Från Mirakelnytt nr 2 2009
Vår tids Vedanta
På stadsbiblioteket i Falun hittade jag någon gång i mitten av tonåren boken "Yoganandas Självbiografi", och den var som en uppenbarelse för mig. Liksom i de flesta indiska böcker om andlighet fanns Vedanta med som en självklar grund. Dessa uråldriga texter som ingen kan säga riktigt hur gamla de är eller hur de kom till. Ursprungligen fördes de vidare muntligen har jag förstått, och det sägs att den metoden var mer tillförlitlig på den tiden än det som skrivs ner och trycks i våra dagar. De var dessutom i versform, kanske för att det var lättare att memorera?
För en tid sedan talade jag flera gånger med min man om "En Kurs i Mirakler" som vår tids Vedanta, och någon dag senare kom han hem med en bok till mig som han lånat på stadsbiblioteket här i Malmö. Han hade letat på ordet Vedanta och där fanns en hel sida full med titlar. Av dem valde han "Yoga Vasishtha - Den klassiska vägledningen vid gränsen till Upplysning". Den består av fyra volymer, men av någon anledning tog han Volym Två av dem. Jag slog upp första sidan och läste efter någon inledande mening:
"Det är endast så länge som föreställningen om denna skenbara värld finns, som världen existerar som ett objekt för varseblivningen. I själva verket är den inte mer verklig än det man ser i en dröm - för den är frambringad ur ingenting av ingen utan några redskap i ingenting.
Denna skenbara värld upplevs på precis samma sätt som en dagdröm, den är i grunden overklig. Den är en målning i tomrummet, likt regnbågens färger. Den är som en vida spridd dimma; när man försöker ta tag i den, är den ingenting."
Men för att börja lite mer från början så vill jag citera något av det som står på baksidan av Volym Ett, (jag lånade naturligtvis de andra tre volymerna också).
"Vid femton års ålder genomgår prins Ram en livskris och filosoferar till synes svårmodigt kring livets mening. Hans tankegångar är dock mycket klara och skarpsynta, vilket inspirerar hans guru Vasishtha till den undervisning som växer fram i dialogen dem emellan. Det är en undervisning som alltsedan dess varit ett starkt skinande ledljus för sökare genom alla tidsepoker.
Till Yoga Vasishthas charm hör också att den berättas som en berättelse i en berättelse i en berättelse ... Så den åskådliggör därmed, i sig själv, och med en liten road blinkning, en vision av världar i världar i världar - som dock samtliga har sin existens endast som föreställningar i läsarens eget medvetande, som är Ett Allena."
Ja, det står att Vasishtha använder sig av "närmast rent svindlande fantastiska berättelser" - vilket jag kan skriva under på! Ännu mer programförklaring kring detta finns på s.45-46:
"O Rama, när man får sig förklarad en sanning som man inte själv har upplevt, kan man inte förstå den utan hjälp av illustrerande skildringar och liknelser. Sådana allegorier har använts i denna skrift i bestämt syfte och var och en med sin begränsade tillämpning. De skall inte tas bokstavligt och inte heller skall deras innebörd dras ut i absurdum, bortom deras individuella, specifika syften. När skriften studeras på rätt sätt uppenbaras världen vara blott en drömsyn. Detta är just dess syfte och själva poängen med de illustrativa skildringarna. Låt ingen med perverterat intellekt misstolka de illustrativa berättelserna i denna skrift."
Ajdå, jag hade ganska svårt att se finessen ibland, läste dem lite flyktigt kanske, mest för att hitta pärlorna av andlig undervisning i Kursens anda, som finns invävda i och emellan berättelserna. För mig var det den stora behållningen. Jag vet att den här typen av berättelser alltid har florerat i Indien för både vuxna och barn - de handlar ofta om kungar och prinsar, ibland figurerar också drottningar och prinsessor, men mera som "revben" kan jag nog tycka. En typ av sedelärande sagor i stil med våra, men med ett annat kulturunderlag. Samtidigt ser man att människor alltid har varit människor! Och det är fascinerande att läsa Ramas långa utläggning om världens fåfänglighet. Den upptar 11 sidor i Kap.1, och man tänker "Javisst, så är det!" Sorgligt? Nej, egentligen inte - när jag hade läst det ville jag stämma in i de församlades lovsång:
"Alla som hade församlats vid hovet var i högsta grad upplyfta av Ramas brinnande visdomstal, som förmådde att jaga bort sinnets villfarelser. De kände alla att det var som om de själva hade blivit kvitt sina tvivel och felaktiga förståelse. De drack Ramas nektarlika ord med stort välbehag. ........ Hänförda av Ramas tal utropade alla "Bravo" Bravo!" som med en röst och dessa glädjerop fyllde luften."
Sedan börjar Vasishthas undervisning, och jag vill gärna ge er några citat här, lite på måfå kanske, men här och var noga utvalda.
