Från Mirakelnytt nr 1 2004
OM FÖRLÅTELSENS PSYKOLOGISKA PRAKTIK
I grunden är sann förlåtelse en psykologisk metod för att bli medveten om och arbeta sig igenom alla sina omedvetna psykologiska försvar och felaktiga självuppfattningar, sina tvivel, sin misstänksamhet och sin misstro mot allt och alla. Allt detta står i vägen för upplevelsen av enhet, livsglädje, frid i sinnet och kunskap om vem vi i verkligheten är.
Vi vet alla hur vi skall undvika att få dåligt
samvete och vad vi skall göra när vi fått det, men det är något annat
än att upphäva
det, så att det inte kommer tillbaka. Normalt undviker vi skuld,
rädsla, ångest, depression mm genom att undvika människor och
situationer som verkar ge oss dessa känslor. Detta är undvikande ,
och det åstadkommer ingen skillnad. Det botar ingenting.
Förlåtelse är ett samarbete
med Jesus, eller den helige Ande, i syfte att lära sig att se sig själv
och andra som De ser på oss, ett samarbete som samtidigt upphäver dessa
obehagliga känslor. ”A miracle is a correction. It does not create, nor
really change at all. It merely looks on devastation, and reminds the
mind that what it sees is false...” (W-pII.13.1:1-4). Det är
detta sann förlåtelse gör.
Men för att denna process ska äga rum är man tvungen att lära sig att
inte undvika sina känslor, utan finna den svåra balansen mellan att å
ena sidan inte förtränga dem och å den andra inte göra dem verkliga,
utan se på dem tillsammans med den helige Ande. Så förlåts de, eller
upphävs, i motsats till falsk förlåtelse, eller ”forgiveness to
destroy” som den kallas i ”Song of Prayer”, som bara ursäktar och inte
upplöser skulden så att den försvinner. Tvärtom förstärker ”forgiveness
to destroy” upplevelsen av separation från Gud och av skuld och
hopplöshet genom att hålla fast vid samma fördömande tankesätt.
Vrede är en viktig känsla att känna till, därför att dess
användning är grundad på ett beslut att inte vilja förlåta. Men
ofta vet människor inte att de är arga, eller vill de inte stå för det.
Man kan säga att vreden kan vara helt omedveten. Men dess verkan
är den samma. Människor är ofta rädda för att erkänna att de
är arga.
Vreden är mycket ofta förträngd och gjord omedveten, med starkt
depressiva tendenser som följd. Man lär sig att förtränga vreden i
”duktighetsskolan”, som är en pseudonym för uppfostran. Man lär sig att
vara väluppfostrad, söt och artig, och inte ge uttryck för sin vrede,
men det blir man ännu argare av. Därför är det en avgörande faktor i
förlåtelsearbetet, att man lär sig hur man ska bli medveten om
förträngd vrede och vad man skall göra när man äntligen har upptäckt
att man är arg.
Det samma gäller rädsla och ångest. Den allra största delen av vår
ångest är förträngd och därför omedveten, vilket åter inte
betyder att den är verkningslös. Förträngd rädsla och vrede är de
viktigaste orsakerna till alla slags sjukdomar, och därför är det
väsentligt att lära sig hantera dessa känslor. Men samtidigt medför
förträngningen en nästan total ovetskap om hur man mår ”i
verkligheten”, och det är en av de första svårigheterna vi möter när vi
vill lära att förlåta.
Människor
vet inte om sina egna känslor – många vet helt enkelt inte hur de mår
när man ställer en direkt fråga, och det upplevs av många människor som
mycket svårt att komma fram till vad de egentligen känner. Bara denna
tillsynes obetydliga sak kan kräva lång tids träning. Och den är
nödvändig, därför att en förutsättning för att kunna förlåta är att man
kan arbeta med sina känslor eftersom de avslöjar att
och hur man dömer – både sig själv och andra.
