Psykologexamensuppsats från Stockholms Universitet 2003
Varför är du inte alltid lycklig?
– en kvalitativ intervjuundersökning om orsaker till oönskade känslor
Alexander Tancredi
(Sida 5 av 5)
Förslag på vidare studier
Resonemangen ovan, om typiskt mänskliga egenskaper som framträdde under intervjuerna och hur funktionella, eller snarare dysfunktionella, dessa är ur ett kollektivt och ett individuellt perspektiv, kan kanske ge en viss förståelse för varför människor inte alltid är lyckliga. Måhända ger det dig en viss förståelse för varför du inte alltid är lycklig. Men utan den kanske allra mest bidragande orsaken till människans olycka nämligen hennes aggressivitet och hat, och som intervjuerna inte behandlat i någon större utsträckning, kan en någorlunda fullständig eller åtminstone pragmatisk förståelse av varför människan gör sig själv olycklig inte nås. Således kunde en vidare studie fokusera på vilka bevekelsegrunder respondenter uppger för sina oönskade kärlekslösa beteenden och som väcker oönskade känslor i andra och inte sällan skuldkänslor i dem själva. Med det naiva ifrågasättande som präglar det frågeförfarande som använts i denna studie skulle man kanske få någon ökad förståelse för sådant som till exempel rättfärdigande och därmed vidmakthållande av det egna aggressiva beteendet gentemot andra. Troligast är nog dock att benägenheten att besvara impertinenta frågor om mindre smickrande egenskaper hos en själv inte är så stor i en intervju som den kan bli i ett psykoterapeutiskt samtal. Av denna anledning kanske en mer genomförbar men inte mindre angelägen studie kunde inriktas på ett fördjupat studium av oönskade känslor som upplevs i interpersonella sammanhang – ”varför är du inte alltid lycklig i relationer med andra?”
Referenslista
Allwood, C.M. & Eriksson, M.G. (1999). Vetenskapsteori för psykologi och andra samhällsvetenskaper. Lund: Studentlitteratur
Fhanér, S. (1982). Psykologi som förklaring, förståelse och kritik: om psykologins vetenskapsteori. Stockholm: Bonnier Fakta
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Wittgenstein, L. (1961). Tractatus logico-philosophicus. Karlshamn: Bokförlaget Thales
Bilaga 1
Respondenten har berättat om att han inte kan påverka sin arbetssituation, och han håller med om att han blir ett offer för yttre omständigheter i form av system och lagstiftningar och som han inte kan kontrollera.
Intervjuare: Så om den här lagstiftningen skulle ha efterlevts i önskvärd utsträckning, vad skulle det ha fått för praktiska konsekvenser för dig?
Respondent: Ja, då kanske jag skulle ha jobb idag…det påverkar mina inkomster och mina…vad ska man säga…trygghet, det påverkar min inkomst och min trygghet, det påverkar min pension, det påverkar hur jag mår liksom, jag känner mig lite frustrerad i den situation som jag är i…om jag hade kunnat påverka det här eller om det här hade fungerat som det ska då hade jag kanske varit i en tryggare situation
I: Vad innebär det när du säger att du skulle ha varit i en tryggare situation?
R: Ja, jag skulle inte behöva bekymra mig lika mycket för min ekonomi, jag skulle ha arbetskamrater och levt ett normalt liv
I: OK, om jag har förstått dig rätt, det här med arbete är det förknippat med önskvärda känslor då av trygghet, stämmer det?
R: Ja
I: Och vad kan det vara mer för…
R: Gemenskap och utveckla sig själv och så att man… man får lära sig nya saker och tillämpa det som man kan och dra sitt strå till stacken liksom vilket då också liksom…man vill ju inte leva som någon parasit…
I: OK, det här att vara på arbetet eller ha ett arbete så sa du att det skulle innebära en gemenskap till exempel och att utveckla sig och vad skulle det få för praktiska konsekvenser i form av känslor hos dig?
R: Jo, jag skulle få liksom…det skulle öka min tillfredsställelse med mitt eget liv, att jag levde då ett meningsfullt liv
I: OK, så det skulle även, om jag har förstått dig rätt, ge dig en känsla av mening att ha ett arbete?
R: Ja
I: OK, skulle du hålla med mig om jag sa att du för att uppleva de här känslorna av tillfredsställelse och mening är beroende av ett arbete?
R: Ja
I: Skulle du hålla med mig om jag sa att det är nånting liknande som gör sig gällande här att du är beroende av nånting utanför dig själv för att uppleva de här önskvärda känslor av i det här fallet mening och tillfredsställelse?
