Nätverket En Kurs i Mirakler

Frågor om kroppens betydelse är vanliga bland Kursen-studerande. Detta bandade samtal är ett utdrag av ett personligt samtal mellan David Hoffmeister och en EKIM-studerande. Tonvikten i samtalet är kommunikation och hur egot och den Helige Ande använder kroppen för att kommunicera. Översatt av Agneta Martin. Från Mirakelnytt nr 3 2010.

David: Förutom det faktum att kroppen kommer att brytas ner och försvinna och aldrig kommer att bli odödlig, och är mycket temporär och kortlivad som allt annat i det projicerade världsalltet, har sinnet en stor investering i att försöka göra ett gott hem åt den. Därför om det är så att jag kan få den att leva längre genom att träna och äta rätt saker, om jag kan få den att känna sig mer bekväm genom att göra dessa saker, så gör jag det. Men den ”knepiga” sidan är att det finns en stark identifikation och tro på kroppen. Kroppen ses inte som ingenting i detta sammanhang. Den ses som någonting och det är därför som det stora sökandet efter hälsa görs på fel ställe. Hälsa kan helt riktigt beskrivas som inre frid, som ett sinne som har släppt dömande, att ordna tankar, ett sinne som når en sann varseblivning, en mera stabiliserad varseblivning är ett sinne i frid. Detta är ett sinne som i sanning är helat och friskt.

EKIM-studerande: Så även genom att ponera att kroppen är ett instrument som den Helig Ande använder så måste jag betrakta kroppen som ingenting. Jag tror att denna fälla i tänkandet finns eftersom när kroppen används av den Helige Ande så är den på något sätt någonting. Så därför måste jag ta hand om den på ett särskilt sätt. Jag är ansvarig för vilken mat jag äter och vilka övningar jag gör etc. etc. Det är som om jag säger, ”detta är den Helige Andes tempel, så jag måste betrakta den med respekt och det betyder detta och detta”. Men detta och detta är just sätt som sinnet legaliserar att kroppen är någonting när den är ingenting. Det är bara när den kan ses som ingenting som den kan överlämnas och verkligen användas av den Helige Ande.

David: Ja, det finns en subtil fälla i att förneka kroppen. När vi talar om kroppen som ingenting, så handlar det om en ytterst grundläggande betydelse om vad den i sanning är. Kursen ber oss inte att förneka varseblivningen av kroppen. Det mest hjälpsamma sättet att närma sig detta är med en känsla av syfte, eller med frågan ”Vad är detta för?” Detta för oss tillbaka till sinnets nivå. Det som är till hjälp här är att gå in i Kursen och se på egots syfte med kroppen och på den Helige Andes syfte med kroppen. När det har klarats ut, sorterats ut av sinnet och sinnet klart och tydligt kan skilja egots syfte från den Helige Andes syfte och frivilligt ger upp egots syfte blir kroppen mer och mer perifer i medvetandet. Den närmar sig ingenting.

EKIM-studerande: Så det finns ingen nödvändighet att fokusera på kroppen. Det är bara att fokusera på syftet och allting faller på plats i enlighet därmed. Sättet att komma till rätta med att betrakta kroppen som ingenting är att fokusera på syftet.

David: Ja. Idén du tog upp med kroppen som ett tempel är en viktig sak. Den betraktas som den Helige Andes tempel i Bibeln. Detta är en början, ett trappsteg. Det är ett steg bort från att se kroppen som ond. Det är en sak att kalla kroppen osann eller ingenting, men egot skulle ta steget att säga att kroppen är ond. Genom att säga att den är ett tempel för den Helige Ande kan den användas för den Helige Andes syfte. På det viset och bara på detta viset är kroppen ett tempel. Det har ingenting att göra med kroppen i sig själv. Det har att göra med intentionen, sinnets syfte. Man kan säga att kroppen som används enbart för kommunikation är en kropp som används av den Helige Ande.

EKIM-studerande: Och då kommer vi in på området kommunikation. Kommunikation är inte nödvändigtvis vad jag har lärt mig att den är. Den behöver inte inkludera två kroppar.

David: Ja.

EKIM-studerande: Den sker på sinnets nivå och det är den enda plats kommunikation sker på – på sinnets nivå. Så varför behöver jag en kropp för att kommunicera om den bara sker på sinnets nivå?

