Sammanfattning av ett vackert stycke som nästan tog andan av mig:
Accepterandet av din broder
Om du utstrålar glädje och andra reagerar med glädje mot dig fastän du inte själv känner av denna glädje, måste det vara något i dig som producerar denna glädje. Då verkar det som du själv väljer att ta avstånd från denna glädje.
Det verkar som att Den Helige Ande inte genomgående producerar glädje i dig bara för att inte andra ständigt och jämt reagerar med glädje mot dig. Du väljer då att reagera på andra som deras reaktioner är mot dig. Då gör du misstaget att bedöma Den Helige Andes konsekvens med egots synsätt. Du blir inkonsekvent i din bedömning och reagerar inkonsekvent eftersom du inte känner igen Den Helige Andes logik som är Guds tänkande. Det du erbjuder din broder, erbjuder du Den Helige Ande, eftersom Han inte kan bortse från ditt erbjudande i Sitt. Detta beror inte på att Den Helige Ande begränsar Sitt givande, utan för att du begränsar ditt mottagande genom att inte se förbi din broders yttre reaktioner. Då ser du inte att din broders reaktion speglar dina egna tankar. När tankarna är förmörkade av egots illusioner är de inte i samspel med Den Helige Ande och då ser du din broder på samma sätt. När du kommit in på detta villospår kan du inte se in i din broder och se att han är uppfylld av Den Helige Ande exakt som du och alla andra bröder är.
Acceptera alla som dina bröder. De kan lära dig ,vad du är, för det du lär dig av dina bröder, är det du undervisar dem. Vad du märker i dem, märker du i dig själv. Det blir då verkligt för dig. När du accepterar alla dina bröder inser du att alla är ett och att Gud bara har en Son och att vi alla är den sonen. Det betyder att det du gör för din broder, det gör du för mig, och allt det du gör för dig själv, det gör du för mig och din broder eftersom du är en del av oss. Då hör också allt vi gör till dig, på grund av att vi är en del av dig. På så sätt är vi alla lika ärofulla som Gud. Gud är mer än oss för att han skapade oss men Guds vilja är att vi ska skapa som Han. Som Guds söner måste vi känna att vi skapar som ett eftersom vi är ett. Då känner vi igen och kommer ihåg just den del som hel. Denna del läggs till vår helhet. Eftersom vi inte ser helhet överallt kan vi inte lära oss av den förrän vi ser helhet överallt. Du kan känna dig själv bara så, som Gud känner Sin Son, för kunskapen är delad med Gud. När du vaknar i Gud, kommer du att veta hur betydelsefull du är genom att acceptera att din gränslöshet är likvärdig med Guds. Under tiden kommer du att bedöma din gränslöshet som du bedömer din broders. Om du inte accepterar din broders gränslöshet ser du inte dig själv som gränslös. Men när du lär dig att vakna ser du Guds gränslöshet i din broder och då lär dig Den Helige Ande att väcka andra. När du ser dem vakna och märker hur glada och tacksamma de är mot dig lär du dig hur värdefullt och viktigt det är att vakna och väcka andra. De andra blir vittnen till din verklighet, som du skapades, som vittne till Guds verklighet. När det förenade Sonskapet accepterar sin enhet blir det känt genom sina skapelser, som vittnar om dess verklighet, som sonen vittnar om sin Fader. Så länge du behöver helas visar dina mirakel vem du i verkligheten är. När du lärt dig att du inte kan utföra mirakel för dig själv, eftersom mirakel hänger ihop med att ge och få accepterande. Här på detta plan kommer givande först i tiden, men i verkligheten är de för evigt samtidiga. När du lärt detta, behöver du inte tiden mer.
När du i detta tillstånd kommer ihåg Guds öppna Armar känner du också Hans öppna Sinne. Likt Honom är du för evigt i Hans Sinne med ett sinne som är likt Hans. I ditt öppna sinne finns dina skapelser i perfekt kommunikation därför att de är födda ur perfekt förståelse. Acceptera bara en av dessa skapelser och du kommer inte att vilja ha något av vad denna världen kan erbjuda. Genom detta accepterande inser du att Guds mening är ofullständig utan dig och du är ofullständig utan dina skapelser. Acceptera din broder helt och hållet i denna världen för du kommer att finna dina skapelser i honom, eftersom han skapade dem med dig.
Du vet att du är medskapare till Gud när du lärt dig att din broder är medskapare till dig.
Bjuv den 13 april 2004
Ulf Caroli