R: Ja, det är beroende av att vara en kugge i samhällshjulet…
I: OK, och vad tänker du dig att det här med som du nämnde gemenskap på arbetet, skulle du kunna konkretisera och beskriva vad det skulle innebära, hur skulle det se ut en sån situation där du upplever gemenskap på arbetet?
R: Ja, då träffar jag andra människor, jag lär känna nya människor…jag kanske får träffa någon som där jag har…ja, kanske vi träffas privat, någon person som har gemensamma intressen med mig eller liknande humör eller vad det kan vara…och sen är det förstås också…tänkte du på gemenskapen nu eller allmänt?
I: Nej, nu var det just gemenskapen, som du nämnde nyss nu att det kan vara människor med liknande intressen eller liknande humör och så vidare…och hur skulle det ta sig uttryck då det här att andra människor har liknande intressen till exempel…hur skulle det se ut i en sån situation?
R: Ja…då är det…att man, att man, så…att man kopplar, man kopplar av och slappnar av…när man har en människa där man har gemensamma intressen och man trivs ihop… då blir det mer avslappnat liv och man känner sig också liksom…tillhörighet med andra
I: Kan alla människor…kan du ha gemensamma intressen med alla människor?
R: Nej…
I: OK, så för att…om jag har förstått dig rätt då, om du hade ett arbete så skulle du kunna uppleva gemenskap med andra människor om ni till exempel hade något gemensamt intresse, stämmer det?
R: Jag kan uppleva gemenskap med andra människor även om man inte har gemensamma intressen, men känner större gemenskap med dem som har samma intressen och nånting liksom gemensamt att diskutera som båda är intresserade av
I: OK, men skulle du uppleva gemenskap med vilken människa som helst som du arbetar med?
R: Nej, det är alltid någon som liksom kanske…den här personkemin kanske inte är hundra procent…det är alltid någon som man känner liksom att man inte funkar så bra med, någon enstaka…
I: Men om det var så att den här arbetsplatsen då, ponera att du fick ett arbete, den här lagstiftningen efterlevdes och du fick en utbildning och ett arbete men att alla personer där var precis så här som du beskrev nu, att personkemin inte fungerade, skulle du då uppleva den här gemenskapen som du beskriver att du skulle önska?
R: Nej, det skulle jag inte göra om det inte fanns någon som personkemin stämde med
I: Nej OK, skulle du hålla med mig om jag sade att du dels i en sån situation då där det rör ett arbete är beroende av någonting utanför dig själv för att uppleva den här gemenskapen det vill säga andra människor och de här känslorna av tillfredsställelse och mening som du sa förut?
R: Mmmm
I: Skulle du också hålla med mig om jag sade att det krävs en speciell typ av människor, att de inte får vara så där att personkemin inte stämmer?
R: Ja…de flesta människor…jag menar…
I: Oavsett om det är de flesta människor, jag menar…det måste vara…förstår du vad jag menar, det kan inte vara alla, eller?
R: Nej inte hundra procent, det är alltid någon enstaka, vad ska jag säga, majoriteten funkar OK…
I: OK, men oavsett om det är en majoritet eller en minoritet som uppfyller dina de här behoven av gemenskap, skulle du hålla med mig om jag sa att du är beroende av människor som är på ett visst sätt, det vill säga de får inte vara så här då personkemin inte stämmer?
R: Ja, då får man säga det
I: Sen var det något annat du nämnde här, det att du inte har ett arbete idag bidrar till att du bekymrar dig över din ekonomi till exempel…skulle du kunna ge ett exempel, beskriva vad det här bekymret över din ekonomi innebär?
R: Jag måste avstå från mycket som jag gärna skulle vilja göra, resa eller köpa böcker eller gå ut och inte behöva snåla på pengarna, gå på någon fin restaurang eller så, köpa nånting, det måste jag avstå från…och sen…ja så är det liksom just nu…sen då framtidsbekymmer för jag kommer aldrig få, jag kommer att få väldigt dålig pension och man vet inte, man kanske hamnar på socialen eller nånting, det är inte säkert att man klarar sig…på pensionen…
I: Så om jag har förstått dig rätt alltså, det att du inte har nåt arbete idag, innebär det att du inte kan köpa resor och böcker och mat på restauranger…är det det som är aktuellt idag så att säga att du just nu i ditt liv inte kan tillfredsställa de behoven?