"Rama, det finns fyra väktare vid ingången till Frihetens Rike. Dessa är självkontroll, inre utforskande, inre tillfredsställelse och gott sällskap. Den kloke sökaren bör utveckla sin vänskap med dessa väktare, eller med åtminstone en av dem." (V.1,s.39)
För väktaren "gott sällskap" används oftast ordet Satsang, ett begrepp som jag är väl bekant med. Men jag letade ändå lite på nätet efter någon sorts definition och fann bland mycket annat den här fina beskrivningen:
"Satsang
Ett möte av människor som kollektivt riktar sin uppmärksamhet mot Sanning
Formatet leds ofta av en eller flera individer som blivit av med sin individuella Centrering Genom närvaron vaknar gruppen och människor leds genom sina tankelabyrinter till sig Själva
Återstår gör Verklighet"
Vasishtha säger också om dessa fyra väktare, att även om man "utvecklar sin vänskap" med endast en av dem så följer de andra automatiskt.
Men låt oss fortsätta med citaten:
"Vatten i en hägring börjar inte existera och upphör inte heller att existera; på samma sätt träder inte världen fram ur det Absoluta och försvinner inte heller någonstans. Världens skapelse har ingen orsak och därför ingen början. Den existerar inte ens nu, så hur kan den då upphöra att existera? (V.1,s.63)
"En människa dras åt två motsatta håll: mot förverkligandet av det absoluta Brahman och mot det okunniga accepterandet av världens verklighet. Det som hon med den största intensiteten strävar att förverkliga vinner! När hon väl har övervunnit okunnighet skingras den förvillade visionen av det overkliga för alltid." (V.1,s.113)
"RAMA frågade:
Det har sagts att detta universum förblir i fröform i det högsta varandet, för att åter manifesteras i nästa skapelseepok; hur kan detta komma sig och är de som har denna åsikt att betraktas som upplysta eller som okunniga?
VASISHTHA svarade:
De som påstår att detta universum existerar i fröform efter den kosmiska upplösningen till intet, är sådana som äger fast tro på detta universums verklighet! Detta är ren okunnighet, O Rama. Det är ett fullständigt perverterat synsätt som förvillar både den som lär ut det och den som lyssnar på det." (V.2, s.7)
"Denna okunnighet eller Maya beslöjar sanningen och skapar denna mångfald. Men den känner inte till sin egen natur, vilket är underligt. Så länge som man inte utforskar dess natur, regerar den. I det ögonblick som man utforskar dess natur, upphör den. ........
Denna okunnighet försvinner endast genom Självinsikt. Och Självinsikt stiger fram endast när skrifterna ges fördjupat studium. Vad än upphovet till denna okunnighet är, måste även detta helt säkert existera i Självet. Därför, O Rama, fråga Dig inte hur denna okunnighet har kunnat uppstå, utan utforska istället hur Du skall bli kvitt den. När denna okunnighet eller Maya upphör då kommer Du att inse hur den uppstått. Du kommer att inse att denna okunnighet inte är någonting verkligt." (V.2, s.54)
"Det som inte existerar i begynnelsen och det som upphör att existera i slutet är inte heller verkligt i mitten (i nuet). Det som existerar i begynnelsen och slutet är även verkligt i nuet. Se att 'allt detta är overkligt, inklusive mig själv' och Du kommer att bli fri från all sorg. Eller se att 'allt detta är verkligt, inklusive mig själv' och Du kommer även så bli fri från lidande." (V.2, s.59)
"Den enda verkligheten i alla dessa förnimmelser är den ursprungliga föreställningen som kallas för ego-upplevelse, som framträder precis i det ögonblick som medvetandet föreställer sig ett objekt inom sig självt och inbillar sig att det varseblir det. Själva detta ögonblick är universums hela livslängd med alla dess oräkneliga epoker och dessas alla indelningar. I varje atom av existens utspelar sig ständigt detta drama av självbeslöjande och Självinsikt, och allt detta är blott tankeformer skapade av det allomfattande, oändliga medvetandet. Ändå skapas ingenting av eller i detta allomfattande medvetande, för det förblir oförändrat och omodifierat." (V.3, s.84)
"Det som kallas för samsara (skenvärlden) är helt enkelt den första jivans (den subtila kroppens) ursprungliga dröm. Denna jivas dröm är inte som den enskilde personens dröm: den förres dröm upplevs i vaket tillstånd. Det är därför som även det vakna tillståndet betraktas som en dröm. Den förste jivans (dvs. Brahmas) långa dröm materialiserar sig ögonblickligen, fastän den är overklig och saknar substans. Den enskilda jivan vandrar från den ena drömmen till den andra inuti denna dröm. Och när denna missuppfattning att drömmen är verkligheten blir förtätad, upplevs den som verklig och det verkliga ignoreras som något overkligt." (V.3, s.99)
"Det universum som ger intryck av att vara en materiell verklighet är ett och detsamma som det oändliga medvetandet, likt eld som speglas i en vattenyta. Det finns därför ingen verklig skillnad mellan insikt och okunnighet." (V.4, s.17)
