Översättning av "Mind Overhaul" från www.awakening-mind.org
En översyn av Sinnet
(sida 3 av 4)
D: Slutet på dömande är förvisso att glömma alla begrepp om dualitet. Uppenbart så finns det inga demokrater eller republikaner i Himlen. Det finns inga män och kvinnor i Himlen. Närhelst man börjar försvara någonting och är villig att bara vara tyst och be den Helige Ande om hjälp så kommer sinnet att bli medvetet om vad det är som försvaras. Man märker att man alltid försvarar en falsk identitet. Till exempel, om jag identifierar mig som demokrat och jag varseblir någon som kritiserar demokrater så blir en försvarsreaktion oundviklig. Oavsett vilket koncept eller vilken bild jag identifierar mig med så kommer man att försvara det. Den enda identitet som man kan identifiera sig med och vara totalt försvarslös är Kristus. Kristus är inte ett koncept eller en bild, utan en verklighet. Anden är något som inte behöver försvaras. Den bara är. När man identifierar sig med någonting i den här världen så har man hittat på en självbild som syftar till att ta Andens plats och den måste försvaras eftersom den inte är sant. Sanningen behöver inget försvar. Försvar är vad tron på separation leder till. Det är tron att man kan göra sig en bild av ens själv istället för att bara acceptera ens Själv så som Gud skapat det. Det är ganska grundläggande när man tänker på det. Det verkar som att det kan krävas rätt så mycket sinnesträning för att helt sluta identifiera sig med de här begreppen som vi nyss talade om. Men det är oundvikligt. Sinnets naturliga riktning är att sluta identifiera sig med de här begreppen, att lära sig sann förlåtelse och att till slut minnas Gud.
F: Jag är verkligen nyfiken på hur du lever ditt liv. Jag menar vad är skillnaden mellan dömande och prioriterande? Hur hamnade du här idag utan något dömande? Hur går det till för dig?
D: Varje gång man kommer till ett vägskäl, i den världsliga betydelsen, så verkar det som att man antingen måste ta den ena vägen eller den andra. Det vekar som att ett dömande är inbegripet. Vilken väg skall jag ta? Ur tid-och-rumsperspektivet så vet Helige Ande vilken väg man behöver gå vid varje korsning på vägen. Man behöver bara lyssna! Den Helige Ande verkar vara värderande så länge sinnet tror att det är i tidens och rummets labyrint. Men det sista dömandet man behöver göra är att det är omöjligt att döma någonting. Gud dömer inte. Det finns ingenting att döma mellan i Ettheten. Gud känner bara det som är. Men, så länge sinnet tror att det är i en dualitetens labyrint så verkar den Helige Ande vägleda det ut ur dualiteten. Så, om jag tillämpar detta på den fråga du ställde om hur jag hamnade här idag så är svaret helt enkelt att jag lyssnar. Jag har inga andra mål än att fortsätta lyssna på den Helige Ande och vara i frid. Utan världsliga mål som härrör ur falska självbegrepp så kan man inte varsebli några separata intressen eller några framtida ambitioner eller någon sorg över det förflutna. Man kan i sanning ha tillit och lyssna och följa.
Låt mig ge en annan liknelse som hjälper oss att klargöra några av idéerna om att blottlägga egots tankesystem. Jag har ibland liknat det vilseledda sinnet vid en skyskrapa. De många våningarna i byggnaden är som det omedvetna sinnets många lager. I den här liknelsen är Helige Ande, Svaret som Gud gav åt tron på separation, i källaren. Egot är också i källaren för Gud placerade Sitt Svar där separationsproblemet verkade vara och där det löstes. Alla våningarna, första, andra, tredje, tjugonionde, trettioförsta, trettioandra, och alla de trosföreställningarnas mörka rum och garderober som härrör ur egot gjordes som ett försvar mot ljuset, den Helige Ande.
