Översättning av "Opening to the Experience of a Real Relationship" från www.awakening-mind.org
Att öppna sig för upplevelsen av en verklig relation
(Sida 4 av 4)
F: Jag är inte så säker, åtminstone inte än.
D: En ”inte än”-tanke är helt enkelt ett försök att förneka Verkligheten i Det Som Du är för evigt. Verkligheten ligger bortom behovet av accepterande. ”Det Som Är” förblir för evigt ”Det Som Är”. Att acceptera Verkligheten betyder egentligen bara att vara medveten om Den. Varje tvivel eller osäkerhet är typisk för ”tänkaren” och ”tankarna” som utgör illusionen om ego/kosmos.
F: Så alla ”tankar” om tid och rum är overkliga och sinnet som verkade ”tänka” de overkliga tankarna är overkligt – det är innebörden. Egot har ingen källa och därför existerar det inte.
D: Exakt!
F: Och så kan den illusionen inte vara Den jag är.
D: Just så! Du är som Gud skapade Dig.
F: Det är den medvetenheten jag försökte nå för några dagar sedan när jag bad dig att tala om verkliga tankar. Det är det som det här handlar om, eller hur? Det är denna distinktion mellan verkliga tankar och overkliga tankar?
D: (Leende) Att Vara eller inte Vara. Att tänka med Gud eller att försöka det omöjliga och låtsas att illusioner är verkliga. Att känna sig Kärleksfull för evigt eller att hallucinera upplevelsen av upprördhet och lidande…
F: Bara det verkliga ”Jaget” kan tänka verkliga tankar och allting annat kom från ett låtsas-jag. Och jag kan avgöra vilket ”jag” som är mitt verkliga ”Jag” genom hur jag mår just Nu. Är det så du menar?
D: Ja. Vi började denna diskussion med att utforska ämnet relationer, men vi har kommit till den viktiga frågan om helandet av sinnet genom att frigöra sig från denna enda tro på separationen, vilken utgjorde grundvalen för hela tid/rum/materia-kosmos. Vi upptäckte tillsammans att ett grundläggande antagande när vi definierar alla mänskliga ”relationer” var begreppet individualitet, separata själv med separata kroppar, sinnen och tankar. I sömn och villfarelse har det verkat som om splittringen funnits inom det varseblivna kosmos, på filmduken så att säga (dvs. subjekt/objekt, iakttagare/iakttaget, varseblivare/varseblivet, person/annan person, individ/kosmos), fast i Ljuset inser man att splittringen bara var ett misstag i sinnet. Förståelsen av misstagets overklighet har visat overkligheten i det kosmos som misstaget verkade ge upphov till.
Verkligheten är Hel liksom Det Gudomliga Sinnet är Helt och liksom Anden är Hel. Etthet är från och i Gud och kan inte brytas isär. Du är Oändlig liksom Gud skapade Dig. Du kan omöjligt vara ett fragment av mänskligheten, ett fragment av mänsklighet bland många andra sådana fragment, i ett kosmos som verkar vara fyllt av fientlighet och konflikt. Alla forna ”mödor och strävanden” inriktades på att bevara och försvara detta låtsade självbegrepp bestående av mångfaldiga själv och ett kosmos som inte har någon verklighet alls. Lyckligtvis tillhör dessa illusionsmödor det förgångna, eftersom Den Du är Nu är ett Guds Faktum. Du är inte mångfaldiga själv, bara Ett. Och ditt Verkliga Själv, En Ande, är odelbar. Sådan är den enkla Sanningen.
Uppvaknandet är Inre Harmoni och Du kan helt enkelt inte ”motsätta” dig någonting. Det finns ingen eller inget ”annat” för Dig att vara emot, eftersom Du Är Ren Etthet. Ett Själv är Verklighet. Alla jämförelser och dömanden och begrepp och åsikter bleknar bort när man inser att de alla bara var ett illusoriskt själv bestående av meningslösa tankar. Varje uppfattning, varje skenbart fragment och varje skenbar person som verkade ha en existens utanför Guds Sinne var en och samma illusion. Detta var förflutet, men det förflutna är borta. Sanningen är för evigt i Gud, i Evigheten och Oföränderligt Nu!
