Från Mirakelnytt nr 3 2003
Wisconsin, september, 2003
Kära vänner!
Vi som regelbundet läser En Kurs I Mirakler har flera saker gemensamt. Det viktigaste är förmodligen att vi någon gång insåg att den här världen i längden inte kan ge oss något som är av bestående värde. Erfarenhet lärde oss att vi för korta stunder kan känna lycka och tillfredsställelse då vi får världsliga önskningar tillfredsställda, men att dessa känslor är kortvariga och alltid följs av tomhet, ensamhet, oro, rädsla, osv.
Dessa återkommande upplevelser gjorde oss alltmera ångestfyllda, och därför frågade vi oss, mer eller mindre medvetet och med olika mått av intensitet, om det som vi dittills hade upplevt var allt vi kunde förvänta oss av livet eller om det fanns något mer. Vi bad om ett alternativ till det liv som vi levde.
Därmed vände vi oss till en kraft eller medvetenhet som dittills hade varit okänd för oss. I vårt tillstånd av uppgivenhet och förtvivlan gav vi upp ett inre motstånd, som dittills hade hindrat en sådan kontakt med vårt högre jag. Världsliga problemställningar var nu mindre viktiga än frågor som vad det här livet egentligen innebär, varför vi lever och dör, varför livet tycks vara så starkt förknippat med svårigheter och lidande, om det finns någonting utöver det här livet och det som vi kan.
Som svar på denna bön, hamnade Mirakelkursen i våra händer. Och med ens, på ett mirakulöst sätt, hade vi svaren på de frågor som vi hade ställt oss, och kunde nu läsa om vad vi egentligen är, varför vi lever, vad syftet med våra relationer är, hur vi bör se på sjukdom, lidande och död, osv.
Med lika stor glädje som förvåning insåg vi det otroliga, att vi faktiskt hade försetts med en förkla-ring till allt som varit fördolt för oss tidigare. Vi öppnade oss alltmer för Kursens omvälvande tankegångar och vi fick en känsla av det Bibeln kallar "Guds frid som övergår allt förstånd" .
I och med att det första fröet hade såtts, var vår längtan stor att komma närmare Gud. Vi ville tränga djupare in i Mirakelkursens visdomar, integrera dess tankar i våra liv på ett praktiskt sätt och uppleva den starka och djupa känsla av glädje utan yttre orsaker, som enheten med Gud och våra bröder medför. Därför har vi sökt oss till kurser, seminarier och studiegrupper med anknytning till Mirakelkursen. Vi köper, lånar och lånar ut böcker som skrivits med Kursen som inspirationsmaterial, får Kursen förklarad, tolkad och undervisad med nya ord för oss.
Snart upptäckte vi emellertid det frustrerande i att inte ständigt kunna befinna sig i ett lyckligt Kristusmedvetande. Svårigheterna med att leva ett fysiskt, mänskligt liv försvann inte, utan snarare kändes det ofta tvärtom, som att vi hade mindre tålamod än tidigare att stå ut med världsliga problem och svårigheter.
Vi blev besvikna på oss själva när vi i ena ögonblicket kände oss helt säkra på att vi hade förstått och accepterat det Jesus talar om i Kursen, bara för att i nästa ögonblick upptäcka att vi tänkte och handlade på ett helt motstridigt sätt, och gick in i känslor av rädsla, aggressioner, dömande, osäkerhet och ensamhet. Vi blev besvikna på oss själva när Mirakelkursens principer var som bortblåsta varje gång vi verkligen skulle ha behövt praktisera dem, vi tyckte att vi "borde veta bättre" och kände oss nu ofta dubbelt misslyckade.
Det är viktigt att inte använda Kursen som ett tillhygge att slå i huvudet varken på sig själv eller andra. I så fall har vi ju faktiskt inte fått någon hjälp av den alls, utan bara hamnat ur askan i elden. All undervisning ska vara "gentle", säger Jesus - varsam, mild, vänlig, om den ska lyckas.
