Från Mirakelnytt nr 2 2004:
Samtal med Jesus; Olle Erikson
Hallå, hallå, är det Jesus!
J: Ja, jag är här.
O: kan man få prata en stund med dig?
J: Ja, det går väl bra. Var det något särskilt du hade på hjärtat!
O: Jo, det är några saker som tynger mitt sinne som jag skulle vilja förmedla till dig.
J: O.k. låt höra.
O: Jo, jag har funderat på allt det där som krävs av mig för att jag skall vara välkommen in i Guds Himmel. Du kan inte ana hur mycket jag har läst och pluggat om det där om förlåtelse, korrigeringar, göra ogjort o.s.v. Jag gräver och gräver i mitt förflutna och tycker jag plockar fram både det ena och det andra. Och jag bjuder in Den Helige Ande att titta på allt det där tillsammans med mig, och så skall det vara ogjort enligt ACIM. Jag får tyvärr erkänna att när jag nu tittar i backspegeln, så är det dessvärre förfärligt mycket som har varit rent ut sagt dålig i mitt liv. Men inte riktigt allt. Jag kan faktiskt finna sådant som varit riktigt bra, och det där borde väl få räknas mig till godo den dagen det skall avgöras om jag är godkänd för inträde i Guds Himmel, eller hur?
J: Vad är det för saker du tänker på?
O: Jo, jag är t.ex. medlem i flera ideella föreningar som exempelvis Naturskyddsföreningen, Miljöförbundet/Jordens Vänner, Folkkampanjen mot kärnkraft, Kristna Fredsrörelsen, Djurens Rätt, Greenpeace och i JAK (Jord -Arbete-Kapital) som har som mål ett samhälle utan ränta och inflation, och där har jag över 2 milj. sparpoäng
Jag skickar pengar regelbundet till Läkare utan Gränser.
Jag har också regelbundet skickat pengar till en skola och ett hem för föräldralösa barn i Indien som jag en gång i tiden var med om att starta.
Allt detta borde ju i himmelens namn rendera mig åtskilliga plus-poäng, inte sant?
J: Tyvärr inte. Snarare tvärtom.
O: Va??? Så all denna helhjärtade satsning jag gjort, en god medborgerlig gärning i samhällets tjänst har varit helt tillspillogivet?
J: Det är så här att om du ägnar mycket tid och energi åt ideell verksamhet, så får du motsvarande
mindre tid att göra det som är mycket viktigare, nämligen att jobba på att identifiera dig med DHA i stället för med ditt ego. Och hur det skall gå till trodde jag faktiskt du hade helt klart för dig efter så många års studier i A Course in Miracles.
O: Jo, nu när du säger på det här viset så begriper jag det väl. Men vad skulle jag i stället gjort med alla dom här pengarna som jag satsat på ideella ändamål, kan du säga mig vad jag skulle ha gjort med dom i stället?
J: Hur du använder dina pengar lägger jag mig inte i. Det där får du sköta själv.
O: Jaså, jaha, där gick du bet. Där har man alltså ingen glädje av dig.
J: Det enda jag kanske borde göra dig uppmärksam på är att du ser till att det är du som har makten över dina pengar och att det inte är pengarna som tar makten över dig!
O: Ja, jo det ska jag försöka komma ihåg.
Men jag har en annan sak jag gärna vill ta upp. Få se om du är till bättre hjälp med detta problem. Det där med Guds Himmel dit vi alla förr eller senare skall hamna, jag vet inte om jag egentligen tycker det är så förfärligt attraktivt när allt kommer omkring.
J: Jasså, vad är felet?
O: Jo, inte är det väl så kul att förlora sin identitet. Det låter för all del fint att gå upp i helheten, att bli ett med Gud Fader. Men den där totala stillheten i himlen, vad skall jag med den till? Kärlek och frid, det är väl bra på alla sätt och vis, men om man inte längre har något eget organ att uppleva detta med, vad skall det då vara bra till?
J: Vart vill du komma?
O: Jo, jag tänkte att du och DHA på något vis kunde ordna så att jag finge stanna i den här världen. Jag skulle jobba stenhårt med att ta mig igenom de sex stegen det talas om i Manualen och med tiden bli en fullfjädrad Guds Lärare, men längre än så sträcker sig inte mina ambitioner. Hur ser du på det, Jesus?
