Från Mirakelnytt nr 2 2005
Då denna version stundtals kommer på tal och att vissa hävdar att Kenneth Wapnik har tagit bort viktig text, som förändrar kursens innehåll, så tänkte jag återge mina åsikter om den enligt följande:
Det är endast i de fem första kapitlen i textboken som det skiljer sig mellan den tryckta boken och urtexten. De sista 26 kapitlen i textboken, arbetsboken och lärarhandledningen är identiska.
Där ändringar har gjorts i de inledande kapitlen så har endast formen förändrats, innehållet/budskapet kvarstår. Ord och begrepp har ändrats för att överensstämma med kursen i övrigt. T ex så användes SPIRITUAL EYE istället för Holy Spirit i början. Meningar och stycken har flyttats om och vissa motsägelsefulla formuleringar har tagits bort.
Ca 25 % av texten i de 5 första kapitlen har tagits bort, pga att denna text var riktad till Helen Schucman personligen och även till William Thetford m fl. Denna text återger deras personliga relationsproblem. Det är fullt förståeligt att detta inte skulle medtagas, men det är intressant att läsa dessa dialoger mellan Jesus och Helen och indirekt William. Man kommer kursen närmare på något sätt och den blir mer levande.
I urtexten så har Jesus vid ett flertal tillfällen åsikter om bland annat Edgar Cayce och Sigmund Freud. Dessa kommentarer är mycket intressanta, men förändrar inte kursens budskap.
Begreppet sex tas också upp vid ett flertal tillfällen, vilket aldrig förekommer i den tryckta boken. Jesus uttalanden kring detta är mycket intressanta då de är mer rakt på sak i urtexten. Den tryckta boken ”fegar” lite och använder synonymer och liknelser som neutraliserar ämnet. Den tryckta boken upprepar om och om igen: ”se inte din broder som en kropp” och använder ord som ”fysiska impulser” (T-1.VII.1)
Helen Schucman och Jesus har under hela perioden haft en dialog, och kommunikationen var inte den bästa i början där Jesus tillrättavisade Helen ibland när hon blandat in sina egna tolkningar i texten. Även Helen kom med förslag på ändringar som godkändes av Jesus.
Om den text som borttagits och de former och symboler som förändrats i urtextens 5 första kapitel, skulle förändra kursens budskap, så innebär det att de 26 nästkommande kapitlen, arbetsboken och lärarhandledningen i både urtext och den tryckta boken, vilka är identiska, således skulle vara felaktiga. Jesus säger själv: antingen så är kursen helt sann eller helt falsk.
Detta är en mycket enkel kurs…
Den ber dig endast om följande:
Lär dig förstå skillnaden mellan de två totalt motsatta tankesystemen som kursen kallar för egot och den Helige Ande.
Bevaka sinnet så att det inte frestas av att lyssna till egot (felskapa). Du behöver inte säga eller göra något, var bara stilla, se bortom din broders kropp och lyssna. Att inte vilja förändra din broder, döma eller ställa krav på honom är att acceptera honom. Detta är ett mirakel/förlåtelse/sann varseblivning/ett heligt ögonblick och resultatet är frälsning/helande, vilket leder mot den lyckliga drömmen/den verkliga världen.
När du trots allt felskapar så förneka att ditt felskapande skulle ha någon som helst inverkan på verkligheten. Detta kallar kursen för sant förnekande.