David: Varje sinne som tycks tro på världen, tror på separationen och på kroppen. Det tror att kommunikationen har begränsats så att gemenskap eller sinneskommunikation, även telepati… du kan ge det många namn… har blockerats, drivits ut ur medvetenheten. Så kroppen har bokstavligen blivit lurad att vara en begränsning för kommunikation. I denna världen förefaller det som om inte två kroppar är tillsammans så är kommunikationen begränsad. De kan inte tala med varandra om de inte använder en telefon eller walkie-talkie eller någon form av hjälpmedel. Du behöver materiella hjälpmedel som hjälp vid kommunikation. Men i den yttersta meningen är vi tillbaka i tron, att när vi tror på kroppen… när vi tror på världen… är världen en begränsning för kommunikation. Världen gjordes för att försvaras mot kommunikation eftersom den Helige Ande är vår kommunikationslänk med vår Fader, och världen gjordes för att dölja detta. Så den Helige Ande måste arbeta med det lägre sinnet och trosföreställningarna. När sinnet släpper sina trosföreställningar på världen, tycks det allteftersom, att sinnets makt återlämnas till det; telepati, clairvoyance och intuition och så vidare, tycks bli mer utbrett för sinnet, när sinnet i själva verket återgår till sitt naturliga tillstånd. Dessa är inte super-krafter som sällsynta individer kan utveckla. De är mycket naturlig kommunikation…

EKIM-studerande: Så kommunikationen finns alltid där, den har alltid funnits där men har blivit övertäckt? Det är bara en omedvetenhet.

David: Ja, och det är en stark investering i kroppen som gör detta. Denna kropp är det valda hemmet för det vilseledda sinnet. Så vi kommer tillbaka till syftet, medan kommunikation är den enda funktionen eller syftet den Helige Ande har för kroppen, så använder egot den för högmod, nöje och attack. Dessa är olika syften som verkligen förhindrar kommunikation.

EKIM-studerande: Innan vi går in på egots användning av kroppen för högmod, nöje och attack, för att avsluta det vi säger om den Helige Andes användning av kroppen… Min fråga är om kommunikation sker endast på sinnets nivå, varför har vi en kropp som skall användas för kommunikation? Jag tror att det jag hör dig säga är att så länge som sinnet tror på kroppen, så använder den Helige Ande kroppen för kommunikation. Det är bara tron på kroppen som får kroppen att träda in i kommunikationen över huvudtaget.

David: Ja. Det finns inga kroppar i det Heliga Ögonblicket. Uppenbarelse är bortom kroppar. Det är direkt kommunikation från Gud till Guds skapelse. När sinnet ger upp sina falska idéer, trosföreställningar och dömanden dras det in i det Heliga Ögonblicket där kommunikationen är fullständigt återställd. I en mening är kroppar som symboler. Den Heliga Ande kommer att nå sinnet på det sätt som Han kan. Det kan bli genom en väns röst, en sång eller affisch, en text osv. Det finns många sätt och former. Men på detta sätt är kroppen en symbol. Den Helige Ande använder symboler för att nå det vilseledda sinnet eftersom det vilseledda sinnet tror på symboler. På ett metaforiskt sätt … allt eftersom vi blir klarare och klarare och kan rada upp den Helige Andes syfte … blir vi ombedda att nå våra bröder som tror på världen, som tror på tid och separation, och nå dem genom att använda symboler som de kan höra och förstå. Ännu en gång, vi har Jesus som var ett stort exempel på detta. Han talade i liknelser när han talade till massorna och talade om högre ideal och koncept särskilt med apostlarna och lärjungarna och dem som hade öron att höra med. Men vid båda tillfällena använde han den Helige Ande som talade genom honom och använde symboler för att nå sinnet där det kunde greppa det. Du har också exempel på Jesus när han gick in i tystnaden, in i gemenskap med Fadern där inte ett ord yttrades. Här har vi en rad av kommunikation med ord, vilka är mycket ociviliserade … men allt eftersom trosföreställningarna släpps i sinnet, kommer vi tillbaka till Gemenskapen vilken är fullständigt ordlös.

EKIM-studerande: Låt oss återgå till egots användning av kroppen. Dess användning av högmod, nöje och attack. Kan du berätta lite om dem?

