Från Mirakelnytt nr 2 2008
Sol över Granhedsgården
Birgitta Norrbin
Ja, vår helg där gav ett sant lyft åt vårt gemensamma syfte. En plats som var som en sinnebild av själva innehållet.
Det låg ett skimmer över naturen som lovade att våren var på god väg, och sjön vilade så blank att skogen som speglade sig i vattnet bredde ut sig som en mästares målning över ytan. Sällan har jag upplevt en natur där stillheten var så storslagen.
Och ställets värdinna, Gisela, var en kvinna full av kraft och entusiasm som såg till att allt var rent, välskött och smakfullt. Smakfull var även maten, som Kerstin tillagade åt oss alla. Vilken bragd! En gång kom hon ut och "skällde" på oss - några av oss hade tagit en extra bulle till kaffet, och dit hörde, ve och fasa, jag själv. Men de var ju så läckra, och jag kände inte till denna oskrivna regel. Jag har djup förståelse för att man inte kan baka hur många bullar som helst till kafferasten, och lovar härmed, dyrt och heligt, att aldrig göra så igen!
Tillbaka till ordningen! - Temat för helgen var: "Allt du lär ut lär du dig själv". Under ledning av Svend och Ursula, vår herde och herdinna, fick vi mycket fina övningar att utföra både under de stora samlingarna och i de små grupperna, där vi arbetade intensivt och målmedvetet med våra uppgifter. Det blev många igenkännanden. Och roligt hade vi förstås!
I min grupp, där Jane var en mjuk och fin gruppledare, var vi sex "snälla och rara" flickor och två pojklymlar, till brädden fulla av bus. Och det är klart att de fick vår odelade beundran. En av dem satte vi visserligen i skamvrån en gång på grund av att han ideligen kom för sent, men han var snabbt på banan igen och såg inte ett dugg ledsen ut för det. Nu hör det
till saken att han hade mycket att styra och ställa med, eftersom han var helgens organisatör i praktiska ting. Ja, det var Sören, som med outsinlig humor och värme gav oss de instruktioner vi behövde om vad som var på gång härnäst.
På lördag kväll var det fest och underhållning. Det var många som gav prov på sina respektive talanger, allting livligt uppskattat av alla. Ett givande och mottagande i förening.
Jag måste bara få nämna den sketch som Maya, med hjälp av Ken och Kent, framförde med stor spontanitet och inlevelse. Jag skrattar fortfarande inom mig när jag tänker på det. Ken var jorden och Kent var solen och Maya var medvetandet som iakttog och kommenterade skeendet.
Först om vad ögat uppfattar som verklighet, sedan hur den "matematiska" verkligheten ser ut och till sist den övergripande verkligheten, att ingenting, som våra sinnen uppfattar, är sant. Jag ska aldrig glömma ditt skinande, småkluriga ansikte, Kent, där du svävade runt som solen. Och Ken, du var en härlig jord! Du sa efteråt att benen skakade på dig - men det var naturligtvis en del av rolltolkningen, det är en skakig resa. - Och Maya har lovat att komma igen med fler skakande upplevelser.
Mycket mera skulle jag kunna berätta från denna helg, och om alla fina möten med nya och gamla vänner, men det får bero. Allt är inkluderat i den inspiration den gav oss som vi bär med oss i hjärtat.
Och nog var det så att Jesus vandrade ibland oss, överallt närvarande ... Såsom i himmelen, så ock på jorden.
Med varma hälsningar till er alla! Birgitta Norrbin