Från Mirakelnytt nr 3 2007
Nätverksträffen på Rinkesta den 5-7 oktober 2007
Så smällde den tunga porten till Rinkesta Slott igen efter den sista Mirakelträffen.
För många av oss har slottet under sjutton år!! Varit vårt andliga och andra hem, flera gånger varje år har vi, fyllda av glädje och förväntan störtat in, som små trygga barn, förvissade om att bara överflöd, glädje och kärlek kommer att strömma emot oss.
Jag minns första gången jag kom dit, då Enhet kanske skulle hyra slottet, det "stank" behandlingshem. Hallen och salongen uppstyckade med de traditionella sjukhusväggarna med sina glasdörrar. Bara någon månad senare hade Enhet sin första helg där. Vilken uppenbarelse att träda in i den nu så vackra, av Kerstin pyntade, hallen befriad från sin sjukhusentré. Vilket trolleri, vilken ofattbar transformation! Järngänget Gunilla, Kerstin och Ulf åstadkommit!
Men nu var det inte slottets sentida historia jag skulle skriva om, utan vår senaste Mirakelhelg och nog blev det en Mirakelhelg allt. Duon Ken och Kent hade tagit på sig ansvaret för den och vilket tema kunde varit mer passande just nu är kapitel 30, The New Beginning och Regler för beslut med den Helige Ande.
Varendaste bädd var belagd och när vi satt i en ring i salongen med de gyllengula väggarna och Jesus och lärjungarna blickande ner från norra kortväggen, hade vi inte kunnat klämma in en stol till, femtio längtande, strävande andar ville öva sig i att fatta sina beslut med Helige Ande istället för med egot och på så vis få precis så underbara dagar som vi ville ha.
Man skulle trott att Ken och Kent suttit i många soffor i TV's pratshower. Med behagfull nonchalans halvlåg de i salongens två pösiga, rosa rokokostolar med benen generöst utsträckta mot församlingen. De tycktes lika säkra som Helige Ande på att "vi alla var på rätt plats, i rätt tid för att göra rätt saker". Något detaljerat program hade de inte, deklarerare herrarna. "Hm, så det var detta som var The New Beginning!", en misstänksam tanke for på sin irrande färd genom detta ego, van vid strukturer på våra möten. Men med lättheten hos en Mozart dirigerade de händelseförloppet. Varje återsamling inleddes eller avslutades men en bön ur Kursen, åtföljd av en helt underbar sång och musik, som Helena skickat som en hälsning från henne själv och David. Underbart var det att landa i ett stilla djup efter alla förtroendefulla samtal i smågrupperna.
Någon sharing och redovisning i den stora gruppen hade vi inte denna helg. Det kändes lite som när det var FF (föräldrafritt) när jag var barn och reglerna för beslut följde de flesta grupperna ej, istället blev det djupa förtroendefulla samtal om de viktiga beslut vi tagit eller nu behövde fatta i våra liv. Kanske kom vi varandra ännu närmare än tidigare helger. Det var något tillåtande och förlösande i luften, friska vindar blåste och vi flög, flög som fria fåglar i rymden.
Lördagskvällens "Öppen Scen" blev en braksuccé! Under Sörens charmiga och lättsamma ledning trillade den ena pärlan efter den andra in på scenen.
Delat förstapris går till dels Svend Rasmussen för hans gripande och imponerande enmansföreställning av Dario Fo's lilla drama "Gycklarens födelse". Det blev stående ovationer. Dels till Maya Mejer för hennes absurda lustspel "Min Mc Donaldsupplysning" - inspirerad av att Svend Roepstorff sagt att det skulle ta en million år för henne att bli upplyst - som hon med oefterhärmlig charm och humor framförde. Var får hon allt ifrån? Min slutsats blir att Helige Ande har massor av humor och leklust tillgänglig för de upplysta. Nästa gång får vi bestämt ha en videokamera med oss om det skall fortsätta så här!!
Avskedstagandet blev oerhört berörande och vackert. Medan vi i tur och ordning tittade alla i ögonen, sjöng vi:
How can anyone ever tell you
You are anything less than beautiful?
How can anyone ever tell you
You are less than whole?
How can anyone fail to notice
That your loving is a miracle?
How deeply you´re connected to my soul.
Jag tror att det var tårar från överfyllda hjärtan, som trillade nedför de många kinderna.
För sista gången ropades Kerstin & Co. in och applåderna ville aldrig ta slut. Som prinsar och prinsessor har vi levat i dagarna tre, sovit på sidenlakan under dunbolstrarna, till fladdrande ljuslågor avnjutit den ena festmåltiden efter den andra. Överallt hade en kärleksfull och omtänksam hand skapat skönhet och ordning omkring oss.
Vad kan vi göra annat än med tacksamhet och förtröstan tänka på det gamla ordspråket "att när Gud stänger en dörr så öppnar Han ett fönster". Och Helige Ande och Kerstin följer ju med!! Vilket radarpar som tillsammans tar hand om våra kroppar och själar på våra möten.
Hälsningar
Ki