David: Vi kan ta dem en i taget. Högmod är ett ämne som vi talade om i går, subjekt/objektet-splittringen, eller tron på personlighet. Allt högmod kommer egentligen från ett desperat försök att försvara en tro på personlighet, av att vara en individuell person och verkligen varsebli andra individuella personer. Detta behåller splittringen mellan självet och andra i sinnet. Det förstärker denna splittring. På ett sätt som drar uppmärksamhet till sig själv, högmod i talanger, fysiskt högmod, utseende, land, sport, familj … en hel del saker i världen som betraktas som mycket bra.

EKIM-studerande: Tala om andligt högmod.

David: Andligt högmod skulle kunna vara att ta högmodet till det man känner till … att vända den andliga resan till en läroboksprestation eller en uppvisning av förmågor. Men under detta finns det fortfarande ett syfte att fästa uppmärksamheten på det lilla självet, på personligheten. Detta är en mycket subtil fälla. Hos en mängd människor som har arbetat med att släppa sin tro på separationen i sinnet … har fysiska förmågor börjat uppstå … telepati eller levitation eller psykokinesi, olika former av synbara krafter. Men sinnet kan låsa sig med detta och säga, ”Se på mig! Se vad jag kan göra”. Men jaget är fortfarande det lilla jaget, det personliga jaget. Det kan bli i former av att bli en föreläsare, en workshopledare, en helare. När detta blir personifierat, när sinnet identifierar sig med personen som fokus i detta, att jag är helaren, försöker det fortfarande att dra uppmärksamheten till sig själv. Det gör inte som Jesus gjorde, pekar på himlen och säger, ”Det är Fadern, det är inte jag som talar. Det är inte jag som är källan till helande, utan Fadern i himlen”. Han pekar alltid på Fadern, tar alltid andra plats, alltid ”jag är skapelsen, Fadern är Skaparen”. Detta är en känsla av sann ödmjukhet för ett sinne som vet vad det är. Det vet vad dess källa är och det tar inte över stöttepelarrollen av att vara mitten av universum där självets personliga tankeformer är i centrum. Det pekar alltid på Fadern. Andligt högmod kan komma på många sätt, slag och former. Det kan komma med en grupp där det finns en identitet som är, ”Vi vet vägen, vi har vägen. Resten av världen har den inte.” Detta är en annan andlig fälla bland många som fortfarande försöker identifiera sig med ett litet ”jag”, ett personligt själv.

Nöje. Nöje är del av världens dualitet. Du kan tala om nöje och smärta, dessa är två ytterligheter. Båda är lika osanna och båda är försvar gentemot sanningen på det sättet att båda är hjälpsamma tekniker för egot för att övertyga sinnet att kroppen är verklig och försvara kroppens identitet. Sinnet kan varsebli köttet eller känna igen anden, men det är det ena eller det andra. De är ömsesidigt uteslutande i medvetenhet. Så om man är medveten om kroppen och världen, så erkänns inte anden i medvetenheten. Så jakten på nöje är ett förstörande påhitt och ett påhitt som verkligen fäster sinnets tro på att kroppen är verklig. Den tycks vara mycket attraktiv vilket är vad Kursen refererar till som ”skuldens dragningskraft”. Det vilseledda sinnet likställer inte skuld och nöje. Nöje ses som något önskvärt, något begärligt och något bra. Många gånger kommer du att höra, ”Gud vill att du ska ha roligt. Ta del av världens menyer. Njut av variationerna och kryddorna och världens många nöjen”. Men från ett metafysiskt perspektiv, är Gud ande först och främst. Gud känner inte till den fysiskt projicerade världen. Gud känner bara sina Skapelser eller sin Skapelse vilken är Sonen, och han känner honom som fullkomlig. Detta är helt och hållet abstrakt, oändlig relation vilken inte har något att göra med form på något sätt.  Så när vi kommer till att egot använder kroppen för nöje … jakten på nöje och undvikandet av smärta … är inte sinnet medvetet om att de är desamma i grund och botten, att genom att jaga nöje så jagas också smärta. Nöjet är en förklädnad.

EKIM-studerande: Och båda agerar som ersättning för Gud.

David: Ja. Vi har talat om jakten på välfärd i denna världen och tron på fattigdom och brist i ett materiellt perspektiv. Dessa är olika former av samma splittring, av samma mask. Att om jag är fattig och lider brist och det är en värld i nöd, att jag kan längta efter bättre dagar och bättre tider och mera ägodelar och ett enklare liv, så att säga. Och de som verkligen tycks samla ihop och bygga upp saker i världen som är menade att föra med sig ett gott liv känner fortfarande smärtan och ångesten och depressionen. Vi finner fortfarande samma sak, att sinnet fortfarande söker efter lycka, frid och tillfredsställelse, i världen. Det söker dock på fel plats. Det är i sinnet och i att släppa taget om de falska trosföreställningarna, som friden, tillfredsställelsen och lyckan kommer.  Det var en snabb undersökning av vad nöje är.