R: Ja…ja
I: OK, för du nämnde då också en farhåga inför den framtida pensioneringen…
R: Ja…ja
I: Kan man säga att…vad tänker du dig att de här restaurangbesöken och resorna och böckerna till exempel då som du nämnde ska få för praktiska konsekvenser i form av känslor hos dig när du konsumerar de här sakerna?
R: Hur det påverkar mina känslor, praktiskt?
I: Ja…ja
R: Ja, det är att…
I:…att du känner dig…?
R: …att jag känner kanske…att de…att det här är saker som jag skulle…vara…att för mig att ja…ett sätt att utvecklas va, att man beger sig till länder som man inte har varit och böcker som kanske innehåller nån…kunskap som jag gärna kommer över…och kanske, ja mat kanske också att…om man inte kan gå ut och äta då känner man sig kanske lite utstött, att man inte liksom riktigt tillhör…en avsaknad kanske av tillhörighet där man är som andra människor
I: Ja, OK…men det här att till exempel läsa böcker eller att resa då, det jag frågade var ju vad det skulle få för konsekvenser för dig rent känslomässigt, om jag har förstått dig rätt, skulle du, eller om jag säger så här, skulle det vara dig helt likgiltigt att åka på en sån här resa eller läsa en sån här bok som du inte har råd med nu, skulle det vara dig helt likgiltigt att läsa en sån här bok eller göra en sån här resa?
R: Nej, det är inte helt likgiltigt, det kanske…nej det är inte helt likgiltigt
I: Betyder det att det skulle väcka några känslor i dig som du vill känna, att läsa den här boken eller åka på den här resan och utvecklas och…?
R: Ja…
I: Och vad skulle det kunna vara för känsla?
R: Det är kanske en känsla att…jag kanske att läsa kanske, ja det kanske också är att man utvecklar sig att det är kanske att man har uträttat nånting
I: Och hur skulle det kännas när du tänker på att du har uträttat nånting?
R: Ja att jag kanske, att det leder till att se pyramiderna eller nånting, och då har jag uträttat det här
I: Och om du fick åka till pyramiderna, uträtta det, vad skulle tanken på att ha uträttat det innebära för…vad skulle det väcka för, skulle det väcka några känslor hos dig då eller skulle du vara helt likgiltig efter att ha gjort en sån resa?
R: Ja, det skulle vara som en liten milstolpe liksom i livet att man har…den känslan att man har åstadkommit, uträttat eller…ja det är kanske så att ha åstadkommit nånting för egen del då
I: Skulle det vara en känsla av glädje då eller tillfredsställelse att ha uträttat…?
R: Ja, både glädje och tillfredsställelse…
I: OK, kan det vara nånting liknande med böcker till exempel att uppleva glädje eller tillfredsställelse i att läsa en bok?
R: Ja det kan också vara det…är det kanske ett litterärt verk kanske ett känt litterärt verk, då kan det också vara sånt att man alltid kanske skulle önskat att man hade läst, sen kanske när man har gjort det då blir det också en sån här milstolpe eller…sen också är det nån…ja kanske…bok som jag inte nu har nån kunskap eller lärdom eller nånting sånt…då är det också tror jag man upplever som en milstolpe eller…
I: Ger det också upphov till önskvärda känslor i form av glädje och tillfredsställelse?
R: Ja, jag tror att det är lika känslor faktiskt
I: Lika mycket?
R: Lika, likartade…
I: Likartade känslor som du vill känna, stämmer det?
R: Ja, alla de här tre…inte exakt samma men likartade känslor
I: Önskvärda känslor om man får klumpa ihop dem på det sättet?
R: Ja
I: OK…men om man säger så här då…om jag har förstått dig rätt, att du inte har nåt arbete idag, det hindrar dig från att resa, stämmer det…som du skulle vilja resa, stämmer det?
R: Ja
I: Om man säger så här, vad skulle ett sånt önskvärt resmål vara då, skulle det vara pyramiderna till exempel?
R: Ja, pyramiderna eller…Brasilien, Afrika eller Japan eller nåt sånt där exotiskt eller historiskt
I: OK, men skulle din ekonomi idag medge att du kunde resa nånstans om det så bara var in till Stockholms Centralstation?
R: Ja
I: OK, men skulle den resan in till Stockholms Centralstation inte ge upphov till samma känslor av glädje och tillfredsställelse?
R: Nej…nej
I: OK, skulle du hålla med mig om jag sa att det här med att resa måste vara nånting speciellt, det kan inte bara vara Stockholms Centralstation utan det måste vara några speciella resmål som Brasilien och Japan, det går inte lika bra med Stockholms Centralstation?
