Från Mirakelnytt nr 1 2002
Vi uppmanas av ACIM att vara i kontakt med Den Helige Ande, att välja DHA i stället för egot. Det låter sig sägas, men hur gör man det? Det finns kanske olika sätt att gå till väga, men jag har resonerat mig fram till följande tillvägagångssätt:
Jag är dagligen och stundligen till nästan 100% mitt ego, jag identifierar mig med egot. Det önskvärda för en ACIM-studerande, ja, egentligen för varje människa, måste vara att identifiera sig med DHA. Inte det lättaste precis, men jag har, efter mycket funderande, kommit fram till följande: Den där malströmmen av tankar som hela tiden går genom ens arma huvud är alltså nästan uteslutande ego-tankar. Om jag inte tänker, om jag lyckas få stopp på malströmmen av tankar, kan jag då tänkas vara närmare DHA? Jag bestämde mig för att så är fallet Följaktligen lägger jag ner oändlig möda på att inte tänka under mina meditationer. Ibland lyckas jag inte alls, ibland lyckas jag delvis, och i sällsynta fall kan jag hålla malströmmen av tankar borta under flera minuter. Sådana gånger händer det att jag kommer in i en annan dimension som det verkar. Ja, jag får en förnimmelse av att befinna mig i det som brukar kallas orkanens öga. Runt omkring mig stormar det för fullt, men där inne i "ögat" härskar lugnet, den himmelska friden eller vad man nu vill kalla detta tillstånd. Säkert har många, både ACIM-studerande och andra haft samma upplevelse.
Det är en underbar känsla, och man vill hålla kvar den så länge som möjligt. Men egot vill minsann ha ett ord med i laget Rätt som det är, en liten förflugen tanke letar sig in i "ögat" och med ens är förtrollningen bruten, och man är tillbaka i egots tankesystem igen. ACIM påstår att DHA ständigt talar till oss, men vi hör inte dess stilla röst, eftersom vi är så vana vid att lyssna till egots. Jag har tyckt att nu då jag blivit så duktig på att inte tänka längre under mina meditationer, att jag då, åtminstone någon enda gång, skulle få höra DHA säga något till mig. Men ack, så väl är det inte. Dock jag ger mig inte! Kanske en vacker dag.......
Under första delen av 60-talet arbetade jag på ett grossistföretag i Stockholm som bl.a. handlade med handstickningsgarner. Vid ett tillfälle, då jag var extra bekymrad för vissa saker inom företaget och beklagade mig för en av mina chefer så sa han till mig "Herr Erikson (man var inte du med sina chefer på den tiden), kan ni inte försöka se saker och ting lite mer sangvinisk?" "Jo", svarade jag lite tveksamt, eftersom jag inte visste vad sangvinisk betydde. Jag slog upp ordet när jag kom hem. En sangviniker är en lättrörd stämningsmänniska med ljust och optimistiskt sinnelag (tro för all del inte att jag kom ihåg det här efter 40 år. Jag slog upp ordet idag).
Av någon anledning har jag kommit ihåg denna korta episod. Varför? Jo, därför att jag ofta känt att det nog inte vore så dumt att vara sangvinisk, men jag förstod inte hur man skulle bära sig åt. Men nu vet jag! "Don't take it seriously- Ta det inte så allvarligt" är en stående uppmaning av Kenneth Wapnick som man finner i så gott som varenda ett av de 65 kassetter Wapnick-tolkningar av ACIM som jag är lycklig ägare till. Hur kan han säga nånting sånt? Jo, men det är självklart. Allting runt omkring oss finns ju inte. Allt är en illusion, ett gigantiskt självbedrägeri, en mardröm som vi skall skynda oss att vakna upp ur. Och om någonting inte finns så kan man ju inte ta det på allvar. Om vetskapen om detta faktum inte hjälper utan vi låter oss fortsatt ledas av våra egon, vad gör vi då? Jo, säger KW , tag Jesus hand och låt honom leda dig istället. Så nu gör jag det. Oh, vad bra det känns! Lugnt och tryggt. Nu släpper jag inte den här handen under åtminstone de närmaste 24 timmarna. Längre en så lär inte mitt ego tillåta denna inkräktare att hållas. 24 timmar, det är allt en väldigt lång tid. Vi säger en timme till en början. Eller kanske bara en kvart. Inte illa så. Ovant och, som sagt, lugnt och tryggt.
Men, men, det går inte att bortse ifrån att problem uppstår. Vi här på Stiftelsen har just tvingats ställa in en kurs alldeles i sista minuten. Samtliga anmälda blev aviserade. Trodde vi. Men genom att vi fått felaktigt telefonnummer till en deltagare, så hade budskapet inte nått fram. Så han dök upp här. Han är distriktsläkare. Har tagit ledigt från jobbet. Landstinget måste hitta ersättare. Det kostar kanske 20.000:- Eländes, elände. Och världsläget? När kommer nästa gigantiska terroristdåd? Ska Indien och Pakistan börja kriga och kasta atombomber på varandra? Och skall USA börja bomba Irak nu på jakt efter fler terrorister. Jag skall nog ringa Helena (min dotter, 47 år) och ta reda på om något av barnen är sjuka, och i så fall, vad gör hon och Anders åt det? Helena har nog andra eländes-nyheter att förtälja om släktingar och vänner i min hemstad Och själv har jag blödningar från ändtarmen de senaste dagarna. Jag har nog drabbats av en svår sjukdom och kommer säkert inom kort att vara en död man: Jesus: "Död? Du död? Har du redan glömt att du inte kan dö? Och det förflutna och framtiden finns inte. Endast det eviga nuet existerar. Detta måste du ha klart för dig vid det här laget, eller hur?"
Jag: "Javisst ja, det hade jag glömt Tack för att du påminde mig. Nu känns det bra igen".
Något senare Klockan har blivit 9,30. Jag är på vår kursgård Fridhem och öppnar till kontoret. Det luktar pyton. Musen som lagt sig att dö i någon mellanvägg har alltjämt inte multnat och slutat lukta. Värst vad tyst det är i köket. Ingen av kökspersonalen på plats. Betyder det att det inte blir någon lunch idag? Suck. Skall jag behöva laga mat idag till allt annat! Vad skall jag bjuda mig själv på? Finns det några rotfrukter i källaren? Potatis förstås, fast det blir väl en aning andefattigt. Usch, bekymmer och problem. Jag borde starta datorn och ta fram fler info-folders. Fast om datorn inte är på gott humör idag, så blir det bekymmer och jag måste be Albert om hjälp. Skall jag ta en promenad i eftermiddag? Jag borde ut och röra på mig, men kylan är besvärande. Att dra ner en massa kall luft i lungorna. Då blir jag kanske sjuk av det?
Förresten vart tog Jesus vägen? Har han stuckit sin väg utan att säga något? Tänk att man inte kan lita på någon nuförtiden...........
Vid tangenterna: Olle Erikson