Att vända på Orsak och Verkan:
Att gå till botten med tron på linjär tid
(Sida 5 av 14)
Så det är bokstavligt talat en värld åtskild från Himlen där tankar verkar ha lämnat sin källa och där Gud inte har någon makt över vad som har gjorts. En objektiv verklighet åtskild från tänkarens sinne har blivit till. Vad som åstadkommits är hela det här där drömfiguren verkar vara utelämnad åt drömvärlden. Utöver att den är utelämnad åt drömvärlden så ses drömfiguren också som förorsakande. Så den kan göra saker, den kan orsaka händelser som påverkar andra saker. Så när någon verkar mörda eller döda eller överge eller något sånt, så ses det som ett förorsakande medel som kan agera i och av sig själv. Man ser inte att det är en del av pjäsen och att jag är ett sinne och producent/regissör, att jag har gjort upp allt i förväg på det här sättet. Det verkar som om karaktärerna har sina egna viljor, så de är också förorsakande. Till exempel: ’du orsakar mig massa elände. Du sårar mina känslor. Du fick mig att skratta.’ Man ser inte att sinnet har valt alla känslor och alla sinnestillstånd.
”Vi talade tidigare om din önskan att skapa din egen skapare, och att vara fader och inte son till honom. Detta är samma önskan. Sonen är den verkan vars Orsak han vill förneka. Och därför tycks han vara orsaken som framkallar faktiska verkningar. Ingenting kan ha verkan utan en orsak, och att blanda ihop de två är enbart att inte kunna förstå någon av dem. Det är lika nödvändigt att du förstår att du gjorde den värld du ser, som att du förstår att du inte skapade dig själv. Det är samma misstag.”(T-21.III.10:4-11:2)
Det är ’auktoritetsproblemet’. Det är där vi kommit fram till att säga att ’jag hade fel om allt’. Att ha fel om övertygelsen att jag rycktes isär från min skapare och att jag kunde åstadkomma en värld åtskild från Gud och också övertygelsen att jag kunde ge upphov till mig själv. Det är den underliggande övertygelsen bakom den så kallade ’Självförbättrar-rörelsen’ där jag är en självskapad bild och jag kan förbättra och forma mitt eget självs öde.
Deltagare 2: Förklara lite om ’auktoritetsproblemet’.
David: Auktoritetsproblemet är det där förnekandet av Anden. Att tro att du kan ge upphov till en värld eller efter eget gottfinnande åstadkomma ett själv är att förneka att du är vad du är, att du är en Guds Verkan, att du är Ande, och att du är så som Gud skapade dig.
Deltagare 1: Och det kan inte förändras.
David: Och det kan inte förändras. Verkligheten är bara din att acceptera, inte att välja från. Och naturligtvis är det så att för att ge upphov till dig själv, så måste du först vara övertygad om att verkligheten är din att välja från. Jag kan välja att stanna med den här familjen eller jag kan välja att lämna. Jag kan välja att återvända till universitetet eller inte. Jag kan välja att träna och förbättra min kropp eller så kan jag välja att strunta i det. Alla försök att göra en bättre person är något som varseblivs från det grundläggande antagandet att jag kan ge upphov till mig själv, och att verkligheten är min att välja från. Jag kan välja att leva där jag vill leva. Jag kan välja att resa dit jag vill resa. Jag kan välja att ha kvar min kulturella eller etniska identitet. Jag kan välja att tala det språk jag vill tala. Man kan säga att pluralismen får ett värde. Inte ens den här ’respekten för mångfald’ handlar om att till syvende och sist vilja se den likhet som är, eller att acceptera den universella Verkligheten som är. Det är fortfarande ett försök att klamra sig fast vid mångfald och olikheter, att fortsätta klamra sig fast vid övertygelsen att jag kan ge upphov till mig själv.
Deltagare 1: Den frasen du använde, att vara övertygad om att jag kan välja från verkligheten. Kan det sägas vara samma sak som ’jag uppfinner verkligheten’?
David: Ja. Att jag kan styra mina egna tankar är ett annat sätt att säga det. Jag kan plocka ut och välja från verkligheten. Och Jesus säger tydligt i Kursen att om du tror att du kan bringa ordning i dina tankar och sen får du det här störda tankesystemet, så känner du dig ansvarig för kaoset och oordningen och sen känner du dig skyldig. Skuld kommer automatiskt från ett sinne som tror att det kan styra sina egna tankar. Det är oundvikligt. Och det står att ’Gud ordnar dina tankar’. Det är där den Gudomliga Ordningen kommer in.
