Att vända på Orsak och Verkan:
Att gå till botten med tron på linjär tid
(Sida 3 av 14)
Nästa citat kommer från samma kapitel.
”De som alltid kommer ihåg att de ingenting vet, och som har blivit villiga att lära sig allt, kommer att lära sig det. Men närhelst de förlitar sig på sig själva, kommer de inte att lära sig. De har förstört sin motivation att lära sig, genom att tro att de redan vet. Tro inte att du förstår någonting innan du klarar den fullkomliga fridens prov, för frid och förståelse går hand i hand och kan aldrig påträffas var för sig. Båda för den andra med sig, för det är Guds lag att de inte skall vara åtskilda. De är båda den andras orsak och verkan, så att där den ena saknas kan den andra inte finnas.”(T-14.XI.12:1-6)
Deltagare 1: Så i det här avseendet så står det klart att om jag inte konsekvent är i ett tillstånd av frid, då vet jag ingenting. Om jag bara behöver påminnas om att jag inte vet någonting, så kan jag vara i ett tillstånd av frid om jag inser att jag inte alltid är det.
David: Det får mig att tänka på några olika passager ur Kursen. Den i textboken var den där det står: ’Du är fortfarande övertygad om att din förståelse är ett mäktigt bidrag till sanningen’. Det vänder sig till ego-sinnet, eller det vilseledda sinnet. Och på andra platser så refererar den till vad Bibeln kallade ’den frid som övergår allt förstånd’. Den talar om att acceptera Soningen, om att vara i ens rätta sinne. Det är vad som menas med att förstå. Det skulle också vara betydelsen i att vara ’drömmaren av drömmen’, att fullständigt ha vänt på orsak och verkan i alla avseenden. Att inte vara minsta förvirrad, att vara helt befriad från konflikt. Och allt det är jämställt med förståelse och frid. Där är de i det närmaste utbytbara. De är orsak och verkan, var och en till den andra. Där den ena är frånvarande kan inte den andra finnas. Det påminner mig om andra delar i textboken där Jesus talar om att ’en orsak görs till orsak genom sina verkningar’. Med andra ord så är Fadern en Fader på grund av Sonen. Inte i den bemärkelsen att Sonen skapat Fadern, men i den bemärkelsen att det här är vad som ger Faderskapet, genom skapelse. Det är bara ett annat sätt att säga att orsak och verkan är tillsammans, att orsak och verkan inte har avskiljts och att genom relationen så hänger de ihop.
Deltagare 1: De sker samtidigt.
David: Ja. Det finns inget tidsglapp mellan dem. Och i världen, så är hela tanken på linjär tid ett glapp mellan orsak och verkan. Som om någonting har kommit in mellan Orsak och Verkan, Fadern och Sonen. Hela poängen med Kursen är att visa att detta är omöjligt. Tankar lämnar inte sin källa, orsak och verkan sker samtidigt. Ett annat sätt att säga det på är att sinnet får exakt vad det vill ha. Och när det bara vill ha frid så kan det inte varsebli någonting annat än en fridfull värld. Men så länge det inte är säkert på vad det vill ha så verkar det finnas ett glapp mellan orsak och verkan. Vi börjar komma djupare i den här orsak och verkan-grejen. Igår tror jag någon ställde frågan om den hypotetiska situationen, om det värsta tänkbara scenariot…och för några dagar sedan när jag talade i telefon med Craig så sade han: ’Jag kan bara inte fatta hur du kan leva ett liv utan konflikter. Tänk om jag bad dig att äta lunch med mig på samma dag som du redan sagt att du ska prata i Unity-kyrkan?’ Och jag förklarade för honom att då man lyssnar på den Helige Ande och följer den Rösten så eliminerar det alla konflikter. Man har inte längre en meny av valmöjligheter. Man följer den inre vägledningen och man är i ett läge då man känner sig som drömmaren av drömmen eftersom man inte försöker förändra eller kontrollera manuset. Man flyter med och observerar något som redan hänt. Det är då allting sker utan någon ansträngning. Man ser inte tillbaka och säger ’Det här kunde ha varit annorlunda’ eller ’Vi behöver göra det här på ett annat sätt’. Och man blickar inte heller framåt och planerar, gör upp scheman, anstränger sig eller försöker få saker och ting att bli så bra som möjligt för en, få det att bli som man vill ha det.
Deltagare 1: Vad som verkar vara en riktigt avgörande faktor här är att det egentligen bara finns en sak jag vill ha. Konflikt skulle bara upplevas om jag personligen kände det som att jag ville vara med Craig och om jag personligen kände mig tvungen att vara i Unity-kyrkan samtidigt. Men när min personliga vilja inte utgör någon faktor och allt jag vill är att följa den Helige Ande så gör det slut på konflikten.