Attack är någonting mycket viktigt som ett försvar mot sanningen. Den är ett vittnesbörd om att separationen har hänt. Att verkligen se att separationen är omöjlig tycks stämma dåligt överens med vad kroppens ögon visar eftersom när man ser sig omkring med kroppens ögon och en förvrängd varseblivning, ser man attack i många olika former, muntlig attack, fysisk attack, gevär, tanks, bomber, vapen, knivar, argument på alla plan och nivåer. Det tycks vara en värld där attack är en vanlig rutin. Men sinnet kan inte attackera, sinnet är abstrakt, det är ett. Det kan bara hitta på kroppsliga fantasier där attack tycks vara verklig. Medan egot använder kroppen för attack och dess fantasi av attack, gör den definitivt så att skuld tycks vara verklig, därför att om attack varseblivs som verklig är skuld berättigad.

Och om skuld är berättigad hur kan man då vara helt oskyldig? Hur kan man vara Guds oskyldiga barn så som man skapades?

EKIM-studerande: Så du säger att det är fantasier eftersom det är låtsat och påhittat?

David: Ja. Det är påhittat. Det är bara på filmduken. Det vilseledda sinnet vill se konflikten, inte i sinnet, utan i världen. Under egots ledning, kommer sinnet att leta efter den i världen. Detta innebär inte att krig som sådana eller sport eller muntliga övergrepp är onda eller dåliga. Bara att man måste se på tolkningen. Ett helat sinne kan lugnt se på vilken syn som helst i världen. Kroppens ögon kommer fortfarande att rapportera till sinnet alla förändringar i omständigheterna, förändringar i hur allting ser ut, sådant som symptom osv. Men ett helat sinne stoppar dem alla i en och samma kategori, att de är overkliga. Du måste ha en klar metafysisk idé om varför det är så, om varför sjukdom måste vara omöjlig, om varför tävling inte kan finnas i världen, om varför det inte kan finnas offer eller plågoandar i världen, att alltsammans finns i sinnet, att det i själva verket är denna splittring mellan subjekt och objekt.

För att avsluta poängen med att egot använder kroppen för högmod, nöje och attack … de är alla detsamma. Högmod och nöje är skenbara former av attack. Sinnet som tror att det är ett ego, som har identifierat sig med ett ego … som är en attackerande tanke, som är en attack på Kristus inom sinnet. Även om den inte har någon grund i verkligheten, ges den verklighet av sinnet som accepterar denna tanke, inom dess ram. Det verkar verkligt för sinnet. Alla dessa användningsområden av kroppen, för högmod eller erkännande, personligt själv eller för nöje osv … detta är alltsammans skuldens dragningskraft. Detta är ett sätt att skymma sinnets trossystem, tron på separation, och hålla sinnet distraherat på filmduken, På det sättet kommer det fram till attackerande tankar. Egots användningsområden av kroppen är alla del av attackerande tankar. Om vi återgår till den ultimata betydelsen, till det rätta sinnets varseblivning, så kan inte sinnet attackera. Dessa tankar är oriktiga tankar, även dessa tankar som kallas attackerande tankar i arbetsboken är oriktiga tankar. Dessa är tankar som inte har kommit från Guds sinne. De existerar inte, bara de som kommer från Gud existerar.

EKIM-studerande: Så talet om attacktankar är bara ett uttryckssätt?

David: Ja. De är osanna. En sinne som har investerat i dem är vilselett och kommer att erfara synvillan av smärta och irritation, förtvivlan och sorg och depression osv. Detta på grund av att det har investerat i tankar, i ett tankesystem som inte kommer från Gud. Det rätta sinnet ser att attack är bokstavligen omöjlig. Det ser det falska som falskt. Det har inte investerat i dessa tankar, det ser dem som falska och vet att de är falska. Detta är inte annorlunda än att säga att den Helige Ande ser de falska idéerna och de falska trossystemen, men fäster avseende på altaret,  på Soningen, det fläckfria altaret och är säker på Kristus.