”Glöm inte att valet av synd eller sanning, hjälplöshet eller makt, är valet att antingen attackera eller hela. För helande kommer av makt, och attack av hjälplöshet. Den du attackerar kan du inte vilja hela. Och den du skulle vilja ha helad måste vara den som du valde att skydda mot attack. Och vad är detta beslut om inte valet att antingen se honom genom kroppens ögon, eller låta honom uppenbaras för dig genom sant seende. Hur detta beslut leder till sina verkningar är inte ditt problem. Men vad du vill se måste vara ditt val. Detta är en kurs i orsak och inte i verkan.”(T-21.VII.7:1-8)
Det här är en kurs i tänkande och inte i former och beteenden och det yttre. Och det finns den där meningen: ”Hur detta beslut leder till sina verkningar är inte ditt problem.” Med andra ord så behöver man inte ens räkna ut hur sant seende fungerar eller så, utan det är att ha önskan och villigheten till sant seende – det är hela grejen.
Nu är vi på kapitel 24, avsnitt 5, paragraf 2.
”I drömmar byter orsak och verkan plats, för här tror den som gjorde drömmen att det han har gjort händer honom själv. Han inser inte att han plockat en tråd här, en lapp där, och vävt en bild av ingenting. För delarna hör inte ihop, och helheten bidrar inte med någonting till delarna som kan ge dem mening.”(T-24.V.2:2-4)
Det är bara ännu ett sätt att säga det vi nyss talade om. Det vilseledda sinnet tror att det kan plocka från, välja från, och sätta ihop verkligheten så som det vill ha den och det är vad det ser. Och inte bara ger det delarna namn och skiljer delarna från varandra utan det börjar definiera hur det vill att delarna skall relatera till varandra. Det är vad mycket av det världen lär ut handlar om, inte bara vad delarna är utan hur de förhåller sig till varandra.
Deltagare 1: Och det finns ingen relation mellan illusioner. Det har jag börjat mycket tänka på på sistone. Och sinnets försök att se relationer där det inte finns några är bara sinnets försök att ordna kaoset och få illusionen att inte verka vara illusion.
David: Ja, det är mycket viktigt att förstå begreppen. I himmelriket, så är den enda eviga lagen ’det du utsträcker (eng. extend) är du’. Och i den här världen, så blir lagen förvrängd och anpassas till ’det du projicerar kommer du att tro på’. Så begreppen måste uppdagas i sinnet och släppas taget om därför att attack-tankar (falska tankar) måste projiceras. Med andra ord så kan de inte hållas samman. Man kan inte hålla fast vid den Helige Andes tankesystem och attack-tankar därför att det blir en outhärdlig konflikt att försöka hålla fast vid två tankesystem som strider mot varandra. Så attack-tankarna måste projiceras. Och vad sinnet projicerar tror det på. Det var det vi läste tidigare, att i den här bemärkelsen så har separationen inträffat eftersom man har accepterat den i ens sinne. Man tror på den och att förneka det skulle vara att använda förnekande på ett olämpligt sätt. När det vilseledda sinnet hyser tankar (vanföreställningar) i sinnet som inte är av Gud så måste de projiceras… eftersom varje tanke antingen måste projiceras eller utsträckas. Guds Tankar utsträcks och det felaktiga sinnets tankar projiceras. Så det är absolut nödvändigt att sinnet släpper taget om eller blir medveten om och släpper taget om de begrepp som inte är av Fadern… varje begrepp som inte är av Fadern, varje trosföreställning.
Deltagare 2: Jag tror, och vi började prata om det här en gång, att när jag började läsa den här informationen och så i takt med att min medvetenhet ökade så började jag se hur mycket orsak och verkan kastats om och det var nästan som att bli bombarderad. Jag kände mig bombarderad av det bakvända tänkandet och jag antar att vad det handlar om är att jag bara framkallar de vittnen som säger ’Ja, det är omöjligt för dig att tro på det här’ men samtidigt… jag kommer ihåg… det är den saken som kommer till mig när vi tittar på det nu… ungarna kommer in genom dörren och börjar prata om orsak och verkan, omkastat! Och Tom kommer in och så börjar han att göra det. (både ungarna och Tom ger tydligen uttryck för den gamla vanliga ’förståelsen’ som är upp-och-nedvänd, ö.a.) Och jag känner liksom… Hur passar jag in i den här bilden? Om jag ska vända om mitt tänkande totalt och inte ge efter för det där tänkandet längre, hur passar jag då in i den här bilden. Jag kommer bara att gå och sätta mig i hörnet och hålla truten! För jag kommer inte ha någonting att säga! (skrattar)
Deltagare 1: Men bilden kommer att förändras…
Deltagare 2: Ja det är jag säker på.
