Psykologexamensuppsats från Stockholms Universitet 2003
Varför är du inte alltid lycklig?
– en kvalitativ intervjuundersökning om orsaker till oönskade känslor
Alexander Tancredi
(Sida 3 av 5)
Jag är ett offer för yttre omständigheter som jag inte kan påverka. Jag drabbas mot min vilja av känslor jag inte vill känna på grund av sådant som står utanför min kontroll.
Respondenten berättar att hon på arbetet inte bjudits in av sin chef att delta på ett informationsmöte om ett nytt system som man skulle börja använda på ekonomiavdelningen där hon arbetar. Hon kände att hon ville ha den kunskapen som det mötet förmodades ge för att ha lite i ryggmärgen innan utbildningen skulle börja ett par månader senare. Andra i personalen fick gå och kvinnan sade då till sin chef att hon gärna skulle vilja gå om det blev något mer möte, vilket det blev påföljande dag, men hon blev inte informerad vilket dock en annan kvinna som var mammaledig blev och som fick veta att mötet skulle äga rum och kunde gå. Det går inte att ändra på chefen enligt kvinnan. Sådant upplevs inte dagligen men någon gång i veckan. Känslorna var besvikelse och förnedring, att hon blev trampad på och inte bemött med respekt av chefen. Chefens agerande fick henne att känna dessa känslor och hon menade att hon inte kan påverka chefens beteende. Kvinnan håller med om att hon blir ett offer för yttre omständigheter som hon inte kan kontrollera. Hon skulle vilja kunna kontrollera det men kan inte på grund av hur chefen är som människa, chefen förstår inte. Att hon inte själv fick gå och sedan fick reda på att kollegan hade fått gå hade väckt de oönskade känslorna i henne.
Respondenten berättar att hon i relationen med före detta svärmodern ibland kan känna sig rädd. Hon berättar att hon blev kär i en man för ett tag sedan, och att hon följt med honom hem fick svärmodern att tycka att hon betett sig mycket illa, det var ”skandal och mycket opassande”. De praktiska konsekvenser det fick var att hon inte orkade ha svärmodern hemma hos sig då hon behövde hennes hjälp att passa barnet. Hon orkade inte det på grund av hur svärmodern ser på henne -”fördömer [mig] något så in i helvete”. Respondenten menar att hon får en känsla av att vara en dålig människa och att hon inte klarar av det. Då ville inte svärmodern ställa upp som barnvakt vilket blev en ”jävla praktisk konsekvens”. Svärmodern var dock beredd att vara barnvakt om hon fått komma hem till respondenten och sova där, så den möjligheten fanns. Svärmodern tycker att hon visst kan träffa en ny man, men att just den respondenten blivit kär i inte passade. Svärmoderns sätt att tänka om respondenten och det hon säger som kan antas vara ett uttryck för detta tänkande väcker oönskade känslor i respondenten – ”otroligt, otroligt alltså, nästan värre än om det varit min mamma”. Respondenten känner inte att hon kan ändra svärmodern i detta avseende. Respondenten håller med om att hon erfar oönskade känslor på grund av yttre omständigheter som hon inte kan kontrollera.
Sonens skilsmässa var inget roligt, och det är inget respondenten vill uppleva igen. Hon blev ”ledsen så in i baljan”. Det blev inte så att sonen och dåvarande svärdottern blev gifta lika länge som respondenten och hennes man, i över femtio år, vilket man alltid sagt om dem. Respondenten kan inte uppge några egentliga praktiska konsekvenser som skilsmässan gav upphov till, förutom att sonens hustru flyttade från det hus de bott i. Hon kände själv att hon inte kunde påverka det hela på något sätt, det vara bara sonens hustru som bestämde. Att sonens äktenskap höll skulle hon ha önskat säger hon, det skulle vara glädjefyllt. Respondenten håller med om att hon i den situationen upplevde oönskade känslor mot hennes vilja på grund av yttre omständigheter som hon inte själv kunde kontrollera.