Även om vi vet hur vi ska reagera och tänka just när vi sitter och läser Kursen, så kan det alltså vara svårt att i en praktisk situation snabbt erinra sig lämpliga delar från Kursen. Innan vi hinner tänka efter har vi plötsligt hamnat i ett nytt kretslopp av lidande och känner oss långt från Mirakelkursen och dess tankar. Därför kan det underlätta för oss om vi i förväg har ett "över-levnadsprogram" i beredskap för akuta problematiska situationer.
När ett problem är på väg att dra in mig i sitt "svarta hål", är det viktigt att jag allra först påminner mig om att det är nu som jag verkligen har chansen att lära mig något, att gå framåt på den andliga vägen. Jag har, av en bestämd anledning, blivit konfronterad med något som jag har dolt i mitt omedvetna och som jag nu får en chans att göra mig av med. "Det verkliga syftet med den här världen är att använda den för att rätta till din brist på tro", säger Jesus (Textboken kap. 1:VI). På gårdagens "session" uttryckte Master Teacher det så här: "Tidigare var du rädd för dina mar-drömmar. Nu välkomnar du dem." Så länge jag inte gör det kan jag vara säker på att liknande situationer kommer att uppträda om och om igen i varierande former.
Det första steget som jag måste ta, är att påminna mig om att den fysiska värld som jag uppfattar, inklusive föremål, kroppar och händelser, har sitt upphov och sin existens endast i mitt sinne. Jag har själv bett om det jag upplever och fått det jag har bett om. Detta talar Jesus ofta om i Kursen, t ex i lektion 14, där han säger: "Den värld som du ser har ingenting med verklighet att skaffa. Du har själv gjort den, och den finns inte." Eller i lektion 265, där Jesus i en bön låter mig säga: "Så fel jag hade, när jag trodde att det jag var rädd för fanns i världen, i stället för i mitt sinne."
Att ta detta steg innebär samtidigt att inse att det inte tjänar något till att försöka ändra något utanför mig själv. Det är i mitt inre, i mitt sinne, i mina tankar, som förändringen måste ske, eftersom det är där själva källan till den uppkomna situationen finns. Världen är bara en följd av mina tankar (lektion 23).
När jag på detta sätt har tagit totalt ansvar för det som tycktes drabba mig utifrån, ligger det nära till hands att helt och hållet befria de personer och omständigheter, som jag trodde hade angripit och skadat mig, från den fångenskap som mitt ego ville hålla dem i. Detta är steg två i mitt program och det kallas i Kursen för förlåtelse.
Den innebörd som Mirakelkursen lägger i ordet förlåtelse är alltså helt annorlunda än vad vi är vana vid. Om jag kan acceptera Kursens tolkning av ordet och använda mig av den, kan jag nu se på mina gamla plågoandar som sända från Gud. Mitt synsätt var bara ett misstag som jag nu kan byta ut mot ett helt annat sätt att uppfatta situationen. Att förlåta på Mirakelkursens sätt är inte lätt men resultatet av det kan inte undervärderas: Kursen lovar mycket i utbyte: "Förlåtelse är nyckeln till lycka" och "Förlåtelse ger mig allt jag behöver", sägs det till exempel i arbetsboken.
Om jag har klarat av steg ett och två, följer det tredje och sista steget naturligt. Det innebär att jag nu kan identifiera mig med den jag verkligen är: Guds Son, Kristus. För ett ögonblick hade jag glömt bort vem jag var. Jag trodde att jag var min mänskliga identitet, en kropp, begränsad till en fysisk verklighet och slav under tiden. Jag har nu bytt ut känslor av skuld och rädsla mot kärlek och glädje, och kan minnas att jag inte är en kropp utan ande, fri, fullkomlig, skapad av Gud till Hans avbild. Det finns ingenting jag behöver vara rädd för, eftersom ingenting som är verkligt kan hotas.
Att tänka på det här sättet är inte lätt, men vi uppmanas i kursen att använda Jesus som förebild. Han stöder oss och medger: "It takes effort and great willingness to learn" - det kräver ansträngning och stor viljestyrka att lära sig detta.
