detta tillstånd. Ingen kan sörja eller vara rädd eller tro att han är sjuk om inte detta är de resultat han vill ha. Och ingen dör utan sitt eget samtycke. Ingenting sker som inte motsvarar din egen önskan, och ingenting som du väljer undanhålls.” (A-152.1:1-5) Vid ett första reflekterande över implikationerna av detta påstående kan det tyckas lägga ett väldigt stort ansvar på den egna personen för allt som verkar hända en. Men i det här läget är det viktigt att påminna sig om att det inte är det jaget du upplever som är ansvarigt för innehållet i drömmen, inklusive sjukdom och död, utan det jaget som vi alla delar och som ville ha en upplevelse av att vara separerad från Gud. Ur det här perspektivet blir det inte meningsfullt att tillskriva ett barn (eller ett djur) ansvaret för att det blir sjukt eller att det fötts in i en sjuk kropp, då det valet fattats på en nivå i sinnet som vi inte har tillgång till så att vi kan välja om med det medvetande vi vanligtvis upplever att vi har. Det enda ansvaret den enskilda individen har är att acceptera lösningen på problemet. Ett barns (eller ett djurs) medvetande kan inte sägas ha uppnått en nivå av förståelse och resonerande för att kunna göra det valet, detta till skillnad från en vuxen person.
Ett annat sätt att besvara denna fråga är genom att ställa frågan vem som är ansvarig för att acceptera Soningen för egen del, och detta är alltid du och ingen annan. Detta innebär att andra figurer i den här drömmen än du aldrig kommer att vara mer verkliga än figurer i en tecknad film och som sådana kan de vare sig acceptera Soningen för egen del eller för den delen projicera sjukdom och död. Den enda som kan göra det är du; ”Den Helige Ande talar till dig. Han talar inte till någon annan.” (T-27.V.1:10-11) De figurer du verkar se i drömmen är bara delar av dig själv som är projicerade från den del av ditt sinne som är omedveten för dig. Att tro att det finns någon annan därute som har att välja mellan egot och Helige Ande är att tro på dualism och separation, just de vanföreställningar som Kursen syftar till att korrigera. Det fullständigt helade sinnet kommer att fortsätta se symboler i drömmen som verkar vittna om sjukdomars och dödens verklighet, men det låter sig inte påverkas det minsta av det; ”Kroppens ögon kommer att fortsätta att se olikheter. Men det sinne som har låtit sig helas kommer inte längre att erkänna dem. Det kommer att finnas de som tycks vara ”sjukare” än andra, och kroppens ögon kommer som tidigare att berätta om deras förändrade utseende. Men det helade sinnet kommer att inordna dem alla i en enda kategori; de är overkliga. Detta är dess Lärares gåva; förståelsen att endast två kategorier är meningsfulla när det gäller att sortera de budskap som sinnet tar emot från det som tycks vara den yttre världen. Och av dessa två är endast en verklig. På samma sätt som verkligheten är helt och hållet verklig, oberoende av storlek och form och tid och rum – för olikheter kan inte existera i den – så är också illusioner utan olikheter.” (M-8.6:1-7). Det helade sinnet ser inga skillnader mellan en sjuk och en frisk kropp, en död och en levande kropp. Det helade sinnet ser att ”ingenting jag ser betyder någonting” (A-1). När man ser att det egna separerade jaget helt saknar mening och således gärna får utslockna (hur det nu kan göra det när det inte ens är verkligt!) eftersom det är en slöja som skenbart dragits ned över verkligheten, så kan denna insikt generaliseras till att gälla allt i den här världen utom den Kärlek som uttrycks och som är det enda som är verkligt i världen.
Nästa del av frågan rör huruvida man ska ta hand om eller strunta i att ta hand om sin kropp. Valet att acceptera Soningen för egen del innebär att vi lämnar över allt i Helige Andes händer, inklusive våra kroppar. Ju mer vi gör det, dvs. vi använder den inte längre för egots syften vilka är ”attack, njutning och högmod” (T-6.V.A.5:3), desto mindre skuld kommer vi ha och därmed finns ingen grogrund för sjukdom. Du kan sluta att bekymra dig om kroppen om du är villig att lyssna till vad Helige Ande vägleder dig att göra i det avseendet. Hälsa är inre frid (T-2.I.5:11) och inre frid får vi genom att praktisera villkorslös förlåtelse, inklusive förlåtelse av t.ex. våra begär efter ”onyttig” mat. Att försöka använda Kursen för att göra eller hålla kroppen frisk som ett självändamål är dock något som varnas för: ”Närhelst du försöker uppnå ett mål där kroppens förbättring blir huvudändamålet, försöker du framkalla din död.” (T-29.VII.4:1). Syftet med förlåtelse är således inte att försöka förändra något i världen såsom kroppen, utan att uppnå inre frid oavsett hur kroppen verkar må eller fungera.
