Från Mirakelnytt nr 2 2004
Vid den senaste nätverksträffen på Rinkesta Slott i april, berättade jag om hur jag hösten 2002 började närma mig kyrkan genom att delta i min första Alpha-kurs. Syftet var bl a att jag ville få lite andlig näring och gemenskap på en mer regelbunden basis.
Alpha-kurser kommer ursprungligen från England men har spridit sig till stora delar av världen. Man skulle kunna säga att Alpha är den moderna tidens sätt att evangelisera. Tanken är att människor som inte är kristna, men som söker svar på existentiella frågor, under tio träffar kan få ställa vilka frågor de vill om Jesus, Bibeln och den kristna tron. Förhoppningen är ju också att människor ska komma till tro genom att vända sig till Jesus. Men det sker inga påtryckningar från kyrkan.
Själv ville jag också se hur jag skulle kunna få ihop ACIM med Bibeln och den kristna tron. Kan man vara en sann kristen enbart på ACIM:s grund? Jag kände en fin gemenskap i kyrkan och träffade många trevliga människor, vilket ledde till att jag och Gunilla började gå regelbundet på gudstjänster i kyrkan. Jag hade valt att gå i en frikyrka (Korskyrkan) i Norrköping. Som det utlovats var det helt okey att ställa vilka "dumma" frågor som helst under Alpha-träffarna och ledarna gjorde sitt bästa för att förklara. Tyvärr hade de inte tillfredsställande svar på många av de frågor som ställdes. Med det menar jag att de svar de gav inte var tillräckligt klara eller logiska för att tillfredsställa ett sökande ego.
Jag försökte dela med mig av en del psykologiska/metafysiska slutsatser som man kan komma fram till med hjälp av ACIM, men utan att referera till ACIM. Jag möttes inte av något större intresse från ledarna för någon mer djuplodande tolkningsanalys. De menade att man inte kan förstå alla under och tecken som beskrivs i Bibeln utan att det räcker med att Tro.
Under Alpha-kursen framgick att det var viktigt att säga ja till att man var villig att följa Jesus och låta Honom vara Herre i sitt liv. Det hade jag ju redan gjort i min kontakt med ACIM, men det kändes riktigt att också göra det på det sätt som kyrkan förespråkar. Jag ville gärna ha den historiska förankring som Skriften står för. Dessutom var det viktigt för mig med den gemenskap som kyrkan erbjuder.
För att förstärka sin tro och verkligen visa att man har omvänt sig så ska man låta döpa sig och därmed skölja bort det gamla livet och sedan uppstå som en ny ren människa. Då kommer Jesus att ge oss den Helige Ande, som då blir vår vägledare och hjälpare i livet. Jesus säger ju samma sak i ACIM, att vi ska be till den Helige Ande hela tiden. Jag tror verkligen att det är samma Jesus i ACIM som i Bibeln. Skillnaden är ju att i ACIM talar Jesus i första person till Helen Schucman, medan i Bibeln återberättar andra vad han har sagt och uträttat.
Dopet sammanfaller vanligtvis med att man blir medlem i församlingen, som då blir den Andliga familjen. Det innebär också att man tar på sig någon form av uppdrag i kyrkan, samt att man bidrar ekonomiskt efter förmåga. Helst ska man lämna tionde, vilket innebär tio procent av den inkomst man har. Sedan ska man också leva efter Jesus anvisningar i Bibeln.
Jag berättade under nätverksträffen på Rinkesta hur jag och Thorbjörn skulle låta döpa oss en vecka senare. Visserligen döpte jag mig när jag konfirmerades i tonåren, men den handlingen var ju inget medvetet val. Thorbjörn och jag döpte oss den 25 april i Korskyrkan och det kändes helt rätt. Genom dopet ville jag på ett förstärkt och mer medvetet sätt följa Jesus enligt Bibelns och ACIM:s budskap och försöka följa Jesus' viktigaste bud; "Du ska älska Herren din Gud över allt annat och älska din nästa såsom dig själv."
Att bli medlem i församlingen och tas upp i den Andliga familjen ska konfirmeras av församlingen några veckor efter själva dopet. Detta skulle ske söndagen den 9 maj i samband med att man skulle prata om hur församlingen skulle jobba vidare med Alpha-kurserna. Jag hade straxt innan deltagit i en två-dagars Alpha-konferens i Stockholm tillsammans med kyrkans pastor, eftersom det var tänkt att jag skulle fungera som hjälpledare i kommande Alpha-kurser.
