Från Mirakelnytt nr 3 2003
I den aktningsvärda åldern av 76 år så händer det inte så sällan att jag kan funderingar kring hur det här livet skall sluta och vad som väntar på andra sidan. Jag är inte rädd för döden – inte ännu åtminstone. Däremot undrar jag ibland hur förutsättningarna ser ut. Jag går ju i livet skola, och jag har tagit beslut att den speciella skola som jag går i heter ” A Course in Miracles”. Ännu så länge befinner jag mig i lågstadiet. Men går jag i ettan, tvåan eller trean? Och i mitt nästa liv hur ser ”skolsalen ” ut då? Får jag ens lov att fortsätta i skolan jag valt – ACIM? Eller hamnar jag i en helt annan skola och i en annan skolsal? Men jag vill verkligen fortsätta i ACIM-skolan!
Jag har inte hittat något ställe i Kursen som nämner övergången från ett liv till det nästa. Däremot tar Kursen upp frågan om reinkarnation i ”Manual for teachers”, vilket på sätt och vis är samma sak. Fast reinkarnationen tittar bakåt, medan jag gärna vill försöka titta framåt. Rubriken på de båda sidor som tar upp ämnet är egendomlig: ”Is reinkarnation so?” Och i första meningen slås fast att reinkarnation som begrepp är en omöjlighet. Varför? Jo, naturligtvis därför att den enda verklighet som finns är det eviga nuet. När detta väl har konstaterats så tycks det vara upp till var och en om han/hon vill tro på reinkarnation eller inte. En försiktig varning för ”missbruk” utfärdas dock. Det står inte klart utsagt, men jag gissar att det man vill varna för är att ägna sig för mycket åt s.k. regressioner, d.v.s. upplevelser av tidigare liv. Det kan kanske skymma sikten för vad man egentligen skall syssla med och egot har vunnit ännu en seger. Överdrifter av alla slag är nästan alltid styrda av våra egon.
Vid mitt besök på ACIM-centret i USA år 1998 passade jag på att fråga Kenneth Wapnick om hur, enligt honom, övergången från ett liv till ett annat kan gestalta sig. Han beskrev det ungefär så här: Tänk dig att du sitter i en fåtölj framför din TV-apparat och tittar på en videoinspelning. Filmen handlar om ingenting mindre än ditt eget liv. Så tar filmen slut, du reser dig upp ur fåtöljen, går fram till TV-apparaten, tar ut videon, sätter in en ny och bänkar dig för att titta på den nya filmen.
Den handlar om ditt nästa liv och på detta sätt kan det hela fortgå.
Låt oss stanna en stund inför den här bilden där du sitter och tittar på filmen om ditt liv. Kenneth Wapnick vill gärna få oss att använda oss av detta som ett läromedel, ett sätt att bryta egots dominans i våra liv. Han vill påminna oss om att det är vi själva som skriver manuset i våra liv. Figuren på filmen är egentligen inte jag själv utan den figur som jag har bestämt skall uppträda på filmduken. När som helst kan jag ändra i manuset och få figuren att göra andra saker. Eller uttryckt på annat sätt, beroende på om jag lyssnar till egot eller Den Helige Ande så uppför sig figuren på filmduken olika. Det är här som Kenneth Wapnick har introducerat begreppet beslutsfattaren, ett ord som inte förekommer i Kursen. K.W. menar att det på detta sätt blir lättare för oss att förstå valmöjligheten som vi har i varje situation i det dagliga livet att låta oss styras av egot eller DHA. Låt oss nu därför återgå till bilden ovan, där vi sitter framför en TV-apparat och tittar på vad som händer i vårt liv. Kanske tycker jag att den där figuren i filmen som skall föreställa mig uppför sig bra konstigt och har jag då varit en flitig och ambitiös ACIM-studerande under en längre tid, så kan jag ju få för mig att det är dags att ändra i manuset.
För många år sedan, närmare bestämt 1989 var jag på en kurs i ACIM i Stjärnsund som leddes av en holländare vid namn Gerben. Han hade mycket stora kunskaper i ämnet och av honom fick jag en i viss mån liknande symbolisk bild av vad som händer när man är på väg att gå över från ett liv till det nästa. Tänk dig att du sitter i en biosalong och tittar på filmen om ditt nuvarande liv. Så tar filmen slut, lamporna i salongen tänds och du går ut i foajén för att sträcka på benen och kanske dricka en cocacola innan det är dags att bänka sig igen för att titta på nästa film som skall handla om – just det, ditt nästa liv. Någon sitter på en bänk i foajén, en person som tycks vänta på dig. Han reser sig upp när du kommer in, går fram och hälsar och säger: ”Nå, vad tycks? Var filmen bra? Du tittar på mannen och tycker dig känna igen honom. Är det inte, jo men visst, det är ju Jesus!
Olle Erikson
----
”Kurt Ohlsson”
Undertecknad vill gärna komma till tals med anledning av vad min nära vän Olle skriver här ovan. Låt oss på nytt ta en titt på bilden ovan, där du sitter i en fåtölj och tittar på filmen om ditt liv. För det är väl dig själv filmen handlar om, eller. . . . ? På näthinnan har du alltså en bild av en person som är du som tittar på en video-film som handlar om dig själv. Är detta klart? Men vem är det då som tittar på tittaren? En observator? Är det också du? Jag har ställt frågan till Olle som blir ganska irriterad för att inte säga störd. Han tycker att jag bara är ute i ett försök att komplicera det hela. Tråkigt, när min enda avsikt är att vara hjälpsam. Livet är minsann ganska komplicerat. Det är inget vi kan göra åt.
Nåväl, i min önskan att vara till hjälp och förtydliga vad jag menar så ber jag Olle påminna sig en viss göteborgare vid namn Kurt Ohlsson som hade åtskilliga framträdanden i TV på 80-talet. Han har gjort en film som jag tycker Olle och alla andra också förresten, borde se. Filmen heter Kurt Ohlsson – filmen om mig själv – som mig själv. Vi tänker oss alltså Kurt Ohlsson sittande i en fåtölj tittande på filmen om sig själv, filmen som han själv både skrivit och regisserat. Men dessvärre finns inte Kurt Ohlsson. Han är en fantasifigur påhittad av en viss Lars Brandeby. O.k. så då blir det Lars Brandeby som är observatör i det här fallet. Han tittar på Kurt Ohlsson som tittar på Kurt Ohlssons film om sig själv, Kurt Ohlsson som inte finns. Men, förresten, finns Lars Brandeby? Enligt Kursen gör han det inte. Och hur är det med Olle Erikson och alla andra? Svaret blir detsamma – icke existerande. Alltihopa är en enda stor och tragisk illusion.
Hur känns det att vara icke-existerande? Inget vidare va? Men det finns bot för dessa negativa, dåraktiga tankar. Mycket enkelt. Sluta upp med att läsa ”A Course in Miracles” så återgår allting till vad det en gång var och egentligen alltid har varit. Och skulle du få problem så kalla bara på mig. Jag är aldrig långt borta.
Vördsammast
Egon