Översättning av "Opening to the Experience of a Real Relationship" från www.awakening-mind.org
Att öppna sig för upplevelsen av en verklig relation
(Sida 1 av 4)
Frågeställare: Min avsikt är att göra en djupgående och noggrann undersökning av meningen med relationer. Det känns som om jag inte vet vad en verklig relation är. Jag är osäker. Jag tror att det är något jag egentligen inte är medveten om. Djupt inom mig känner jag att en verklig relation är att vara i Förening med Gud, men det ligger bortom min erfarenhet. Så ingenting av det jag har trott om relationer har givit mig den upplevelse jag längtat efter. Jag vill verkligen uppleva en riktig relation.
David: Det är en bra utgångspunkt för dig att erkänna att du inte vet vad verkliga relationer är. Du kan uttala orden ”Förening med Gud” även om du då använder ett antal ord som inte motsvarar det du upplever. Du uttrycker din avsikt att nå fram till upplevelsen av en verklig relation. Vad har du trott att relationer betyder i ditt liv?
F: Jag tänker på relationer som en harmonisk upplevelse av samhörighet mellan en person och en annan.
D: Låt oss börja med att se på vilka dina erfarenheter har varit. Du har blivit desillusionerad.
F: Ja
D: I alla dina försök att vara i den samhörighet du sökt, att vara i den där harmoniska relationen du har sökt, så har du blivit desillusionerad.
F: Ja, desillusionerad i äktenskapet och i viss utsträckning i alla mina relationer.
D: Äktenskap, familjerelationer, vänskapsrelationer, relationer i arbetet etc., har alla misslyckats att tillfredsställa din önskan om en oföränderlig harmoni och en upplevelse av bestående samhörighet.
F: Ja. Jag har ofta blivit desillusionerad i alla mina relationer därför att jag inte har hittat den bestående lyckan, den bestående harmonin, den bestående känslan av samhörighet.
D: Hur definierar du relationer? Det är här vi börjar när vi ska lösa upp desillusioneringen och otillfredsställelsen du upplever. Är du medveten om alla de omedvetna antaganden och definitioner du har om relationsbegrepp i ditt medvetande? Har du någon aning om vilket inflytande dessa begrepp har över din upplevelse av den här världen? Först måste vi ta en titt på hur du har definierat relationer, för din upplevelse av världen härrör ur dina trosföreställningar och begrepp och tankar om dig själv och världen.
F: Jag känner inte till om jag definierar dem nu, eller åtminstone om jag definierar dem nu så är det inget jag är medveten om. Jag är så mycket mer medveten om att jag inte vet vad de är… istället för att tro att jag vet vad de är.
D: Om du verkar uppleva desillusionering, så kan du lita på att du tror stenhårt att du ”vet” något som inte är sant. Desillusionering är inte en upplevelse av Sant Vetande, Visdom och Insikt. Vi skall tillsammans upptäcka och frigöra oss från den falska trosföreställningen att det går att förstå och begripa sig på världen och kosmos, eller i det här fallet meningen med relationer i den här världen. Låt oss börja denna resa tillsammans med vad vi än kommer att tänka på precis nu.
F: Tja, relationer verkar vara mellan personer. Och jag antar att det som karakteriserar en så kallad ”bra” relation är öppen kommunikation.
D: Och hur skulle du karakterisera öppen kommunikation?
F: Jag skulle säga att öppen kommunikation är en villighet att prata ut om saker. Det är en villighet att våga säga vad man känner och tänker och arbeta sig igenom saker. Och det här att man arbetar sig igenom saker, tror jag, resulterar förmodligen alltid i att någon komponent i form förändras. Det jag menar med ”komponent i form” är att en förändring i omständigheter sker som ett resultat av att man arbetar igenom eller pratar ut om något. Den förändringen skall vara till hjälp för situationen och den förändringen skall förbättra saker eller innebära en lösning på de problem som uppstår i relationen. Och många problem uppstår i en relation, så behovet av öppen kommunikation är stort.
D: Du säger att ”problem uppstår i en relation”, så du har definierat problemet som något som är fel i relationen så som du varseblir den.
F: Ja.
D: Och då du definierar problemen som ”i relationen” så tror du också att någonting behöver förändras ”i relationen” för att en lösning på problemen skall kunna komma till stånd, för att du skall kunna uppleva den där samhörigheten och harmonin du längtar efter.