Sann förlåtelse måste läras. Det är ingen kunskap vi är
födda med, och det inte möjligt att undvika att lära den. Som det står
i introduktionen till En Kurs i Mirakler :
”Detta är en kurs i mirakler. Det är en obligatorisk kurs.” Det betyder
inte att vi tvingas att lära oss något vi egentligen inte anser oss ha
behov av. Det betyder i stället att vi förr eller senare kommer att
välja att lära oss om vår sanna identitet eller enhet med Gud därför
att vi kan inte kan stå ut med vår smärta i längden, och insikten om
enheten och om sann varaktig glädje kan inte uppnås utan förlåtelse i
en eller annan form. Det kan vara genom Mirakelkursen
eller på något annat sätt.
Att lära sig att förlåta på ett sant sätt
kan vara ett svårt och tidskrävande – ibland verkligt hårt
och
obehagligt – arbete, som kräver mycket självstudium och fördragsamhet
med både andra och sig själv. Den nära kärleksrelationen är den mest
effektiva situationen att lära sig förlåta i. Det kan vara relationer
till partners, make eller maka, barn och föräldrar. Alla
mellanmänskliga relationer rymmer möjligheten till att lära det.
Grunden är helt enkelt, att i vår nära vardag konfronteras vi ideligen
med hur vi tänker om vår nästa. Och av samma orsak har vi så nära till
hands en återkommande möjlighet att välja att lära hur den helige Ande
tänker om samma människor, eller uttryckt på ett annat sätt: Vi har en
möjlighet att låta oss undervisas i hur vi själva och vår nästa upplevs
av den helige Ande.
Försoningsprocessen - eller
förlåtelseprocessen - pågår hela tiden, också utan att vi är helt
medvetna om det. Dagen igenom väljer vi i varje ögonblick om vi vill
”lyssna” till den helige Ande eller till egot. Vi väljer konstant.
“Each day, each hour and minute, even each second, you are deciding
between the crucifixion and the resurrection; between the ego and the
Holy Spirit” (T-14.III.4:1). Valet är i regel så subtilt, och görs så
snabbt, att vi sällan är medvetna om att vi väljer. Men vi märker
resultaten av våra val genom hur vi mår. Är vi lyckliga och har frid
och glädje i sinnet, eller är vi deprimerade, rädda, bekymrade, sura,
arga, stressade, svartsjuka, spända etc?
Men innan man kan
förlåta, måste det först ha tagits ett beslut att man rent faktiskt vill
lära sig att förlåta – helhjärtat! Fråga dig själv, om så är
fallet,
och var helt ärlig. Om du döljer din ovilja för dig själv, kommer ditt
praktiserande inte att fungera innan du har erkänt motståndet eller
oviljan och accepterat den, eller förlåtit dig själv för att du inte
vill. Kom ihåg att du är OK även om du inte vill. Det är inte fel eftersom
det är sant, och eftersom det är ditt
fria val just nu. Det kan vara ett nödvändigt steg för många att inse
detta. De flesta av oss önskar inte att förlåta
alldeles omedelbart, och det upplevs som en stor befrielse - och mycket
motiverande - att erkänna, att det är så.
En annan mycket avgörande punkt är ansvar. Som Arbetsbokens lektion 5
lär oss: “I am never upset for the reason I think.”, och det kan vara
svårt att erkänna, att man själv är ansvarig för sina känslor. Att man
själv är ansvarig för hur man tolkar det man upplever och att det är
just dessa tolkningar känslorna härstammar från. Inte från det vi
kallar ”den yttre verkligheten”
En praktisk träningsmetod
Av praktiska orsaker vill jag beskriva tre steg, där processen
utsträcks i detalj, för att göra den överskådlig, och ge den en
upplevelse av att det är möjligt att lära sig den, och få mycket starka
upplevelser av frid och glädje. Kriteriet för om man gjort det är en
lättnad i sinnet, en känsla av frid, av vishet, förtröstan, hopp,
glädje och så vidare. När du blir medveten om angreppstankar mot dig
själv eller andra i form av t ex beskyllningar, irritation, vrede,
depression, sorg, vanmakt, värdelöshet osv, kan du arbeta dig igenom
följande tre punkter:
1. Jag erkänner, att jag själv är orsak till mitt tillstånd. Mina känslor orsakas aldrig av någon annan person eller händelse, även om det omedelbart upplevs så. Men de visar mig något jag inte förstår, men gärna vill lära mig förlåta mig själv eller andra för. Därför: min känsla av________________ kommer från mig själv.