Deltagare 1: Då sinnet förändras så måste de bilder som används som vittnen förändras.
Deltagare 2: Där är också omkastandet av orsak och verkan. Jag är inte ens säker på vad det är jag gör men jag ser att det finns ett omkastande av orsak och verkan i det… att jag tror om jag ändrar mitt sinne så kommer det att vålla mig problem.
Deltagare 1: Därför att det som vittnar om ditt sinne ses inte som det som vittnar om ditt sinne utan de ses som åtskilda från ditt sinne och separerade från dig som individuella sinnen som kommer att fortsätta att vara insnärjda i det här bakvända tänkandet och du kommer att fortsätta att tänka: ’Hur ska jag kunna fortsätta att vara i närheten av allt det här bakvända tänkandet?’
Deltagare 2: Eller till och med som förälder, ungarna kommer till mig och säger, ’Hur gick det här till?’ eller ’Hur ska vi göra med det här?’ och jag tänker, oj då, vad ska jag säga? Ge dem det svar de förväntar sig eller informera dem om vad som står i lexikonet eller…
Deltagare 1: Ge det svar som en lärare skulle ge dem, eller ge dem ett svar som en Guds lärare skulle ge dem.
Deltagare 2: Just det. Och det handlar bara om att skilja dem åt. Istället för att bara se att den Helige Ande nu får ett tillfälle att verka genom mig, så är det som att jag måste veta svaret i förväg och vara förberedd så att när de ställer frågan till mig så blir det inte ’Åh herre gud, jag måste tänka igenom det här. Kan ni vänta tio eller femton minuter så återkommer jag eftersom jag verkligen måste tänka igenom det här i mitt sinne innan jag ger er ett svar.’
David: Jag tror att bakom ’Hur passar jag in i den här bilden?’ så är vi tillbaka till ’drömmaren av drömmen’ kontra ’drömfigur’. Vad som ligger under det och utgör grunden till det är ’Jag hör hemma i den här bilden’. Oavsett om det är den här bilden eller i allmänhet. Den här bilden av världen eller den här bilden av ett hem.
Deltagare 1: Jag är i den, jag är i bilden! Och jag hör hemma här. (skrattar)
David: Och mitt sinne verkar förändras och verka konstigt nu. I början så var det för mig att när jag verkligen dök ned i Kursens tankar så var det den friktionen jag kände. Att åka på släktträffar och där alla pratade om allt möjligt… och det kändes som ’Herregud, om jag fortsätter med det här… jag känner mig konstig, det känns som att jag är ute på ytterkanten just nu. Och det kan bara bli värre’. Och det var så jag uppfattade det eftersom det är den riktning det verkar ta, på ett dramatiskt sätt i rakt motsatt riktning. Och jag tror att det jag var rädd för då, jag projicerade min rädsla på framtiden och jag målade verkligen upp att jag skulle bli ensam. Jag målade upp ett munkliv där jag skulle bo i en hydda eller någonting någonstans.
Deltagare 1: Utfrusen av alla som man tidigare kunde ha umgåtts med.
Deltagare 2: Vem skulle vilja umgås med en?
David: Och överraskningen sen då, eller helomvändningen som har blivit att jag känt mig Kallad inifrån att åka till ställen, göra saker, prata, och träffa människor. Det är som det jag berättade om då jag åkte till Roscoe (tidigare säte för Foundation for Inner Peace, ö.a.) och träffade en massa människor i det gemensamma köket. Det var som att jag kallade fram vittnen som ville höra vad som kom ut, men dem som jag förut betraktade som min biologiska familj brydde sig inte… de var inte mottagliga.
Deltagare 1: Och de sade till och med ’jag tror du behöver hitta någon annan att prata om de här sakerna med’, eller hur?
«föregående sida | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | nästa sida»