Från Mirakelnytt nr 3 2004
Här följer en intervju med Gunnila Freudenthal med anledning av utgivningen av den svenska översättningen av En Kurs i Mirakler.
CH: Hur fann du själv Kursen från början och när var det?
GF: I början av 80-talet läste jag en artikel om Kursen i en veckotidning och blev så intresserad att jag tog tåget från Eskilstuna, där jag då bodde, till Stockholm och köpte boken på East and West, som ”av en slump” ägdes av Eva Lindström, som många år senare kom att bli min reader i början av översättningsarbetet. Jag kände ju henne inte alls, jag kommer bara ihåg att det var en vänlig kvinna som sålde den gröna upplagan av Kursen till mig.
CH: Berätta om bakgrunden till varför det blev du som översatte Kursen!
GF: Det började på senhösten 1993. Mari Lindmark som jag hade träffat när hon ledde en veckoslutskurs i En kurs i mirakler i Eskilstuna ringde mig och bad mig göra en provöversättning av ett av kapitlen i textboken. Jag tyckte det lät intressant och använde jullovet till att översätta, och så småningom gjorde jag ytterligare en översättning som sedan skickades till Foundation for Inner Peace i Kalifornien i USA för bedömning. Eftersom de naturligtvis inte kunde någon svenska, vidarebefordrade de den i sin tur till en professionell svensk översättare där, som också hade kunskap om Kursen.
När vi så småningom fick veta att översättningen hade godkänts kom steg två, och det var ett besök i USA hos Kenneth Wapnick som då fanns i Roscoe, några timmars bilfärd norr om New York. Kenneth Wapnick är den person som tillsammans med Helen Schucman redigerade hela detta väldiga material, gjorde kapitelindelning, styckeindelning, satte ut skiljetecken osv. Eftersom han naturligtvis inte kunde någon svenska, fick jag översätta de kapitel jag vid det här laget haft möjlighet att göra tillbaka till engelska, för annars kunde han ju inte veta om jag förstått vad jag översatte.
Vi höll på några timmar varje dag i ungefär en vecka med detta. Medan jag var där tillsammans med min ”reader” som då var Eva Lindström, deltog jag även i den workshop som pågick, och det var naturligtvis väldigt nyttigt för mitt framtida arbete. En liten rolig episod under en av föreläsningarna var att en amerikansk kvinna suckade djupt och sa till Kenneth Wapnick: ”När kommer egentligen den här boken ut på engelska?” Den är inte lättförståelig ens för dem som har engelska som sitt modersmål. - När den här vistelsen närmade sig sitt slut, blev jag godkänd som översättare.
CH: Hur förberedde du dig inför översättningsarbetet?
GF: Jag ”kunde” naturligtvis inte Kursen när jag började detta arbete, och detta framförde jag också till Kenneth Wapnick som tyckte att det var mycket bra, för då behövde han inte ”undo my learning”. I stället fick jag videoband, mängder av böcker och kassetter. Varje workshop han hade bandades, och sedan kunde man köpa dessa band som naturligtvis alla handlade om Kursen. Jag lyssnade på band i timmar, läste ”kringlitteratur”, dvs böcker som skrivits om Kursen, t.ex. ”A Vast illusion”, ”Awaken from the Dream”,”Absence from Felicity. Givetvis läste jag noggrant hela Kursen och gjorde övningarna. Jag började också studera teologisk litteratur, Johannes av Korset, Teresa av Avila, Augustinus etc. Och jag läste även filosofi, Buber, Nietsche etc. och repeterade den psykologi som jag tidigare läst på Birmingham University, England. Allt detta för att få rätt terminologi, rätt språk i översättningen. Jag upptäckte emellertid att det tidsmässigt inte gick särskilt bra att kombinera mitt yrke som lärare med översättningen. Arbetsbelastningen i skolan som språklärare på gymnasiet var alltför hög, jag kom ingenstans med översättningen, det var egentligen bara på långloven som jag hann göra någonting. Vi hade dessutom bytt bostadsort från Eskilstuna till Stockholm, vilket innebar att jag hade kvar min tjänst i Eskilstuna och bodde i en liten etta där under veckorna och veckoslutpendlade till Stockholm. Under åren 95-97 hann jag bara göra några få kapitel. Så på vårterminen -97 sade jag upp min tjänst och först på sommaren det året kom översättningsarbetet i gång på allvar.
CH: Var det några speciella instruktioner för hur översättningsarbetet skulle bedrivas?