A. T.
Fråga:
Jag har precis fått boken i min hand och nu undrar jag, hur ska jag börja studera den? Tänkte börja med att läsa lektion 1 och så lite ur textboken för att dagen efter läsa lektion 2 osv. Blir det fel om jag gör så, eller hur ska man gå till väga? Fast egentligen så borde det ju inte bli fel.
Svar:
Tack för en fråga som många som börjar studera Kursen kan förmodas ställa sig och som det av den anledningen är angeläget att söka besvara. Kursen adresserar denna fråga i slutet av Handledningen för Lärare där det står: "Den här handledningen är inte avsedd att besvara alla de frågor som både lärare och elev kan tänkas ställa. Den behandlar faktiskt endast några få av de mer uppenbara frågorna i form av en kort sammanfattning av några av de viktigaste begreppen i textboken och arbetsboken. Den är ingen ersättning för någondera, utan endast ett supplement. Även om den kallas för en handledning för lärare, måste man komma ihåg att endast tiden skiljer lärare och elev åt, så att skillnaden per definition är tillfällig. I några fall kan det vara till hjälp för eleven att läsa handledningen först. För andra kanske det är bättre att börja med arbetsboken. Andra åter kan behöva börja på den mer abstrakta nivån i textboken. Vad är för vem? Vem skulle vinna mer på att enbart be? Vem behöver endast ett leende, eftersom han ännu inte är redo för mer? Ingen bör ensam försöka besvara dessa frågor. Säkerligen har ingen Guds lärare kommit så här långt utan att inse detta. Läroplanen är i högsta grad individuell, och alla aspekter står under den Helige Andes särskilda omsorg och ledning. Fråga och Han kommer att svara. Ansvaret är Hans, och endast Han kan bära det. Att göra det är Hans funktion. Att överlämna frågorna till Honom är din." (H-29.1;2:1-10) (min kursivering).
Av detta kan vi förstå att det inte finns något specifikt anvisat sätt att studera Kursen på utan att det är upp till var och en som studerar Kursen att rådfråga Helige Ande om man skulle känna sig tveksam eller frågande härvid. Eftersom målet med Kursen kan sägas vara att låta sig vägledas av Helige Ande i ALLT så kan ju den fråga du tar upp vara något man ber om hjälp om och har tillit till och följer det svar man får. Det sätt du själv föreslår tror jag passar många eftersom det kan kännas väl tunt att bara göra arbetsboken om man känner sig motiverad att också tränga in i det teoretiska som avhandlas i textboken och som är en förutsättning för att arbetsboken ska kunna bli meningsfull, "För att övningarna i den här arbetsboken skall bli meningsfulla är det nödvändigt med en teoretisk grund som den som textboken tillhandahåller. Likväl är det genom att göra övningarna som det kommer att vara möjligt att uppnå kursens mål. Ett otränat sinne kan inte uppnå någonting. Syftet med den här arbetsboken är att öva ditt sinne i att tänka i enlighet med de riktlinjer som textboken lägger fram." (A-In.1). Ett missförstånd som kan uppstå är att man tror att avsnitten i textboken på något sätt följer övningarna, på så sätt att man läser första avsnittet i första kapitlet då man gör den första övningen som om de hängde ihop på något sätt, men så är inte fallet.
Ett råd till den som börjar studera En Kurs I Mirakler är att ta del av allt det material som handlar om Kursen för att på så sätt snabbare få en djupare förståelse för vad den handlar om och hur den kan tillämpas praktiskt i ens vardag. Som exempel på sådant material kan nämnas det som Foundation for ACIM (www.facim.org) och http://www.awakening-mind.org tillhandahåller i form av böcker, texter, nyhetsbrev, fråge-och-svar-service, ljud- och videofiler mm. Även på denna hemsida finns artiklar att läsa, www.mirakelkursen.org/artiklar.php som kanske kan vara till hjälp.
A.T.
Fråga:
Gud säjer i Bibeln om sej själv, genom Helige Andens inspiration/kraft: "Jag är densamme, igår - i dag och i morgon."
Jesus är ju ett med sin Fader, så detsamma gäller för Honom OCH den Helige Anden. Om man då läser originalmanuskripten (NT) av de som lärde känna Jesus och de som senare leddes av den uppståndne Jesus, genom den Helige Anden, så så ser man vad Jesus sade och gjorde - och det stämmer inte alls med vad Miracle--jesus säjer i ACIM. Jesus Kristus VARNADE FÖR FALSKA PROFETER OCH ANDAR som skulle lära ut annat än det som står i Bibeln.
Så varför har inte tanken slagit er att ACIM är en falsk lära?? Bibeln säjer ju klart och tydligt att en ande(=satan) kan förvandla sej till EN LJUSETS ÄNGEL/ANDE.!