2. Denna punkt är avgörande för att den helige Andes ljus ska komma in i mitt sinne. Om vi inte accepterar oss själva, förlåter oss själva, kan den helige Andes förlåtelse inte hjälpa oss. Vi blir inte tvingade till detta steg, vi väljer det fritt, men möjligen inte innan vi har insett de möjligheter till hjälp som förlåtelse ger oss själva. Om valet inte upplevs helt fritt och personligen avgjort, kommer vreden att ligga dold i sinnet, eftersom man omedvetet kommer att känna sig tvingad. Så punkt två är alltså: Jag accepterar känslan totalt. Jag får gärna ha den, oavsett vad den är. Jag är inte min egen domare, eftersom jag inte ens förstår mig själv. Jag skall låta Sanningen döma mig. Jag är inte dum eller värdelös oavsett vad jag känner. Total acceptans av sig själv, med de positiva eller negativa känslor man har, är nyckeln till öppnandet av sinnet för den helige Andes inträde. Denna acceptans kan på sätt och vis beskrivas som en meditation över smärtan. Man gör sig till ett med den känslomässigt. Man upplever sina känslor utan att förstå dem, utan att förklara dem, utan att försöka ta reda på varför de finns, eller vad de beror på, kort sagt – utan att döma dem. Det är precis det som är den helige Andes tillstånd; att vara icke-dömande, och därför öppnar man för den hjälp den helige Ande ger genom att göra sig till ett med detta tillstånd genom acceptans. När man har nått denna acceptans, tänker man så bara t ex tanken ”Kära Gud, jag behöver din hjälp” och överlåter resten till den helige Ande. Därför är den tredje punkten självklar:
3. Överlämna din situation till den helige Ande .
Du kan också be om hjälp t ex på följande sätt: “Jag önskar
att lära
att se detta som Du ser det”, och så ge upp det sätt som du själv har
sett det på. Denna bön kan du använda till vad som helst. Du
får helt säkert frid om du tar emot hjälpen. Om du inte får
frid, finns det ett – kanske omedvetet – motstånd. I så fall tillbaka
till 1.
Omedvetenhet och försvar
Det kan finnas anledning att nämna att vårt undermedvetna är det stora problemet när vi vill lära oss att förlåta. De många “hindren” för att uppleva Guds frid är dolda under medvetenhetens tröskel, och det är det som gör det så svårt att få förlåtelse att fungera. Vår ovilja mot att förlåta, vårt motstånd, är oftast fullständigt omedvetet, och det kräver mycket psykologisk iakttagelse och självinsikt att göra förträngda beslut medvetna.
Omedvetenhet och försvar är ett mycket, mycket stort ämne, så jag vill
inte gå in på detaljer här. Jag kan blott nämna, att omfånget av den
omedvetna delen av sinnet, och det däri liggande motståndet, kan anas i
Freuds beskrivning av egopsykologin. Hela Freuds beskrivning av det
tredelade egot, som Kursen ser som ett enda stort försvar, kan ge en
förnimmelse av vad vi ger oss i kast med, när vi börjar att “se” på oss
själv, och göra omedvetna blockeringar medvetna. Jag skall bara antyda
ett par av de vanligaste försvaren, så att man ska kunna få en känsla
av vad Kursen menar med försvar, och hur de fungerar, och varför de kan
vara svåra att arbeta med.