F: Ja, just det!
D: Du tror att en förändring i form är nödvändig för att man skall kunna känna samhörighet.
F: Ja. Till exempel: ”Vi pratar inte tillräckligt med varandra, eller vi gör inte tillräckligt med saker tillsammans, eller vi spenderar inte tillräckligt med tid tillsammans.” Problem i relationer tänker jag alltid på på det sättet.
D: Så problemet så som du ser det definieras i termer av form och lösningen på problemet definieras också så. Har de definitionerna och den problemlösningsmetoden någonsin fungerat för dig? Har du funnit den bestående lycka och harmoni du sökt efter då du varseblivit relationer på det sättet?
F: Nej, nej, nej! (Skratt)
D: (Ler) Har du försökt tillräckligt många gånger?
F: Ja, ja, om och om igen. Det gick i en cirkel. Frustrationen för mig var att villigheten att tala igenom saker fanns, men vi hade inte en aning om hur vi skulle göra det. Jag menar jag tror att vi ville hitta en lösning, men vi visste inte hur vi skulle prata om det. Vi visste helt enkelt inte hur vi skulle få det att fungera. Det är som att vi missade båten där man hittar problemet och så missade vi båten där man löser problemet, men vi var inte ens medvetna om det. Så problemet löstes aldrig – tänka sig! Det gick väldigt mycket i cirklar. Det bästa vi lyckades med var att hitta en tillfällig lösning som fick saker att verka kännas bättre ett tag. Men lösningen blev aldrig bestående eftersom samma eller ett likartat problem alltid återkom.
Jag tror att vad som också karakteriserade hur jag såg på relationer, på bra relationer, hade att göra med vad som byggdes upp under en lång tid. En delad historia och delad smärta och delad glädje och delade svårigheter ingick alla i att bygga upp en bra relation. Det var en kombination av berg och dalar, allting. Att relationen varade länge fick den att verka starkare även om det var många berg och dalar.
D: Och vad hände med den åsikten?
F: Det kom till ett stadium där det inte spelade någon roll hur länge relationen varat. Det var inte det som utgjorde kittet i relationen. Den verkade rasa samman trots många år tillsammans.
D: Nåväl, det här är en bra början, för att se hur desillusionerad man blir av att definiera relationen på ett visst sätt och av att söka lösningar på problem på ett visst sätt. Det är att se hur desillusionerad man blir av de här mönstren att försöka använda relationer för att fylla upplevelsen av brist inom en, en tomhet som inte fått någon lösning. Det är ett mönster av att få former och situationer och resultat att avhjälpa känslorna av tomhet eller brist på samhörighet och intimitet. Vi står inför att lära oss att former och resultat och situationer är förflutna, så när jag vill rätta någon, när jag vill förändra någon, när jag vill att en situation skall förändras, att ett beteende skall förändras, så hoppas jag egentligen på att ändra det förflutna så att en inre konflikt kan lösas. Vad jag tror är att en förändring i form är en verklig förändring som verkligen kommer att lösa konflikten.
F: Så hur menar du då? Hur menar du att det att söka förändra ett beteende, oavsett om det är den andra personens beteende eller till och med mitt eget beteende, eller vilja förändra min situation – är att hoppas på att ändra det förflutna?
D: Alltså, allt är sannerligen perfekt så som Det Är precis nu, ändå är känslor av tomhet, känslor av brist på samhörighet, och känslor av brist på intimitet bara symtom på trosföreställningen att saker och ting skulle vara bättre om de vore annorlunda än de är. Bildernas värld är förfluten, och önskan att förändra bilderna är önskan att ändra det förflutna. Det här är en återspegling av tron att man bara kan hitta det man söker om någonting förändras i form. Det är kravet på att det förflutna skall vara annorlunda snarare än att öppna sig för den helande tanken att bara en sinnesförändring är nödvändig för att lösa den skenbara konflikten. Den här sinnesförändringen kan bara inträffa i nuet, och den kan endast erbjuda medvetenheten om att det förflutna är borta.
F: Hur kommer jag till den medvetenheten, medvetenheten att det förflutna är borta?
