Att vända på Orsak och Verkan:
Att gå till botten med tron på linjär tid
(Sida 7 av 14)
Och den delen av tiden då skulden verkar dröja kvar är det oheliga ögonblicket. Varje gång det oheliga ögonblicket framkallas och tros vara nuet så förnekas nuet, det heliga ögonblicket förnekas när det förflutna förs in i nuet. Så varje gång man bringar ordning i begrepp eller tankar, varje gång man dömer, så är det fortfarande ett försök att förneka att de bara är bilder och att egotankarna och de projicerade bilderna redan är över och förbi. De är en del av det där oheliga ögonblicket. Så det felaktiga sinnet existerar helt och hållet i det oheliga ögonblicket eftersom det felaktiga sinnet är imperfekt. Och det rätta sinnet som skulle kunna motsvara förlåtelse är i nuet. Så om vi talar om det felaktiga sinnet, det rätta sinnet, så talar vi om skuld kontra förlåtelse…hur man än gör det så är det det förflutna och framtiden. Och förlåtelse är i det rätta sinnet eller i det innevarande ögonblicket.
Deltagare 1: Heliga Ögonblicket och det oheliga ögonblicket.
David: Ja. Och något som har kommit till mig de senaste dagarna också har varit att miraklet är som en punkt. Det felaktiga sinnet är som en linje och miraklet är som en punkt, bara en punkt, alltid en punkt. Och faktiskt, om man använder det som en linje-metafor så är det en punkt som kollapsar linjen. Men istället för att tänka ’Jag är Guds Heliga Son, jag är Ett, jag är Allhet’ så är steget för att förstå det ’jag är en punkt istället för en linje’. Så närhelst jag frestas att tänka på vad jag gjort i det förflutna eller på vad som kommer upp så kan jag tänka ’jag är en punkt, inte en linje’. Det är verkligen enkelt, det är en geometrisk metafor.
Deltagare 1: Jag gillar bilden av hur jag lägger märke till att jag tänker på mig själv som en linje och sen sjunker det ihop och blir bara en punkt.
David: Dessutom, för somliga så kan det vara en fråga om ’Tja men hur går det ihop med att jag är allting och överallt eftersom en punkt kanske några människor tänker på som något väldigt litet men en punkt precis som en prick kan förstoras.’ Miraklet är en varseblivning men det är som om hela tids- och rumskosmos är den punkten. Man kan observera den punkten från miraklet och man ser att all tid och allt rum sker samtidigt. Det är inte linjärt och allt innesluts i det där oheliga ögonblicket. Man kan tänka på det oheliga ögonblicket som en slags punkt som man kan observera från miraklet. Och i den betydelsen så inbegriper det överallt där man skulle kunna vara, allt är inbegripet i den punkten. Det tar bort känslan av avstånd och läge och plats.
”Den Helige Andes användning av minnet är helt oberoende av tiden. Han försöker inte använda det som ett medel för att hålla kvar det förgångna, utan snarare som ett sätt att låta det försvinna. Minnet innehåller det budskap som det tar emot, och gör vad det anförtros att göra. Det skriver inte budskapet, inte heller bestämmer det vad det är till för.”(T-28.I.5:1-4)
Minnet är precis som tiden och kroppen och relationer och allting annat. Det är bara något neutralt som kommer att tjäna sitt syfte som allting annat i sinnet. Det är en färdighet som gjordes av det vilseledda sinnet och vi är tillbaka till ’Vad är mitt syfte? Vad är det till för?’ Det har inget inbyggt syfte i och av sig själv.
”Likt kroppen är det utan syfte i sig självt. Och om det tycks tjäna till att omhulda ett gammalt hat, och ger dig bilder av orättvisor och oförrätter som du har bevarat, då är det detta som du bad att dess budskap skulle vara och det som det är. Historien om kroppens hela förgångna ligger gömd där, instängd i sitt gravvalv. Alla de egendomliga associationer som har gjorts för att hålla det förgångna vid liv, och nuet dött, finns lagrade inom det, och väntar på din befallning att de skall föras till dig och upplevas igen. Och på så sätt tycks deras verkningar öka med tiden, som tog bort deras orsak.”(T-28.I.5:5-9)
Nu har vi en del bra grejer här. Vi har använt den här liknelsen med ett minne i en dator och det här är en bra paragraf för det – där hela historien, kroppens hela förgångna är gömt där i den här väldigt långa hårddisken till gravvalv, med enormt många megabytes. Och bokstavligt talat när det står kroppens hela förgångna så talar vi om det ’förflutet-förflutna’ och det ’framtida-förflutet’ , all varseblivning.
”Och på så sätt tycks deras verkningar öka med tiden, som tog bort deras orsak.”
