Översättning av "Purpose is the Only Choice" från www.awakening-mind.org
Syftet är det Enda Valet
Introduktion
I varje situation är det viktigast att fråga ”Vad är det till för… vad är mitt syfte här?” För situationen kommer att varseblivas i enlighet med det syfte som i förväg satts upp. Att vakna upp betyder att släppa dömande och att inte försöka döma andras motiv. Jag har lärt mig att det att vara uppmärksam på ens sinne är ett heltidsarbete och kräver att man ger så mycket uppmärksamhet och vaksamhet man kan, särskilt när man börjar praktisera sinnesdisciplin.
Ett favoritsätt för egot att distrahera en är att döma andras motiv eller att fokusera på specifika beteenden och försöka se rätt eller fel i människor och saker. Försök att inte tänka på saker och ting i världen i termer av rätt och fel. Snarare än att söka döma formen, så är den viktiga frågan att ställa: ”Är jag rättsinnad (i linje med kärleken) eller är jag felsinnad (i linje med rädslan)?” För var jag kommer ifrån inom mig avgör vad jag varseblir på utsidan så att säga. Att vakna upp kräver att man tittar inåt på ens trosföreställningar och tankar, ty Rättelsen kan bara äga rum i ens eget sinne. Vad beträffar frågan vem jag är, så ger jag er följande: ”Så som ett sinne tänker, så är det.” De tankar jag ger er är från min Källa, och det är min Källa som ger mig mitt Varande. Som jag har sagt, så är jag en Tanke i Guds Sinne, och lyckliga Tankar lämnar inte sin Källa. Detta är sant för alla ty det finns inga undantag i den Absoluta Sanningen.
Välsignade vare alla för alltid
David
Syftet är det Enda Valet
När vi ser på de val som finns i den här världen, kan våra känslor av att ibland bli överväldigade uttryckas på en mängd olika sätt. Den här dialogen (som äger rum mellan David och några vänner) börjar med ett yttrande om rastlöshet, som är en subtil form av upprördhet eller av att man helt enkelt saknar frid. Detta utgör utgångspunkten för att spåra den specifika upprördheten tillbaka till sin källa, det vilseledda sinnet, där varseblivningen rättas genom valet av ett nytt syfte.
Frågeställare: Jag har haft känslor av rastlöshet. Igår natt vaknade jag och en tanke som hela tiden återkom var ”Jag är alldeles rastlös”. Den finns fortfarande kvar och kom upp igen då jag mediterade. Jag fick en sådan känsla av extrem rastlöshet innan jag kom till Cincinatti också. Just nu tänkte jag att jag ville vara någon annanstans och göra någonting annat. Jag har känt att mitt sinne dragits till att tänka på när jag skall åka hem. Jag har låtit mitt sinne dras till att tänka på framtiden.
David: De tankarna går inte riktigt ihop med en verklig förnöjsamhet i nuet.
F: Det som kom till mig då jag mediterade var att jag har strukit många, men inte alla, aktiviteter ur min almanacka. Jag gör fortfarande saker som inte ligger i linje med mitt syfte, men det är inte dags för mig att släppa dem ännu – jag vet att den tiden skall komma. Jag vet att en tid med större frid skall komma.
D: Det finns många antaganden i det du tänker på och talar om som behöver ifrågasättas. Vad vi behöver göra idag är att gå väldigt djupt in i sinnet – ända tills det blir uppenbart för oss att sinnesfrid är tillgängligt för oss just i detta ögonblick. Vi vill få slut på den här vanföreställningen: ”Jag vet att det skall komma.” Den här tanken, ”Jag vet att det skall komma”, är väldigt arrogant. Tror du att Gud skulle förlägga frid, lycka och upplysning i framtiden? Tror du att Gud skulle låta dig vänta, eller har Han givit dig allt i detta ögonblick? Det kan bara vara ens eget sinne som blockerar eller hindrar upplysningen. Vi vill komma samman i Hans Namn, med en mycket stark avsikt att komma till klarhet, och noggrant undersöka de falska trosföreställningar som man nu troget håller fast vid och som står i vägen för medvetenheten om Gud och Självet. Det förefaller som vår undersökning går stegvis, även om insikten är ögonblicklig. Vi kan bara ha ögonblicklig upplysning. Framtida lycka var något som verkligen brukade låta bra för mig. Det var bättre än att sakna hopp om lycka, tänkte jag. Men jag upptäckte att detta ”resonerande” går i cirklar och inte leder någonvart. Det vi behöver göra är att närma oss det här med sådan uppriktig avsikt att vi låter Anden komma tillsammans med oss, så att säga, och föra upp trosföreställningar och antaganden i ljuset genom att grundligt och noggrant spåra dem tillbaka till deras enda falska orsak.
Som min vän har sagt, så har hon idag och vid andra tillfällen känt sig rastlös. Finns det någon här som inte känt sig rastlös någon gång? Vi ska ta en tanke som rastlöshet och så grundligt se på vad som stödjer den så vi får en förståelse som upplöser upplevelsen av rastlöshet.
F: Jag börjar verkligen undra hur mycket villighet jag har att låta den Helige Ande klargöra det här i mitt sinne. Jag envisas med att vilja ge form åt de idéer som jag tror på. Vid ett tillfälle under meditationen så bad jag om att mitt sinne skulle helas, för att lära mig att helande har att göra med att ändra mitt tänkande. Det är vad jag vill göra. Det innebär att uppmärksamma mitt felaktiga tänkande och sen göra en förändring. Jag vill komma ihåg att jag har makten att besluta. Jag lägger så märke till en dragningskraft till att stanna kvar i illusionerna till skillnad från att släppa taget och uppleva den frid som är möjlig. Det kan ta sig formen av rastlöshet och att jag vill gå utanför mig själv och distrahera mig själv från upplevelsen av Gud i mitt sinne.