Det måste bli en vana att reagera på ett sätt som är så typiskt för allt du gör, att det blir din första reaktion på alla frestelser och på varje situation som uppstår. Lär dig detta, och lär dig det noga, för det är här som lyckans fördröjning förkortas med ett tidsspann som du inte kan ana. (T-31)
Sann varseblivning/förlåtelse som leder till den verkliga världen
Att göra något innefattar kroppen. Och om du förstår att du inte behöver göra någonting, så har du undandragit kroppens värde från sinnet. Här är den snabba och öppna dörr genom vilken du glider förbi århundraden av ansträngning och undkommer tiden. Detta är sättet genom vilken synden förlorar all attraktion just nu. (T-18.VII.7)
Kroppen kan inte ses annat än genom dömande. Att se kroppen är tecken på att du saknar sant seende, och har avvisat de medel som den Helige Ande erbjuder för att tjäna hans syfte. Hur kan en helig relation uppnå sitt syfte genom syndens medel. (T-20.VII.8)
Den bild av din broder som du ser existerar inte och har aldrig funnits. Så låt det tomrum som den upptar ses som obesatt, och den tid som ägnats åt att se den, varseblivas som meningslöst använd, en förspilld tid. Ett tomrum som inte ses som fyllt, ett outnyttjat tidsintervall som inte ses som använt och till fullo upptaget, blir en tyst inbjudan till sanningen att komma in och göra sig hemmastadd. (T-27. III.3)
Den verkliga världen är ett tillstånd där sinnet har lärt sig hur lätt avgudar försvinner när de fortfarande varseblivs men inte är önskade. Så villigt sinnet kan låta dem försvinna, när det har förstått att avgudar ingenting är, ingenstans finns och inte har något syfte. För bara då kan skuld och synd ses utan syfte, och som meningslösa. (T-30)
Ge upp världen! Men inte som något du offrar. Du ville aldrig ha den. Vilken lycka har du sökt efter här som inte gav dig smärta? Vilket ögonblick av förnöjelse har inte köpts till ett fruktansvärt pris betalat med lidandets mynt? (T-30)
Den verkliga världen är det sinnestillstånd där förlåtelsen ses som det enda syftet med världen. Inga regler ställs fåfängt upp, och inga krav ställs på någon eller någonting att de skall vrida och vända på sig och passa in i drömmen om rädsla. (T-30)
Du förlåter inte det oförlåtliga, inte heller förbiser du en verklig attack som påkallar bestraffning. Frälsningen består inte i att du ombeds reagera på ett onaturligt sätt som är olämpligt i förhållande till det som är verkligt. I stället ber den dig bara att reagera på ett lämpligt sätt på det som inte är verkligt, genom att inte varsebli det som inte har hänt. (T-30)
Låt oss vara stilla ett ögonblick, och glömma alla de ting som vi någonsin lärt oss; alla de tankar vi tänkt, och varje förutfattad mening som vi har om vad tingen betyder och vad deras syfte är. Låt oss inte minnas våra egna föreställningar om vad världen är till för. Det vet vi inte. Låt varje bild vi har av varje broder lösgöras från våra sinnen och sopas bort. (T-31)
Att se en skyldig värld är bara ett tecken på att din inlärning har vägletts av världen, och du ser den så som du ser dig själv. Bilden av självet omfattar allt du ser på, och det finns ingenting utanför denna varseblivning. Om du kan skadas av någonting, ser du en bild av dina egna hemliga önskningar. Ingenting mer än detta. Och i ditt lidande, av vilket slag det än kan vara, ser du din egen dolda önskan att döda. (T-31)
Genom att fokusera på det goda i honom blir kroppen allt mindre bestående i dina ögon, och kommer slutligen att ses som knappast mer än bara en skugga som kretsar runt det goda. Och detta kommer att vara din bild av dig själv, när du har nått världen som är bortom det seende som dina ögon kan erbjuda dig att se. (T-31)
Vilken form frestelsen än tycks anta, avspeglar den alltid bara en önskan om att vara ett själv som du inte är. Och ur denna önskan uppstår en bild som lär dig att du är det som du vill vara. Det kommer att förbli din bild av sig själv tills den önskan som gav upphov till den inte längre är dig kär. (T-31)
Detta är frälsarens sanna seende; att han ser sin oskuld i alla som han ser på, och ser sin egen frälsning överallt. Han håller ingen bild av sig själv mellan sina lugna och öppna ögon och det han ser. Han för ljuset till det han ser på, så att han kan se det som det verkligen är. (T-31)
Det sista steget tas av Gud, eftersom det endast är Gud Som skulle kunna skapa en fullkomlig Son och dela Sitt Faderskap med honom. Ingen utanför Himlen vet hur det kan vara så, för att förstå detta är själva Himlen. (T-30)
Leva kursen eller förstå den?
Var vaksam så att du inte faller in i någon av dessa ytterligheter som EKIM-student:
Att säga sig vilja leva kursen och således inte bryr sig om att fördjupa sig i dess teori.
Att fastna i kursens ord och symboler och drunkna i filosofisk spekulation.
De som har dragning åt punkt 1 vill inte släppa sina investeringar i världen. De vill ha sina avgudar kvar. Det är det som de kallar för att leva. De som har dragning åt punkt 2 glömmer att omsätta teorin till handling, vilket gör att resultaten uteblir. Därför så läser de texten om och om igen för att de tror att det är något som de intellektuellt inte har förstått eller ska tolkas annorlunda. De kan också tro att det är fel i texten, att det finns något dolt i den eller att något förändrats eller tagits bort.
För att kunna leva kursen så måste vi förstå den, men endast de som lever den har förstått den.
Så enkel frälsningen är! Allt den säger är att det som aldrig varit sant inte heller nu är sant, och aldrig kommer att vara det. Det omöjliga har inte inträffat, och kan inte ha några verkningar. Och detta är allt. (T-31)
Lasse Andersson, Filosof