Så egot är en splittrande tanke och det är hela fragmenterandet, och vi skulle till och med kunna säga fortplantning eftersom det verkar bli fler kroppar och fler kroppar och fler kroppar. Det är helt enkelt en befolkningsexplosion, ’och på så sätt tycks deras verkningar öka med tiden’. Det verkar som att i takt med att tiden går så blir det fler och fler och fler kroppar och det står att ’som tog bort deras orsak’. Det är fortfarande det där med att man vänder på orsak och verkan som om tiden och fortplantningen verkar vara orsaken till fler och fler kroppar när det egentligen är egot, tron på separation i sinnet, som är orsaken till hela världen inklusive kropparna och alla fragment och allting. Så tiden verkar ha gjort något mycket trevligt för det vilseledda sinnet. Den verkar ha blivit förorsakande. Tiden verkar bli förorsakande, när tiden bara är en trosföreställningen som härrör från tron på separation. Så orsaken är i sinnet, inte i tiden. Många gånger när man hör de här diskussionerna så frågar folk: ’Blir världen bättre eller sämre?’ Några säger att det blir värre och värre med miljöförstöring och alla olika problem som blir mer och mer komplexa och så vidare. Men då missar man fortfarande vad det handlar om, att orsaken till världen är i sinnet och att tiden inte mångfaldigar problemen. Det finns fortfarande bara ett problem och det är tron på separation. Även om det myckna döljer alltings intighet. Det spelar ingen roll hur många gånger man multiplicerar en illusion med noll, det blir fortfarande noll, eftersom orsaken inte är i världen eller i tiden. Och det finns fortfarande vetenskapsmän som med sina jätteteleskop tittar ut i rymden efter början på det (Big Bang), därför att de fortfarande tror att det finns en orsak därute på filmduken. Vad vi lär oss här i Kursen är att orsaken är i sinnet. Så nu i nästa paragraf så får tiden sin rätta plats så att säga.
”Men tiden är bara en annan fas av det som ingenting gör. Den arbetar hand i hand med alla de andra egenskaper med vilka du försöker dölja sanningen om dig själv. Tiden kan varken ta bort eller återställa.”(T-28.I.6:1-3)
Så det här är en väldigt viktig tanke och precis som vi diskuterade igår, så citerade vi från väldigt tidigt i textboken och där det står att ”Precis på samma sätt som separationen ägde rum under miljontals år, kommer den yttersta domen att sträcka sig över en lika lång period, och kanske till och med ännu längre.” När man läser ett påstående som det och man ännu inte är klar över sammanblandningen av nivåerna, över sinnet…det rätta sinnet och det felaktiga sinnet, så skulle man felaktigt kunna dra slutsatsen att helandet är underordnat av tiden, och i själva verket, miljontals år. Det står så här! Men det vi ser här mycket senare i texten är ett tydligt påstående att tiden varken tar bort eller återställer. Det är inte de miljontals åren som kommer att återställa Sonskapet till sin ursprungliga plats. Tiden är precis lika neutral som allting annat, det är bara en annan fas av det som ingenting gör. Det är syftet som ges till tiden som är avgörande. Om sinnet bara kan acceptera Helige Andes syfte fullständigt och helt i ett ögonblick, så är det vad som menas med att acceptera Soningen. Det tar ingen tid. Det är där hela tanken på process kollapsar i det enda beslutet att acceptera Rättelsen som alltid funnits i sinnet.
Deltagare 2: Så, varför skulle Han komma med ett sådant påstående? Att det tagit miljontals år och att det kommer att ta miljontals år till?
David: Tja, varför skulle han säga ”Gud gråter”?
Deltagare 2: Just det. Jag kan se hur det skulle vara till hjälp men jag är inte säker… Hur ser du att det är till hjälp?
David: Alltså, jag ser det till att börja med i det sammanhanget att det kommer i textboken på sidan 67… Jag kan förstå att om man kom in och började läsa några av de här fraserna som vi läser nu på sidan 659 så kanske man bara slår igen boken. Utan att man noggrant studerar och tillämpar det, och utan insikter och erfarenheter som kommer som banar väg för att sinnet skall acceptera en sån här tanke, så är sinnet inte redo. Kom ihåg att det alltid är en tolkning. Ju djupare insikterna blir och ju mer man blir medveten om några av de djupare tankarna som uttrycks i Kursen, desto mer ser man ett sådant påstående för just vad det är – en språngbräda. Jag ser det helt enkelt som en av de lägre stegpinnarna eller en av språngbrädorna längs vägen. Det finns många saker som kan tolkas som nedslående om man tolkar dem så. Till exempel, man skulle kunna gå tillbaka till Handledningen för lärare och somliga skulle säga, ’Ja, men om det står i Handledningen just mot slutet så borde det vara rätt så avancerat eftersom det är Handledningen för lärare.’ Ändå finns det ett påstående i Handledningen för Lärare där det talas om stadier i utvecklandet av tillit.
Deltagare 2: Åh, det står att ’Det kommer att ta lång tid att uppnå detta.’
David: Ja, det uttrycks till och med ännu starkare än ’lång’. Det står på sidan 17 i Handledningen för lärare. ”Och nu måste han uppnå ett tillstånd som det kan vara omöjligt att nå under en lång, lång tid.”(H-4.I.7:7) Så människor har fått det uttalandet till att betyda ’Ja, det här kommer att bli en mycket mycket mycket lång process.’ Och tillsammans med det här andra, att det tar miljontals år så har man dragit slutsatsen och sagt att ’Låt oss vara realistiska. Det här kommer att vara en mycket mycket långt utdragen process’. Och förvisso så finns det andra delar i Kursen som klart och tydligt säger att det kan gå på ett ögonblick. Det kan inte accepteras någon annan tid än nu!