David: Det vilseledda sinnet tror verkligen att det har valmöjligheter och när det tänker ’Jag önskar att jag vore någon annanstans än här’ så tror det verkligen att det finns ’någon annanstans’. Men det finns det inte. Orsak och verkan sker samtidigt. Det finns inte något hypotetiskt annanstans. I en bemärkelse så är manuset skrivet och utgången är alltid vad det måste vara. Allt samverkar bokstavligt talat till det bästa. Skuggorna rör sig i ett mönster av Gudomlig Ordning och det handlar bara om att se det som en ’drömmare av drömmen’ eller om att ta ett steg tillbaka och observera vad som bokstavligt talat redan har hänt. Och det är då känslan av ro och frid infinner sig. Ansträngning är att tro att man är i drömmen, att man är en person och tänker ’Jag skulle kunna vara någon annanstans’ eller ’Det här borde vara annorlunda än vad det är’. Vad det än är för hypotetiskt som försiggår i sinnet när en konflikt uppstår så finns en känsla av tvång: ’Jag skulle göra det om jag bara fick som jag ville istället för det här’ och det vilseledda sinnet försöker fortfarande skilja orsak och verkan åt. Det förnekar att orsak och verkan sker samtidigt, att det bara är en projicerad tanke.
Deltagare 2: Det verkar som att närhelst jag önskar att jag vore någon annanstans, så är tanken den att jag skulle kunna få en annorlunda verkan, om jag gjorde något annat eller om jag inte tycker om att vara där jag är…och inte mår bra eller om jag är olycklig då tror jag att om jag vore någon annanstans så skulle det ändra hur jag mår. Och det är att vända på orsak och verkan.
David: Ja, och det är egots svar på tron på separation. Det lovar alltid något i form, en tanke på någonting i framtiden eller tanken på en inbillad plats. Om vi tog bort den här personen och satte den här personen i en annan omgivning, eller med en annan person eller om omständigheterna vore annorlunda…etc.
Deltagare 1: Saker och ting vore bättre om de vore annorlunda än vad de är… jag lade märke till igår kväll när vi såg på den där filmen på TV att jag tänkte att det var så många reklamavbrott och jag kommer ihåg att jag satt där och tänkte: ’Åh, du tror att det skulle vara bättre om det vore annorlunda. Du tror att det skulle vara bättre om det inte var någon reklam.’
David: Det där är samma sak fast i en subtil version. I slutändan, om vi för det tillbaka till självbilden och splittringen mellan subjekt och objekt så ser man vad som ligger bakom…’jag tror att jag skulle må bättre om jag var någon annanstans’…betyder att jag är en person. Jag ser inte att jag är överallt, det blir obegripligt att tänka att jag kan åka till något annat ställe eller en annan situation utan att tro att jag är det här lilla, ynkliga fragmentet, en liten person. Den slutgiltiga insikten är att om hela kosmos eller hela världen bara är en sinnets projektion så är kosmos verkningen av denna felaktiga orsak eller övertygelsen att jag är separerad.
Och så är det en annan sak också. Det verkar vara så att vissa händelser sker i en följd och att några händelser tilldrog sig i förra veckan, eller igår eller för årtionden sedan – som Kleopatra för flera hundra år sedan. Men Kursen lär oss att de sakerna verkar ha projicerats från sinnet i termer av tid. Man ser på dem som om de hände för länge sedan och ju närmare det kommer den plats som det verkar ha projicerats från desto mer tänker man på det i termer av avstånd. Den här tummen och Kleopatra verkar inte stå i någon direkt relation till varandra, men ändå så är de bara tankar. Den ena har projicerats från mitt sinne i termer av tid - ’levde för flera hundra år sedan’ och den här tummen verkar bokstavligt talat vara inom räckhåll! Den här tummen är så här många centimeter bort. Väldigt nära projektorn. Medan däremot händelser som verkar ha hänt för många år sedan eller århundraden sedan har projicerats bortom sinnet till tiden. Men tankar lämnar inte sin källa. Kleopatra är i det felaktiga sinnet lika mycket som den här tummen. Tiden börjar kollapsa när man börjar se att tiden inte sker i en följd. Det är bara egots försök att hålla orsak och verkan ifrån varandra, att hitta på en linjär tid och tro att jag är ett fragment som rör sig i och genom den linjära tiden. Eller att jag är ett linjärt fragment till och med, med ett förflutet och en personlig historia och en framtid som komma skall.
Deltagare 1: Så, om du skulle ta som exempel när vi tittade på TV… då jag tänkte att det var för mycket reklam och att det skulle vara bättre om det inte var reklam.
David: Alltså, det handlar återigen om att ’manuset är skrivet’ och manuset spelas upp och också tanken att ’om de hade tagit bort reklamen så skulle det spara tid’. Vad som i slutändan sparar tid är ett mirakel. Ett mirakel kollapsar tiden. Vad är ett mirakel annat än att man ser på drömvärlden eller manuset från ovan slagfältet, att man ser hur falskt det hela är.
