Det enda världen kan acceptera som läkemedel är det som kan göra kroppen bättre.
Världen tror att sinnet är knutet till kroppen. Eftersom kroppen är en illusion är det omöjligt för sinnet att finnas där.
Vi försöker ändå att placera vårt sinne i kroppen och håller fast vid denna illusion. Vi står vidare fast vid att kroppen är verklig trots att den i sanning är en illusion.
På detta sätt bygger vi upp rader av illusioner för att försöka få ordning på vårt splittrade sinne.
Tyvärr snärjer vi in oss ännu mer i våra illusioner och kommer allt längre bort från gemenskapen med Gud.
När vi tror att sinnet finns i vår kropp tror vi att läkemedlet kan hela både sinne och kropp. Därför tror vi att sjukdomen ändrar form och på så sätt upplever vi oss friska. Kan detta vara placeboeffekten som läkare ibland talar så hånfullt om?
I detta tillstånd är vi inte helade. Vi bara drömmer att vi är sjuka och fortsätter drömma att läkemedlet på något magiskt gör oss friska.
Om vi fortsätter drömma denna världens drömmar om sjukdom och magiskt helande med hjälp av läkemedel har vårt sinne inte vaknat och förblir inlindat i illusionernas mörka slöjor.
För att bli helade måste vi väckas ur denna världens drömmar. I den fysiska världen kan vi bara drömma att vi är vakna.
Den Helige Ande kan ge oss andra drömmar. Genom förlåtelsen kan sinnet lära sig en annan sorts sömn som ger drömmaren möjlighet att drömma lyckligare drömmar som visar vägen till sanningens gryning i sinnet.
Detta leder från sömn till ett varsamt uppvaknande. Dessa lyckliga drömmar, som den Helige Ande kommer med tar bort illusionerna. Vi drömmer inte längre. Vi är vakna och på så sätt kan vi bli botade för evigt.
Gud finns överallt men inte där synd, sorg, skuld, sjukdom och elände finns. Allt detta har vi själva skapat och därför är det inte verkligt. Det är illusioner. Därför har dessa illusioner ingen möjlighet att hålla Gud borta från något. När vårt sinne inser detta förstår vi att allt och alla i sanning är heliga ting. Därför finns det inte någon plats där synd skuld eller sjukdom kan bo.
I matematiken vet vi att allt multiplicerat med ingenting förblir ingenting. På samma sätt kan man säga att alla former av illusioner multiplicerat med ingenting förblir ingenting. Eftersom en sjukdom är en illusion är den noll och ingenting. Hösnuva eller den allra svåraste sjukdom kan därför betraktas som jämbördiga eftersom de inte existerar. De är noll och därmed ingenting.
När sinnet för alla illusioner till verkligheten är det verkligen förändrat. Ett sådant sinne innehåller endast det vi tänker med Gud. Detta erbjuder oss fullkomlig försoning. Vi är alla ett med Gud och hela mänskligheten. I detta tillstånd hör vi alla röster; Guds, Den Helige Andes, Kristus och människornas som en Röst. I detta tillstånd upplever vi ett lyckorus av sådan dignitet att det är omöjligt att beskriva med de rudimentära sinnen vi utrustat oss med i vår materiella illusionsvärld. Nu är vi räddade från alla sjukdomar, all synd, all sorg, all rädsla. Detta är frälsningen och det enda som i grunden kan bota.
Frågor som dyker upp i mig är dessa.
Hur kan det från kroppen avskilda sinnet påverka en kropp som i verkligheten inte finns?
Är det så att ett rättprogrammerat Sinne, ett Sinne som bara tänker som Gud, har förmågan att påverka oss i illusionsvärlden?
Om det är så, är det för mig märkligt att Sinnet har större möjlighet än Gud att bota, eftersom Gud inte har en aning om vad vi hittar på här i illusionsvärlden.
Kan det vara så att frälsningen gör oss fullkomliga och absolut så förenade med Gud att det inte är någon skillnad på Gud och oss. I denna fullkomliga salighet kan vi inte påverkas av någon motsats till Gud. Inte en enda illusion kan finna någon plats i vårt sinne. Därför kan vi inte drabbas av något negativt som sorg, sjukdom, skuld, synd, smärta och tusentals andra illusioner vi vant oss vid. Därför är frälsningen det enda som botar.
Bjuv 2004-01-28
Ulf Caroli