Översättning av "Opening to the Experience of a Real Relationship" från www.awakening-mind.org
Att öppna sig för upplevelsen av en verklig relation
(Sida 3 av 4)
Sanningen är sann och har ingen motsats. Sanningen är ”Det Som Är”, Absolut och Evigt och Oföränderligt Fullkomligt. Så vad är det som är praktiskt med att inse Sanningen? Att förlåta är praktiskt, och att förlåta är att blottlägga det falska som falskt genom att betrakta sinnet och släppa taget om tankar och trosföreställningar som inte har någon grund i Verkligheten. Det är viktigt att inte förtvivla när man börjar avslöja och blottlägga illusioner, när man börjar att uppmärksamt betrakta medvetandets tankar. Det är viktigt att inte bli modfälld då felaktiga tankar kommer upp till ytan, utan vara väldigt tacksam för att sådana tankar inte är verkliga tankar. Att se deras overklighet är den sanna befrielsen. Sådant är helandet.
Det enda skälet till att vara så uppmärksam och vaken i betraktandet av sinnet och vilja släppa taget om felaktiga tankar är eftersom de täcker över det Gudomliga Ljuset i medvetandet. Att öppna sig för Ljuset inom en är att öppna sig för ett Högre Syfte.
F: Kan man komma att känna en visshet om relationer? När sinnets uppmärksamhet dras till ett Högre Syfte finns det då en visshet om förening med Gud i relationen? Eftersom jag inte har jämställt Syftet med relationen så tror jag inte att jag vet vad ”Högre Syfte” och ”relationer” egentligen betyder.
D: Detta är anledningen till att vi ser på allt detta mycket avsiktligt, mycket rakt på sak och mycket långsamt, steg för steg, regel efter regel, antagande efter antagande. Du kommer att upptäcka att varje fråga egentligen är en fråga om identitet och är grundad på vad du tror vara sant om dig själv och kosmos. Ett sovande, vilselett sinne är osäkert om allt och ”vet” ingenting eftersom det har förnekat sitt Själv och Gud, och dess Själv och Gud kan bara vara kända. Klarhet är ögonblicklig, det är ingenting som det tar tid att förverkliga. Att undanröja blockeringarna eller hindren för klarheten är en uppgift som är omedelbart tillgänglig.
F: Man behöver inte tänka på klarhet, eller hur?
D: Klarhet är inte någonting som kräver analys eller syntes. Analys och syntes är felaktiga tankeströmmar om det förflutna och framtiden. Klarhet är Nu. Det är inte något som sätts samman eller byggs på eller uppnås i framtiden. Klarheten är detta Ögonblick.
F: Kommer den som en blixt?
D: Ja, om du har klarhet Nu, då är medvetenheten klar Nu och det finns inga falska antaganden som tros vara sanna. Om du verkar känna dig vilsen eller oklar finns det trosuppfattningar och antaganden som verkar blockera det inre Ljuset, Förståelsens Ljus.
F: Jag vet inte vilka frågor jag ska ställa, jag vet inte vad jag är oklar över.
D: Låt oss hålla vår diskussion mycket enkel. Se hur du känner dig nu. Se direkt på vad du känner i detta Ögonblick.
F: Jag vet inte, som någon slags tomrum.
D: Hur känns det för dig?
F: Som någonstans mitt emellan.
D: Mitt emellan. Ahhh, övertygelsen om dualitet att se på och frigöra sig ifrån. Vara mitt emellan …någonting bakom och någonting framför… någonting att röra sig mot och någonting att röra sig bort från. Vad är detta någonting som du tror är framför dig, eller i framtiden? Om du tror och känner som om du är mitt emellan så måste du tro att du är mellan någonting och någonting annat.
F: Jag tycker att jag känner det som om jag är mitt emellan vad jag en gång definierade som relationer och vad som faktiskt är en upplevelse av verkliga relationer. Mitt emellan vad jag trodde att jag visste och det jag inte visste, och vad jag ännu inte tror att jag helt förstår.
D: Nå, eftersom vi inte sysslar med att söka efter mening eller kunskap i förflutna illusioner, så låt oss åter rikta vår uppmärksamhet mot upplevelsen av en verklig relation, som du har betecknat som ”vad jag ännu inte tror att jag helt förstår”. Att uppleva en verklig relation… när skulle den upplevelsen vara, vid vilken tidpunkt skulle den vara om inte Nu?
F: (Skratt) Jag vet vad orden ”Det är Nu” betyder, men jag vet inte om jag verkligen upplevt deras innebörd. Jag är fortfarande inte säker på det innevarande ögonblicket som du talar om. Kanske finns det ingen upplevelse förutom Nu, men jag tror fortfarande på ett förflutet och en framtid.