F: Så du menar att hela tid/rum-kosmos är de overkliga tankarnas ”rike”?
D: Ja.
F: …och som kommer från en overklig ”tänkare”.
D: ”Tänkaren” och ”tankarna” är en enda illusion.
F: Och Verkligheten är…?
D: Gud och Guds Skapelse. …Tänkaren och Tanken är En Verklighet, Nu och för evigt!
F: Så bortom trosföreställningarna finns Verkligheten. Bortom begreppen finns en verklig upplevelse.
D: Jaaaaa! Etthet kan bara upplevas Nu, inte beskrivas eller förklaras. Etthet är bortom alla övertygelser, alla begrepp, alla åsikter, alla specifika detaljer. Etthet eller Sanningen eller Upplysningen är en upplevelse som alltid är tillgänglig Nu. Genom att se allting som är osant i sin helhet, upphävs det osanna och bara Sanningen återstår. Ty Sanningen helt enkelt Är. Och det finns inget annat än Sanningen.
F: Då är sanningen ingen personlig upplevelse?
D: Sanningen är Universell, Absolut Upplevelse. ”Persona” är ett begrepp som betyder mask. När masken läggs åt sidan är den Evige Anden inte längre gömd i medvetandet. I Verkligheten är Anden aldrig ”dold”. Helheten överskrider fullständigt det illusoriska begreppet om delar. Sanningen är öppet uppenbarad och uppenbarande (Uppenbarelse).
F: Ja, detta var ett genombrott! Att iaktta sinnet, eller lägga märke till alla dessa tankar om förflutet och framtid, är inte någon personlig sak. Det var där ansträngningen verkade komma in i min varseblivning. Jag menar att om det är ett personligt arbete är det ett grovgöra och det är ett stort jobb som verkar kräva en stor ansträngning. Om jag frigör mig från det personliga ”jaget” så blir jag ”det som ser” ”medvetenheten”. Det finns inget att försvara och inget att attackera i ett sådant varsamt seende och en sådan medvetenhet.
D: (Leende) Det finns inget begrepp som ”inte än”.
F: Ja!
D: Personlighetskonstruktionen var linjär. Detta innevarande ögonblick har uppslukat tidslinjen, varje känsla av personlighet, alla begrepp om relationer mellan människor och begreppet ”inte än”. Himlen är helt säkert ett Sinnestillstånd som är Nu. Detta är Kärlekens Storslagna Enkelhet.
F: Hm …jag får nog be dig att påminna mig om detta ofta under de kommande dagarna. Det känns väldigt viktigt att ta till sig detta. Jag kan känna motståndet sväva över det, som om det rörde sig in och ut ur klarheten kring det. Jag har märkt att det funnits ett sådant mönster på sista tiden. När jag upplever det som om det finns en verklighetskärna som kan öppna allt med en knall upplever jag iver och vitalitet och klarhet. Sedan känner jag den täta dimman strömma in mycket snabbt.
D: Tror du att jag tror på det där?
F: (Skratt) Vilket ”jag” kommer det ifrån?
D: (Skratt) Valfritt.
F: Valfritt. Hur menar du?
D: (Leende) Ännu ett begrepp.
F: Som ger mig en valmöjlighet att vara oklar?
D: Ändå finns Klarheten endast i just detta Ögonblick.
F: Så varför är jag rädd för klarheten?
D: Vem är detta ”jag” som känner rädsla? Det finns inget strävan i Nuet. Bara se.
F: Jag märker att det känns som att jag har lagt så mycket tankemöda på att få något grepp om den här upplevelsen, och att hålla kvar den. Det känns som om det kräver för mycket fokus och föresatser, och det känns som en stor ansträngning. Det känns som något som jag måste jobba med. Och du menar att det inte är något av detta?