Frågan (”Skulle du hålla med mig om jag sade att du i den situationen blir ett offer för yttre omständigheter som du inte kan kontrollera?”) har inkluderats också för att ge respondenterna en möjlighet att svara t.ex.: ”Nej, jag kan inte hålla med om att jag skulle vara ett offer för yttre omständligheter, det är ju till att börja med ingen som tvingar mig att leva, skaffa barn, stanna kvar på just den arbetsplatsen eller i den relationen etc. och det är heller ingen som tvingar mig att hysa en föreställning om mig själv att jag är beroende av något utanför mig själv för att uppleva önskvärda i stället för oönskade känslor.” Svar av detta slag avgavs dock inte av någon respondent. Synen på sig själv som ett offer för yttre omständigheter kanske inte kan betraktas som en direkt orsak till förekomsten av oönskade snarare än önskvärda känslor. Däremot torde den kunna ses som en faktor som innebär ett avhändande av det egna ansvaret för oönskade känslor och härmed en över tid vidmakthållande orsak.
Dysfunktionella kognitiva aktiviteter
Jag upplever oönskade känslor på grund av att jag föregriper något som ännu inte inträffat och som jag inte kan påverka.
Respondenten som inte fått reda på att ett informationsmöte skulle hållas säger att de praktiska konsekvenser det fick att hon inte fick gå på mötet var att hon inte skulle ha den information och förberedelse hon önskat ha inför införandet av och utbildningen i det nya systemet. Det var önskvärt att få gå på mötet, hon skulle bli säkrare inför systembytet och känna mer trygghet och säkerhet och veta mer i förväg, därför att det förmodligen kommer att gå väldigt snabbt när utbildningen påbörjas och systemet införs. Det önskvärda skulle vara att ha en viss förberedelse, att veta något och känna säkerhet och trygghet inför det som kommer. Att ha gjort sig en bild av något som inte stämmer skulle kunna innebära att det är svårare att ta till sig inlärningen. De praktiska konsekvenser det skulle kunna få enligt respondenten är att inlärningsprocessen tar längre tid och inlärningen skall gå så väldigt fort, de skall kunna allting då systemet införs. Kvinnan menar att om utbildningen tar längre tid än vad man tänkt sig så skulle det kunna innebära att de inte klarar av det nya systemet, vilket skulle innebära att de gör fel och att det blir mycket jobb i efterhand att ta reda på vad som gått fel och det är bara de själva som kan ta reda på vad de gjort för fel, de får ta hand om felen i efterhand vilket innebär att de får jobba över (men få betalt). Kvinnan håller med om att detta att chefen inte lämnat information om mötet skulle kunna innebära att hon själv skulle kunna komma att arbeta övertid. Kvinnan känner sig inte 100% säker på att hon kommer att få arbeta övertid på grund av att hon inte deltog på mötena, men att hon kommer att få jobba mycket ändå då systemet införs. Hon säger att det kanske blir så, ”det vet man ju inte förrän i efterhand”, att hon får jobba över som en konsekvens av att hon inte gick på mötena. Den befarade övertiden infann sig inte omedelbart, och hon känner inte att hon kan påverka det kommande befarade scenariot med eventuellt övertidsarbete. Hon säger att om det blir aktuellt att arbeta över så ”gör hon det bara utan att tänka att det är något negativt”. Hon håller med om att hon upplevde oönskade känslor på grund av något som kan komma att hända i framtiden och som hon inte kan påverka nu.
Respondenten berättar om relationen med pojkvännen som tillfälligt är bosatt på annan ort 60 mil från henne. Pojkvännen kommer hem på fredag och åker på söndag mitt på dagen. Då han kommer hem blir hon glad, en känsla som inte varar så länge, ty på lördag kväll får hon panik över att han skall åka. Paniken hon känner på lördag kväll är inför det faktum att hon kommer att vara ensam den kommande veckan, trots att pojkvännen just i det ögonblicket är med henne. Respondenten håller med om att hon upplever den oönskade känslan panik på grund av något som ännu inte inträffat och som hon inte kan påverka.
