Att vända på Orsak och Verkan:
Att gå till botten med tron på linjär tid
(Sida 12 av 14)
Så nu är vi tillbaka till där vi började i det här avsnittet ’utan orsak så kan det inte finnas några verkningar’ och ’orsaken görs till orsak genom sina verkningar’. Det står att världen är utan orsak så man kan inte försöka ge dess verkningar någon verklighet. Så man kan göra illusioner men kan inte göra verkliga verkningar. Alla vetenskapliga discipliner och försök att förstå världen och hur den fungerar, hur kosmos fungerar. Det är vad de bygger på och det är vad vetenskap handlar om. Alla antar förekomsten av en värld, en verklig värld som har verkliga delar i sig och som interagerar på riktigt, verkliga orsak-och-verkan-samband mellan de delarna. Och i en bemärkelse så förnekar de alla den sant religiösa eller andliga lagen att Nu är den enda tid som finns. Det är där den sanna religiösa upplevelsen (Inre Frid) transcenderar vetenskapen, alla discipliner, alla teorier, alla skolbildningar. Den transcenderar bokstavligt talat dem alla. Det var vad jag gick omkring och tänkte på när jag sökte under alla de där åren. Vad skulle jag bli? Det var något jag funderade på också i gymnasiet när jag såg vad världen hade att erbjuda i form av yrken och kall. Med lämplighetstest och karriärplanering så kunde de föreslå ett stort antal jobb och det var inte bara några få att välja mellan. Jag tittade upp och ned på de där utskrifterna men det fanns inget där och jag kände mig väldigt utanför. Jag kände mig väldigt bortkommen. Jag kände mig väldigt konstig, som att för alla andra så stod något på pappret som var uppenbart men så var det inte för mig. Även när jag började läsa till ingenjör så gjorde jag det inte med glädje. Även om det inte verkade finnas något attraktivt att göra så trodde jag att man måste göra något för att överleva.
Deltagare 1: Jag kommer ihåg den känslan. Efter att jag insåg att undervisning inte var något för mig och jag arbetade socialt så kommer jag ihåg att jag gjorde ett yrkesvägledande test som resulterade i flera olika saker. Jag tittade på dem allihop och tänkte… Blä. Kanske kan jag göra det men jag vill inte.
David: Jag fick också en känsla att jag kunde göra flera av de saker som jag såg på pappret men det fanns ingen glädje i det och efter tio år på universitet så kändes det likadant. Jag hade lagt ned själ och hjärta i mina studier. Vid det laget hade jag undersökt allt på nära håll, jag hade tittat på många discipliner och deras teoribildningar. Det var inte bara hypotetiskt för mig, att jag gick och funderade på dem, utan jag hade faktiskt sysslat med dem och givit dem en chans. Men vid den tidpunkten så fanns en känsla av att det fanns något inom mig som Kallade på mig och som Vägledde mig men jag visste inte vad det var eller vart det skulle ta vägen. Det var som ett uppdrag. Då hade jag läst lite av det Maslow skrev om att studera självförverkligande människor, och han sade att de hade en stark känsla av uppdrag eller syfte eller mening med sina liv… och det slog an något i mig men jag visste inte vad det var.
Deltagare 2: Så hur hänger det här ihop med det vi pratade om?
David: Alltså, när jag läser en rad som ’den här världen är orsakslös, liksom varje dröm som någon har drömt i världen. Inga planer är möjliga, och det existerar inget mönster som man kan finna och förstå.’ – svårigheten i att försöka arbeta med En Kurs I Mirakler och få den att passa in. Att till exempel införa metafysik i det amerikanska näringslivet eller att försöka göra principer från Kursen till en affärsidé. Jag stötte på mycket sånt i Föreningen för Humanistisk Psykologi där de försökte införa många såna tankar in i strukturerna…och många av konferenserna hade såna mål och inriktningar. Det vi ser är att när vi går på djupet på Kursen så är det grundläggande temat att det inte går att förena Anden och det kontinuum som inbegriper tid, rum och materia vilket ingår i det dagliga livet så som det upplevs och i alla slags koncept som inbegriper karriär och vetenskap och institutioner och så vidare. ’Inga planer är möjliga, och det existerar inget mönster som man kan finna och förstå.’
Deltagare 1: Man kan inte föra sanningen till illusionen.