D: Det är nödvändigt att börja inse att lösningen på alla konflikter finns inom sinnet. Du måste vara villig att vända blicken inåt till ditt sinne innan vi verkligen kan nå problemet eller inse Lösningen. Det skenbara problemet får en lösning då det förs till den inre Lösningen, och det är därför allting sannerligen är perfekt så som Det Är precis nu. Den inre Lösningen känner inte till några motsatser.
Vår diskussion måste nödvändigtvis inbegripa metafysik eller en villighet att gå bortom det fysiska, bortom vad som varseblivs med kroppens fem sinnen. Vi måste vara villiga att öppna oss för Sanningen i vårt blotta Varande i Gud. Bara i nuet, i just denna stund, det Levande Ögonblicket, finns sann frihet och befrielse.
F: OK. Jag är villig att undersöka det här mycket grundligt. Jag vill sannerligen finna en bestående frid och en Intimitet som är Konstant. Jag är villig att göra vad som än krävs. Vad är det för grundläggande metafysik som vi behöver undersöka? Det verkar som att du antyder att jag har en massa omedvetna trosföreställningar och antaganden som jag behöver ifrågasätta. Är det så?
D: Vi måste tillsammans ifrågasätta allt det vi trott varit sant. Vi måste från första början avstå från att ha några trosföreställningar som är heliga eller bortom ifrågasättande. För vi kan inte uppleva det som är bortom det fysiska om vi inte är villiga att ifrågasätta allt som vi trott vara sant. Förstår ni vilken riktning vår diskussion måste ta?
F: Ja, jag ser vilken riktning vi rör oss mot. Vi undersöker mycket grundläggande frågor, och ifrågasätter verklighetens själva natur, själva naturen hos det som är verkligt. Det innebär att vi ställer de här frågorna: ”Vad är Gud? Vem är jag? Vad är meningen med livet?” Det är det här det kommer att handla om, inte sant?
D: Ja visst! Låt oss vara väldigt rakt på sak. Att vakna upp till Sanningen är den enkla insikten att Gud är verklig och att Kärleken är verklig och att det inte finns någon motsats till en Kärleksfull Gud. Gudomligt Sinne, ett Varande i Ett med Gud, är Skapat för att vara en Skapare. Anden, Varandet och Skapandet till Guds avbild, är Anden. Så som Gud är Ande, så är Hela Skapelsen det. Så Sinnets naturliga Tillstånd är Rent Skapande. Skapelse är Guds utsträckande. Och att Vara Ett med Gud är att utsträcka så som Gud utsträcker. Det är det här Jesus kallar Himmelriket.
Varseblivning, som en skarp kontrast, är en förvrängning av den Skapande förmågan. Och projektion ger upphov till varseblivning. Med andra ord så verkar det finnas illusoriska tankar i sinnet som inte Skapades av Gud och som verkar projiceras eller ”gå ut” åtskilda från Guds Sinne. I sanningen är det här omöjligt, ty Tankar lämnar inte sin Källa, och Vad Gud Skapar som Ett är Ett för evigt. Felskapelse är projektion och det är alltid en förvrängning av Verkligheten. All varseblivning är overklig i den meningen eftersom den inte har gudomligt ursprung. Varseblivning är gjord snarare än Skapad, och kan därför inte vara verklig.
Så i mycket grundläggande termer så Skapades Sinnet för att vara en Skapare, inte en varseblivare. Varseblivning är önskan att vara ”någonting” som Du, som Ande, inte är. Denna önskan verkar ha tagit form. Så hela varseblivningens värld av tid/rum/materia är en illusion. Illusionens intighet gäller all materia, all tid, allt rum, ty det som verkar vara linjärt tid-rum är en förvrängning av Verkligheten och ger sken av att vara en ”motsats” till Evigheten. Detta skenbara kosmos av galaxer och stjärnor och varelser är tron att det är möjligt att ”någonting annat” än Gud, Evig Kärlek, kan finnas.
Med tron på separation från Gud identifierade sig det sovande sinnet med kroppen och ett kosmos som omger kroppen som dess nya ”hem”. Kroppen ses som subjekt, som sedan varseblir en värld och ett kosmos med andra kroppar som objekt. Det finns något att varsebli med, en kropp och dess fem sinnen, och någonting som varseblivs, en värld och ett kosmos, och det är vad som inbegrips i varseblivning.
| 1 | 2 | 3 | 4 | nästa sida»