Från Mirakelnytt nr 1 2005
Hur kan en person som tror på Gud förklara att oskyldiga människor lider och dör? Om Gud finns, och om Han är god och allsmäktig, hur kan det då förekomma att en flodvåg dödar och skadar hundratusentals människor - kvinnor och män, barn och gamla, fattiga och rika, oskyldiga och skyldiga - utan åtskillnad?
Överallt och i alla tider har människan utsatts för stora kollektiva och individuella lidanden i form av naturkatastrofer, krig, missväxt, sjukdomar, folkmord, tortyr, terrordåd, osv. Hon har också, sedan urminnes tider, tänkt sig en osynlig, högre kraft, som står bakom alla sådana händelser. I Gamla Testamentet kan vi läsa om en Gud som ibland var välvilligt inställd till sitt folk, men som ofta också var hämndgirig, bestraffande och mycket våldsam, och som därför lät dem utsättas för många och grymma lidanden.
Trots att Jesus hade en helt annan syn på Guds natur, övertog kristendomen märkligt nog judendomens gudstro. Därför förekommer det i dagens kristna kyrka att Tsunami tolkas som ett Guds straff för den moderna människans syndfulla leverne. Det förklarar emellertid inte att massor av barn och andra oskyldiga får ta del av "straffet" eller att onda människor får leva vidare i välmåga och överflöd.
Frågan hur det kan förklaras att oskyldiga personer får lida och dö, om det finns en allsmäktig och god Gud, är lika gammal som kristendomen. En av de få saker jag minns från min egen konfirmationsundervisning är hur gamle pastor Eriksson kommenterade detta problem. Med darr på stämman sade han: "Det kan vi människor inte fatta och förstå." Detta är antagligen fortfarande kyrkans officiella "förklaring" till orättfärdigt lidande. Man hänvisar till Guds högre intelligens, som vi människor inte har tillgång till.
Jesus, som är själva upphovet till kristendomen, hade en helt annan tolkning av den mänskliga situationen. Stora delar av hans budskap kom emellertid att förvanskas, vilket dels berodde på att man inte förstod vad han menade, och dels på att budskapet inte gick att kombinera med det världsliga maktspel som kom att gå hand i hand med kyrkans uppkomst och utveckling.
Jesus ursprungliga budskap, som var totalt icke-världsligt, mystiskt, andligt och icke-dualistiskt, och som kom från ett sinne som stod i direkt kontakt med en kraft utanför tid och rum, kom att anpassas och utformas så, att det passade in i en världslig institution, med en mänsklig morallära som sin grund. Ett dualistiskt synsätt var det enda tänkbara för kristendomen, eftersom den måste anpassas till ett materiellt tänkande i ett hierarkiskt samhälle, där det var viktigt att hålla människorna kuvade. Med hot och straff skulle den kristna människan tvingas att lyda sin kung och sin Gud. Därmed hade kristendomen tappat kontakten med det som Jesus verkligen talade om.
Jesus hade, som andra stora profeter och andliga grundläggare, uppnått kontakt med den universella, skapande Anden, Gudsmedvetandet som allt kommer från och som han kallade Fadern. Han hade så utvecklat sitt andliga medvetande att han visste att de materiella lagarna inte kunde stå emot honom. Därför kunde Jesus utföra mångahanda mirakler, och med samma tro menade han att varje människa skulle kunna göra ännu mera häpnadsväckande saker.
Att var och en människa skulle ha direkt kontakt med Gud var naturligtvis ett stort hot mot såväl det politiska som mot det religiösa etablissemanget. Därför dödades Jesus och därför tolkades det, efter att kristendomen blivit den rådande religionen, som att Jesus, och endast han, var Guds enfödde Son och väsensskild från alla andra vanliga, syndiga människor. Med hjälp av skuldkänslor ("Han led och dog för dina synders skuld") och hot om evigt straff i helvetet om kyrkans lära inte accepterades, hölls människorna i de kristna länderna under många århundraden i schack.
Även om det alltid har funnits människor med förståelse för vad Jesus verkligen menade, har det under många sekler varit i det närmaste omöjligt för Sanningen att spridas i världen. Nyligen, i slutet av 1900-talet, inträffade emellertid miraklet att en kvinna kunde höra Jesus tala till henne, och under sju år skrev hon ner vad han dikterade för henne. Tiden hade äntligen kommit då Sanningen kunde spridas utan risk för kyrkliga och världsliga bestraffningar. Mirakelkursen hade fötts, och därmed kunde en ny era i den kristna historien inledas.
När vi är redo att öppna oss för Mirakelkursen, kan vi äntligen ta del av vad Jesus själv har att säga om Guds och människans natur. Svaren på de existentiella frågor som vi under århundraden har brottats med - liv och död, rättvisa och orättvisa, dömande och förlåtande, lycka och lidande - har plötsligt blivit tillgängliga för oss.
Vad skulle Jesus då säga om Tsunami? Låt oss allra först glädjas åt hans budskap i Mirakelkursen, att Gud inte bara verkligen finns, utan att Han är Allt som finns, att Han är kärlek, att Han är ande, att Han är evigt detsamma och att Han är god. Och att Hans Son - var och en av oss - för evigt är skapad på samma sätt - som evig ande!
