Nätverket En Kurs i Mirakler

Denna artikel har skrivits av tre deltagare på ett seminarium i USA som behandlar "form och innehåll", en viktig del av Mirakelkursens metafysik. Från Mirakelnytt nr 2 2008.

Följande artikel är våra minnesanteckningar från det tredagars seminarium vi deltog i på FACIM (Foundation for A Course in Miracles) i Temecula, Californien, 2-4 dec. 2007. De som höll i seminariet var, förutom Kenneth Wapnick, Rosemarie LoSasso och Jeffrey Seibert.

Seminariets tema ”Integrating Form and Content” hör kanske inte till kursens mest lättillgängliga. ”Form” syftar förstås på formens/egots värld, den värld vi tror att vi lever i som kroppar, skilda från varandra. ”Content” är det innehåll, den mening och det syfte den Heliga Ande ser, och som vi i vår blindhet inte ser/förstår. Integreringen av formen och innehållet utmynnar i det kursen kallar mirakel, vilket innebär att se ur den Helige Andes perspektiv, att byta fokus från världen till sinnet och vår möjlighet att välja. Att integrera form och innehåll är med andra ord att inse att separationen aldrig hände.

Kenneth Wapnick betonade flera gånger vikten av att vara väl insatt i kursens metafysik, därför att utan den förstår vi inte vad kursen säger. Flera timmar av seminarietiden ägnades åt en schematisk bild (www.facim.org/excerpts/rfd9701.htm) där en blå punkt (the blue dot) fick utgöra beslutsfattaren (the decision maker). Beslutsfattaren förekommer inte i kursens vokabulär, men ofta i FACIM:s förklaring av kursens metafysik. Beslutsfattaren är den del av det separerade sinnet som väljer mellan den Helige Ande och egot. Det är till beslutsfattaren vi måste gå för att välja igen, för att – till sist – göra ett medvetet rättsinnat val. Det är beslutsfattaren kursen egentligen vänder sig till.

Enligt egot är ”form” lika med universum och kroppens värld. Egot tror således enbart på formen, och att det inte finns någonting bortom den. Egot förnekar att det finns något innehåll, någon mening/syfte i världen utöver formen. Den Helige Ande, däremot, tror inte på formens, universums och kroppens värld. Det enda som är verkligt för den Helige Ande är innehållet, d.v.s. syftet vi har. Det finns därför ingen anledning att analysera skulden och skuldens verkningar. Den Helige Ande ser båda sidorna, både den värld vi gjorde och Guds Rike, men tror inte på det vi gjorde.

En bra lektion att arbeta med är Lektion 132, ”Jag löser världen från allt som jag trodde att den var”. Där hittar vi uttalandet ”Det finns ingen värld!”, en av kursens grundpelare. Det finns ingen värld och jag är fortfarande som Gud skapade mig. Jag har inte lämnat Riket därför att tankar inte lämnar sin Källa. Problemet är att jag tar på allvar att jag är här och att jag ger den tanken makt. För att lösa mig från min tro på egots tankesystem måste jag gå bortom formens värld.

Det är jag som väljer målet och formen kommer att rätta sig efter det. Det är jag som har givit allt dess mening - egots eller den Helige Andes mening. Vilket är mitt mål, vad ger mig frid? Åter och återigen måste jag tillbaka till beslutsfattaren och inse att mitt val mellan egot och den Helige Ande orsakar hela den värld jag ser. Det är jag som är dröm­maren. Det är jag som kan generalisera lektionerna som kommer upp ”in front of my face”. Jag förstår allt om jag förstår detta!

Kursen säger att världen du ser är ”vittnesbörden om ditt sinnestillstånd, den yttre bilden av ett inre tillstånd” (T.21.inl.1:5). Egot är helt enkelt ett tillval jag gjort till vad jag egentligen Är. Jag kan välja att släppa taget om detta ”tillval” med hjälp av den Helige Ande. Jag ser alltid vad jag väljer att se, och jag kommer att se vittnen på valet jag gjorde. Formen som drömmen antar behöver däremot aldrig ändras – därför att det finns ingen värld! Därför ska jag inte ge formens värld verklighet. Jag ska inte ha några investeringar (mentala) i den här världen.

Det jag kan börja med är att uppmärksamma hur jag inte ser Sonskapet som lika - hur jag väljer att vara olik. Det är helt okey att vara kvar i mitt felaktiga sinne och veta detta, men utan att döma mig själv. Om jag försöker vara rättsinnad har jag automatiskt separerat mig - jag har tagit ställning för något och därmed mot något annat.

Alla projicerar hela tiden och 99,9 % av tiden är vi i egot - tills vi med hjälp av miraklet (= rätt lärare) väljer att mer och mer hålla den Helige Ande i handen (för att så småningom, liksom Jesus, aldrig släppa taget, egen kommentar). Miraklet byter fokus från världen till sinnet. Frid är att titta på världen och skratta åt den och friden ökar ju oftare vi väljer rätt lärare. Har jag frid i sinnet (i mitt hjärta) ser jag med den Helige Andes perspektiv. Är jag fortfarande orolig/rädd/arg - då kan jag vara övertygad om att jag ser på det hela med egot. Man kan också säga att egot analyserar och den Helige Ande accepterar. När integrationen av form och innehåll är komplett kommer vi att ”le oftare och vår panna kommer att vara utan rynkor” (Lektion 155).

Seminariet påminde om och om igen om den fälla jag befinner mig i, och behöver lära mig att se: att den här världen inte är verklig och jag behöver därför inte 'fixa till' den, eller någon i den, eller mig själv. Jag behöver inte ge upp eller döma egot, jag behöver bara se det i aktion. Sedan kan jag välja att se på situationen/personen/mig själv med den Helige Ande och komma ihåg att separationen aldrig hände – vilket är korrektionstanken.

Hur använder/tillämpar jag kursen? ”Be kind” (var vänlig) säger Ken Wapnick. Vare sig jag tror att jag röker för mycket, motionerar för lite eller inte vet vad jag ska säga till någon med självmordstankar, så är det alltid samma sak. Titta på situationen/ personen/mig själv med den Helige Ande - det vill säga, komma ihåg att det jag upplever inte är verkligt men kan ses som ett rop på kärlek. Hur besvarar jag ett rop på kärlek? Med kärlek. Det finns inget standardsvar för vad jag sedan gör/säger. Men det blir som det ska med hjälp av rätt lärare; den Helige Ande.

Rekommenderad läsning:
T-7.II: Rikets lag.
T-22.III: Förnuftet och misstagets former.
T-25.VIII: Rättvisan återlämnad till kärleken.
T-27.VIII: Drömmens ”hjälte”.
W-pI.184: Guds Namn är mitt arv.
W-PI.193: Allt är lektioner som Gud vill att jag ska lära mig.

Mirakelhälsningar från Lilianne/Lena/Barbro