David: Den här världen är en hallucination. Det verkar som att det finns friska välfungerande människor som går omkring på den här planeten och det verkar som att det finns andra som är psykotiska och vansinniga och sjuka som spärras in. Alla som verkar gå omkring i den här världen och i sitt sinne har övertygelser om separation är bokstavligt talat psykotiska. Man har tappat greppet om verkligheten i den betydelsen att sinnet drömmer fram en värld och hallucinerar och tror att det ser mening och liv i den här världen… att det finns verkligt liv i den här världen. Den här världen är gjord som ett förnekande av liv. Det enda livet är Ljuset djupt ned i sinnet. Och faktiskt, när vi börjar titta på det, så förbereder den här sortens avsnitt några av de övningar i arbetsboken där Jesus bokstavligt talat säger att ’det finns ingen värld’ och till och med upprepar det i en övning (132). ’Jag löser världen från allt som jag trodde att den var.’ När man ser på den lektionen så är de tankarna grunden för den upplevelsen. Ofta kommer den frågan upp ’Det står till och med så i Bibeln, att vara i världen men inte av den’. Men vi behöver verkligen titta närmare på den tanken ’i världen men inte av den’. Och jag har också hört folk säga att ’jag får en känsla av att om jag tar till mig det här så kommer jag inte att fungera i världen.’ Förvisso kommer man inte att fungera så som man har fungerat i det förflutna. Det är en fullständig transformation där det inte finns någon separat varelse som varseblivs som fungerande i världen, eller som går omkring i drömvärlden, utan det kommer bara att vara en känsla av att helt släppa taget och verkligen inte ägna beteenden eller handlingar någon tanke eftersom det bara är en yttre bild eller en biprodukt av att hålla fast vid avsikten att frid kommer från att vara inställd på den Helige Anden. Att vara i det Syftet eller den avsikten är allt. Och egot kommer omedelbart att hoppa tillbaka in och säga ’Hur skulle det se ut?’ Det är i slutändan irrelevant hur det kommer att se ut. Hur kommer det att se ut för vem? Om det inte finns någon värld utanför mitt sinne och det inte finns någon person utanför mitt sinne…jag har själv konstruerat dem allihop…då upplöses frågan. Ett annat sätt att se på det bortsett från en materiell ståndpunkt är när Jesus säger ’Jag är fast besluten att se. Jag är fast besluten att se tingen på ett annat sätt. Mer än någonting annat vill jag se. Mer än någonting annat vill jag se tingen på ett annat sätt.’ Det seendet som han pratar om… det sanna seendet som han leder sinnet till… det är inte ett sant seende som skulle ha med de fysiska ögonen att göra. Att vända på orsak och verkan är så att säga som att vända en uppochnedvänd värld rätt.
”Miraklet slår fast att du drömmer en dröm, och att dess innehåll inte är sant. Detta är ett avgörande steg när man har med illusioner att göra. Ingen är rädd för dem när han varseblir att han själv hittade på dem. Rädslan hölls på plats eftersom han inte förstod att han var drömmens upphovsman, och inte en gestalt i drömmen.”(T-28.II.7:1-4)
Där har vi själva poängen: det kan inte vara både och. Man kan inte vara drömmaren av drömmen och upphovsman till drömmen och samtidigt vara en gestalt i drömmen. All rädsla hålls på plats genom att man tror på och varseblir sig själv som en gestalt i drömmen. Det är som att säga ’jag vill inte titta på rädslan inom mig. Jag vill inte titta på orsaken till hela drömmen, men jag har redan accepterat att det finns en verklig orsak till drömmen och jag är en gestalt i den.’ Så man kan inte släppa rädslan därför att rädslan hålls på plats, den förblir övertäckt i sinnet och i det omedvetna.
”Han ger sig själv de konsekvenser som han drömmer att han gav till sin broder. Och det är endast detta som drömmen har fogat samman och erbjudit honom, för att visa honom att hans önskningar har blivit uppfyllda. Således fruktar han sin egen attack, men ser den komma från någon annan.”(T-28.II.7:5-7)
Vi har gått igenom de avsnitten med ’frälsningens hemlighet är bara denna: att du gör detta mot dig själv’ och det vilseledda sinnet som verkade göra det ser nu världen som om den själv är gjord.