Jesus kallade Gud "Fadern inom mig". Därmed menade han att Gud är vårt innersta väsen, vårt Upphov, vårt Ursprung, vår Skapare, och att Gud är vår verklighet bortom illusionen: "Mitt rike är inte av denna världen". "Jag är inte en kropp, utan fri".
Eftersom Gud är allt som finns, kan det i verkligheten inte finnas någon motsats till Honom, alltså inte något icke-andligt, ingen tid, ingen materia och därmed ingen ondska. Det som skapats av Gud är för evigt ett med Honom, har exakt samma kvaliteter som Han har, har inte fötts och kan inte dö. Detta är icke-dualism - allt som finns är för evigt ett med Gud. Ingenting som inte är Kärlek existerar. Kunskap om detta ger total frid, trygghet och lycka.
Vi måste alltså acceptera att vi inte kan använda oss av våra fem sinnen eller vårt mänskliga tänkande om vi vill nå fram till verklig kunskap: "Ingenting jag ser betyder någonting." "Mina tankar betyder ingenting." "Bara mina tankar med Gud är verkliga."
Vi tycker oss leva i det som är en mänsklig dröm, en kollektiv illusion, där vi uppfattar tid och rum, förändringar och materia, lidande och död. Och varifrån kommer allt detta som vi upplever som händelser och ting runt omkring oss? Det kommer från våra egna sinnen och är helt enkelt projektioner från våra egna medvetanden.
När vi vaknar upp efter att ha sovit och drömt under natten, så är det lätt att inse att det som tycktes hända inte hade något annat upphov än vårt eget (under)medvetande och aldrig hände i verkligheten. Trots att vi under själva drömmandet uppfattade allt som hände som fullkomligt realistiskt, så vet vi i vaket tillstånd att allt var totalt overkligt och helt utan konsekvenser. På samma sätt, säger Jesus i Mirakelkursen, är det när vi vaknar upp efter våra drömmar. Det som vi ser som realitet utgör bara en fortsättning på drömmen, som vi själva befolkar med figurer som agerar mot och med oss.
Så svaret på frågan hur Gud kan tillåta mänskligt orättfärdigt lidande, Tsunami och andra katastrofer är, att Han inte vet något om dem, eftersom de bara inträffar i det sovande sinnet, som har tänkt dem och projicerat ut dem som fysiska bilder.
Jesus använder i Mirakelkursen ordet "synd" i betydelsen "misstag". Misstaget består i att uppfatta det materiella som verklighet. När vi ser vår broder som en kropp, kan vi inte uppfatta oss själva som andliga varelser. Därmed tror vi oss vara åtskilda från Gud och därför uppfattar vi problem, svårigheter, lidande och död.
Det som kan tyckas svårt att acceptera, är att vi inte längre kan skylla någon annan för vårt eget eller andras lidande. Vi måste själva ta ansvar för den värld vi uppfattar, eftersom vi har tillverkat den i vårt medvetande. Vi uppmanas dock att "inte fokusera på lidande och synd, eftersom de bara är avspeglingar av sin orsak."
Orsaken till att vi tycker oss vara vittnen till en ond värld är att vi ser ett behov av ondska i världen. Denna orsak beror i sin tur på att ett skuldmedvetande uppstod inom oss då vi först såg vår broder som skild från oss själva. "Sök ingen annan orsak", säger Jesus.
Hemligheten för att uppnå frälsning/räddning /uppvaknande är: "Du gör detta mot dig själv". Det spelar ingen roll vilken form av ondska eller lidande vi tycker oss uppfatta - detta är alltid sant. Det positiva med denna tanke är att var och en själv, i sin hand, håller nyckeln till sin egen räddning. Vi har alltid möjlighet att inse vårt misstag, ge upp våra illusioner och välja lycka i stället för fortsatt lidande.
Uppvaknandet, och inte en fasansfull Gudsdom, ska ta oss ut från vår kaotiska dröm. När vi verkligen vill det, kan vi se med "sant seende", dvs med total förlåtelse och kärlek, på vår broder och oss själva. Vi inser att det vi trodde oss uppleva aldrig hände i verkligheten och kan acceptera vår heliga identitet som Guds Son. Därmed kan vi inte heller betrakta vår broder på annat sätt. Vi ser på honom med kärlek utan att begära något av honom.
Miraklet inträffar alltså när vi kan ändra vårt medvetande, identifiera oss som Guds Son och därmed se på allt och alla som Gud ser på Sin skapelse: utan att döma och utan att se det förgångna. Vi blir som nyfödda barn. Därmed kan den yttre bilden förändras och vi kan uppleva mirakel. Det vi ser med våra ögon återspeglar nämligen vårt medvetandetillstånd - det är en yttre bild av ett inre tillstånd.
Det är alltså inte världslig kunskap eller problemlösning som ska rädda världen. Det kan bara insikten om vår rätta Identitet göra. Detta är Sanningen som befriar, och den Sanningen återupprättar vårt Gudsmedvetande, och leder till total frid och lycka.
Christer Norrlöf