Respondenten beskriver en situation på en tidigare arbetsplats som skulle privatiseras mot personalens vilja. Han ville att personalen skulle få driva verksamheten själv om den inte kunde fortsätta att bedrivas i landstingets regi, men det blev ett utomstående företag som fick kontraktet. Han säger att han upplevde många oönskade känslor, det var ilska mot landstinget och även gentemot de nya arbetsgivarna men också en känsla av osäkerhet över att vara utelämnad åt några som bestämde åt honom. Att vara utelämnad skulle innebära att han kanske skulle få mindre ansvarsfulla uppgifter, mindre chanser till kurser och utbildning, utveckling i arbetet och mindre tid till diskussion i arbetet. Dessa känslor infann sig trots att detta befarade scenario ännu inte inträffat och de höll i sig från att han fick reda på den förestående privatiseringen och under en ”lång olustig period”. Respondenten håller med om att han upplevde oönskade känslor på grund av något som ännu inte inträffat och som han inte kunde påverka.
Jag upplever oönskade känslor på grund av något som inträffat i det förflutna och som jag inte kan ändra men ändå tänker på.
Respondenten beskriver hur hon på en tidigare arbetsplats vid ett möte fick höra att för att utföra hennes arbetsuppgifter så behöver man inte någon speciell utbildning, det kunde vem som helst göra. De praktiska konsekvenser hon tänkte sig att uttalandet skulle kunna få var till exempel sämre lön, något som skulle kunna innebära att hon fick dra in på vissa saker som att till exempel resa, vilket är förknippat med önskvärda känslor som inte infinner sig om hon inte får resa. Hon upplevde uttalandet som en kränkning vilket innebar att man inte värdesatte det jobb hon gjorde. ”Man” var i det fallet chefen, företagets ägare. Hon säger att det skulle vara önskvärt att ägaren värdesatte hennes arbete ty det skulle bland annat kunna leda till att hon fått bättre lön, mer resurser, att hon skulle ha mått bättre och trivts bättre på jobbet och att hon känt sig viktig. Hon upplevde olust inte bara precis i det ögonblick uttalandet gjordes utan det satt i och ”sitter nog i fortfarande” efter sju eller åtta år. Respondenten håller med om att hon upplever oönskade känslor på grund av något som inträffat i det förflutna och som hon inte kan ändra på.
Att respondentens grannar för oväsen (bankar i väggen, hoppar i golvet, hundar som skäller på nätterna) väcker oönskade känslor hos honom. De praktiska konsekvenser oväsendet innebär är att han inte kan föra en konversation med gäster eller att han får svårt att höra vad som sägs på TV. Detta är något som händer ofta. Respondenten kan då uppleva att det ”rubbar hans balans”, att han får ont i magen, blir irriterad, arg, förbannad och nervös, kan inte sitta still och vill bara sticka därifrån. Även om han inte får ont i magen så känner han det som att han inte har sitt eget hem. Han känner att hans revir kränks av oväsendet. Han känner att han inte kan påverka grannarnas beteende, han har försökt och inte lyckats även om det blivit något bättre sedan några grannar flyttat. Graden av sårbarhet hos respondenten, som kan variera, avgör hur störd han blir av oväsendet. Han kan uppleva att han blir störd om han har middagsgäster hemma och grannarna börjar föra oväsen. Trots att oväsendet har upphört efter mellan en halvtimmes eller ett par timmars varaktighet, så kan det ta flera timmar för respondenten att återhämta sig. Respondenten håller med om att han påverkas negativt i form av oönskade känslor på grund av något som inträffat i det förflutna och som han inte kan ändra på.
Jag upplever oönskade känslor på grund av att jag befarar att något som hänt i det förflutna skall komma att upprepa sig.