GF: Enligt instruktioner från Foundation for Inner Peace skulle översättningsarbetet bedrivas i 3 faser. Första fasen var naturligtvis att förstå innehållet i Kursen och innehållsmässigt översätta det. Det allra första utkastet till denna fas skrev jag för hand, hela boken igenom, för att sedan skriva in det på datorn, vilket jag för övrigt fick hjälp med i början eftersom jag verkligen inte var särskilt datakunnig. Fas två innebar att återigen kontrollera att innehållet var korrekt, men också att finslipa svenskan så att man inte ”kunde höra” den bakomliggande engelska texten, och även att se till att de viktigaste orden så långt som möjligt översattes på samma sätt i de positioner de förekom. I det här sammanhanget kan jag nämna att den franska översättningen aldrig publicerades eftersom förlaget ansåg att den var för texttrogen och inte idiomatiskt fransk. Den spanska översättningen å andra sidan håller på att omarbetas (jag vet inte hur långt de har kommit) därför att den var alltför fri. Det gällde därför att försöka ligga mitt emellan. Under fas 3 kom Erik Åhrberg, vår förläggare, in. Den innebar korrekturläsning och ytterligare finslipning. Jag har gått igenom hela Kursen noggrant två gånger, stora delar av den tre gånger.
CH: Hur arbetade du?
GF: Jag är ensam översättare, men har hela tiden arbetat tillsammans med en grupp. Eftersom översättningsarbetet har pågått under många år har det naturligtvis varit förändringar i dessa grupper. Den allra första gruppen, vi som arbetade och filade på den text som skickades in för bedömning till USA, bestod av 5 personer. Sedan blev det en grupp på 12 personer, och i den fanns personer med olika yrkesbakgrund för att på så sätt få en så bred granskning av översättningen som möjligt.
Vi hade bl.a. en professor emeritus i plasmafysik från Tekniska Högskolan, flera psykologer, en språkvetare, en förlagsredaktör och även personer som aktivt arbetade med kursen som Tomas Frankell, Gunilla Wigertz och Johan Wretman. Jag hade även förmånen att kunna ställa teologiska frågor till 2 präster ur Svenska Kyrkan. Och jag hade även en person som var helt tvåspråkig eftersom han vuxit upp både i Sverige och USA.
Men de sista åren har vi bara varit 3, Charlotte Bernadotte, Ulla Wijk och jag. Arbetet har då gått till så att jag har skickat kopior på översättningen till dem. Charlotte och Ulla har läst dem, gjort sina skriftliga kommentarer och sedan skickat kopiorna tillbaka till mig. Jag har då sammanställt deras kommentarer och sedan har vi träffats och tillsammans gått igenom det som vi behövde arbeta mer med.
Charlotte och jag har också varit i Roscoe hos Kenneth Wapnick, vi var där sommaren -99, och då fick jag återigen översätta min översättning tillbaka till engelska. Vid det här laget hade jag hunnit översätta ganska många kapitel, och han gjorde stickprov än här än där för att försäkra sig om att jag verkligen förstått innehållet. Det var en intensiv vecka med många timmars arbete! Vi ställde naturligtvis också många frågor till honom när det gällde innehåll och tolkning.
Jag har också haft hjälp av den tyska, spanska och danska översättningen, och även kunnat ta del av deras frågor till Kenneth Wapnick och hans svar. Detta har naturligtvis varit till hjälp även när det gäller innehållet, men framför allt när det gäller syftningsfrågor. Vad syftar t.ex. ordet ”it” på i det här sammanhanget? Vi har även gjort en omfattande ordlista för att lättare komma ihåg hur de engelska orden har översatts, så att vi i stort sett har kunnat bibehålla samma översättning. Tack vare Foundation for Inner Peace fick vi medel så att samtliga nordiska översättare och readers kunde träffas ett långt veckoslut en gång per år i resp. land under fem år, och detta samarbete var mycket givande. Vi diskuterade tolkningsfrågor, syftningsfrågor och också rena översättningsfrågor. Kursen är nu översatt till 11 språk: tyska, spanska, italienska, portugisiska, holländska, hebreiska, ryska, kinesiska, danska, finska och nu svenska. Översättningsarbete pågår i Norge, Japan, Frankrike, Grekland, Polen, Ungern och Rumänien. Enligt den senaste uppgiften jag har från Foundation for Inner Peace har det sålts 1.500.000 ex. av originalet och ca 200.000 av de olika översättningarna.
CH: Vilka har varit de största svårigheterna i översättningen?
GF: Blankversen med sin speciella rytm går egentligen inte att återge utan att man gör en mycket fri översättning, och vi hade klara direktiv att hålla oss så nära originalet som möjligt. Kenneth Wapnick tar upp just detta problem i sina ”Riktlinjer” i början av ”En kurs i mirakler”. Ett annat översättningsproblem har varit de s.k.”puns”, engelska ordlekar, som t.ex. i T.05-02-11- 03+04 ” Let us restate ”My yoke is easy and my burden light” in this way: Let us join together, for my message is Light”. ”Easy” betyder ju ”lätt”, men ”light” betyder ju både ljus och lätt. Och det är inte bara i dessa ordlekar som det förekommer dubbelbetydelse, det förekommer på många ställen i Kursen, och det är inte lätt att hitta svenska ord som helt täcker innehållet.
Det finns många bibelcitat i Kursen och i det engelska originalet är de hämtade ur King James´s Bible från 1611. Vi har i de direkt citerade citaten använt oss av den svenska bibelöversättningen från 1917, men ändrat verbformerna så att de passar modernt svenskt språkbruk.
