Från Mirakelnytt nr 2 2005
Minnen från Nätverksträffen 22 - 24 april 2005
Hans-Jörgen Gerloff:
Den andliga realitetens gåva till oss i nätverket - Nätverksträffarna på Mirakelslottet!
Träffen
på Rinkesta Slott den 22-24 april 2005 var åter i mycket, mycket goda
händer! Kombinationen Den Helige Ande, Ulla Wallin, Sören Fohlström och
Kerstin Heyman i spetsen på ett 42-mannalag lovade och höll stort under
mottot ”Det heliga ögonblicket” i kap 15: Hur använder vi de gudomliga
ACIM-kunskaperna i vårt dagliga liv? Vad behöver jag öva på för att mer
kunna leva i nuet - om och om igen - dag efter dag? Vi lärde oss att
andalysera i stället för att analysera! I grupperna arbetade vi med den
praktiska tillämpningen av ACIM.
Vi reflekterade kring frågan: Vad ger ACIM mig? Vilka är de största
förändringarna som har skett i mitt liv pga av att jag studerar ACIM?
Maten var som vanligt mirakulös på Heymanskt vis den också! Roligt att
EKIM-utgivaren Erik Åhrberg kunde vara med under hela träffen. Under
lördagens trivselafton visade bland andra och inte minst Sören
Fohlström upp ett finstämt konstnärsskap i sina musikaliska tolkningar
av livsfilosofiskt djup och humor!
Vi fick gåvan att få uppleva ännu en pärla i det gudomliga halsbandet
av andliga stationer på vägen hem, upplevde en tacksam
Hans-Jörgen!
Helena Gustavsdotter:
Snövelstorp 9 maj 2005
Hej ACIM-vänner!
När jag kom hem från Rinkesta, kände jag mig full av champangebubblor, alldeles nyförälskad och sprang omkring på små rosa lätta moln.
När
jag träffade mina taxivänner på måndagen efter nätverksmötet, så
frågade de om jag hade haft kokain i morgonkaffet, för hela jag var ett
stort leende. Jag kunde ju inte tala om att jag var nyförälskad och det
i fyrtiotvå stycken människor samtidigt och av bägge könen!!!
De har nog tyckt jag varit lite konstig förut, men det hade nog varit droppen.
Så
var det då vardag igen och jag hade mina föresatser att behålla
känslan. Blivit påmind om att jag ska tacka för allting. Det är
jättelätt att tacka för bra saker, som att jag är frisk och har ett kul
arbete att gå till. Det är mycket svårare att vara tacksam för sådant
som inte uppfattas som bra saker (utav mig).
Men vad vet jag om
planen för mig? Det är ju bara HINDER! Och jag ska vara tacksam när det
händer och att jag kan ta saker med ett skratt. Men det är lättare att
ta till en svordom, när jag slår i lilltån än att komma ihåg att tacka
för att jag fick en chans att öva på att behålla friden.
Hörde av någon att för att plantera in en ny tanke som ska komma automatisk, måste den tanken tränas in tvåhundra gånger. Men jag tänker inte slå in lilltån i stolskarmen tvåhundra gånger, bara för att träna. Det dyker säkert upp andra saker.
I förlåtelseövningen vi hade, så förlät jag min mor, för att hon var så bitter. När jag senast var och hälsade på henne, var hon idel solsken hela tiden. Växeltelefonisten som jag också förlät har varit jättesnäll och trevlig och gett mig massor av bra skjutsar, så min chef undrar vad som hänt.
Tänk vad lätt det är att leva med kursen! Det svåra är att komma ihåg den i alla situationer. Jag tackar den Heliga Ande för att jag har fått lära känna er!
Mirakelkram från Helena Gustavsdotter
Ulla Wallin:
Västraby gård 2005-04-25
Kära älskande vänner!
Tack för nätverksträffen som blev precis så som den skulle vara! Det är måndag förmiddag och jag har, som alltid, efter en kurs en ”göra ingenting speciellt” dag. Jag går här och plockar där tre tonåringar, en vårbrukande äkta hälft, 3 hundar och några katter huserat de senaste dagarna. Samtidigt som jag går här – tänker jag med visst vemod på hur egot tog tag i oss de sista minuterna och ruskade om rejält med sitt ständiga behov av att jämföra och döma, jämföra och döma och åter jämföra och döma!
Hur kan vi, varför måste vi fundera på/oroa oss över hur ”det skall bli” – med nästa nätverksträff eller nästa igen när vi alla vet att det alltid blir på rätt sätt! Varje nätverksträff är alltid på den RÄTTA platsen
- oavsett var vi råkar befinna oss just då – eftersom vi ju är där!!
- arrangerad av de RÄTTA ”ledarna” - oavsett
vilka de är – eftersom de är valda!
- med det RÄTTA innehållet – eftersom det är det nu aktuella innehållet!!
och med de RÄTTA deltagarna – varken minus vissa eller plus andra!!
Alltid rätt eftersom det är som det är. ALLTID RÄTT!! Den fulla acceptansen.
Våra ständiga jämförelser håller oss som i ett skruvstäd kvar i det förgångna!
Detta dömande – bättre än – sämre än – låser oss fast i våra rädslor!
Jag kan ju inte jämföra eller anse något som bättre än, sämre än, mer
intressant, mindre intressant, lättare, svårare - utan att vara kvar i
det förgångna och då UTAN möjlighet att uppleva det heliga ögonblicket.
Utan möjlighet att uppleva - att leva i den rätta verkligheten – den enda!
Det finns en enorm sorg i detta! Jag är så oerhört TRÖTT på det! Låt
oss ruska av oss de tjocka täcken vi legat under, i denna långa sömn!
Låt oss öppna våra ögon och se att det som sker NU – är till 100% rätt
– genom att sluta jämföra! Det skall alltid vara som det är nu NU, det
skall alltid låta som det gör NU och det skall se ut NU som det gör nu.
Just så– inte på något annat sätt! Det är när det är just så, såsom DET
ÄR just nu – jag har mest att lära. Tror jag att det borde vara/skulle
vara på ett annat sätt? Leker jag då inte Gud? Är det inte så? Visst är
vi alla trötta på att leka Gud – ha ett ständigt auktoritetsproblem!
Jag vill ”surrender” och bli buren, känna den totala acceptansen, genom
att föröka sluta jämföra! Jag tänker fortsätta påminna mig om detta om
och om och om igen, dag ut och dag in, natt ut och natt in! Jag är så
tacksam för att jag är envis och jag är så tacksam för att ni alla
finns i mitt liv. Jag älskar er. / Ulla