Om att bli en Gudslärare
Hur ser vår bild av en Gudslärare ut?
För oss betyder det att vi har en tillit till att broder Kristus står
vid vår sida och leder oss hem. Han säger att han alltid finns där för
oss, ibland tvivlar vi. Men så plötsligt vaknar vi igen och anar en
glimt av frid och lycka och alla tvivel är som bortblåsta.
Det första som kom för oss när vi läste texten om Gudslärare var: Waooow det där vore något att sträva efter, men sen vaknade vi upp och insåg att: ”Ni klarar inte det här, det är alldeles för förmätet”! Tänkte vi då rätt eller var det ett steg in i mörkret som gjorde att vårt självförtroende försvann? Har vi också rätt att vara med i den gemenskap som Kristus erbjuder och får vi då lov att kalla oss Gudslärare?
Hela vårt liv har varit byggt på rädsla. I alla våra relationer har det funnits en längtan efter kärlek, ett hopp om att andra människor ska se och respektera oss trots den simpla människa vi är. När vi känner oss manade att tala om ACIM inför andra människor så saknas plötsligt den fulla tillit som vi hade ögonblicket dessförinnan.
Kristus säger: ”Bekymra dig inte om vad du skall säga eller göra, utan låt mig ta hand om det”. Det är denna tillit som vi har jobbat med i flera år och ändå verkar vi inte komma ett steg längre.
Vad är nu då tillit? I ACIM står det att:
”Tilliten är grunden för ACIM:s funktion”. Men vad vi förstår så är
tilliten till att Gudär vår Fader grunden till vårt liv. Ibland tvivlar
vi på denna grundläggande funktion, ochdet är då egot har stuckit upp
sitt fula huvud och börjat kräva bevis. Bevis som ska kullkasta alla
ljusa och fridsamma tankar som borde vara de enda tankar som vi
människorborde tänka. Ändå ”när=föder” vi detta ego dagligen.
För att kunna bli en sann Gudslärare måste vi lära oss att se förbi kroppen. För kroppen är egots domäner och det finns något bortom den. Det finns mer, mycket mer än så, och om vi envisas med att stanna tankemässigt i våra kroppar kommer vi aldrig att inse att vi är Guds Söner.För det är ju ändå i sinnet som allting pågår. Eller hur?
”Det är endast den lilla villigheten, den lilla villigheten att erkänna mitt namn och att tro på mig som gör att du inte behöver göra någonting, inte ett dugg. Resten tar jag hand om:” säger Han. Det låter väl för bra för att vara sant. Eller hur?
Bjud in Den Helige Ande när du läser i boken och överlåt de svåra partierna till Honom så kommer det inte att kännas som en prövning att ta till dig texten och lektionerna. Det finns en mycket stor längtan hos oss alla, men vi tror inte att vi själva är värda den gåvan som
vi redan har fått men som vi är för rädda för att ta emot. Vi vet inte att vi redan finns hemma hos Gud, slöjan som egot har vävt är mycket skickligt vävd och den släpper inte igenom ljuset.
När vi läser inledningen till handledningen som är riktad till Gudslärare, så framgår det att vi alla kommer att lära ut det vi tror på. Detta innebär att vi alla är Gudslärare och bör tänka på vad som kommer ur våra munnar och att vi bör tänka tankar som är kärleksfulla och renade. Då kommer vi alla, tillsammans, att skapa en vacker och kärleksfull värld, som expanderar i en kreativ pulserande frid av tacksamhet till livet och vår skapare.
Vi som sänder frid och kärlek till er är:
Seve och Ann-Margreth Nordborg i Halmstad