D: Du för på tal precis den tanke som jag tänkte föra in i vår diskussion och det är att välja. Tror alla här på att det finns val?
F: Visst. Det måste jag.
D: OK, flera val. När jag säger det i plural, vad tänker ni på då?
F: Min känsla är att det bara finns ett val. När jag ser flera val så låter jag mig själv dras ut i illusionen, alla de många och skiftande illusionerna.
F: Om det bara finns ett val, så finns det inget val. (skratt)
D: Det här ska vi verkligen gå närmare in på. Vi ska se på våra liv och det vi tror på och vi ska spåra det inåt långsamt och undersöka det här. Låt oss bara stanna vid tanken på ett val och flera val. Vad finns det för exempel?
F: Att jag skulle kunna välja att åka hem eller stanna kvar.
F: När jag ser på val, så ser jag på val mellan illusioner och Sanningen.
F: Vi säger så, men är det verkligen så vi ser det? Jag vet vad David åsyftar när han frågar ”tror du på (flera) val?)”. Om jag ser på mitt beteende och det jag gör så får det mig att tro att jag fortfarande måste tro på val.
D: Och om du tror på val, så låt oss inte gå in på det hypotetiska eller teoretiska för snabbt. Om du säger ”Jag tror på val”, vad är det för saker du väljer mellan? Vilka exempel kan det finnas på dessa val?
F: Att vakna upp på morgonen och bestämma mig för vilka kläder jag ska ha på mig är ett val.
D: Det här är de val som tillhör världen. Vi måste medge att det är som en meny. Varje dag verkar vara en meny av val. Kan ni förstå att val, när vi definierar dem på det här sättet, hänger ihop med rastlöshet? Val som är varierade och komplexa är relaterade till känslan av rastlöshet. Kan ni förstå det?
F: Absolut, eftersom det finns så väldigt många sådana här val. De verkar aldrig ta slut.
D: Skulle det någonsin kunna vara frid samtidigt med de val vi talar om på det här sättet?
F: Nej. Vi skulle vara i fullkomlig frid om det inte vore för de valen.
D: Nåväl, låt oss lägga fram det så här: Om det finns ett val som skulle innebära ett slut på alla val, eller ett accepterande, ett accepterande av någonting som medför ett slut på att välja, när skulle det då kunna vara?
F: Nu. Det skulle tvunget vara NU.
D: Bara nu. Så det finns en motsägelse här. Vi säger de här orden och ändå verkar det som att den här världens val antingen ligger i framtiden, eller så beskrivs de som om de redan har inträffat. Därför måste ett val i nuet som gör slut på alla val på något sätt skilja sig väldigt mycket åt från världens val, från personliga val.
F: Vi säger, ”Jag skulle ha kunnat göra det här. Jag skulle kunna göra det där. Om jag inte hade gjort det här skulle det och det inte ha hänt”. Är det det du menar?
D: Ja. När man beskriver det förflutna, även i termer av händelser som ägt rum nyligen, som de telefonsamtal man ringde i morse, beskrivs då inte de valen som om de var verkliga val? Det är som om man var tvungen att träffa verkliga val, såsom vem man skall ringa, hur länge man skall prata, vad man skall prata om etc. Så vi diskuterar val i världen, personliga val som verkar vara i en linjär tid. Och hur är det med framtida val? Finns det någon som inte upplevt det påfrestande i att grubbla över en mängd olika framtida val? Kan ni förstå att, ifall det är så, så måste man tro att det finns verkliga val att göra i framtiden?
Dessa personliga val som vi diskuterar, mellan vad gäller dessa val? Varseblivs inte dessa val alltid som mellan möjligheter eller alternativ inom en dualistisk värld? Ses inte dessa val som mellan två eller fler specifika saker? Det är inbyggt i det här begreppet val, inte sant? Det är en del av den här definitionen på val. OK, valen i den här världen, de personliga valen som vi beskriver, vad har de gemensamt?
F: Illusioner. Beteende. Val av former.
D: Nyckeln är att de alltid är val mellan former och specifika detaljer. Det finns alltid ett inslag av rastlöshet i det här, för det här är ett försök att ”investera” i val där det inte finns något val. Kan ni se vansinnet i ett sådant försök? Det måste finnas någonting annat än det här vansinnet; det måste finnas ett annat sorts val, om man skall nå upplysning – som medför ett slut på den här rastlösheten och ger sinnesro. Det här är nyckeln: Om jag är rastlös, så måste jag fortfarande tro att det finns val mellan former, beteenden, föremål. Jag måste börja inse att den trosföreställningen inte har givit mig någon ro.
Vi använder exemplet rastlöshet. Vad betyder det då? Fortsätter jag att rättfärdiga och rationalisera och säga, ”Tja, jag kommer att behöva träffa en massa val i framtiden”? Eller skall vi komma närmare en förståelse av dynamiken i det som sker i samband med val och trosföreställningar?
Finns det val i Himlen? I Nirvana? I Evig Lycksalighet? Vad är er omedelbara reaktion?
F: Nej. Det här med val hände inte förrän vi separerade.
D: Det måste alltså fortfarande finnas en oemotsagd falsk trosföreställning, om man håller med om att Himlen eller Nirvana existerar för evigt som Evig Etthet. Val bygger på tron på en dualistisk, linjär, tids-och-rums-värld av motsatser, inklusive förflutet/framtid, inte sant?
F: Ja.
D: Så egentligen handlar det om det här: hela tanken på val mellan specifika saker måste vila på begreppet linjär tid, till skillnad från simultantid: NU!
F: Jag visste att du skulle säga det! (skratt)
| 1 | 2 | 3 | 4 | nästa sida»