Den 8 maj på kvällen blir jag uppringd av en ung församlingsmedlem som berättar för mig om hans syn på vad det innebär att vara med i den Andliga familjen. Han hade fått höra av någon att jag var sambo och därmed inte helgar äktenskapet enligt Jesu lära. Dessutom hade han varit inne på vår hemsida och sett att jag skulle leda ett helgseminarium i ACIM. Han tyckte inte det kändes bra att jag ännu inte hade "omvänt mig" och "lämnat det gamla livet" bakom mig efter dopet. Han ansåg att ACIM var en villolära, vilket han grundade på det han hade läst på vår hemsida, samt att han hade tittat i någon bok som var kritisk mot ACIM och skriven av en kristen.
(Jag hade också dessförinnan blivit "förhörd" angående mitt samboskap och mitt engagemang i ACIM, dels av ett par församlingsmedlemmar och dels av pastorn. De hade förvisso förståelse för att det kan ta tid att låta omvända sig helt - allt rinner inte av med dopvattnet - men ville ändå försäkra sig om att jag hade den inriktningen.)
Den unge församlingsmedlemmen föreslog att jag skulle vänta med att bli medlem i kyrkan några veckor för att få tid på mig att vända om från "synden". Jag var visserligen välkommen att komma som vanligt till gudstjänsterna och delta i den gemenskapen. Hit men inte längre.
Jag valde att inte diskutera saken med den unge församlingsmedlemmen den kvällen, men vid ett samtal med pastorn samma kväll höll pastorn med om att det kanske var bäst att vänta med medlemskap tills vidare. Jag kände mig både förvånad och avvisad efter denna "tillrättavisning". För mig var ju både dopet och beslutet att bli medlem i församlingen ett stort och genomtänkt beslut som vuxit fram under lång tid.
Efter några dagar i eftertanke har jag kommit fram till att jag inte vill vara med i en församling som har den här inställningen och därmed faktiskt dömer mig och mitt handlande. Men... när Herren stänger en dörr så öppnar Han ett fönster och jag tackar för det! Ett par dagar senare fick jag nämligen ett telefonsamtal från Harry Månsus, initiativtagare till Brommadialogen och Brobyggare mellan kyrkan och New Age. Han skickade mig ett par böcker som han skrivit om just detta arbete. Det han beskriver i boken "Vägen Hem och Resan Vidare" är precis så som jag känner med min andlighet. Jag ska träffa Harry i Stockholm i slutet av maj för ett samtal och ett ev deltagande i Brommadialogens regi angående mötet ACIM - kyrka. Som ni vet så finns det inga tillfälligheter!
Detta var allt för denna gång men fortsättning följer.
Kärleksfulla hälsningar
Ulf Wåhlström
Från Mirakelnytt nr 3 2004
Som ni kanske minns att jag skrev i förra numret av Mirakelnytt, så blev jag ombedd att avvakta med medlemskap i kyrkan som jag döpte mig i. Anledningen var att jag höll kurser i ACIM och att Gunilla och jag inte är gifta med varandra. Jag och Thorbjörn blev kallade till ett möte med pastorn och några församlingsmedlemmar. (Det var endast ett fåtal i församlingen som kände till den uppkomna situationen.) Pastorn och en av de övriga ansåg att ACIM är en "villolära" och om de skulle acceptera mig som medlem, skulle det också betyda att de accepterade ACIM, vilket de alltså inte gjorde.
Jag kan ha förståelse för den rädsla de känner. I Bibeln finns verser som varnar för falska läror och profeter. Ju mer likt Bibeln, desto mer sannolikt är det att det är en falsk lära.
Lördagen den 23 okt deltog jag på Brommadialogen, inbjuden av Harry Månsus. Jag fick inleda symposiet "Kan kyrkan bli ett andligt kraftcentrum för Guds verkstäder - både i och utanför kyrkan?" Under 15 min fick jag berätta om Kursen och huruvida den kan ha en plats i Guds verkstad eller ej, vilket jag självklart anser. Med i panelen var bl a en pastor och jag frågade henne om jag skulle få lov att vara medlem i deras församling med "Kursens Jesus" som ledstjärna. Hon svarade att hon visste inte om det var någon skillnad mellan "hennes Jesus" och "min Jesus" (d v s Kursens) och att självklart skulle jag vara välkommen som medlem i hennes församling om det var aktuellt.