”Som offer lider han av dess verkningar, men inte av deras orsak.”(T-28.II.7:8)
”Miraklet gör ingenting annat än visar honom att han ingenting har gjort.”(T-28.II.10)
Så, det är när man ser…när man gör de här metafysiska sambanden… som häromdagen när vi hade workshop och kom in på en diskussion om sexuella övergrepp, och kvinnan där sa att man inte kan säga att det inte har ägt rum. Om man följer det här metafysiskt så är det precis vad man kommer fram till. Just det som verkar vara absurt är vad som i slutändan visar sig vara verkligheten. Det förflutna är borta och i verkligheten ägde det aldrig rum kan man uttrycka det kort.
”Det han fruktar är en orsak utan de konsekvenser som skulle göra det till orsak. Och därför har det aldrig funnits.”(T-28.II.7:11-12)
Varje orsak måste ha en verkan; varje orsak måste ha konsekvenser. Eftersom det inte är en verklig orsak så har den inte verkliga konsekvenser. I det vilseledda sinnet så tros det vara verkligt och verkningarna tros vara verkliga och ses som förorsakande i sig själva. Men det gör dem inte sanna. Därför att vad sinnet tror på inte gör dem sanna. Ungefär som Evig Kunskap. Man kan vara omedveten om Den men det hindrar inte Den från att vara vad Den är.
”Separationen började med drömmen att Fadern berövades Sina Verkningar, och var ur stånd att behålla dem eftersom Han inte längre var deras Skapare. I drömmen gjorde drömmaren sig själv. Men det som han gjorde har vänt sig emot honom, och tagit på sig rollen som dess skapare, på samma sätt som drömmaren gjorde. Och på samma sätt som han hatade sin Skapare, har gestalterna i drömmen hatat honom. Hans kropp är deras slav som de utnyttjar, eftersom de motiv som han har givit den har de lagt sig till med som sina egna.”(T-28.II.8:1-5)
Det är väldigt användbart på det vi diskuterade om utnyttjande av barn. Det är exakt det ordet ’utnyttja’.
”…som de utnyttjar, eftersom de motiv som han har givit den har de lagt sig till med som sina egna. Och hatar den för den hämnd den erbjuder dem. Det är deras hämnd på kroppen som tycks bevisa att drömmaren inte skulle kunna vara den som gjorde drömmen. Verkan och orsak skiljs först åt, och vänds sedan på, så att verkan blir orsak; orsaken verkan.”(T-28.II.8:5-8)
Det här är bara ännu ett sätt att säga det vi nyss läste i avsnittet ’drömmaren av drömmen’, att drömmens hjälte verkar gå in och ut ur alla dessa platser som drömmen hittat på och sinnet verkar vara verkan av allt detta. Sinnet verkar inte har någon makt över vad som verkar hända.
”Detta är separationens sista steg med vilket frälsningen, som fortsätter att gå den andra vägen, börjar. Detta sista steg är en verkan av det som har ägt rum tidigare, och som förefaller vara orsak.”(T-28.II.9:1-2)
I Rajs material så är det tanken på att följa spåren tillbaka. Det Kursen säger är att tiden faktiskt går baklänges i stället för framlänges. Det här verkar vara en konstig tanke eftersom världen tror att tiden är linjär och att den rör sig framåt. Men när bilden kommer till mig så är det som att man har gått på en strand och ser fotspåren i sanden och sen tar man en kvast och går tillbaka, tillbaka, tillbaka längs stranden och sveper kvasten över dem. Så man följer bokstavligt talat spåren tillbaka tills man kommer tillbaka till det sista stället och lämnar stranden så att säga utan några fotspår eller något spår av någonting som har hänt. Det är viktigt eftersom det står här att det här är separationens sista steg, att sära på orsak och verkan och kasta om dem, och som frälsningen, som fortsätter att gå den andra vägen, börjar med. Så när vi igår pratade under vår sista session, så måste vi börja med det som är specifikt… ’jag känner mig upprörd just nu’ och bokstavligt talat vända på det och säga att jag bokstavligt talat projicerar den här upprördheten till att bero på någonting som händer och jag måste vända på orsak och verkan i mitt sinne… ta en titt på det här, här och nu. Det här är att följa spåren tillbaka, att komma till en annan insikt att i just den här situationen eller på den här arenan eller i den här händelsen, att jag ser att det inte är det här yttre som är orsaken. Det är det första steget innan man kommer till överföringen av träningen och innan man kommer till det här slutgiltiga generaliserandet eller insikten att det inte finns något utanför mig (sinnet) som kan göra det.
«föregående sida | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | nästa sida»