D: Vem är ”jaget” som måste ”jobba med” något? Upplevelsen av Nuet är inte linjär. ”Att jobba med” antyder något som fortsätter, en process. Upplysningen är Ögonblicklig.
F: Åååååhhhhhh! Så varför känns det som att det fortfarande krävs en samlad ansträngning och avsikt från min sida för att stanna kvar i det här, till och med i den här konversationen? Är det för att jag fortfarande ser genom egots filter?
D: Motstånd.
F: Så att känna som om det krävs ansträngning är motstånd?
D: Motstånd är ett illusoriskt ”symptom” eller en falsk trosföreställning. Vill du försöka tänka oberoende av Gud och tro att det är möjligt att göra så?
F: Nej. Men jag känner som om det är där jag hamnar om jag inte fortsätter att ägna mig åt denna ansträngning. Jag tror fortfarande att det finns behov av vaksamhet. Jag upplever det som en kamp att vara vaksam.
D: Gå bortom begreppet vaksamhet. Det är bara ett begrepp. Släpp det. Personer är vaksamma. Du har betraktat dig själv som en person som förde vaksamhetens fackla vidare och det föreföll vara ett användbart begrepp under en tid. Släpp det nu.
Vaksamhet … mot vad? Vaksamheten försvinner i erkännandet av att det inte finns något att vara vaksam mot, det finns faktiskt inget ego. Överlämna dig till ”Det som Är”, för Kärleken är oundviklig. Gör slut på sökandet Nu. Acceptera ditt Själv som Gud skapade Dig, Oföränderligt Ett för evigt.
Att tro att du ”vet” förblir något du binder dig vid och som du måste släppa taget om. Tiden spelar en stor roll här. Det förflutna och nuet tror du att du redan har förstått och du vill ”lära känna” framtiden så att du kan förstå den också. I detta finns det ingen som helst Kunskap. Du lurar dig själv kapitalt. Låt den Helige Ande visa hur långt din tro på ”jag vet” når och vilket hinder det är för din medvetenhet om Kärlek och Sanning. Det är ett onödigt skydd mot ovisshet och mot att överlämna dig. Du använder det till en falsk känsla av kontroll eftersom du är rädd. Och vad är det du är rädd för? Det Okända. Och denna rädsla för det Okända förstärks faktiskt varje gång du tänker: ”jag vet”. Tron på ”jag vet” är en mask över det fruktade ”jag vet inte”. Sluta förneka ”jag vet inte” med ”jag vet”. Se istället på ”jag vet inte”. Vem är detta ”jag” som inte vet? Säkerligen inte det Själv som Gud skapade Fullkomligt och Ett. ”Jaget” som vill veta tror att det finns någonting i denna värld att ”veta”. Det känner därför att det kommer att bli uppslukat om det inte håller fast vid detta ”vetande”
Så det handlar återigen om självet som förloras i Självet, jaget som ”förloras” i Jaget, i Varat. Faktiskt är det så det går till, det är på det sättet det lilla självet försvinner. Glädjen som följer på det är obeskrivlig. Genom att döma demonstrerar du att du tror att du ”vet”, och i varje ögonblick döljer det bara din ogrundade rädsla för det Okända som förblir blockerat från din medvetenhet. Du fruktar det du inte Vet bara därför att det inte känns igen, med andra ord, det passar inte in i någon av de mentala lådor du använder för att ”tryggt hålla ihop världen”.
Förstå helt enkelt att det du försöker ”hålla ihop” bara är en hallucination.
F: Tack för den här möjligheten att öppna upp för Sanningen om Verkliga Relationer.
D: Det är inget att tacka för. Det var ett nöje! Tack Gud för att Du skapat Allt som Ett. Amen.
«föregående sida | 1 | 2 | 3 | 4 |