Att vända på Orsak och Verkan:
Att gå till botten med tron på linjär tid
Översättning av David Hoffmeister's "Reversing Cause & Effect: Getting to the Bottom of the Belief in Linear Time"
(Denna text är lång, över 50 A4-sidor. Om du vill läsa texten via datorskärmen kan pdf-versionen vara ett mer läsvänligt alternativ. /webmaster)
En dialog med David Hoffmeister om hur man tillämpar det som lärs ut i En Kurs I Mirakler
Introduktion
Tanken på ’orsak och verkan’ är en grundläggande beståndsdel i den metafysik som presenteras i En Kurs I Mirakler. Den här tanken måste förstås för att man skall kunna påbörja omvändningsprocessen i tänkandet. När väl den här tanken till fullo har greppats så måste den överföras från att vara ett mentalt begrepp till att börja tillämpas i praktiken, utan undantag. Detta är huvudelementet i förlåtelseprocessen och i att acceptera Soningen, vilket är en Guds lärares enda ansvar. Detta leder till upplevelsen av Inre Frid, Lycka, Frihet, Glädje & Gudomlig Kärlek.
Observera: En Kurs I Mirakler har använts för alla ”citat” i nedanstående undervisnings/inlärnings-session. Jesus’ ord är inom citationstecken.
Tack till Kerri Lake som skrivit ut den här sessionen och till Jeffrey Lake som följde vägledningen att den skulle skrivas ut. Deras ansträngningar och villighet möjliggjorde denna transkription, och nu har allmänheten tillgång till den, utskriven såväl som på CD.
Att vända
på orsak och verkan:
Att gå till botten med tron på
linjär tid
David: Vi skall börja med en undervisnings- och inlärningssession om orsak och verkan. Och vi börjar med avsnittet i Kursen som har titeln ’Orsak och Verkan’.
”Du beklagar dig kanske fortfarande över rädsla, men icke desto mindre fortsätter du envist med att skrämma dig själv. Jag har redan påpekat att du inte kan be mig befria dig från rädsla. Jag vet att den inte finns, men det gör inte du. Om jag gick emellan dina tankar och deras resultat, skulle jag manipulera en grundläggande lag om orsak och verkan, den mest fundamentala lag som finns. Jag skulle knappast hjälpa dig om jag förringade makten i ditt eget tänkande. Detta skulle stå i direkt motsats till syftet med den här kursen. Det är till mycket större hjälp att påminna dig om att du inte bevakar dina tankar tillräckligt noga. Du kanske känner att det just nu skulle behövas ett mirakel för att du skulle kunna göra detta, vilket är fullkomligt sant. Du är inte van vid mirakelsinnat tänkande, men du kan övas i att tänka på det sättet. Alla mirakelarbetare behöver den sortens övning.
Jag kan inte låta dig lämna ditt sinne obevakat, för då kan du inte hjälpa mig. Mirakelarbete kräver en fullständig insikt om tankens makt för att undvika felskapelser. Annars kommer det att behövas ett mirakel för att få sinnet självt i ordning, en rundgång som inte skulle gynna den tidskollaps som miraklet var avsett för. Mirakelarbetaren måste ha en genuin respekt för sann orsak och verkan som en nödvändig förutsättning för att miraklet skall kunna ske.”(T-2.VII.1:1-2:4)
På sätt och vis så är det vad vi håller på med här. Vi försöker få en tydlig och genuin respekt för sann orsak och verkan. Och jag tycker att den första paragrafen verkligen klargör kärnpunkten att det definitivt handlar om ett inre arbete, eftersom det inte finns någonting som kan gå emellan våra tankar och deras verkningar. Det för verkligen det hela tillbaka till att det är vårt ansvar och ingenting annat. Det är vårt eget ansvar för vårt eget sinne.
