Nätverket En Kurs i Mirakler

I andliga kretsar används ofta ordet "energi". I EKIM används detta ordet mycket sällan. Birgitta Norrbin reder ut varför det är så. Från Mirakelnytt nr 3 2010.

Vi kom in på ordet ”energi” en kväll i vår grupp här i Malmö, ett begrepp som används ganska flitigt i andra andliga sammanhang, men som praktiskt taget lyser med sin frånvaro i Kursen. Sven, vår ”dataexpert”, sökte senare på ordet och fann att det förekommer bara 3 ggr allt som allt i hela kursboken.

I Urtexten finns det med några fler gånger, men då i samband med Helens och Bills specifika arbetsområde. I början fick de svar på en del frågor som gällde deras privata liv, och då i den språkform som de vara vana vid. I det skedet kände de båda, och då inte minst Helen, ett oerhört starkt motstånd mot hela processen, och ville egentligen inte ha något att göra med vad Kursen sa.

De visste inte vad det var fråga om, och naturligtvis hade de ingen aning om hur mycket det skulle bli, och de trodde inte ens när den var färdig, att den överhuvudtaget skulle ges ut till allmänheten utan kanske bara delas med några vänner och bekanta. Ändå var de i viss mån förberedda på att något ”ovanligt” skulle hända, på grund av ett antal upplevelser som Helen hade under en period innan, och hon kände det som en sorts obeveklig plikt att skriva ner det, trots all den vånda det innebar för henne.

För att återgå till ordet ”energi” så nämns det första gången i Kap. 9.I.11:1. ”Du inser inte vilken enorm mängd energi du slösar bort genom att förneka sanningen.” Ja, hur jobbigt är inte det! Andra gången är i Arbetsboken, Lek 109. 7:3, men där har ordet blivit översatt till ”kraft” på svenska.

Tredje gången är i Begreppsförklaringar s.87,1, ”Ordet sinne används för att återge andens aktiverande kraft som tillhandahåller dess skapande energi.” (på eng .”The term mind is used to represent the activating agent of spirit, supplying its creative energi.”) Märk väl att ordet aldrig används i samband med Gud eller den Helige Ande. Där används endast ord som makt, kraft och styrka. Och med tanke på Kursens icke-dualistiska natur är det helt i linje med den.

Energi tillhör illusionen. Den uppstår genom partiklars rörelse i rummet, vilket i sin tur alstrar tid. Men liksom allt annat som egot har gjort kan den användas av den Helige Ande i ett annat syfte. I egots händer är energin uppsplittrad och irrar än hit, än dit, i sitt rastlösa sökande efter det som lovar oss att uppfylla separationens syfte, ”något mer”, ”något annat”. Vad är det som glittrar där borta, kan det vara ”det jag söker”? Samtidigt mumlar egot för sig självt: ”Sök, men finn inte”!

Det är så lätt sagt, och sägs ofta i dessa dagar: ”Var i nuet!” Javisst, men hur mycket fri medvetenhet har vi i nuet? Kursen uppmanar oss till att verkligen studera den, lyssna till den, låta den växa och utvidgas till ständigt förnyad insikt, så att allt fler ögonblick i tiden blir en övning i att ta emot det slutgiltiga ögonblicket, då tidsmattan rullas ihop, för att den inte längre behövs. Förutom alla de härligt inspirerande och tröstande meningarna och avsnitten, så innehåller den i första hand nycklarna till det som behöver göras ogjort, våra hinder, som ligger dolda i egosinnets labyrinter. Alla våra falska föreställningar och värderingar som egot älskar att gnaga på.

Som Kursen säger redan i Inledningen: ”Kursen syftar inte till att lära ut kärlekens mening, för den ligger bortom det som kan läras ut. Men den syftar till att ta bort de blockeringar som hindrar medvetenheten om kärlekens närvaro, som är vårt naturliga arv.”

Den säger också att varje tankesystem är en enhet, som inte bör blandas ihop med andra om det ska bli effektivt. Det betyder inte att vi inte kan finna inspiration i andra läror och böcker eller övningar, som kan vara till hjälp även för vårt arbete med Kursen, men om vi gör en enda röra av alltsammans så mister Kursen sin skärpa och vi gör oss själva en otjänst. Alla vägar leder mot samma mål, men om vi väljer att gräva små gropar här och var, i stället för att vara fokuserade och inte väja när egot kanske börjar sjuda och skälva i sina grundvalar, så kommer vi att finna att det varken har någon verklig makt, kraft eller styrka.

En morgon för ett par dagar sedan vaknade jag och kände mig fullständigt tom på energi. Batteriet var helt urladdat. En ytterst märklig känsla. Jag vaknade mitt i en dröm, som vid närmare påseende var både ologisk och osammanhängande, men den speglade ändå några av mina egobrister. Men det var ingen mening med att analysera den, för den var helt obegriplig. Efter en stund sköt jag drömmen åt sidan, steg upp, vilket verkade helt omöjligt ett ögonblick tidigare, och satte igång med dagens aktiviteter utan några problem. Det visade mig att egot verkligen är kraftlöst! Och i den stunden fanns inte heller någonting av den rastlösa energi som det annars också kan visa prov på.

”Julens symbol är en stjärna, ett ljus i mörkret. Se den inte utanför dig, utan lysande i Himlen i ditt inre, och acceptera den som tecknet på att Kristi tid har kommit.”

Vad är en fysisk stjärna? En självförtärande eld? Men Kristus använder den som en bild av frid och glädje. Och det är den bilden vi vill ta till oss, för att lyssna till dess innebörd.

Jag vill gärna avsluta med de här orden från Kap. 25.1:

”Det kan inte vara så att det är svårt att utföra den uppgift som Kristus utsåg dig till att utföra, eftersom det är Han Som utför den.”

Där lägger vi vår energi i goda händer!

Med bästa hälsningar i Ljusets tecken

Birgitta Norrbin