J: Jag har mycket gott råd till dig, Olle. Sluta grubbla över detta problem. Fortsätt att jobba så hårt du någonsin kan på att bli en fullfjädrad Guds Lärare. När du väl är där efter att ha klarat av det sjätte och sista steget, så kommer du inte att ha det allra minsta problem med fortsättningen, det kan jag försäkra dig!
O: Jasså, du säger det. Men . . . . . .
Två dagar senare.
O: Hallå, är det Jesus?
J: Ja, det är jag. Vad vill du?
O: Har du tid några minuter? Jag har ett annat stort problem som du kanske kan hjälpa mig att finna en lösning på.
J: Låt höra.
O: Problemet heter George W. Bush.
J: Du menar den amerikanske presidenten.
O: Ser man på du hänger med i tiden! Ja, jag har förfärliga problem med den mannen. Varje gång jag ser honom på TV-skärmen eller hör hans röst i radion får jag kväljningar och känner mig spyfärdig. För mig är han den största skitstövel som går i ett par skor! Och bara tanken att han kan bli återvald i november i år till ännu en 4-årsperiod skapar frossbrytningar av obehag inom mig.
J: Det var illa.
O;Du Jesus, kan du bevara en hemlighet?
J: Ja, det tror jag nog.
O: Kan jag lita på att du inte för vidare det jag nu skall berätta för dig nu?
J: Ja, det kan du.
O: Jo, du kommer säkert ihåg det som hände i september 2001, terrorattackerna mot World Trade Center och Pentagon. Det var ju ytterligare ett plan som var tänkt skulle paja Vita Huset men som missade totalt och slog ner på ett helt annat ställe. Jag tänkte då att det var väl synd på sätt och vis. Det hade löst ett problem för mig om planet slagit ner i Vita Huset och gjort slut på Bush och helst också vicepresidenten och några av ministrarna som också är stora skitstövlar. Jag menar, förstår du Jesus, att eftersom Vita Huset och Bush och hans anhang, enligt ACIM så finns dom ju egentligen inte, så då gjorde det väl inte så mycket om dom strök med och jag slapp att längre gå omkring och känna mig färdig att kräkas så snart dom där herrarna uppenbarar sig i massmedia. Vad säger du, Jesus, är jag en obotfärdig, vidrig, hemsk varelse som är hundratals mil från att bli en duglig Guds Lärare? Är jag evigt förtappad som kan gå omkring med sådana tankar? Säg rätt ut vad du tycker. Jag är beredd på det värsta.
J: Jag är inte här för att döma eller fördöma. Bra eller dåligt, gott eller ont, vitt eller svart, hat eller kärlek. Det inte detta det handlar om. Jag är här för att hjälpa dig och alla andra att tänka i nya banor. Du minns väl vad Bill Thetford sa till Helen Schucman, det som blev inledningen till kontakten mellan Helen och mig och som ledde fram till färdigställandet av A Course in Miracles. Bill sa: ”There must be another way”, Det måste finnas ett annat sätt.
I ditt förhållande till Bush så måste du försöka hålla i minnet att han inte alls är din Fiende med stora F. Tvärtom, han är din broder i likhet med alla andra som du möter, antingen det är på gatan, hemma hos dig eller hos honom eller bara i tankarna som med Bush. George W. Bush och du, ni är inte bara bröder, ni delar samma avsikt.
O: Gör vi? Vilken avsikt då, om jag får lov att fråga.
J: Att inte längre vara separerade från Gud.
O: Gör Bush det? Det hade jag faktiskt inte en aning om. Har han sagt det till dig?
J. Nej, förvisso inte. Och han vet inte ens om det ännu, men så är det trots allt.
O: Jag kanske ska e-maila till honom och göra honom uppmärksam på detta?
J: Det tror jag inte hjälper. Men låt oss komma tillbaka till din roll i det här sammanhanget. Din avsikt måste helt klart vara att hitta tillbaka till Gud, annars höll du ju inte på med A Course in Miracles. Men du tycks ha ett jobb att klara av här och jag vill gärna påminna dig om vad som står i textboken, kapitel 8, III, stycke 4 – ”When you meet anyone… ”
Översättningen till svenska lyder så här:
När du möter någon, kom då ihåg att det är ett heligt möte. Så som du ser på honom kommer du att se dig själv. Så som du behandlar honom kommer du att behandla dig själv. Så som du tänker om honom kommer du att tänka om dig själv. Glöm aldrig detta, ty i honom kommer du att finna dig själv eller förlora dig själv.
O; Men. . . . . . . . . .
Olle Erikson