Från Mirakelnytt nr 2 2004
"Samtal pågår", ACIM i P1, Ulla Wallin
Carina har bett mig skriva några rader om radioprogrammet ”Samtal pågår” i P1 där jag medverkade den 26/5. ”Samtal pågår” är ett program som sänds från Örebro med Martin Dyverbäck och som pågått under många år. Martin ringde mig för ett par veckor sedan och frågade om han kunde komma ner och intervjua mig för programmet. Han hade läst om mig och min verksamhet i Annika Doppings bok ”Doppings styrkedroppar” och var nu intresserad av att höra mer. Det två timmar långa samtalet bantades ner till 30 minuter. I Annikas bok är det första gången det står att jag är en ACIM student sedan många år. Det känns SÅ bra. Alla tidigare rädslor för vad arbetsgivare mfl. skall tänka (flum, sekt, religion) är borta och det känns gränslöst befriande. Jag kan se hur jag känner mig friare och friare och att tilliten ökar i samma takt. Jag tänker gå några steg bakåt och berätta om de senaste åren. Jag kom i kontakt med ACIM ca 1990 och ”kom hem”. Det var och är en ofantlig hemkomst efter mer än 30 år i förnekande.
Med hjälp av Ken och Reneé Lentonsson började jag förstå vad texterna ville säga mig. För mig är att omsätta materialet i det dagliga livet mycket viktigare än att veta texten ut och in. Att se att det gör en ofantlig skillnad i det dagliga livet i mötet med andra och först och främst i mötet med mig själv. För tre år sedan bestämdes att jag och familjen skulle lämna Blekinge där vi huserat i 17 år (och där jag träffat Eric, min man) och flytta till Skåne. Jag hade för första gången riktigt ”landat” både yrkesmässigt (med egen firma + anställning som sjukgymnast) och känslomässigt efter mer än 20 flyttar i livet och var inte glad att byta bostadsort. För att slippa känna för mycket gjorde jag annat jag länge tänkt på men inte gjort. Jag spelade in en CD - skiva (tryckte i 2000 ex.) och jag skrev ett ödmjukt brev till alla Sveriges nyhetsredaktioner om tänkbarheten att ta med positiva nyheter i nyhetsfloran – sedan flyttade vi. Någon vecka innan flyttlasset gick, berättar Eric att det finns en konferenslokal på gården dit vi skulle flytta vilket gjorde att villigheten ökade. Först våren här var tuff utan arbete (och utan A kassa) och med alla mina företagspengar i 2000 CD–skivor.
Mycket kraft satte jag i att göra i ordning ett elevhem från 1832 som var i dåligt skick. Jag skrev också till apoteket om CD –skivan. Allt eftersom våren gick blev jag mer och mer frustrerad och när sommarlovet började ”släppte jag taget”….DÅ ….började det hända saker och ting. När jag släppte taget, på ett sätt jag aldrig vågat göra tidigare (och som fortfarande idag förvånar mig att jag kunde) ringer apoteket och beställer……2000 CD - skivor!!! Jag satt med telefonluren i handen och bara log. Jag hade året innan läst ”The Journey” av Brandon Bays och ”bestämt” mig för att gå utbildningen – nu finns pengar till utbildningen!! Telefonen ringer och Annika Dopping, som fått mitt brev till nyhetsredaktionerna på sitt bord, undrar om jag vill visa mitt arbete med ”slitna” kvinnor i hennes TV serie ”Dopping stressa av”. Visst vill jag det! Inom mig börjar en tillit jag aldrig känt tidigare växa sig stark och ett otroligt behov av att visa tacksamhet kommer. En underbar insiktsfull förståelse av att vara förenad känns stark. De dagar jag känner svackor är så mycket färre än tidigare och de är fyllda med en visshet att de är läxor, utmaningar, alltid något att lära, alltid!
Ett TV team kommer till Olofström (där jag fortfarande leder ett smärtteam på primärvårdsnivå tillsammans med Reneé Lentonsson och en läkare) och filmar en grupp kvinnor jag arbetat med. För ca 5 år sedan gick jag upp till Olofströms kommunstyrelse och berättade att jag ville arbeta med kvinnor som inte var sjuka men ”slitna”. Jag hade väldigt klar tanke och de sa ja till min satsning. Vid arbetsledarsamtal har jag sedan plockat ut kommunal personal som känt sig ”slitna” och arbetat med dem 2 timmar/vecka i 10 veckor + uppföljningar. Under dessa timmar har de BARA fått höra om hur vi kan ”leva” ACIM i det dagliga livet, dock utan att nämna ACIM om inte någon uttryckligen frågat. Mina rädslor trodde inte Olofström var redo för detta!!! Några av dessa kvinnor fick berätta om satsningen i Annikas program. När jag sedan blir ombedd att vara en av de 16 personerna i boken ”Doppings styrkedroppar” så finns det inte någon anledning att dölja ACIM längre. Det kändes underbart när jag läste första korrekturet och ser A Course in Miracles nämnd. Så rätt och en sådan stark frihetskänsla jag erfor. Jag har pratat ACIM i 10 år med patienter och under föreläsningar utan att berätta vad som inspirerat mig mest av allt, vad som vänt hela mitt liv och varit en total hemkomst. Inte den dogmatiska ACIM, inte den bokliga ACIM utan den toleranta, kärleksfulla ACIM. Den alltid förlåtande ACIM som berättar om min oskuld, om mitt sammanhang och min förening med allt och alla.
Detta berättar jag bland annat i radioprogrammet.
Radioprogrammet har givit mycket feedback. Jag har själv tagit emot ett 30-tal samtal där ALLA vill veta var de kan köpa ACIM. Flera har redan gjort förbeställningar av den svenska versionen. Radio Örebro har tagit emot många samtal och jag har informerat dem om att ACIM kommer ut på svenska i september vilket står/har stått på Radio Örebros hemsida. Väldigt roligt!!
Jag har fått många anmälningar till den kursverksamhet Reneé och jag driver här hemma hos mig, se www.levandeigladje.se, som går ut på att arbeta med ACIM i det dagliga livet och göra Journey - Resan processer.
Nästa vecka ligger den första av de tre Självhjälpsprogram jag skrivit (och grupper arbetat med de senaste 3 åren) i bokform. Varje bok är en termin, 11 träffar, där varje träff har ett eget tema + uppgifter. Allt är min tolkning av ACIM. I den smärtverksamhet jag och Reneé driver i Olofström, handlar allt om ACIM. Förra veckan arbetade vi med 14 personer under en vecka. En av läkare remitterade en patient till ”det där ni gör”.
De har inte en aning om vad vi gör det enda de uppmärksammar är att patienterna oftast är nöjda och lugna.
Jag känner en ofantlig TACKSAMHET!
Varma hälsningar, Ulla Wallin