”Både mirakler och rädsla kommer från tankar. Om det inte står dig fritt att välja det ena, står det dig inte heller fritt att välja det andra. Genom att välja miraklet har du avvisat rädslan, om än bara tillfälligt. Du har varit rädd för allt och alla. Du är rädd för Gud, för mig och för dig själv. Du har varseblivit oss felaktigt eller felskapat oss, och du tror på det du har gjort. Du skulle inte ha gjort detta, om du inte vore rädd för dina egna tankar. De rädda måste felskapa, eftersom de varseblir skapelsen felaktigt. När du felskapar känner du smärta. Principen för orsak och verkan blir nu någonting som verkligen skyndar på, men endast tillfälligt. Egentligen är “Orsak“ ett ord som med rätta tillhör Gud, och Hans “ Verkan“ är Hans Son. Detta för med sig en rad samband mellan Orsak och Verkan som är totalt annorlunda dem som du för in i felskapelsen. Den grundläggande konflikten i den här världen är alltså mellan skapelse och felskapelse. All rädsla är inbegripen i det senare, och all kärlek i det förra. Konflikten är därför en konflikt mellan kärlek och rädsla.”(T-2.VII.3:1-15)
Så utan att gå för mycket i förväg kan vi säga att all felskapelse är felsinnad och att den är bak- och framvänd eftersom orsak och verkan skiljs åt och sedan vänds på. Och det verkar som att någonting i världen eller kosmos är orsaken till tillståndet av rädsla och upprördhet. Och all skapelse eller det sanna orsak- och verkanssambandet skulle återspeglas i rättsintheten, där sinnet förstås vara orsakande och inte är utelämnat på nåd och onåd till någonting.
”Det har redan sagts att du tror att du inte kan kontrollera rädslan eftersom du själv har gjort den, och din övertygelse om att den finns tycks ställa den utom din kontroll. Likväl är varje försök att upplösa misstaget genom att försöka bemästra rädslan lönlöst. I själva verket hävdar det rädslans makt genom blotta antagandet att den behöver bemästras.”(T-2.VII.4:1-3)
Så vi skulle kunna säga att alla magi i den här världen; varje försök att skydda kroppen, att ge den tak över huvudet, att försäkra kroppen, att förbättra kroppen och allting annat i världen, på sätt och vis är sätt att förändra det yttre för att minska rädslan. Då upptäcks inte rädslan där den egentligen är, ej heller vad dess verkliga orsak är. Den tros vara ute på filmduken. Så om rädslan handlar om att jag kommer att svälta ihjäl eller drabbas av en översvämning eller bli bortblåst av en orkan…alla de barrikader som byggs oavsett om de är fysiska eller gäller försäkringar eller medicin såsom influensavaccinationer och förebyggande åtgärder för allting, alla är de försök att bemästra rädslan.
Deltagare 1: …genom att eliminera det som felaktigt tros vara dess orsak.
David: Och självklart fungerar det inte eftersom orsaken till rädslan inte är i världen. Det har bara planerats på det sättet så att det skall verka vara där ute. Men alla försök att handskas med det är bara magi. Och anledningen till att magi är så trovärdigt är för att det verkar fungera. Om jag tjänar massa pengar, om jag har massa försäkringar, om jag blir civiliserad och tämjer naturen och använder teknologi som verkar omge mig med de bästa medlen som står till buds för att hålla kroppen vid god hälsa, beskyddad, säker och trygg så skyddas egomisstaget, det som egentligen pågår i sinnet, dubbelt från att medvetandegöras eftersom projektionens magi verkar fungera.
Det är därför det känns som att vissa människor som går tolvstegsprogrammet eller människor som når den absoluta botten kan vara mer öppna och redo att ändra sitt sinne, att förvandlas andligt, eftersom de har försökt vissa saker och ingenting verkar fungera. De kommer till ett läge där deras liv känns ohanterligt och de behöver någonting annat bortom dem själva för att få till stånd en förändring.
Projektion är ett subtilt och förföriskt försvar. Det verkar som att i världen så finns det sämre lottade människor, sämre lottade länder, och då förknippas överflöd så mycket med materiell välfärd och teknologi och medicinska framsteg. Man ser inte alls att det hela är en täckmantel eller ett skydd för att försöka skingra rädslan genom magi och hålla sig omedveten om den. Rädslan är inte alls i världen. Så det är riktigt lömskt. Den sanna lösningen ligger helt och hållet i att bemästra genom kärlek. Vi skulle kunna säga att det att välja miraklet är det bemästrandet genom kärlek eftersom förlåtelse är en återspegling av kärleken. Tidigare i veckan som gått började vi diskutera önskemål i sinnet och hela det här med att undertrycka eller ge efter för begären efter njutning. Att försöka undertrycka och hindra tankarna från att nå medvetandet leder inte till någonting eftersom de bara kommer upp till ytan igen. Att undertrycka dem gör inte att man blir av med dem. Och att ge efter för dem, eller använda magi och ägna sig åt vad världen erbjuder för femtioelfte gången i ett försök att lösa problemet eller undkomma rädslan, ensamheten, isoleringen fungerar inte heller. Inga av de här försvaren fungerar. Men en sann lösning, vilket skulle vara miraklet, fungerar. Och det är vad vi försöker komma till klarhet om. Att det finns ett beslut i nuet, som är miraklet, som kan väljas i vilket ögonblick som helst. Och att det kommer att fungera eftersom det gör slut på isoleringen och upplevelsen av rädsla och ilska och ensamhet och konflikt.
