En händelse ur mitt liv
Mira Wigström berättar om den livskris som ledde fram till hennes möte med Mirakelkursen. Från Mirakelnytt nr 3 2007.
Varje dag , ja flera gånger om dagen tackar jag för mitt fantastiska liv. Inte så att jag har allt det som med världsliga mått mätt brukar betraktas som framgångsrikt. Men jag är oändligt rik, inte i det yttre, men i det inre.
För tjugofem år sedan, då jag var 29 år, inträffade något som totalt förändrade mitt liv. Det föregicks av en mycket märklig dag sommaren innan.
Jag är uppvuxen i en ickereligiös miljö. När jag mötte min goda vän E-S, talade hon mycket om Gud, hon var uppvuxen i ett frireligiöst hem. Jag var väldigt trött på det och sa att jag inte var intresserad av att lyssna. Så kommer då denna försommardag, när vi höll på att göra en picknick-korg för att ta med oss till parken. Helt utan anledning brister jag i gråt och ber Stina att berätta allt hon vet om Jesus. Hon talade om allt hon visste och jag grät. När hon berättat allt om Jesus bad jag henne ta det igen. Jag grät en hel dag.
Denna händelse sopades bort ur mitt medvetande och dök inte upp igen förrän flera år senare. Varför, har jag ingen aning om.
Ett halvår senare kollapsade jag psykiskt av okänd anledning. Hela min världsbild krackelerade och allt jag förut trott på var borta. Under mig fanns inget att stå på, endast ett stort svart hål.
Jag satt hemma och grät och kände hur jag höll på att bli galen. Gick inte utanför dörren på ett par månader.
En dag var det outhärdligt och jag kände att jag höll på att totalt förlora mig själv. Då ringde jag min mor som körde in mig till mentalsjukhuset. Kommer inte ihåg några detaljer, men jag fick några piller och hem igen. Tack och lov!
Tabletterna tog jag aldrig, men det var en stor trygghet att de fanns. En av dessa fruktansvärda dagar sitter jag i soffan och gråter när plötsligt mitt synfält förändras och jag kommer in i en tunnel. I bortre änden är ett oändligt vitt stort ljus som bara är kärlek. Sedan räcker orden inte till.
Vet inte hur länge uppenbarelsen varar men det jag vet är att allt har förändrats.
Det var som att ömsa skinn, eller bli pånyttfödd. Men alla dessa uttryck blir platta för det som upplevelsen förde med sig.
Här föddes jag. Samtidigt sa jag hej då till mitt gamla liv.
Ljuset blev för mig Jesus och jag började leta efter böcker som kunde förklara vad jag varit med om. Jag hade ingen aning om nära döden-upplevelser när detta hände mig. Inte heller visste jag något om ”new age”.
Mitt liv tog nu en helt annan riktning och 9 månader efter mitt uppvaknande träffade jag min tvillingsjäl, om det nu finns något sådant.
1986 läste jag en artikel i Sökaren om A Course In Miracles. Den träffade rakt i hjärtat och jag bara visste att det var min väg. Började studera den i februari –87. Hade problem med engelskan i början och min man hjälpte mig. Efter jag bett helige ande om hjälp med svårigheten kunde jag läsa vidare själv.
Varje dag längtade jag till att sätta mig med Kursen. Det var som att alla bitar föll på plats, jag förstod med hjärtat allt.
De starkaste upplevelserna med Kursen var när jag förstod att det var Jesus som dikterat materialet. Samt när det första gången stod att ”Gud har inte skapat världen”.
Det här med att det var Jesus som skrivit Kursen blev jag helt salig inför. Jag sa till min make att vi måste ”stoppa pressarna” och berätta att Jesus har gett oss ny vägledning!! Jag yppade detta för några vänner och förstod ganska snart att vara tyst….
Att Gud inte skapat världen var för mig en oerhört stor lättnad, det förklarade ju varför välden ser ut som den gör. Jag kommer ihåg hur jag grät av ren glädje när jag första gången läste det.
När jag ser tillbaka kan jag verkligen se hur jag förändrats. Mitt dömande blir mindre och mindre, orden färre och färre, nöjen och njutningar alltmer oviktiga. Tystnaden och stillheten får allt större plats i mitt liv. Framförallt känner jag mer kärlek till allt och alla, och tycker att kursens sätt att förlåta inte är svårt.
Detta tack vare uppenbarelsen och Jesu vägledning.
Det enda jag idag vill är att tjäna Gud. Skulle det innebära att just nu ”gå hem i ljuset”, skulle jag jubla!!
I glädje och frid, Mira Wigström
Mira har en blogg, mirasmirakler:
Citat från En Kurs i Mirakler
Sinnet är mycket mäktigt, och förlorar aldrig sin skapande kraft. Det sover aldrig. Varje ögonblick skapar det. Det är svårt att förstå att tanke och övertygelse förenar sig i en mäktig våg som bokstavligen kan förflytta berg. |