Förklaring på frågan, tack!
Svar:
Tack för en fråga som kan tjäna till att belysa något högst angeläget för många som studerar Mirakelkursen, och kanske också för dem som inte gör det för den delen nämligen frågan om hur man kan veta om vad som står i den är sant eller inte. Hela denna frågeställning har att göra med något som man under lång tid diskuterat inom bl.a. filosofin nämligen frågan om tro kontra vetande. Diskrepansen mellan vad Jesus påstås ha sagt i Bibeln jämfört med vad han uppges ha dikterat i Kursen torde inte låta sig förklaras med något annat än ett av följande tre alternativ:
- Jesus är åtminstone någorlunda korrekt citerad i Bibeln och således är det inte Jesus’ ord som återfinns i Kursen
- Det är korrekt vad som står i Kursen nämligen att Jesus korrigerar de missförstånd som kommer till uttryck i Nya Testamentet: "Korsfästelsens budskap är fullkomligt klart: Lär endast ut kärlek, för det är det du är. Om du tolkar korsfästelsen på något annat sätt, använder du den som ett vapen att angripa med snarare än som den uppmaning till frid som den var avsedd för. Apostlarna missförstod den ofta, och av samma skäl som också andra missförstår den. Deras egen ofullkomliga kärlek gjorde dem sårbara för projektion, och utifrån sin egen rädsla talade de om "Guds vrede" som Hans vapen för vedergällning. Inte heller kunde de tala om korsfästelsen helt utan vrede, eftersom deras skuldkänsla hade fått dem att känna vrede. Detta är några exempel på upp- och nervänt tänkande i Nya Testamentet, även om dess evangelium faktiskt endast är budskapet om kärlek. Om Apostlarna inte känt skuld, hade de aldrig kunnat anföra att jag skulle ha sagt: "Jag har inte kommit för att skänka frid, utan svärd". Detta är klart motsatsen till allt jag lärde ut. Inte heller skulle de ha kunnat beskriva mina reaktioner gentemot Judas så som de gjorde, om de verkligen hade förstått mig. Jag skulle inte ha kunnat säga: "Förråder du Människosonen med en kyss?" om jag inte trodde på förräderi. Hela budskapet i korsfästelsen var ju att jag inte gjorde det. Det "straff" som det sades att jag hade nedkallat över Judas var ett liknande misstag. Judas var min broder och en Guds Son, lika mycket del av Sonskapet som jag. Var det troligt att jag skulle fördöma honom när jag var beredd att visa att fördömande är omöjligt? När du läser vad apostlarna lär, kom då ihåg att jag själv sade till dem att det fanns mycket som de skulle förstå senare, eftersom de inte var helt redo att följa mig just då. (T-6.I.14-15;16:1.1)
- Det tredje alternativet låter kanske för långsökt för att ens övervägas. Jesus är helt korrekt citerad i Bibeln trots att vissa saker av det han påstås ha sagt inte överensstämmer med det budskap han predikade. Han skulle alltså av någon anledning ha sagt emot sig själv för att sedan i dikterandet av Kursen, trots att han inte felciterats i Bibeln, påstå att han felciterats.
För att inte här ägna alltför mycket utrymme åt frågan om tro kontra vetande kanske det räcker med ett uppenbart konstaterande nämligen att ingenting av vad som står i Kursen på något sätt går att "bevisa" avseende dess äkthet utan att det helt och hållet inryms inom vad som skulle kunna betecknas som trosföreställningsmässiga antaganden och därför kan accepteras eller förkastas; "Teologiska överväganden som sådana är av nödvändighet kontroversiella, eftersom de beror på övertygelse och därför kan accepteras eller förkastas." (B-In.2:4) Med detta sagt så kan vi konstatera att Mirakelkursen kan vara en falsk lära som Jesus varnat för i Bibeln. Utan en medvetenhet om detta kanske man riskerar att hemfalla åt dogmatiska påståenden om Kursen t.ex. att vad som står i den ÄR Sanningen när man de facto inte kan veta det. Att överlag försöka utveckla ödmjukhet kan dessutom vara mycket värdefullt i arbetet med att göra ogjort det arroganta egot som tror sig veta bättre än Gud vem du är. Kursen syftar heller inte till att den som studerar den ska "veta" att den är Sanningen utan till att ge en upplevelse bortom vad som kan accepteras eller förkastas: ”En universell teologi är omöjlig, men en universell upplevelse är inte endast möjlig utan nödvändig. Det är mot denna upplevelse som kursen riktar sig. Endast här blir konsekvens möjlig därför att endast här upphör ovissheten." (B-In.2:5-7) Vi kan också påminna oss om uppmaningen att inte göra Kursen till ett självändamål då den bara är en språngbräda in i den Sanning som förblir okänd för oss så länge våra sinnen är eller rättare sagt verkar vara ohelade: "Gör helt enkelt så här: Var stilla, och lägg åt sidan alla tankar om vad du är och om vad Gud är; alla begrepp som du har lärt dig om världen; alla bilder du har av dig själv. Töm ditt sinne på allt som det tror är antingen sant eller falskt, bra eller dåligt, och på varje tanke det bedömer som värdefull, och på alla de föreställningar som det skäms över. Håll inte kvar någonting. Ta inte med dig en enda tanke som det förgångna har lärt dig, inte heller en enda övertygelse som du någonsin tidigare har lärt dig av någonting. Glöm den här världen, glöm den här kursen, och kom med helt tomma händer till din Gud." (A-189.7:5) (min kursivering).