Försvar är riktade emot Guds frid och kärlek, eller uttryckt på ett
annat sätt - emot NUET. Det är detta nu vi önskar hålla borta. Det är
Guds frid vi konstant söker undvika här-och-nu. En mycket väsentlig och
helt avgörande orsak till det är, att vi är så förälskade i den värld
vi själva har ordnat, att vi önskar behålla den, även om den samtidigt
är källan till all vår smärta. Det är grunden till våra ofta splittrade
och ambivalenta ståndpunkter. Vi önskar Guds frid - och vi önskar
världen, som är fridens motsats, och det leder naturligtvis till
konflikt och ofrid i vårt sinne att försöka inrymma två så helt
motsatta och oförenliga mål. Försvaren har oerhört många ansikten eller
former, och finns i alla skikt av vår medvetenhet. De skiftar och
förändrar sig allt efter var man är i processen.
Men det finns ett mycket obehagligt faktum, som man nog är tvungen att
känna till om försvar. De skyddar inte. De leder till det de skulle
försvara mot. Om man skyddar sig mot rädsla genom att stänga av
gentemot andra, och stänga in sig i sig själv, blir man mer rädd än man
var innan man stängde in sig. “It is essential to realize that all
defenses do
what they would defend.” (T-17.IV.7:1). Man gör rädslan verklig när man
försvarar sig mot den, eller definierar den, och så kan den helige Ande
inte hjälpa oss med att avlägsna den.
Det är svårt för det otränade sinnet att upptäcka försvaren,
naturligtvis just därför att de är omedvetna. Det är ju det som är idén
med dem. Det kräver själviakttagelse, viljestyrka, disciplin och
uthållighet att upptäcka, och bli medveten om dels vilka försvar man
använder i sitt eget sinne, och dels hur man använder dem man nu kommer
på. Några av försvaren väljs ofta helt individuellt, varför det är
meningslöst att gå in i detaljer om de olika typerna av försvar. Men
det finns naturligtvis några vi alla hela tiden använder.
Förträngning
Förträngning är ett av de oftast använda psykologiska försvaren, och
den leder faktiskt till att det är långt mer man inte är medveten om,
än man är medveten om. Det finns det vi vet. Så finns det det vi inte
vet, och slutligen det vi inte vet att vi inte vet. Den sista kategorin
motsvarar den del av isberget som är under vattnet - plus vattnet
självt. Och medvetandegörningsprocessen, som är en avgörande
förutsättning för försoning eller förlåtelse, syftar till att göra allt
detta medvetet.
Projektion
Ett försvar alla använder, och som många säkert har upptäckt då och då,
är projektion. Vi tilldelar världen det vi ser inom oss själv. Hela
världen är helt enkelt en projektion. Denna metafysiska sanning ligger
dold i den första meningen i kapitel 21: “Projection makes perception”,
men det kräver en del arbete innan den kan förstås som annat än ett
metafysisk påstående, så jag skall inte gå närmare in på projektionen
här. Förståelsen av sanningen i påståendet kommer av sig själv under
försoningsprocessens lopp.
Planering
I lektion 135 läser vi: “It is, perhaps, not easy to perceive that
self-initiated plans are but defenses, ... planning is not often
recognized as a defense” (W-pI.135.14). Och på samma ställe
(W-pI.135:17:1) definieras försvar som “...the plans you undertake to
make against the truth.” Man kan ju inte vara särskilt närvarande i
nuet, om man är vilt upptagen av planer för framtiden.
Att definiera problem
En annan slags försvarsdynamik, som alla människor använder
utan att
verkligen uppfatta den som ett försvar, beskrivs i Arbetsbokens lektion
79: “Let me recognize the problem so it can be solved.” Jesus berättar
för oss här, att det i verkligheten bara finns ett
problem, nämligen att vi tror
att separationen från Gud verkligen har ägt rum, och att separationen
är verklig. Och i lektion 79 försöker han visa oss en av de mycket
effektiva sätt på vilka vi undviker att erkänna att detta inte är sant.
Vi hittar på problem som inte finns. Och så arbetar vi febrilt hela
livet igenom på att lösa dessa självuppfunna problem, som vi verkligen
har många av varje dag. Erkännandet av att det bara finns ett problem
“... will be successful to the extent to which you do not insist on
defining the problem.” (W-pI.79.8:1). Bara det att definiera ett
problem är ett hinder för att förlåtelsens mirakel ska kunna verka i
ens sinne.