När jag sökte mig till kyrkan för drygt två år sedan, var det för att jag sökte en gemenskap med människor som hyllar och tror på Jesus precis som jag gör. Jag hade överhuvudtaget inte något behov av att tala om Kursen eller försöka införa Kursen i kyrkan. Det var nämligen också något som pastorn och några av församlingsmedlemmarna var rädda för. Jesus var tydlig med att det inte skulle bildas några församlingar utifrån Kursen, utan vi ska leva enligt Kursen där vi befinner oss. Såvitt jag har förstått det, utgick han inte från att det skulle kunna bli några motsättningar med kyrkan. Jag tror det är en tillgång för oss som studerar Kursen att vara i ett sammanhang där man vänder sig till Jesus eller Helig Ande, eftersom det är så centralt i Kursen. För min del är det alldeles för lätt att glömma bort att vända sig till honom och be om hjälp när vardagen tränger på.
Jag skulle verkligen önska att kyrkan vore den naturliga mötesplatsen för alla de själar som söker inom nyandligheten. Med tanke på att tillströmningen till kyrkan är så låg, vore det klokt om de kristna inom kyrkan kände mer tillit än rädsla, samt visade mer öppenhet och välkomnade nya människor som vill söka Gud. Jag tror också att kyrkan har fastnat i formen med att läsa bibeltexter utan att samtala kring och fördjupa sig i olika möjliga tolkningar och se hur man kan koppla det hela till praktiskt leverne och vad man känner inför det som står i Bibeln. Det skulle kunna räcka med att ställa frågan, vill du följa Jesus och ha honom som vägledare i din vardag och be till den Helige Ande om hjälp? Om svaret är ja, så är vi i en gemenskap.
Numera går Gunilla och jag till en liten församling i vår närhet och lyssnar på predikningarna och dricker kyrkkaffe med församlingsmedlemmarna. Gunilla går sin första Alphakurs i den kyrkan och jag är med i en annan, fristående hemförsamlingsgrupp på ca tio personer i närheten av mitt jobb. En gång i veckan träffas vi och sjunger lovsånger, ber och studerar Bibeln. I den gruppen finns också en öppenhet för att människor ska få komma och vara med och var och en kan ha sina tolkningar av Bibeln. Det som är gemensamt är att vi tror på Gud, Jesus och den Helige Ande och att vi tillber dem.
Medlemskap i någon församling är inte längre aktuellt. Däremot kommer jag att fortsätta läsa Bibeln - som jag finner mycket intressant - och ta hjälp av Kursen för att tolka delar som jag tycker är svåra och inte har några självklara svar. Man kan inte förstå allt, men jag är villig att försöka så långt som möjligt. Jag kommer också att fortsätta besöka kyrkor för att få vara i det sakrala rummet och inhämta andlig näring.
Slutligen vill jag tacka alla er som var på den senaste nätverksträffen för en mycket trevlig samvaro. Jag hoppas att vi ses på nästa träff om inte förr.
Ulf Wåhlström
----------------------------
Kompetenslyftet AB
Syttorps Gård
614 96 Östra Ryd
SWEDEN
Tel: 0046(0)11 - 17 25 00
Fax: 0046(0)11 - 17 25 25
Hemsida: www.kompetenslyftet.nu
E-post:
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
Om du är intresserad av att veta mer:
Brommadialogens vision (av Harry Månsus)
”Brommadialogens vision är att vi sökare inte ska vandra förbi varandra i tystnad. Förhoppningen är att vi ska kunna slå oss ner en stund – där vägarna möts – och dela våra erfarenheter. Dialogen förutsätter empati och respekt, om vi ska våga dela vad vi lärt oss under resan och var vi hittat de källsprång som ger oss kraft. Den dag vi vågar dela vårt innersta, även i ett mångkulturellt samhälle, är vi med och bygger upp en värld av fred, försoning och demokrati.”
tel. 08-564 350 30 / Carina