Å andra sidan - vad har vi att förlora på att prova hans modell? Och vi har allt att vinna om vi lyckas?
I Textbokens kapitel 5, sektion II uppmanar Jesus oss att använda honom som förebild i våra liv. Han säger att det var enbart hans beslut som gav honom all makt i Himlen och på jorden. Detta beslut, som vi alla någon gång måste fatta, handlar om att lyssna på Den Helige Andes Röst inom oss, i stället för den andra rösten, som vi själva har gjort.
Om det verkar vara omöjligt, kan det vara en tröst, att Jesus i den här sektionen säger att det är möj-ligt att även i den här världen lyssna enbart på den inre Rösten och inte alls på egots.
Framgångsrikt arbete med Mirakelkursen är naturligtvis inte bundet till yttre fysiska omständigheter eller platser. Men det kan underlätta och spara tid att söka sig till föreningar där det finns andra människor med samma mål. Endeavor Academy i Wisconsin är ett unikt exempel på detta.
Det startade för ca 20 år sedan med en handfull människor. Idag finns det ca 200 personer här, och ständigt dyker det upp nya människor som har det gemensamt att de vill fördjupa sig i Kursens budskap och intensivt träna sig i att förändra sina sinnen med hjälp av den.
Människor har på olika mirakulösa sätt upptäckt Endeavor Academy och strömmat till Wisconsin från hela världen. Mellan 15 och 20 länder är numera representerade här. Vad som sedan i många fall har hänt, är att personer åker tillbaka och bygger ut redan existerande A Course in Miracles - grupper till Endeavor Academy-filialer. Sådana finns just nu i Colombia, Polen, Australien, Holland, Tyskland och Thailand.
I somras, när jag var på besök i Sverige, besökte jag under en vecka Endeavor Academys tyska dotterförening i Wusterwitz, som ligger ca 5 mil väster om Berlin. Den första helgen i varje månad har de en intensivkurs, och när jag besökte dem fanns det, förutom de 10-15 tyskar som ständigt bor där, andra tyskar (fr a boende i Berlin) samt människor från Polen, Österrike, Holland och USA.
Wusterwitz-akademin kan sägas vara en miniatyr av den i Wisconsin Dells. Dagsprogrammet är ungefär likadant, med "session" varje förmiddag, gemensam lunch, samlingar på eftermiddagarna och middag på kvällen.
Alla hjälper till med matlagning, disk, städning osv. Undervisningen cirkulerar mellan de mera erfarna medlemmarna och detta är den stora skillnaden med Wisconsin, där undervisningen till allra största delen sköts av den karismatiske Master Teacher, som är den stora anden och kraften bakom hela Endeavor Academy. Å andra sidan finns det videor med Master Teacher, som ofta används för em-passen i Wusterwitz. Tisdagarna är på båda ställena helt fria från gemensamma aktiviteter.
Jag vill gärna rekommendera ett besök på någon av Endeavor Academys orter. Inte minst för att göra ett aktivt, personligt val i Jesus anda, men också för att träffa andra människor som har lagt sina liv i Guds händer. Det är en stark upplevelse och kontrast från "världen" att träffa en grupp människor med stor hängivenhet att leva i kärlek och frid med sig själva och andra.
E. A.:s website är www.endeavoracademy.com
Emailadressen till kontoret i Wisconsin Dells är
Wusterwitz kan kontaktas per tel. (49) 33 839 60901 och per email
Från Helsingborg till Berlin var det mycket lätt att transportera sig med hjälp av direktbuss. Med Säfflebussen tog resan ca 10 timmar (den går både från Göteborg och Stockholm).
Jag svarar själv gärna på frågor. Min emailadress är och mitt tel nr är (1) 608 253 9888. Säkrast går det att få tag på mig kl 20 - 21.30 samt kl. 24 - 05 svensk tid.
I Ljus och Kärlek, Christer