Att vara “sjuk”
Ett psykologiskt försvar jämställt med att definiera problem, är det
som uppmärksammas i lektion 136: “Sickness is a defense against the
truth”. Spontant förefaller det ju märkligt, att detta att vara fysiskt
sjuk är ett försvar mot Gud, men åter igen är det för att vi inte
känner till djupen i vårt sinne. Vi läser : “Sickness is a decision. It
is not a thing that happens to you, quite unsought, which makes you
weak and brings you suffering. It is a choice you make, a plan you lay,
when for an instant truth arises in your own deluded mind, and all your
world appears to totter and prepare to fall. Now are you sick, that
truth may go away and threaten your establishments no more.”
(W-pI.136.7) Det vi har byggt upp som ett försvar emot Gud och vår
sanna Identitet i nuet, är världen, vårt liv, våra självuppfattningar,
vår ego-personlighet etc.
Speciella relationer
Det försvar Kursen ger den mest detaljerade beskrivningen är den
speciella relationen. Orsaken är att den speciella relationen är det vi
har investerat mest tro i. Alla människor på planeten jorden växer upp
i tron på att kärleken skall finnas i förhållandet till en speciell
partner, och några få speciella människor i en familj. Men om det är
något som kan “ge” oss problem som vi kan definiera, så är det
relationer till människor, vilket säkert alla känner till. Inte bara
den vanliga vuxna parrelationen, utan alla andra mänskliga relationer,
barn/föräldrar, arbetsrelationer, äktenskap, vänskapsrelationer av alla
möjliga slag, de ger alla problem - som vi försöker lösa med all vår
energi.
Men mycket få har säkert någonsin före En Kurs i Mirakler
tänkt på, att själva idén om de speciella relationerna är ett angrepp
på vår gudomliga enhet, och att i samma omfattning vi håller fast vid
att kärlek kan finnas i den speciella kärleksrelationen, i samma
omfattning ödelägger vi vår frid och glädje, och håller omedvetet och
dolt fast vid skuld, rädsla och hat. ”In looking at the special
relationship, it is necessary first to realize that it involves a great
amount of pain. Anxiety, despair, guilt and attack all enter into it,
broken into by periods in which they seem to be gone.”“The special love
relationship is the ego's most boasted gift, and one which has the most
appeal to those unwilling to relinquish guilt... It is in the special
relationship, born of the hidden wish for special love from God, that
the ego's hatred triumphs” (T-16. V) ” The special relationship, which
is its chief defense, must therefore be insane” (T-17.IV) Men för att
vi inte skall förtvivla helt över att Kursen till synes vill ta det vi
älskar allra mest ifrån oss, säger Jesus, att vi kan lösa problemet
tillsammans
med honom, med den helige Ande, men inte tillsammans med egot. Det vill
säga, att vi kan välja att göra med parrelationen på samma sätt som det
beskrivs i punkt 3 i den ovan nämnda övningen: Överlämna relationen
till den helige Ande, eller bjuda in den helige Ande i relationen, och
därigenom göra det till en helig relation. Om vi väljer denna lösning,
kommer vår uppfattning om relationen att ändras av sig själv. “He does
not destroy it, nor snatch it away from you. But He does use it
differently, as a help to make His purpose real to you. The special
relationship will remain, not as a source of pain and guilt, but as a
source of joy and freedom. It will not be for you alone, for therein
lay its misery. As its unholiness kept it a thing apart, its holiness
will become an offering to everyone.” (T-18.II.6:7).
Och det leder oss så fram till att
konstatera, att oavsett vilket problem vi tror
vi har, kan vi välja att se på det tillsammans med Jesus/den helige
Ande, i stället för att försöka fixa det själv, så som vi har försökt
hittills. Jesus önskar att vi ska nå fram till erkännandet av att det
bara finns en sann, tillfredsställande relation,
och det är
vår relation till Gud och till varandra som Guds barn – till
enhetsmedvetandet, som är “The Only Real Relationship” (T-15.VIII). “
For God created the only relationship that has meaning, and that is His
relationship with you” (T-15.VIII.6:6).