D: Okej, låt oss genast se på detta. Du talar om Nuet som ett begrepp, men när du säger att du känner dig som ”mitt emellan”, mellan någonting och någonting annat, så definierar du dessa två ”någonting”, på samma sätt som du definierade relationer i det förflutna och den ”hypotetiska upplevelsen” av verkliga relationer som du gör anspråk på och som du likväl tror ligger i framtiden. Om du känner dig som i ett tomrum, om du känner dig mitt emellan, om du känner dig förvirrad, så måste det helt enkelt bero på att du inte är fullständigt ”Nu”?
F: Ja, jag accepterar det… Att jag inte är fullständigt Nu.
D: Du accepterar det. Men är du villig att ifrågasätta vad du tror på och dina varseblivningar av dig själv och världen? Trosföreställningar grumlar sinnet och varseblivningarna av självet och världen. Inser du det?
F: Jag accepterar att så är fallet. Jag accepterar att det måste vara så, annars skulle jag inte känna mig som i ett tomrum. Men jag vet inte vad jag skall göra med den känslan. Jag vet inte hur jag skall gå djupare så att jag kan komma till klarhet kring det här? Jag antar att jag inte är klar över vad jag inte är klar över.
D: Låt oss då gå några steg tillbaka. Relationsproblem, som de definieras i denna världen, är alltid specifika. Vilka specifika relationsproblem kan du erinra dig? Då du lägger märke till vad som rör sig i ditt medvetande, vad är det som du upplever som problem i relationerna? Du måste börja med konkreta, specifika exempel och spåra dem bakåt mycket djupare i medvetandet för att upptäcka sådant som du ändå tror är sant och riktigt. Det ska inte vara någon påfrestning eller ansträngning, som om du bedrev häxjakt för att leta efter konflikter i ditt sinne. Du måste slappna av och se tankarna passera förbi, varsamt bli medveten om sådant som verkar vara lätt plågsamt, besvärligt eller irriterande angående någon relation du tänker på. Bara slappna av och försök inte att avsiktligt rannsaka ditt sinne. Bara sjunk inåt och vara stilla en stund, och låt tankarna passera förbi. Lägg märke till dem.
(Paus)
F: Det jag kommer att tänka på är de triviala saker som vi skrattade åt vid middagen, de saker som jag brukar använda för att hindra mig från att uppleva Ögonblickets Glädje.
D: Kan du precisera dig närmare?
F: Hmmm, … att låta mitt sinne upptas av tankar på sådant som saknar någon betydelse, sådant som saknar mening, sådant som bara handlar om form, sådant som är trivialt och inte får mig att minnas det innevarande Ögonblickets Glädje. Jag är rädd för det här Ögonblickets Tystnad, rädd för den intighet som det kommer att föra med sig, rädd för att inte ha någon av dessa triviala tankar om världens struntsaker. Och det var därför jag sade att de där triviala sakerna har sin tid och plats i en näsvis, arrogant ton som om några av dem är bra och nödvändiga. När jag är i Ögonblickets flöde, lycklig och tillfreds, så känner jag mig ett med Syftet. I flödet verkar det som att jag är helt omedveten om de triviala tankarna. Jag känner mig inte ett med Syftet när jag har de triviala tankarna.
D: Utifrån det du talar om verkar det som du är känslomässigt kluven: Det budskap jag hör i din redogörelse är att du ibland upplever att du har triviala tankar som irriterar dig och att du ibland känner dig målmedveten med Anden och känner dig lycklig och nöjd. Men du kan inte vara två själv som är fullständigt oförenliga på alla sätt, ett som är sant och ett som är falskt. Det är inte möjligt att ibland vara ett själv och ibland ett annat. Du måste komma till ett stadium där du kan identifiera det falska självets innehåll som falskt och se att de triviala tankarna och alla slags emotionella störningar, små som stora, inte är och aldrig har varit Den Du Verkligen Är. Illusionen om upprörd känsla kommer från ett försök att hålla fast vid och göra verklighet av något som inte har någon som helst verklighet. Samtliga de triviala tankar du talar om är tankar om det förflutna eller framtiden och är specifika former eller bilder eller scener eller händelser. Dessa triviala tankar är likadana allihop genom att de alla är förflutna. Och dessa triviala tankar tror det vilseledda sinnet är lyckans källa. Dessa triviala tankar klänger sig fast vid och rättfärdigas och försvaras av det vilseledda sinnet som tror att lösningen på en känsla av inre tomhet går att finna bland dem. Likväl är detta vilseledda sinne i sig själv ytligt strunt, eftersom det inte är verkligt och det inte är Den Du är, Närvaron av ”Jag Är”. Det Verkliga Jagets lycka och den Verkliga Gud som skapade Dig är helt enkelt upplevelsen av det innevarande Ögonblicket. Ty det finns bara Nu.
F: Då kan jag släppa dessa triviala tankar.