Det är viktigt med en korrekt psykologisk terminologi. Kursen är ju också ett psykologiskt verk, och Kenneth Wapnick är mycket noga med att vi ska använda korrekta psykologiska termer.
Vad syftar ”it” på i den här meningen? Där har vi ju som sagt fått hjälp av i den tyska och spanska översättningen. Men ibland har de tolkat syftningen olika och då har jag fått skriva till Kenneth Wapnick och fråga. Är ”you” sing. eller plur. i den här meningen? Många frågor om detta till Kenneth Wapnick.
CH: Har du under arbetet med översättningen bett Den Helige Ande om råd eller hjälp, eller Jesus?
GF: Ja, särskilt när Charlotte och Ulla och jag träffades och hade olika uppfattning om översättningen. Då bad vi om vägledning.
CH: Berätta om de största glädjeämnena?
GF: Själva översättningsarbetet har hela tiden berett mig stor glädje. Och kontakten och samhörigheten med alla dem som jag på olika sätt har kommit i kontakt med under arbetets gång har betytt mycket för mig.
CH: Hur ser du på din egen roll i Kursens spridning?
GF: Jag har varit ett av många redskap som har arbetat för att göra Kursen tillgänglig på vårt eget språk, vilket förhoppningsvis gör att fler kan ta del av den.
CH: Varför blev det Regnbågsförlaget som gav ut Kursen?
GF: Vi har varit i kontakt med flera olika förlag, men är glada för att Erik Åhrberg åtog sig att förlägga boken.
CH: Vem har utformat bokens layout?
GF: Erik Åhrberg diskuterade hela layouten av den svenska översättningen med dr. Whitson på Foundation for Inner Peace och tillsammans bestämde de hur den skulle se ut.
CH: Har du några tankar om hur Kursen bör eller inte bör spridas?
GF: Nej, jag tror att boken kommer dit den ska.
CH: Har du fått någon ersättning för ditt arbete?
GF: Ja, 505 dollar i månaden fram till dess att jag lämnade ifrån mig översättningen i juli.
CH: Vilka reaktioner har du fått hittills på den svenska översättningen?
GF: Det är ju inte länge sedan den svenska översättningen kom ut, så det har inte varit så många kommentarer än. Men det som hittills har framkommit har varit positivt.
CH: Vad har Kursen betytt för dig?
GF: Det går ju inte att arbeta så intensivt och så länge med en bok som den här utan att påverkas mycket av den. Den största aha-upplevelsen var nog när jag med kursens hjälp upptäckte att jag själv hade redskapen att påverka mitt liv. Att kraften och möjligheten till förändring låg inom mig och inte utanför. Att det var mina egna val som i stort formade mitt liv. Jag tycker också att jag har fått en medvetenhet och en lyhördhet som jag inte tidigare hade både när det gäller mig själv och andra. Kursen handlar ju mycket om relationer, relationer till andra, till sig själv, till saker. Helen Schucman och Bill Thetfords samarbetssvårigheter var ju upprinnelsen till hela Kursen.
Och många gånger när jag var ledsen eller arg eller förtvivlad och satte mig för att börja dagens översättningsarbete hade texten som jag då började arbeta med svaret eller lösningen på det aktuella problemet. En otrolig upplevelse varje gång!
På något sätt har allt som jag tidigare gjort, mitt sekreterararbete, alla mina utlandsår, varav 10 år i England, min akademiska utbildning, min tjänst som lärare, allt har på något sätt varit en förberedelse för det här arbetet och kommit till användning.
De här åren har varit innehållsrika på så många olika sätt! Det har krävts envishet, arbetsdisciplin och förmåga att organisera för att genomföra detta omfångsrika arbete.
Men jag har fått mycket hjälp från olika håll, och framför allt från Charlotte och Ulla. Vi har haft ett som jag tror unikt samarbete. Många gånger har vi haft olika uppfattningar, men vi har alltid hittat en lösning. Charlotte med sin djupa förståelse av Kursen och Ulla med sin mycket goda språkkänsla har varit till otrolig hjälp. De har båda varit ett verkligt stöd och har uppmuntrat mig och hjälpt mig på alla sätt. Deras medverkan har varit ovärderlig!
CH: Vad ska du göra nu när översättningen är färdig och boken utgiven?
GF: Jag har gått en 1-årig voluntärutbildning för hospice-vård (vård i livets slutskede) och hjälper nu till på Maria Regina som ligger i Storängen (Nacka) utanför Stockholm.
CH: Slutligen Gunnila, har du några favoritcitat?
GF: Ja, t ex dessa: ”föredrar du att ha rätt eller att vara lycklig?” (T.29-07-01-09)
”det du varseblir i andra förstärker du i dig själv”(T.05-03-09-05)
”det krävs stor insikt att förstå att alla ting, händelser, möten och omständigheter är till nytta.” (M.4-01A.-04-05).
Ett stort tack till Gunnila, Charlotte och Ulla och alla övriga som på något sätt medverkat till den svenska översättningen och till Erik som har givit ut den. Från oss alla som funnit Kursen i våra liv!
genom Carina Hansson