Översättning av "Mind Overhaul" från www.awakening-mind.org
En översyn av Sinnet
(Sida 2 av 4)
F: Jag vill inte dröja mig kvar alltför länge vid det här eftersom vi har mycket att avhandla, men jag funderar på egots ursprung. Vad var det ursprungligen? Var kom egot ifrån?
D: Om det fanns ett svar på frågan ”Var kom egot ifrån?” så skulle det som inte har någon verklighet ges verklighet. Om egot hade en källa så skulle det vara verkligt. Så det att ställa den frågan är att fortfarande anta att det omöjliga hände, och söka i det förflutna efter svar. Upplevelsen av Svaret finns i detta ögonblick! Sök den här och nu. I praktiska termer så är den här sortens fråga helt enkelt en fördröjningstaktik från egot för att undvika accepterandet av Rättelsen i det innevarande ögonblicket, vilket förblir ens enda ansvar. En upplevelse är tillgänglig nu i vilken man ser att det omöjliga inte hände. Varför söka i det förflutna? Historien skulle inte ens verka existera om man inte fortlöpande begick samma misstag i nuet. När man söker ett historiskt svar eller en teologi för att förklara det omöjliga, ska man vara medveten om att det är en fördröjningsmanöver. Kom ihåg, just nu, precis i detta ögonblick, så finns möjligheten att helt förlösas från skuld och rädsla, helad fullständigt för evigt. Påminn dig själv, ”Jag vill inte komma på hur det omöjliga hände, eftersom det inte går att komma på. Det jag vill ha är helande; jag vill acceptera Soningen för egen del.”
F: Jag är fortfarande förbryllad angående våra skapelser. Vad är de? Vi skapar från Gud, av Gud, det som är verkligt. Kursen tjatar om det vi skapar och det finns en fråga som hela tiden väcks hos mig: ”Vad exakt är det vi skapar?”
D: Jesus refererar till Sonens ”skapelser” många gånger i textboken. Ändå går Han aldrig in på att beskriva dessa skapelser särskilt detaljerat förutom att Han antyder att man förblir omedveten om dem ända tills man i sanning kommer ihåg ens Själv som Gudasonen. Att försöka föreställa sig vad de skulle kunna vara är omöjligt, för föreställningsförmågan är fortfarande inom egots domän och dessa skapelser är inte det. Föreställningsförmågan inbegriper bilder. Skapelsen gör inte det. Det refereras aldrig specifikt till vad ”skapelserna” är eftersom de inte är konkreta eller specifika, eftersom de är abstrakt Ande.
F: Så de skapas faktiskt i Anden och är osynliga för oss nu. Men då vi går vidare kanske de kommer att bli kända av oss?
D: Även då man använder frasen ”då vi går vidare” så måste man vara klar över vad det betyder. Dessa skapelser blir kända då man vaknar upp från drömmen om världen. Ändå måste varseblivningen klarna så att säga innan man i sanning kan veta någonting. När man talar om att ”gå vidare” så finns det ofta ett antagande att ”livet” som man verkar uppleva i kroppen verkligen är Liv. Till exempel uttalandet: ”Under en livslängd så föds vi, vi växer upp, vi åldras och vi dör eller går vidare” antar att liv tillhör kroppen när Liv, i själva verket, helt enkelt är ett sinnestillstånd.
Begrepp såsom ”att gå över till andra sidan” eller ”att gå vidare” inbegriper fortfarande linjära tids-rum-komponenter. Allt Liv är Ett såsom Sinnet är Ett. Liv är varande med Gud i Himmelriket. Liv är Varande. I världens termer så verkar vissa individer ha fått glimtar eller reflektioner av Liv, ögonblick av glädje, av till synes inget uppenbart skäl. När man är i linje med och lyssnar på den där stilla Rösten i ens sinne, när man är rättsinnad så är det en reflektion av Liv. När man lyssnar på egot, när man är felsinnad, så är det döden. Liv är evigt och har ingenting alls att göra med tiden. Det skiljer sig ordentligt åt från världsliga definitioner på liv och död (d.v.s. kroppar, växter, djur, organismer etc. som lever, växer, förbleknar och med tiden dör). Kursen lyfter dessa definitioner från formnivån till sinnets nivå. På sinnets nivå så är både döden och reflektionen av Liv syften.
F: Är det möjligt att känna våra skapelser i form?
D: Återigen, Guds Skapelser och Sonens skapelser har ingenting att göra med form eller bilder. Det Kursen kallar ”den verkliga världen” är upplevelsen man har då bilder eller varseblivningen blir sann eller uträtad med hjälp av den Helige Anden. Den verkliga världen är den Helige Andens varseblivning av världen, eller den förlåtna världen. Detta är den metaforiska språngbrädan i vårt skenbara återvändande till Gud eller Kunskap eller Skapelsen. Sann varseblivning, eller den verkliga världen, leder till Gud eller sanningen. När Gudasonen verkade falla i sömn och drömma om separation, så var den Helige Ande det Svar Gud gav. Den Helige Ande har ett syfte för världens drömmande som för med sig Kristi Sanna Seende.