D: Att tro att någonting existerar åtskilt från detta Ögonblick, så som tron på ett själv (en person) som, om så krävs, med tvång och ansträngning måste sluta tänka på allt detta triviala strunt, är helt enkelt en falsk trosföreställning som saknar verklighet. Gud skapade Dig som Kärlek och därför kan Du inte vara två själv, en person på en tidslinje och en Evig Ande. Anden (Kärleken) har ingen motsats. Detta innevarande ögonblick är Livet Självt (eng. Life ItSelf). Det finns inte något annat. Man kan bara i sanning uppleva ”Det som Är” just nu! Din Verkliga Relation är i Gud i just detta ögonblick, och denna Relation är den enda Verkliga Relationen, eftersom Det Gudomliga Sinnet (Kärleken) inte har någon motsats.
F: Så frustrationen och förvirringen kring världsliga relationer är egentligen ett försök att vara två själv. Och du säger att ett sådant försök är omöjligt i Verkligheten. Så jag kan bara acceptera mitt Själv som Gud skapat Mig, som Ande eller Gudomligt Sinne, eftersom det inte finns något annat utöver mitt Själv och Gud i en Evig, Kärleksfull Verklig Relation. Jag har Mitt Liv i och av Guds Sinne.
D: Ja!! Sanningen är Gudomligt Enkel. Den är Tystnaden, Livets Stillhet i Det Gudomliga Sinnet. Den är Ande. Den är Evig Lycka och Frihet och Glädje! Att släppa egot (det vilseledda sinnet) är att släppa alla falska tankar, inklusive tron på ett själv som någonsin kunde tänka sådana tankar. Bara Kristustanken, en Ren Tanke i Guds Sinne, är sann. Och Du är Detta. Detta är det Enda som Finns.
F: Vet jag hur jag ska släppa taget om egot?
D: Ja, det måste du.
F: Eftersom Kärleken är mitt naturliga Existenstillstånd, är det därför du säger ja, jag måste veta? Jag måste veta hur jag förlåter egot och minns Kärleken?
D: Konflikten skulle vara Evig om du inte kunde minnas den Kärlek som Du är.
F: Så du säger att om jag hävdar att jag inte vet hur jag ska släppa taget om egot, eller om jag hävdar att jag ännu inte vet hur jag ska göra det, så är dessa påståenden bara egot som ursäktar sig på grund av rädsla för Kärleken?
D: Ja. Och ursäkter är illusioner. Det var egot som trodde på behovet av dem. Prestation är i sig själv en illusion. Det krävs ingen prestation för att Vara Det Du är just Nu.
F: Jag känner fortfarande ibland att jag inte anstränger mig tillräckligt mycket och konsekvent för att nå Upplysning.
D: Det ”Jag” som du talar om är inte Du som Gud skapade Dig. Uppvaknandet är upplevelsen av din Verklighet Nu. Uppvaknandet är frigörelsen från begreppet att det finns två själv, att släppa övertygelsen att iakttaget och iakttagare är åtskilda, att subjekt och objekt är åtskilda. All ansträngning kommer från jämförelse, och all jämförelse förutsätter en splittring som inte är verklig. Hur kan jämförelsen mellan två illusioner, båda overkliga, vara meningsfull? Jämförelsen av ingenting med ingenting är meningslös. Illusionerna är en, inte många. Det finns ingen splittring i den varseblivna världen, bara en enda felaktig övertygelse om separation i sinnet. Att se omöjligheten i denna övertygelse är helande eller att uppnå Helhet.
F: Jag vill få detta förankrat i medvetandet. Det känns som att det här medvetandet är så omfattande och ändå känns det väldigt trevande och svårgripbart, som om jag knappt rörde vid det. Så det handlar om att släppa taget om tanken på att ”tänkaren” av ”tankar” om tid/rum/materia har någon som helst verklighet. Menar du att den ”tänkaren” inte är verklig?
D: Gud är verklig. Kristus, en Guds tanke, är verklig. Evigheten, Evigt Tanke, är verkliga. Tid/rum/materia-kosmos är inte verkligt eftersom det saknar källa, har ingen ”tänkare”, ingen verklig ”källa”, och således följer ingenting. Anden Skapar Ande, Evigheten Skapar det Eviga, Oändligheten skapar det Oändliga, Fullkomligheten skapar det Fullkomliga. En falsk trosföreställning är inte Ande, inte Oändlig, inte Evig och inte Fullkomlig. Kristus är en Tanke i Guds Sinne och Gud är en verklig Tänkare. Tänkaren av det uppenbart tillfälliga kosmos är ingen verklig tänkare, så kosmos har ingen verklighet alls. Det finns inget behov att hysa eller bevara meningslösa ”tankar” eller att försöka upprätthålla en meningslös ”tänkare”. ”Tänkaren” och ”tankarna” är en och samma illusion, och den illusionen är borta. Du är som Gud skapat Dig just Nu!
«föregående sida | 1 | 2 | 3 | 4 | nästa sida»