”Under tiden är emellertid känslan av konflikt oundviklig, eftersom du har försatt dig själv i en situation där du tror på makten hos någonting som inte existerar.”(T-2.VII.4:5)
Tillbaka till magi igen, tillbaka till världen.
”Ingenting och allting kan inte existera samtidigt. Att tro på det ena är att förneka det andra. Rädsla är faktiskt ingenting, och kärlek är allting. Närhelst ljus kommer in i mörkret förgås mörkret. Det du tror på är sant för dig. I den bemärkelsen har separationen ägt rum, och att förneka det är endast att använda ett förnekande på ett olämpligt sätt. Men att koncentrera sig på misstag är endast ytterligare ett misstag. Den första åtgärden för att rätta är att tillfälligt förstå att det finns ett problem, men endast som ett tecken på att en omedelbar rättelse behövs. Detta åstadkommer ett sinnestillstånd där Soningen kan accepteras utan dröjsmål. Det bör emellertid betonas, att ytterst är ingen kompromiss möjlig mellan allting och ingenting.”(T-2.VII.5:1-10)
Jag tror att det var en del av vad vi diskuterade igår när jag sade att det att förneka att det finns ett problem inte är till någon hjälp. Men att få en känsla av att bli medveten om att det finns ett problem (d.v.s. jag känner mig upprörd, deprimerad, obehaglig till mods, eller arg eller vad det nu är) behövs bara tillfälligt för att se att det finns ett problem, men sen bör det omedelbart ges till Helige Ande eftersom det inte finns något värde i att hålla fast vid ett problem eller hålla fast vid smärtan eller vad upprördheten nu verkar handla om.
Deltagare 1: Och att förneka den är att göra det dubbelt så omöjligt att få till stånd någon lösning.
David: Utifrån det där sista uttalandet, ”Det bör emellertid betonas, att ytterst är ingen kompromiss möjlig mellan allting och ingenting”(T-2.VII.5:10) så kan man se att allt som föregick det bara var en språngbräda för när man blir mirakelsinnad och vanemässigt börjar kunna välja miraklet, då försvinner den där ursprungliga proceduren av att korrigera varseblivningen av problemet. Jag har använt mig av exemplet att man håller en fackla framför sig istället och säger ’jag har ett problem, var är min fackla?’. I takt med att man blir vanemässigt mirakelsinnad och då man ser det verkliga sambandet mellan orsak och verkan så kan man hålla fram sin fackla (Syftet) framför sig. Eller som det står mycket senare i Kursen i ”Att sätta målet”-avsnittet, att klarlägga målet hör till början. Senare i regler för beslut säger han ’det måste väl vara uppenbart för dig att det är lättare att ha en lycklig dag om du kommer ihåg vilken fråga du skall ställa och om du håller ditt syfte framför dig än det är att i efterhand försöka få tag på det då det verkat glida iväg för att så försöka återfå känslan av frid’. Det är mycket svårare att återfå det än det är att bara hålla stadigt fast vid sitt mål och hålla målet framför sig. Men det här står verkligen tidigt i texten så det är mycket lämpligt att tala om att upptäcka felet där det ligger – i sinnet.
”Tiden är i huvudsak ett redskap med hjälp av vilket all kompromiss i detta hänseende kan ges upp. Den ser bara ut att upphävas successivt, eftersom tiden i sig innefattar intervaller som inte existerar. Felskapelsen gjorde detta nödvändigt som ett redskap för rättelse.”(T-2.VII.5:11-13)
Han ger oss en fingervisning där, eftersom det verkar vara en process i tiden. Men Jesus säger i slutändan att det inte kan finnas någon kompromiss mellan allting och ingenting, så det är på så sätt han förebådar att det kommer att vara ett fullständigt ögonblick av förlåtelse och att hela den här tanken på process är en metafor.
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | nästa sida»