I Bibeln står det: ”Så som du sår, så skall du skörda”. Så som den här världen upprättats så översätts denna ”lag” till: vadhelst sinnet tänker och känner och tror om sig själv, detta kommer världen att bevisa eller vittna om. Det egoinvesterade sinnet känner sig skyldigt då det tror att det faktiskt separerade från Gud och framkallar därför scenarier och manus och scener från världen som vittnar om denna skuld. Missförhållanden, försummelse, offrande, sjukdom, smärta och lidande är alla därför tolkningar av världen som grundas på tron att man har separerat från Gud.
En filmprojektor/bio-liknelse kan vara till hjälp här. I projektorbåset, inne i projektorn, finns det här glödande, klara, strålande ljuset. Det är en magnifik metafor för den Helige Ande. Det klara ljuset verkar passera genom filmen som är fylld av en massa mörka bilder. Vi kan kalla dessa mörka bilder för ”attacktankar” eller ”egotankar”. Då dessa tankar projiceras så verkar det som spelas upp på filmduken vara skuggor. För sinnet som tittar på filmen så verkar dessa skuggor ha mening. Den enda mening filmen verkar ha är dock den mening som ges den av sinnet, som har glömt att det det ser bara är en film. Det har identifierat sig med figurerna på filmduken och tänkt på sig själv som en person bland andra personer.
Världen som varseblivs genom kroppens ögon och hörs genom kroppens öron är också en filmduk med bilder. Världen är bara den skugglika reflektionen av attacktankarna i det vilseledda sinnet. Om man blir medveten om dessa attacktankar och är villig att låta dem ersättas av klara, verkliga tankar så är man villig att så att säga göra ren filmen och låta mer ljus skina igenom. När det här händer så kommer filmduken att lysas upp mer och mer. Världen kommer att reflektera ljuset i ens sinne.
Då sinnet börjar släppa taget om egots trossystem om separation, så öppnar det sig för den Helige Andes tankesystem som är minnet av Gud i det vilseledda sinnet. Detta är ett tankesystem som reflekterar kärlek och erbjuder en fullständigt annorlunda tolkning av världen. Då sinnet omfamnar den Helige Andes tankar så vittnar världen om den kärleken. När man accepterar den Helige Ande, så kommer världen som en gång sågs som en plats där man dödar eller dödas, av våld, av tävlan och av ojämlikhet att bli full av mirakler – vittnen om helhet och fullbordan. Bara då är det möjligt att uppleva friden, glädjen och förlåtelsens lycka, det som Jesus kallar ”den verkliga världen”.
F: Hur är det med den här verkliga eller förlåtna världen? Vad måste jag göra för att se den förlåtna världen som den Helige Ande ser?
D: Man måste vara villig att ge upp dömande, eller snarare, se omöjligheten i dömande. Anledningen till att man verkar uppleva varmt och kallt, smärta och njutning, sjukdom och hälsa, krig och fred, död och liv och alla världens variationer, grader och ytterligheter beror bara på dömande. Dömande bryter sönder och fragmenterar. Låt mig använda tanken på enhet som kontrast. Tänk bara på ordet ”enhet”. Ett. Etthet. Förening. En obruten kontinuitet. Cirkeln är en stor symbol för enhet; ingen början, inget slut, ingen dualitet, bara ett. Det vilseledda sinnet ser sig om i världen, den värld som varseblivs genom kroppen sinnen och upplever fragmentering och dualitet. Hur gör man dualitet förenligt med enhet? Det gör man inte därför att de inte är förenliga. Den Heliga Andes funktion är att översätta dualitet eller felaktig varseblivning till helad eller sann varseblivning vilket är bron över till Enhet eller Etthet. Den Helige Ande, en evig skapelse, fungerar som minnet av Gud i det sovande sinnet och ser tanken på dualitet som falsk. Därför är det den Helige Ande som är bron tillbaka till sanningen, verkligheten eller Gud.
Det här kan tyckas vara mycket metafysik, så låt oss använda ett konkret exempel för att få lite insikter om varseblivning. Har du någonsin varit med om att en vän varmt rekommenderat dig en film och sagt att ”Du måste se den här filmen, den är bara så himla bra”? Så så fort du kan så ser du filmen. Och efteråt tänker du att ni kan inte ha sett samma film – du förstår inte hur din vän kan ha tyckt att den var ”så himla bra”. Du har haft en helt annan varseblivning av filmen.