Det är det som är ett mirakel, att man tar sig upp ovan slagfältet där man helt enkelt inser att det som är falskt är falskt. Det gör ingenting. Det tar inte bort reklamen ur filmer. Det bara påminner sinnet om att vad det ser är falskt och det kollapsar behovet av tid.
Deltagare 1: Jag tror inte jag var så medveten om den tid det tog. Det kändes inte som att jag ville snabba på det eftersom det fanns något annat att göra. Jag tror att jag uppfattade det som att reklamen avbröt flytet i filmen. Så det var den felaktiga varseblivningen …jag delade upp det, så att det blev en skillnad i mitt sinne mellan filmen och reklamen.
David: Att det fanns en skillnad mellan bilderna i filmen och bilderna i reklamen… att du började bringa ordning bland dem.
Deltagare 1: Just det.
David: Att du inte bara såg bilder som bilder.
Deltagare 1: Och att jag ville att ’den här uppsättningen’ bilder skulle få fortgå, och inte avbrytas av ’den där uppsättningen’ bilder. När jag tänker på det på det här sättet, så börjar jag se hur det är, att man delar upp…
David: Det verkar som att nästa avsnitt kommer från kapitel 16.
”Du har kanske undervisat om frihet, men du har inte lärt dig hur du skall vara fri. Jag sade tidigare: “Av deras frukt skall ni känna dem, och de skall känna sig själva“. För det är förvisso så att du dömer dig själv utifrån din undervisning. Egots undervisning framkallar omedelbara resultat, eftersom dess beslut omedelbart accepteras som ditt val. Och att du accepterar detta innebär att du är villig att döma dig själv i enlighet därmed. Orsak och verkan är mycket tydliga i egots tankesystem, eftersom all din inlärning har inriktats på att fastslå sambandet mellan dem. Och skulle du inte ha tilltro till det som du så flitigt har lärt dig själv att tro på? Kom likväl ihåg hur noga du har varit med att välja dess vittnesbörd, och att undvika dem som talade för sanningens sak och dess verkningar.”(T-16.III..2:1-8)
Så vi börjar få en känsla för att hela den här världen är något man lär sig, och att hela den här världen är baserad på ett tänkande som är upp och ned och bakvänt och där man vänt på orsak och verkan. Till och med om man frågar ’var kommer du ifrån?’ eller ’var kom du till?’…’jo, jag föddes 1958’ och så vidare…så har uppenbarligen orsak och verkan redan kastats om eftersom då har jag mitt ursprung i universum av tid och rum. Eller frågor som ’Hur var den familj du växte upp i? Var det en dysfunktionell familj?’ eller ’Vilka sociala förhållanden rådde då du föddes?’ Det verkar vara en faktor som spelar in i vem du är, de sociala och kulturella förhållandena. I allt det så avgörs orsaken till vem jag är av tid/rum-kosmos. Det är något man lärt sig. Vad denna värld är lärs noggrant in och byggs noggrant upp grundat på detta bakvända tänkande. Man har lagt ned enorm möda på att bygga upp det på det sättet och välja sina vittnen för det. Om man talar om en dysfunktionell familj, att man blivit illa behandlad i skolan, att vara med om vissa hemska saker som verkar hända, och så vidare…när någon berättar sitt livs historia så är det fortfarande baserat på orsak och verkan som bytt plats. Man tror att de här händelserna har ’orsakat’ en bestående verkan på sinnet. Man ser inte att sinnet har trott sig vara skyldigt och att det kallat fram vittnen som förstärkt skulden. Istället, genom egots lins, så uppfattas det som att de här händelserna och förhållandena i världen på något sätt skulle vara förorsakande.
Deltagare 1: Vad som hjälpte mig var att komma ihåg att jag sagt åt världen vad den skall lära mig.
David: Och det håller också kvar det i det förflutna för att återigen, om någon säger, ’urrk’ och ställer den frågan, ’varför skulle jag göra så?’… så ställer man fortfarande frågan ’Varför?’ istället för ’Vad är det till för, vad är Syftet?’ Jag kan fatta ett nytt beslut just nu. Det oheliga syftet (att världen gjordes som ett angrepp på Gud och som ett ställe där man gömmer sig för kärleken och förstärker skulden) var ett beslut som fattades i det förflutna. Det tillhör det förflutna. I detta ögonblick kan jag välja att vara fri från det syftet. Det är vad det att hålla fast vid ett nytt syfte betyder – att precis nu så erbjuds jag en rättelse för det. Så om man säger ’jag sade åt världen vad den skulle lära mig’ så håller det kvar den i det förflutna.
«föregående sida | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | nästa sida»