R: Nej, det är nog tror jag förknippat med ens drömmar liksom…att de flesta människor, normala människor har några drömmar att uppleva nånting
I: Skulle de drömmarna inte uppfyllas om du åkte in till Centralstationen?
R: Nej
I: Så de där känslorna av glädje och tillfredsställelse de skulle inte infinna sig?
R: Nej
I: OK, skulle du hålla med mig om jag sa att för att du skall uppleva de här känslorna av glädje och tillfredsställelse av att resa till exempel så måste du resa till något speciellt resmål, det räcker inte att åka till Stockholms Centralstation eller åka ned till centrum eller åka till Norsborg eller…?
R: Nej, nej [respondenten får här antas svara på frågan ”räcker det inte…” snarare än ”skulle du hålla med om…”]
I: Och skulle du hålla med mig om att du även avseende resor är beroende av nånting utanför dig själv, nånting speciellt utanför dig själv för att uppleva de här känslorna av glädje och tillfredsställelse?
R: Ja
I: Att det inte bara är att resa vartsomhelst, är vi överens om det?
R: Ja
I: Är det samma sak med böcker, att det är några speciella böcker du skulle vilja läsa, att det inte är vilken bok som helst?
R: Ja
I: Sen sa du att…alltså vad jag har förstått, den här arbetslösheten nu i ditt liv, de praktiska konsekvenser det får omedelbart, det är att dina drömmar inte kan infrias i form av speciella böcker, speciella resor, speciell god mat med umgänge på restaurang…
I: Ja, det är rätt uppfattat
R: Men du uttryckte också att det fanns ett bekymmer inför framtiden, och vad tänker du dig då kan hända…i framtiden så att säga?
R: Ja, att man hamnar på obestånd eller inte kan betala våra räkningar eller.. och inte kan liksom få några av våra drömmar uppfyllda eller nånting och man får kanske bara i bästa fall sitta hemma och…ja…
I: Men skulle det kunna vara ett tänkbart scenario, att du inte hade råd med mer än livets nödtorft så att säga när du är pensionerad?
R: Ja det är ett tänkbart scenario
I: Är det en sån sak som du kan sitta och bekymra dig över idag, att det är så det kan komma att bli?
R: Ja
I: OK…känner du att du kan påverka den utvecklingen nånting idag?
R: Nej, det…det känns nästan omöjligt…och jag tror det är lite specifikt också, att det är svårare i Sverige för mig att påverka för att…jag skulle så kunna göra istället för att få ett jobb eftersom jag inte får nåt jobb, så kanske jag skulle kunna starta nånting själv…men Sverige är lite fientligt mot egna företagare och entreprenörskap och man har liksom hållit storkoncerner om ryggen och de får mycket skatterabatter och så men stödet till småföretagare är mycket dåligt…och hela samhället är liksom nästan mer eller mindre fientligt och det går inte att konkurrera med de här stora företagen…det är en samhällsstruktur som hindrar individen på det här området alltså
I: OK, men om samhället inte hindrade dig då, skulle det innebära att du kunde starta ett företag så att du slapp bekymra dig över din pensionering?
R: Ja
I: OK, skulle du hålla med mig om jag sa att det är yttre omständigheter som påverkar dig så att du bekymrar dig över din pensionering, att du blir ett offer igen, skulle du hålla med mig om jag sa det?
R: Ja
I: Det här med att bekymra sig, är det en icke önskvärd känsla också då eller?
R: Vad sa du?
I: Det att gå och bekymra sig över din pensionering, är det en oönskad känsla, stämmer det?
R: Ja
I: Skulle du hålla med mig då om jag sa att du upplever den här oönskade känslan att vara bekymrad inför nånting som kan komma att hända i framtiden och som du inte kan påverka idag?
R: Ja, det stämmer
Bilaga 2
Information till respondenter
Jag är införstådd med de förutsättningar som gäller för den intervju som kommer att göras med mig. Jag har informerats om studiens syfte och att intervjun spelas in på band, att intervjun kommer att skrivas ut och vid behov avidentifieras och att bandet raderas då uppsatsen är färdig, att materialet enbart används till den aktuella uppsatsen, att intervjun är helt frivillig och att jag kan avbryta densamma närhelst jag så önskar, att uppsatsen är en offentlig handling och att den kommer att presenteras på ett uppsatsseminarium vid Stockholms Universitet.
---------------------
Namnteckning
---------------------
Namnförtydligande
«föregående sida | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 |