Kirsten Buxton: Gudomlig försyn är att lita på min broder
Kirsten Buxton från Nya Zealand vigde sitt liv åt Uppvaknandet när hon blev varse att det hem och den upplevelse av evig kärlek hon längtade efter, var Gud. Under 2004 anslöt hon sig till Messengers of Peace och David Hoffmeister och de reste och talade på hundratals möten efter invitationer i USA, Sydamerika, Kanada, Nya Zealand och Australien. Kirstens hängivenhet till Gud har helat och inspirerat många människor till att öppna sina hjärtan och lyssna till den Helige Andes Röst. Under 2007 började hon och Jason Warwick resa och hålla möten tillsammans.
Kirstens artikel är hämtad från en artikelserie med temat Gudomlig försyn (Divine Providence) införd i den australiska tidskriften Christ Consciousness – Way of the heart, volym 13, nummer 1, 2008 (www.christconsciousnessonline.com). Den har också skickats ut via Awakening in Christ´s email-lista.
###
Genom hela mitt liv har jag beskrivits som viljestark och självständig. Beroende på vad som verkade pågå sågs jag antingen som modig eller som en rebell, men alltid som den som dirigerade mitt eget liv. När jag var drygt tjugo år blev jag mer och mer intresserad av andlighet, men det var inte förrän mitt liv kommit till ett tvärstopp när jag var bortåt trettio som jag började förstå att det hem och den eviga kärlek jag längtat efter och inte funnit i den här världen, var Gud. I en meditation avslöjade Jesus att han skulle bli min guide och jag samtyckte till att det var dags för mig att flytta över till passagerarsätet och lämna kontrollen till En som visste hur man körde. Kort efter detta gavs En Kurs I Mirakler som min väg.
Ungefär sex månader senare anlände David Hoffmeister till Nya Zeeland och jag fick en serie omisskännliga tecken och symboler som vägledde mig att förena mig med honom och åka till USA. Jag fortsatte att öppna upp och fördjupa helandeprocessen under de följande åren då vi reste tillsammans.Under det första året utvecklade jag förmågan att klart höra den Helige Andes Röst i dialogform i mitt sinne, som om jag kanaliserade. Den här fasen tycktes magisk; jag frågade varenda fråga jag kunde komma på och fick djupgående svar som inte lämnade några tvivel om källan. Efter det andra året blev jag medveten om att mitt sinne hade djupt rotade blockeringar som höll mig tillbaka från en djupare upplevelse av frid och den känsla av full förening med Anden som jag önskade av hela mitt hjärta. Trots att jag hade en god förståelse för metafysiken och helandeprocessen hade jag ingen ingen aning om hur jag skulle kunna rena sinnet och bli fri från dessa blockeringar.
Under 2007 anslöt sig Jason Warwick fullt ut med Messengers of Peace och flyttade in i vårt Peace House. Inom tre dagar från hans ankomst började både Jason och jag motta identiska anvisningar (direktiv) från Anden att hålla varandras händer, ta promenader och vi inledde en hängiven relation som skulle ta oss djupare in i upplevelsen av helande.
En helig relation är en relation som vägleds av den Helige Ande i syfte att hela. Inom denna relation ges tillfälliga uppgifter som hjälp för att lösgöra blockeringar och fördjupa tilliten. En uppgift som gavs till Jason och mig av den Helige Ande innebar att han leder och att jag följer. Egentligen följer vi båda den Helige Andes vägledning, men i vår specifika situation lösgörs min tendens att vara viljestark och Jasons förmåga att tala och leda stärks. Resultaten av att acceptera detta uppdrag är häpnadsväckande. Jag har sett att under min starka vilja finns det en rädsla för beroende och svaghet och att när Jason lederär jag fri från allt ansvar, utom att låta mina känslor komma fram och att iaktta mitt sinne. Detta har gjort det möjligt för mig att se alla sorters rädslor och blockeringar, som till exempel att vilja bli sedd som stark, klar och helad.
När jag ger min odelade uppmärksamhet åt att följa vägledningen att ha tillit och följa, ger den Helige Ande klar handledning åt oss båda och vi upplever det Gudomliga flödet, som är underbart! Den kraftfulla föresatsen gör det möjligt för den Helige Ande att strömma genom Jason, och den avslöjar och pekar ut hinder och speciella blockeringar för vårt eget helande och när vi arbetar med andras. När jag accepterar och lyder detta tillfälliga uppdrag lär jag mig att bli beroende av Gud, vilket är sann styrka och leder till ett tillstånd som är fritt från alla roller.