När vi verkligen börjar se närmare på varseblivning så finner vi att det inte finns två människor som ser exakt samma värld. Allting verkar relativt och ingenting verkar vara för evigt i den här världen. I en värld av dualitet, en värld av overklighet, så finns det ingen universell överenskommelse. Det verkar som att vissa varseblivningar har gemensamma inslag. Människor kan verka kunna vara överens om till exempel gräsets eller himlens färg. Ändå är dessa ”överenskommelser” inte utan undantag. När man verkligen undersöker ämnet varseblivning/perception så blir det alltmer uppenbart att alla ser en värld som skiljer sig från andras och som grundas på subjektiva tolkningar. Det är här alla konflikter tar sin början. Ingenting i en värld av subjektivitet och relativ varseblivning kan delas helt och fullt. Bara sanna idéer, Guds idéer, som inte är av denna världen, kan delas.
De goda nyheterna är att allt är gott. Du kan vila i tanken att det som ses med kroppens ögon inte är begripligt eftersom sann mening och lycka är bortom kroppen, inom sinnet. När varseblivningen förvrids och förvrängs så kan det verka som att man upplever smärta, vånda och en mängd rädslobaserade upprördheter. Därför är det omöjligt att förena det som varseblivs genom kroppens sinnen med frid, lycka och glädje! Frid, lycka och glädje karakteriserar Guds Ande som är inom, inom Tystnaden.
Alla verkar se världen på olika sätt; det vimlar av åsikter och varierande perspektiv. Ett första steg till att komma till sinnesro är att föra dessa många skenbara problem i världen tillbaka till ens eget sinne och medge att man har ett problem med sin varseblivning. Det första steget är att vara öppen för idén att alla händelser som verkar ske i världen, alla krig och konflikter och all tävlan, bara speglar ens eget konfliktfyllda sinne. Bara om problemet förstås vara i ens eget sinne så kan lösningen, som också är i ens sinne, accepteras. Därför vill jag att vår diskussion skall vara en diskussion om sinnet. Då vi fortsätter vår diskussion idag, låt oss ta en titt på några av de trosföreställningar och varseblivningar som sinnet hyser. Att göra det är ett stort steg på vägen mot befrielse. Det är ett nödvändigt steg. Att grundligt ifrågasätta alla trosföreställningar, och till sist tron på separation som de baseras på, är vägen till att uppnå en bestående sinnesfrid.
F: Jag får en känsla för det du säger, men jag känner ändå inte att jag har någon aning om hur jag skall kunna sluta kritisera och döma. Det verkar automatiskt, som en vana, och jag vet inte hur jag skall låta bli. Kan du ge mig några förslag på hur jag kan börja släppa taget om en del av det där?
D: Ja. I Bibeln säger Jesus ”Döm inte, på det att du icke skall dömas”. Kursen ger en ram för att lägga dömande åt sidan. Arbetsboken är ett verktyg som noggrant tänkts ut för att göra det ”personliga” dömandet ogjort och bereda väg för den Helige Andes enda Dömande: Gudasonen är skuldlös, syndfri, för evigt hel och ren och oskyldig. Jesus säger inte att man inte bör döma utan att dömande är något man är helt oförmögen till. Så med andra ord, så är man som ett litet barn som försöker styra världen. Jesus säger att för att kunna döma någonting korrekt, så skulle man behöva känna till ett ofattbart stort antal variabler, förflutet, i nuet och det som komma skall. För att kunna döma rättvist och riktigt så skulle man behöva känna till konsekvenserna eller effekterna av ens dömande på allt och alla – med andra ord på hela Sonskapet. Det är inte så man vanligtvis tänker på personligt dömande. Man tänker vanligtvis på det i termer av konsekvenser för den egna personen, familjen, vänner etc. ”Vad kommer konsekvenserna att bli för mig och de som står mig nära?” är den fråga man ofta ställer. ”Vilka är fördelarna? Vilka är nackdelarna?”
Det Jesus säger är att ett sovande sinne är helt oförmöget att döma korrekt eftersom det inte ser hela bilden. Det är bokstavligt talat blint, eftersom det hallucinerar. De goda nyheterna är emellertid att den Helige Ande är i ens sinne, och den Helige Ande ser hela bilden. Hans Dömande är korrekt. I alla situationer som går att föreställa sig så vet den Helige Ande vad som är till mest hjälp för hela Sonskapet. Den Helige Ande är alltid Svaret, oavsett frågan.
Det svar som är till mest hjälp som jag kan ge er är detta: använd Arbetsboken såsom Jesus instruerar. Just nu har vi möjligheten att undersöka den metafysik som Arbetsboken baseras på och som kan hjälpa till att göra Arbetsbokens lektioner mer meningsfulla för er.