Deltagare 1: Det som verkar vara nedslående beror säkerligen på var man kommer från. Jag tänker på kvinnan på den där heldagssammankomsten som vi deltog vid i Michigan och hon kände sig modfälld när hon om igen läste tanken att det bara tar ett ögonblick för hon kände det som att, om det bara tog ett ögonblick, varför hade hon inte redan upplevt det ögonblicket? Och då hon såg på det som ett mycket kort ögonblick så kändes det väldigt nedslående för henne, medan det för någon annan som ser på det i termer av miljontals år eller omöjligt att nå under en lång, lång tid så skulle det kunna verka nedslående.
David: Det grundar sig på tolkning. Egot kan ta endera vägen och verka få det att bli nedslående för sinnet, att det kommer att ta en lång, lång tid eller att det bara tar ett ögonblick och jag klarar inte av det. Jag tror inte att det är möjligt när man börjar bli klar över ’drömmaren av drömmen’ och över hur angeläget det är som vi har talat om för att ens behöva tolka ett påstående eftersom det bara löses upp.
Deltagare 1: Bara släppa det. Använd det så länge det är till hjälp och sedan släppa det.
David: Det är borta. Det är inte ens något aktivt som ’OK, tack. Du har tjänat mig väl, farväl.’ Vid en viss tidpunkt, i insikten, i Aha-upplevelsen… så försvinner det förflutna och är borta.
”Men tiden är bara en annan fas av det som ingenting gör. Den arbetar hand i hand med alla de andra egenskaper med vilka du försöker dölja sanningen om dig själv.”(T-28.I.6:1-2)
Alla andra egenskaper…man skulle kunna slänga in hela klabbet i det… tid, rum, förmågor, färdigheter, att vara en person…allt man kan tänka sig. Storlek, gradskillnader, attribut, nivåer…alla de är ”de andra egenskaper med vilka du försöker dölja sanningen om dig själv.” Sanningen om vårt Själv är fullständigt abstrakt. Det finns inga nivåer i sanningen om vårt Själv, inga intervall, inga gradskillnader.
”Tiden kan varken ta bort eller återställa. Och ändå använder du den på ett egendomligt sätt, som om det förgångna hade förorsakat nuet, vilket bara är en konsekvens som det inte är möjligt att ändra på eftersom dess orsak är borta.”(T-28.I.6:3-4)
Det är en mäktig mening eftersom den plockar bort världens alla stöttor. Det är det konstiga sätt som man använder tiden på, som om det förflutna orsakade nuet, som måste släppas taget om. Och ni ser sista delen av meningen, ”vilket bara är en konsekvens som det inte är möjligt att ändra på eftersom dess orsak är borta.” Det är så egot hoppar över nuet. Om det förflutna orsakade nuet, så skulle nuet bara vara en verkan. Man kan inte ändra det på något sätt. Man är sänkt, ens öde är beseglat. Egot säger, hoppa över nuet eftersom…
Deltagare 1: Det finns ingenting du kan göra åt det.
David: Det finns absolut ingenting du kan göra, säger egot, eftersom det förflutna orsakat nuet.
Deltagare 1: Så har jag aldrig sett det förut.
David: Så ni förstår varför den linjära tiden måste kollapsa, sinnet måste släppa tron på linjär tid för utan det så är vi tillbaka i determinism. Till exempel i psykologiska termer: ’Du är en produkt av din miljö’ eller ’du är en produkt av din betingning i det förflutna’.
”Men en förändring måste ha en orsak som kommer att finnas kvar, för annars kommer den inte att bestå. Ingen förändring kan göras i nuet om dess orsak finns i det förgångna. Endast det förgångna hålls kvar i minnet så som du använder det, och därför är det ett sätt att spela ut det förgångna mot nuet.”(T-28.I.6:5-7)
Så om vi går tillbaka till vår datorliknelse så håller det vilseledda sinnet på att öppna program och det är så det använder minnet. Om det på datorn fanns en liten sektion som var minnet av Gud eller minnet av Nuet eller det Heliga Ögonblicket, så öppnar det vilseledda sinnet aldrig det programmet. Det går alltid tillbaka till det där gigantiska gravvalvet med det förflutna och fortsätter att be om minnen därifrån. Istället så behöver det bokstavligt talat framkalla Minnet av Nuet.
”Kom inte ihåg någonting av det som du har lärt dig själv, för din undervisning var dålig. Och vem skulle behålla en vettlös lektion i sitt sinne, när han kan lära sig och kan bevara en som är bättre? När gamla minnen av hat dyker upp, kom då ihåg att deras orsak är borta. Och därför kan du inte förstå vad de är till för.”(T-28.I.7:1-4)
«föregående sida | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | nästa sida»