En liknelse som kan tjäna till att belysa människans önskan att veta och hur denna önskan omöjligt kan efterkommas om det som står i Kursen är korrekt är följande: Föreställ dig att du står vid dörren till en källarlokal utan några fönster. Utanför dörren finns en burk med piller som du blir nyfiken på att prova. Enligt anvisningarna på burken så sväljer du ett piller, går in i rummet, stänger dörren, släcker ljuset så att det blir alldeles mörkt och går in och sätter dig mitt på golvet. Kort därefter så somnar du in och när du vaknar har pillret börjat verka på så sätt att du inte har en aning om var du befinner dig eller hur du kommit dit eller var du befann dig innan. Vad du snabbt konstaterar är att du befinner dig på en plats som på många sätt verkar hota ditt välbefinnande; det är kallt och fuktigt där du befinner dig, när du trevar dig fram i mörkret stöter du på saker som känns obehagliga eller gör ont, du hör oroväckande ljud av något som du inte vet vad det är osv. Efter en tid då du gjort några fåfänga försök att åtminstone känna dig lite trygg ger du upp och ropar på hjälp i förhoppning om att någon skall kunna hjälpa dig att om inte annat minska ditt obehag. Du hör då en röst som säger att "jag kan hjälpa dig". Du frågar då "vem är du?" på vilket rösten svarar att "jag är någon som bara vill dig väl och om du lyssnar på mig och gör som jag säger så kommer jag att hjälpa dig". Du frågar då hur du kan lita på att rösten verkligen kommer att hjälpa dig och inte bara ljuger för dig. "Ja, det kan du ju inte veta, du får helt enkelt tro mig" svarar rösten. Du säger då att du inte vill tro, du vill veta att rösten verkligen kommer att hjälpa dig. Rösten svarar då "Om du följer min vägledning så kommer jag att tryggt leda dig genom mörkret och till en strömbrytare på väggen. När du tänder lampan kommer du att se hela rummet och se att det faktiskt inte fanns något att vara rädd för. Du kommer också att se en dörr som leder ut. När du går ut så kommer du att hitta en burk med piller och när du läser lite närmare om vilka effekter pillret får så kommer du att förstå att det var du som valde att försätta dig i en situation där du omöjligt kunde veta vare sig varför du hamnat där du nu är eller att jag verkligen bara vill ditt bästa och hjälpa dig ut. Fram till dess så kommer jag att lysa upp din väg om du bara har fullständig tillit till mig." Ett citat från Kursen påtalar just denna väg genom tron till vetandet som ligger bortom tron: "Du kan inte gå bortom övertygelsen förrän du tror till fullo." (T-6.C.V.7.7)
Med dessa konstateranden i åtanke kan vi närma oss Kursen utifrån ett annat perspektiv nämligen det pragmatiska – fungerar den? Ger det mig frid att försöka tillämpa dess principer om icke-dömande och förlåtelse? Upplever jag de mirakler som Kursen utlovar om jag är villig att låta mitt sinne helas? Rent hypotetiskt skulle det ju kunna vara satan själv som dikterat Kursen men om satans ”uppgift” är att bibringa människor så mycket lidande som möjligt kanske det blir svårt att få ihop det antagandet med det faktum att jag får en allt större autentisk, om än subjektiv, upplevelse av frid och lycka i takt med att jag alltmer försöker leva efter Kursens budskap. Det skulle ju också kunna vara så att i takt med att jag studerar och försöker tillämpa det Kursen lär ut så fylls mitt liv med alltmer lycka, frid och kärlek och därför påverkar jag ”andra” på ett positivt sätt bara för att sedan då jag dör inse att jag trott på en fullständig lögn och därför får brinna i helvetet för evigt. Men det vore ju onekligen aningen snopet…
A.T.
Till sida 2», sida 3» , sida 4» , sida 5» , sida 6»
Index över ord och termer i A Course in Miracles
En förklaring av några huvudbegrepp i Mirakelkursen på svenska finns här»