Från tron på separation från Gud verkade ett helt tankesystem av separation att uppstå. Egot är detta tankesystems första premiss. Att gå hela vägen ned till botten i detta förvrängda tankesystem är at inse att egot är den falska underliggande trosföreställningen att man faktiskt kan separera från Gud. Enligt logiken så är ett påstående bara så sant som den premiss det vilar på. Egot är den falska premissen. När sinnet verkade separera och fragmentera så verkade det glömma bort den abstrakta verkligheten och identifiera sig med en fysisk värld av tid och rum. Detta stod i starkt kontrast till verkligheten och var också mycket kaotiskt för ett sinne som var vant vid Himmelrikets enhet. I Himlen är sinnet hemma och i sitt naturliga tillstånd av helhet och etthet och fullständighet. Efter det så kallade ”syndafallet” så kände sig sinnet så kaotiskt att det försökte bringa ordning i illusionen; det var ett försök att bringa någon känsla av stabilitet i kaoset. Det var där dömandet först kom in. Att bringa ordning i illusionen, att göra en hierarki av illusioner, är att döma. Ett världsligt exempel som återspeglar detta försök är det scenario där någon som hamnar i en situation som man tappar kontrollen över känner sig rädd och tror att om man bara kunde bringa ordning i den kaotiska situationen så skulle allt bli bättre. Så egentligen är dömande ingenting mer än ett redskap, och dessutom ett utan verkan, som konstruerats för att bringa någon slags ordning i kaoset och således minimera rädsla. Men genom att tro att det kan bringa ordning i sina egna tankar, eller tänka åtskilt från Gud, så blockerar sinnet medvetenheten om Kristus, som bara tänker med Gud. I verkligheten är det Gud som bringar ordning i ens tankar.
Om du tror att dina egna personliga dömanden är nödvändiga för din överlevnad i den här världen så kommer den undervisning jag delar med mig av att verka vara förenad med radikal tillit eftersom den här världen lär ut att dömande faktiskt är bra och nyttigt. Utbildningssystem baseras på tron att man kan lära sig ”gott” dömande och bli en ”mogen, välfungerande, vuxen medborgare”. Det är det världslig utbildning helt och hållet handlar om. Man verkar bli riktigt bra på att döma, vilket jämställs med att ”veta” vad som är bra och vad som är dåligt, så att det goda kan eftersträvas och det dåliga undvikas. Men visdom är inte dömande; visdom är att se det omöjliga i personligt dömande och därför ge upp alla försök att fortsätta med det. Bara när man har insett att något är värdelöst så finns en önskan att ge upp det. När man väl förstår hur omöjligt det är att döma så ges dömandet upp eftersom det upphör att ha någon attraktion eller något värde.
Trosföreställningen att man vet hur man skall ta hand om ens själv är vad som behöver göras ogjord, eftersom det vilseledda sinnet inte vet någonting. När, vilket Kursen rekommenderar, man börjar sluta tro att man vet vad som är ens bästa så verkar det skrämmande för egot. Egot görs ogjort och invänder med rädsla: ”Om inte jag tar hand om mig, vem skall då göra det?” Men om man inte förlitar sig på egots röst utan istället litar på den lilla, stilla Rösten inom en så flödar besluten från detta intuitiva lyssnande och allt fungerar smidigt. Hela den ansträngning och det dömande som man hänger sig åt då man försöker upprätthålla det lilla personliga självet och överleva i den här världen är utan värde. Ändå är man alltid så att säga i goda händer med den Helige Ande. Den Helige Ande förtjänar ens tillit.
Det här verkar vara en värld där man måste kämpa med näbbar och klor vart man sig än vänder. Det här verkar vara en värld där man måste ha många försvar och säkerhetssystem. Den här världen lär ut: Förvissa dig om att du har med dig din klubba och en pistol; förvissa dig om att när du går hemifrån att du satt på larmet, förvissa dig om att du låst bildörrarna; förvissa dig om att du har på dig tillräckligt med kläder då du går ut; förvissa dig om att du tar din medicin. Det är ett nät av försvar och som alla handlar om att skydda kroppen och om personligt dömande. Det världen lär ut är att du måste göra alla dessa saker bara för att hålla dig ”levande” i den här kroppen. Återigen ställer jag frågan om meningen med ”livet” såsom det förknippas med kroppen. Kursen säger: ”Mitt lilla barn, du tror att det är ditt Liv. Men det är inte alls ditt Liv. Ditt Liv är Ande. Anden är osårbar och behöver inget försvar”.
F: Häromdagen sade jag ”Om man kan vakna upp en morgon och glömma att man är man eller kvinna, svart eller vit, rik eller fattig, republikan eller demokrat, eller vad man nu tror att man är och gå igenom dagen utan allt det där bagaget, så dömer man mycket mindre. Man glömmer nästan bort det helt”.
«föregående sida | 1 | 2 | 3 | 4 | nästa sida»