"Den skenbara världen är likt ett kejsardöme som har målats på duk. På samma sätt som duken har gjorts attraktiv med hjälp av olika färger, ger detta bländverk av en värld sken av att vara attraktiv med hjälp av diverse sinnesupplevelser. Denna skenupplevelse är helt avhängig betraktaren, ego-upplevelsen, som i sig själv är overklig. Den är därför till sin sanna natur ett och detsamma som det högsta Självet, på samma sätt som vätskeformen och vattnet." (V.4, s.19)
"Den okunnige ser världen som en fysisk verklighet, den vise som medvetande. För den vise finns varken ego-upplevelse eller värld. Hennes vision av världen är obeskrivbart underbar. För den okunnige består världen av trä och sten (materia). Den som är upplyst ser världen som ett enda Själv, vilket inte den okunnige gör." (V.4, s.68)
"Den som förverkligat 'jag är rent erfarande eller medvetande' förblir opåverkad av varje motgång eller katastrof. Hon påverkas inte av mentala besvär eller sjukdomar. Den som upplever att 'jag är kroppen' ger upp styrka och visdom; den som förverkligar 'jag är rent medvetande' vinner dem. Den senare underkastas inte girighet, förvillelse eller fåfänga. Ack, hur dåraktiga de är som klagar 'vi ska dö!' när de tänker på kroppens död. Den som vilar i insikten 'jag är medvetande' upplever ett slag från det mäktigaste av vapen som om det vore en smekning av en blomma." (V.4, s.131)
Det här var några korta slingor ur denna symfoni - en symfoni, som i likhet med Kursen upprepar sitt budskap om och om igen i ny dräkt och med nya infallsvinklar. Ibland till synes motsägelsefullt och med utvikningar och sidoteman, men målet är givet.
O, Rama, jag är glad över att ha fått ta del av Din undervisning! Och jag är också tacksam över att den finns tillgänglig i olika former, även för vår tid och våra förutsättningar. Vem kan begränsa det obegränsade?
I Kursen använder Jesus en synonym för den Helige Ande som jag tycker mycket om - "den Universella Inspirationen":
"Som människa och också som en av Guds skapelser, lärde mig mitt rätta tänkande, som kom från den Helige Ande eller den Universella Inspirationen, först och främst att denna Inspiration är till för alla. Jag skulle själv inte kunna ha Den utan att veta detta. ....... Kunskapen är alltid redo att strömma överallt, men den kan inte sätta sig emot. Därför kan du lägga hinder i vägen för den, även om du aldrig kan förlora den." (T-5.I.4:6-11)
Två tankesystem kan inte läggas ovanpå varandra och förväntas stämma till alla delar i den jämförelsen. Och ordvalen och termerna är inte alltid desamma, så man får vara lyhörd.
En rolig detalj här tycker jag är orden Brahma och Brahman. Brahma står för den här världens "skapare", medan Brahman är det oändliga medvetandet. Bara en liten tappad bokstav .....
Ram och Rama däremot är varianter på samma namn.
Som Kursen säger i Inledningen till Begreppsförklaringar:
"Alla ord är potentiellt kontroversiella och de som söker kontrovers kommer att finna den. Men de som söker klarläggande kommer också att finna det. De måste emellertid vara villiga att bortse från kontrovers och förstå att den är ett försvar mot sanningen i form av en fördröjningsmanöver. Teologiska överväganden som sådana är av nödvändighet kontroversiella, eftersom de beror på övertygelse och därför kan accepteras eller förkastas. En universell teologi är omöjlig, men en universell upplevelse är inte endast möjlig utan nödvändig."
Och Yoga Vasishtha säger så här i Vol.2, s.29:
"Sinnet söker överallt pliktuppfyllande, strävar efter välstånd, söker efter kärlekens njutningar, samt strävar efter befrielse: men var och en har sin egen definition av dessa (fyra grundläggande) livsmål och är övertygad om att denna är sanningen. Anhängare av olika filosofisystem hävdar alla att deras är den enda vägen till befrielse. Deras filosofier uttrycker deras egna erfarenheter vilka är frukten av deras eget utövande, vilket i sin tur är i enlighet med de övertygelser som deras sinne äger."
Och vad hände sen med Rama? Ja, han uppmanas verkligen inte att lämna den här världen, utan till att leva i den och fullgöra sin uppgift som kung i sitt befriade tillstånd.
Här avslutar jag mitt besök in i Vasishthas värld med några poetiska ord från Vol.2:
"Vila tillfreds i Ditt eget Själv. Som en full ocean förbli i ett expansivt tillstånd i Självet. Gläds åt Självet genom Självet, som fullmånens saliga strålar."
"Låt mig komma ihåg att jag är ett med Gud, ett med alla mina bröder och med mitt Själv, i evig helighet och frid." (En Kurs i Mirakler, Lektion 124)
Birgitta Norrbin
Litteratur:
Yoga Vasishtha, Den klassiska vägledningen vid gränsen till upplysning. Vol. 1-4. Översättning: Lars Thomas Lundgren. Re-Euphorics förlag.
ISBN: 91-973997-0-1, 91-973997-1-X, 91-973997-2-8, 91-973997-3-6