Tiden
Hittills har vi sett på försvar, som kanske går att förstå, även om de
ibland förefaller tämligen märkliga. Men något av det svåraste att
begripa är ändå att tid skulle vara ett försvar. Det är inte så lätt
att erkänna - det vill säga få en säker upplevelse av - att tiden är en
uppfattning som vi har hittat på för att stänga av nuet. Det är i nuet
Gud är, det är nu vi lever, det finns inte något annat, men vår fokus
på dåtid och framtid gör upplevelsen av nuet nästan omöjlig. Därför är
den helige Andes starkaste redskap för helande ”det heliga
ögonblicket”, då all dåtid, framtid, lärdom, Mirakelkursen, vem vi är
och vad vi gör här i världen är glömd. “ In the holy instant, you see
in each relationship what it will be when you perceive only the
present. God knows you now .
He remembers nothing, having always known you exactly as He knows you
now” (T-15.V.8:5-9:1). Och i lektion 158 läser vi om tiden : “Time is a
trick, a sleight of hand, a vast illusion in which figures come and go
as if by magic.” (W-pI.158.4:1) Vi tror så starkt på tiden
som något
verkligt existerande, att vi sällan upplever tidlöshet. Den helige Ande
är tidlöshet, och verkar bara i nuet. Så i samma grad vi håller fast
vid vår uppfattning av dåtid och framtid som
verkliga, stänger vi ute upplevelsen av den helige Andes hjälp.
Gud och Jesus
Det kan låta märkligt, men det är ett faktum, at Jesus i Kursen ber oss
om att förlåta honom. “ I ask for your forgiveness, for if you are
guilty, so must I be” (T-19.IV-B.6:4). Det förefaller bisarrt första
gången man läser det, men det är sant, att vi alla har uppfattningar
om både Gud och Jesus, och dessa uppfattningar fungerar som
blockeringar för att ta emot hjälp från dem, eftersom alla
uppfattningar är illusioner som fungerar på samma sätt: Som
blockeringar mot kunskap om sanningen, om enheten
och varat i
nuet. Därför är vi tvingade till att förlåta oss själva och Jesus dessa
felaktiga uppfattningar, innan vi kan få kontakt med den verkliga
uppståndna Jesus, som rent faktiskt är närvarande hela tiden i vårt
själsliga här och nu.
Slutsats
Under mina 22 års arbete som klinisk psykolog har jag lärt, att få människor har förmågan att genomskåda djupet av sina egna försvar, för att inte tala om att ge upp och upplösa dem. Och efter att jag nu har arbetat med En Kurs i Mirakler i 11 år, och dragit in den till 100 % i min psykologiska praktik, har jag insett nödvändigheten av att åstadkomma en möjlighet för människor att få kunskap om dessa djupt liggande omedvetna försvar, och hela det förvrängda sinnets sjuka ego-tankesystem, i ett sammanhang som gör det möjligt att se på dem tillsammans med andra. Det är en världsvid skillnad mellan att läsa i Kursen om dessa försvar och att uppleva dem i sitt eget och andras sinnen helt konkret, och förstå dem utifrån sitt eget psykologiska tankesätt.
Det är lättare
att se hur människosinnet fungerar, när man ”ser” på andra människor –
faktiskt genom projektion, ser dem ”utifrån”, och därför är det ofta
till stor hjälp att arbeta i grupper eller i workshops tillsammans med
andra som har liknande ”problem”. Så lär man dels att alla slåss med
mer eller mindre samma saker, och känner sig därför inte så “märklig”
och ensam, och dels lär man hur man rent faktisk förlåter, och får en
upplevelse av hur
den helige Ande är närvarande i ens eget sinne. Därför kommer man att
försöka att arrangera en workshop längre fram. Håll utkik efter mer
information i kommande Mirakelnytt eller www.mirakelkursen.org.
Cand.Psyk
Karl Boysen
Hovmosevej 16, Gadevang
3400 Hilleröd
Danmark
tel +45 48 242 104
boykarl@post3.tele.dk