I sitt vilseledda tillstånd så räds sinnet den Helige Ande eftersom det tror på vad egot säger: ”Du har lämnat Himlen och Gud är rasande. Du gick ifrån Honom och om du går tillbaka till ljuset så kommer Gud att straffa dig”. Den Helige Ande däremot påminner sinnet vänligt att: ”Gud älskar dig. Han kommer alltid att älska dig. Du kan aldrig separera ditt Själv från Honom. Han är inte arg”. Med alla dessa våningar och ej ifrågasatta trosföreställningar så har sinnet glömt att det är Ande och tror istället att det är en person som lever i en värld av dualitet. I vår liknelse så tror sinnet att det är en person på taket – där flaggan vajar. Det tror att det är fast i en kropp och prisgiven åt en värld utanför sig själv.
Likt vår tidigare liknelse med filmprojektorn så kan det här taket på byggnaden jämföras med världens filmduk. Det verkar som att man måste gå igenom att de olika våningarna och trosföreställningarna för att komma ned till källaren. Men det finns en huvudströmbrytare i källaren. Eftersom egot ser att den här huvudströmbrytaren kommer att förgöra det så har egot eftertryckligt bevakat den så att den inte skall upptäckas. Egot fruktar att på en gång så kommer hela byggnaden att lysas upp och det kommer den att göra. Den här huvudströmbrytaren är fullkomlig förlåtelse, Soningen, eller omvändningen av allt egotänkande!
F: Så här ser min situation ut uppe på taket på den där byggnaden. Jag måste åka tillbaka till jobbet idag och arbeta lite med datorn och lite andra saker innan imorgon bitti. Jag skulle hellre stanna här. Du talar om intuition och att Anden leder en. Hur skall jag nu göra det?
D: Den Helige Ande börjar där och med vad sinnet tror att det är. Anta att du tror att du är en kvinna som har ett särskilt arbete och att ikväll ser det ut som att det kommer att bli lite arbete vid datorn. Låt oss anta att hela det här scenariet bara är en spelfilm av ett trossystem som du har och att det helt enkelt är så här du varseblir dig själv för tillfället. Den Helige Ande försöker inte slita isär det här trosföreställningsnätet. Den Helige Ande kommer att använda det där som du tror på för att hjälpa dig att inse att du är mycket mer än de självbegrepp du tror på. Den här diskussionen till exempel, vittnar om ditt sinnes önskan att vakna upp och komma ihåg din verklighet som Guds Son. Allt man behöver ha är villigheten och den Helige Ande kommer att göra alla de falska självbegreppen ogjorda och ersätta dem med förlåtelse. Börja med den här bönen: ”Var hos mig Helige Ande. Vägled mig i vad jag skall säga och göra och vart jag skall gå”. Om du välkomnar och litar på Honom så kommer du att uppleva omedelbara resultat.
F: Jag har lite problem med beskrivningen av dualiteten och att det är vår varseblivning som är problemet. Jag arbetar i ett företag där jag måste se saker precis så som de händer, inte så som jag skulle vilja att de händer. Så problemet för mig är att förstå hur jag skall kunna ta mig till den där platsen som du talar om.
D: Det verkar förvisso som att när man har identifierat sitt själv med till exempel en anställd i ett företag så finns det ”yttre” tvång och restriktioner som man har att rätta sig efter. Till exempel, låt oss säga att man identifierar sig själv som en arbetsledare. Som arbetsledare måste man till synes hålla andra människor ansvariga för vissa saker de skall göra. En arbetsledare övervakar och utvärderar de anställda, styr dem, granskar det som presteras och så vidare. Varje arbetsledare har också i sin tur en ”chef” vars arbete är att säkerställa att arbetsledaren tar ansvar. Det man måste göra är att titta närmare på och gå djupare i trossystemet som framkallar den felaktiga varseblivningen, som framkallar scenariet jag just beskrivit. Man måste vara villig att undersöka vilka ens prioriteringar är, vad som är viktigast i ens liv. Är sinnesfrid det enda man prioriterar?
Jag har varit tvungen att titta noga på allt jag trott på och vända mig inåt för styrka och stöd och säkert inse att den Helige Ande är min enda ”Chef” och att förlåtelse är min enda uppgift. Man kan säga ”Hur praktiskt är det? Vad gör du när du har två chefer, om du har den Helige Ande och din arbetsgivare som säger två olika saker till dig?” Återigen så möter den Helige Ande sinnet där det tror att det är. Han arbetar med sinnet och hjälper det att byta ut accepterade självbegrepp mot de mer expansiva självbegreppen och närma sig sann förlåtelse.