Som en del av den fördjupade upplevelsen av totalt beroende av Gud hör att ha tillit till att den Helige Ande talar till mig genom min broder. Jag har befriats från min uppfattning att jag endast kan ha full tillit om jag hör den Helige Andes Röst inom mig. Jag har inslag av kontroll och säkerhet runt detta, därför att när den Heliga Ande använder mitt sinne kan jag bli selektiv och avvisa och förneka vägledning som tycks alltför magstark. Vägledning kan filtreras och tolkas av egot när jag inte har delat den första klara vägledningen med någon jag litar på. Men när kallelsen är att ha tillit till min broder och det han säger, finns det ingenstans för egot att gömma sig och jag kan helt enkelt inte låta bli att följa vägledningen! Genom att ha förenat mig med mäktiga följeslagare som är totalt hängivna uppvaknandet, vet jag att när jag delar med mig av den Helige Andes vägledning kommer de att hjälpa mig att fullfölja den. Detta kräver en hög grad av villighet och är skrämmande för mitt ego (mitt oberoende autonoma själv-koncept), därför att vägledningen är dess eget omintetgörande (att göra egot ogjort). Närhelst jag är villig att följa vägledningen blir slutresultatet en känsla av förening, tillit och sann trygghet. Motstånd är det som skrämmer.
Ett specifikt exempel på ett direktiv jag fått av Anden är att ”göra det min broder ber mig om”. Jag har blivit förvånad över mitt stora motstånd mot att följa denna mycket enkla intruktion och hur rädd jag är för att inte ha kontroll. Min rygg värker som ett resultat av försvaret mot instruktionen och jag känner mig svag och sårbar. Men när jag gör vad han (Jason) ber mig om ser jag min broder som den han är, helt pålitlig och enbart intresserad av mitt allra bästa.
Att öppna upp och att se att den Heliga Ande är i alla, är att uppleva att det faktiskt inte finns behov för helande. Detta tillåter Andens fritt flödande uttryck utan att försöka ställa till rätta eller hela och fritar mig från tron på att det är något fel på världen. Det är vad Jesus menade när han sa ”När jag vaknade var du med mig”. När jag går ännu djupare in i upplevelsen av Gudomlig försyn ser jag den altruistiska natur som kommer med en önskan att hela. Det krävs stor villighet att ha tillit till att det finns en Gudomlig plan och att den Helige Ande är i ledningen. Att ha tillit är att befria mig själv från tron på att jag personligen kan hjälpa någon. Då kan jag titta på tankarna som är i behov av förlåtelse och allt eftersom jag låter dessa tankar komma fram och försvinna är min upplevelse som från en observatör, vilket är vilsamt.
När jag först började få den Helige Andes anvisningar var det som att ta emot ett viktigt tillkännagivande som var ämnat att skaka om min värld. När jag hade tillförsikt att följa vägledningen hela vägen igenom upplevde jag ett mirakel (ett utvidgande skifte i varseblivningen) och jag hade sedan större tillit när nästa tillkännagivande kom. Allt eftersom jag fortsatte att ha tillit till och lyda dessa sporadiska livsförändrande anvisningar blev de mindre extrema och mer som naturliga, vardagliga händelser. Nu känns de som ett intrument som blivit mer finstämt. Jag tonar in för att kontrollera om jag är i samklang med Anden eller om det finns en känsla av att jag vet bäst, baserat på tidigare inlärning. Gud, som är Skaparen, är den som styr verkligheten och när jag tror att det är jag som leder, lyssnar jag helt enkelt inte till Anden.
Att acceptera Gudomlig försyn är ett underbart överlämnande för att bli omhändertagen. Det som bereder väg för sann glädje och sinnesfrid är att verkligen se att alla rädslor angående överlevnad och att inte bli sörjd för kan överlämnas till den Helige Ande. Detta är frihet och ju mer jag stiger tillbaka och låter Anden leda vägen i varje enskild omständighet visas jag hur jag kan vara sant hjälpsam och tillgänglig för Hans budskap för att tillåta det helande miraklet. Och detta är allt jag vill.
Jag har fått veta direkt av Jesus att han kallar mig ut ur den här världen. Det känns som om jag ombeds att ta ett språng av förtröstan om och om igen, eftersom jag ombeds att ha tillit till Anden, att släppa taget om allt jag tror jag behöver och hur jag tror det ska gå. Jag kan bara inte föreställa mig hur saker kommer ut i form. Detta är Andens sätt att vägleda mig att släppa taget om det som inte är värdefullt (världen) och fokusera på det som är av värde; den Helige Andens syfte, att vakna till minnet av Gud. Detta är Gudomlig försyn.