Jag gjorde än en gång ett försök att klargöra för mig själv vad Jesus menar med att acceptera försoningen för mig själv. Syftet är att jag ska lära mig kursens mål bättre och göra innebörden fullständigt klar för mig. Samtidigt hoppas jag att ni ser djupare och hittar nya och andra vinklingar i texten. På så sätt utvidgar vi vårt lärande. Vi blir alla både lärare och elever.
Att vi ifrågasätter vad vi själva är beror på att vi är osäkra på vad vi är.
Enligt kursen och därmed också Jesus är det omöjligt att inte veta vad vi är.
Utmärkande för alla levande ting är att veta vad de i Sanning är.
Vi människor är levande och vet med säkerhet vad vi är.
Då måste vår osäkerhet betyda att vi är döda.
Att veta vad vi är och ändå tvivla på detta är höjden av självbedrägeri.
Att ställa frågan vad vi är, är ingen fråga. Det är ett uttalande som förnekar sig själv i själva uttalandet.
Detta beror på att vi anser oss vara något annat och ifrågasätter vad detta är.
För att tvivla på vad vi är måste sinnet vara delat i en del som vet Sanningen om vad vi är och en del som inte vet
vad vi är.
Gud har skapat den enda del som är levande och Sann.
Vårt ego har skapat den del av sinnet, som är overklig, osann och därför inte finns.
Denna del är den som dominerar världen och mänskligheten och får oss att tro att den är verklig. Därför är det inte
konstigt att vi ställer dessa vansinniga frågor i vår övertygelse om att illusionsvärlden existerar.
Det är i detta läge vi behöver försoningen. I försoningen accepterar vi vår
gemenskap med Gud. Vi är säkra på att vi är exakt som Gud skapade oss.
Vi skapades alla som Guds kärlekstanke med syftet att hjälpa Gud att utvidga skapelsen. Då överger vi alla tankar
på egot och illusionsvärlden. Vi ser den inte längre och vet att den aldrig funnits utan bara var en misstolkning av
den del i oss som vi aldrig har haft.
Nu behöver vi aldrig mer ställa frågan; "Vad är vi?"
Jag ser Sanningen om mig själv och samtidigt ser jag detsamma i varje människa jag möter. Då förstår jag att vi
alla härstammar från samma källa och är förenade i den gudomliga kärlekskraften.
Detta är innebörden av att acceptera försoningen för mig själv.
2003 12 10
Ulf Caroli.