Då du lägger dömande åt sidan och ändrar ditt sinne om världen så kommer det som händer på världens filmduk att vara en symbolisk representation av den sinnesförändringen och av din varseblivning av relationer. Så vi är verkligen tillbaka till att bara säga ”OK, Helige Ande, arbeta med mig just nu där jag tror att jag är och hjälp mig att frigöra mitt sinne från dessa falska trosföreställningar. Hjälp mig att släppa taget om egot så kommer min varseblivning att helas”. Förlita dig i allt på den Helige Ande så kommer Han att ta hand om dig på sätt du inte ens kan föreställa dig.
F: Skulle du kunna prata om relationer? Kursen talar om speciella och heliga relationer. Kan du kort beskriva vad de är?
D: Relationer verkar vara något svårt att handskas med i den här världen. De verkar vara en blandning av kärlek och hat, attraktion och avsky, glädje och elände. Jesus säger om de speciella kärleks- och speciella hatrelationerna att de är destruktiva, själviska, ägande och exkluderande. De är egobaserade relationer som sjunger sin upphovsmans lov. Heliga relationer är en metafor för en speciell relation som har lämnats över till den Helige Anden för Hans syfte med förlåtelse. En Helig relation är en helad relation som återspeglar helhet och fullkomlighet.
Bortom alla metaforer kan man säga att den enda verkliga relationen är av Ande, av Gud och Skapelse, av Fader och Son. Så som den enda verkliga relationen ges av Gud så är den heliga relationen något du lär dig av den Helige Ande. Då ”bristprincipen” görs ogjord av den Helige Ande så ersätts den känsla av saknad, otillräcklighet, svaghet och ofullkomlighet som är typisk för den speciella relationen i den heliga relationen av förening, utsträckning, uppskattning och accepterande.
Jag föredrar att tala om den speciella relationen i imperfektform för som med allt som är av egot så är det historia. Om vi drar oss till minnes den metafysik vi har behandlat idag så blev det sovande sinnet så skräckslaget för ljuset att det försökte gömma sig för Gud i en värld av form. Då sinnet trodde att det slitit bort sig själv från Himlen försökte sinnet bygga upp ett kropps-världs-själv som sin ”nya” identitet. Det försökte glömma bort sin Identitet som Ande. Då det identifierade sig som en kropp så kände det sig osäkert om denna ”nya” identitet eftersom även om det försökt att glömma ljuset så visste det djupt inom sig att det hittat på den här världen och att sinnet kunde och måste komma ihåg Gud. Då sinnet blev osäkert och rädd för att gå tillbaka till ljuset så sökte det en ”yttre” lösning – andra kroppar som det kunde ”förenas” med för att finna lycka och fullkomning. Det var så de så kallade speciella relationernas ”medberoende” startade.
Så snart sinnet trodde att det var ute på världens filmduk så sökte det utanför sig själv för att lindra skulden och rädslan och ensamheten och tomheten det kände inom sig. Det sökte efter andra kroppar som kunde vara dess vänner och följeslagare. Att umgås med ”rätt människor”, det sovande sinnets Guds-substitut, blev väldigt viktigt. Hela världen blev en enda gigantisk speciell relation eftersom allt sinnet förenade sig med på filmduken byggts upp för att vara ett Guds-substitut. Och anledningen till att speciella kärleks- och speciella hatrelationer aldrig är fullständigt tillfredsställande och aldrig för med sig bestående frid och lycka är därför att det aldrig kan finnas ett substitut för Guds Kärlek.
Den heliga relationen kan bara upplevas nu som en reflektion av Guds Kärlek. Det kan liknas vid den verkliga världen, fullkomlig förlåtelse, eller helad varseblivning som jag talade om tidigare. Då man inser omöjligheten i personligt dömande så inser man också omöjligheten i speciella relationer av något slag. En Helig relation är då inte personlig i betydelsen att kroppar relaterar till varandra. Den är symbolisk för en universell helhet, ett sinnestillstånd som bara kan ge av dess perfekta fullkomlighet. Konceptet att ”få” något tillbaka för någonting annat är ytterligt meningslöst i det innevarande ögonblicket. Just nu finns bara vila, förnöjsamhet och fullbordan.
F: Jag skulle vilja ta upp en särskild relation som jag har problem med. Jag inser att den här personen hela tiden speglar något tillbaka till mig. Jag varseblir den här personen som kontrollerande och verkligen manipulativ. Jag köper det och sen känner jag mig skyldig. Jag tror verkligen inte att jag kan fortsätta med det här längre. Det är farligt för mig att vara i närheten av den här sortens kontroll. Det gör inte mig något gott och det hjälper inte den här personen heller. Så, vad är det som händer i mitt sinne?
D: Ett kontrollproblem är alltid ett uttryck för vad Kursen kallar ”auktoritetsproblemet”. Om man gör en stickprovsundersökning på mänskligt beteende så finns det till synes en mängd olika kontrollproblem som verkar vara påtagliga i världen. Det verkar finnas kontrollproblem med föräldrar, med barn, med äkta makar, pojkvänner, flickvänner, kontrollproblem med lärare, politiker, arbetsgivare och kanske till och med med skattemyndigheterna eller polisen. Den här världen verkar vara full av kontrollproblem. Ändå är det det sovande sinnet som har det enda centrala kontrollproblemet eller det enda centrala auktoritetsproblemet. Det här auktoritetsproblemet är grunden för alla skenbara kontrollproblem mellan människor och ”systemet”.
Auktoritetsproblemet är egentligen en fråga om upphovsmannaskap. Den centrala frågan är ”Skapades jag av Gud eller kan jag göra mig själv så som jag önskar vara?” Det sovande sinnet tror att det har separerat från Gud och hittat på ett själv och en värld. Det tror att det är upphov till sin egen identitet, upphovet till verkligheten. Ända tills Rättelsen för detta grundläggande fel accepteras så tror det sovande sinnet att det här problemet är en strid med Gud. Men en strid av den storleken är för skrämmande att hålla i medvetandet och förnekas därför från medvetandet som ett försvar. Som ännu ett försvar så verkar problemet projiceras på världens filmduk och således verka vara där det inte är, mellan personer eller mellan personer och institutioner. Dessa är därför låtsaskonflikter. Det finns inga kontrollproblem i världen även fast det är där de verkar upplevas. Egot är kontrollproblemet och egot är en trosföreställning i sinnet. Återigen kommer vi tillbaka till den viktigaste idén: Det finns inga problem åtskilda från ens sinne.
F: Så när jag talar med den här personen igen, vad skall då hända? Skall jag inte se något kontrollerande beteende?
D: Du kommer att se det du tror på. Var bara villig att undersöka tron på kontroll. När du säger att den andra personen speglar något om dig själv så behöver du gå bortom beteendenivån. Till exempel, du kanske tittar på någon och verkar utifrån beteendet eller uppträdandet döma den som slarvig. Det är inte på den nivån som det speglande vi talar om äger rum. Detta innebär inte nödvändigtvis att du är en slarvig person om du ser en annan person som slarvig. Speglandet sker på sinnets nivå. Man måste tro på konceptet slarvighet innan man kan se det i världen eller i en person. Allt är en tanke. Guds tankar skiljer sig mycket åt från egots. Slarvighet och kontroll är bara tankar eller koncept som egot hittat på. Ett säkert sätt att bibehålla ett koncept är att projicera ut det och se det i världen istället för att se det som ett påhittat koncept i ens eget sinne.
Gud är inte kontrollerande. Gud är inte manipulativ. Men så länge man projicerar ansvaret för att ha hittat på tanken på kontroll så kommer man att tro att kontroll är möjligt. Man måste ifrågasätta den falska trosföreställningen i ens sinne, egot, och tillåta det att föras upp till ljuset.
F: Vad skulle du säga om svek till skillnad från kontroll eller manipulation? Den person jag förmodligen varit mest arg på i hela mitt liv var en mycket svekfull person. Han ljög närhelst det passade honom och jag tror att han sårade många människor på det sättet. När jag hade att göra med honom så inbillade jag mig bara den falskheten, eller?
«föregående sida | 1 | 2 | 3 | 4 | nästa sida»