En man respondenten haft en relation med hade en tjugofemårig son som hon upplevde var svartsjuk på henne. Hon och mannen åkte vid ett tillfälle till ett torp som mannen hade för att vara där under tio dagar. Efter tre dagar, mitt i natten, så kom sonen plötsligt och oanmält upp för att fira semester samtidigt som kvinnan och hennes partner. Hon sade på morgonen efter att det inte var vad hon tänkt sig, hon själv hade ordnat barnvakt och det kändes lyxigt att få vara tillsammans utan barn. Att sonen kom upp skulle innebära att hon och mannen inte skulle få ha det trevligt och mysigt, vilket inte mannen förstod, det gjorde inget enligt honom att sonen var där också. Hon sade att hon tänkt sig att vistelsen på torpet med mannen skulle innebära att hon fick sina behov tillfredsställda, något som hotades av sonens närvaro enligt henne. Hon säger att hon inte skulle uppleva de önskvärda känslorna om hon inte fick vara tillsammans med bara mannen, att till exempel ta ett morgondopp själv utan mannen skulle innebära att alla önskvärda känslor inte infann sig. När det gick upp för henne att sonen anlänt tänkte hon att ”nu är det kört” och hon visste att hon inte kunde få vara ensam med mannen. Att sonen anlände, trots att denne inte omedelbart trängde sig mellan respondenten och sonens far och vilket skulle omöjliggöra den eftertraktade samvaron, fick henne att oroa sig för att det skulle komma att bli så i ett senare skede. Respondenten säger att på grund av den erfarenhet hon haft med sonen så befarade hon att vad som tidigare tilldragit sig skulle hända igen. Respondenten håller med om att hon upplevde oönskade känslor på grund av att hon befarade att något som hänt i det förflutna skulle komma att upprepa sig.
Respondenten beskriver hur hon blir galen, en oönskad känsla, när hon kommer upp på morgonen och det ”ser ut som fan” i köket, vilket det inte gjort då hon lagt sig kvällen innan. Hon upplevde ilska och irritation över att andra inte kan ta ansvar. De praktiska konsekvenser hon säger att det får är att hon får städa upp efter andra, vilket egentligen inte är så farligt eftersom det bara tar en kvart, tid hon hellre lägger på något annat och som kan vara hur trivialt som helst som att titta på TV. Att avstå från att städa upp efter andra skulle innebära att hon skulle hon skulle få sådan panik över hur det ser ut att hon ändå skulle gå och göra det efter en halv minut. Hon känner sig tvungen att ta hand om det för att slippa känna panik. Vid tidigare försök att avstå har paniken tagit över och fått henne att ändå städa upp efter andra. Hon säger att hon inte är arg hela tiden då hon diskar, tanken på hur fint det skall bli gör att det känns roligt. Irritationen beror på att andra inte känner att det är viktigt för dem att ha rent och snyggt runtomkring sig. Konstigt nog, säger hon, upplever hon lycka efteråt för att det är rent och fint i köket. Ilskan och irritationen gentemot dem andra går inte över på en gång men hon tar inte upp det med de andra inblandade senare såvida det inte blir gräl för då är deras underlåtenhet att städa ett trumfkort att dra fram. Hon säger att det litegrann är hennes fel att hon låter paniken ta över eftersom andra då kan fortsätta att låta bli att städa efter sig. Trots att hon njuter av det nystädade köket så känner hon irritation gentemot de personer som aldrig städar efter sig. Den irritationen finns alltid där säger hon eftersom det alltid är så och det kommer att fortsätta vara så. Respondenten håller med om att hon upplever den oönskade känslan ilska därför att hon befarar att något som hänt i det förflutna kommer att upprepa sig i framtiden.
Jag upplever oönskade känslor i relationer med andra personer på grund av något de gjort i det förflutna trots att beteendet ifråga inte uppvisas just nu.
En respondent berättar om hur hon fick höra att en väninna hade sagt ofördelaktiga saker om respondenten och hennes förhållande bakom hennes rygg, varpå starka olustkänslor gentemot väninnan infann sig. Även känslor av besvikelse, ilska och vrede väcktes. Det väninnan sagt fick egentligen inga praktiska konsekvenser alls såsom till exempel att andra personer skulle ta avstånd från respondenten. Icke desto mindre kände respondenten att hon inte längre kunde lita på väninnan och hon slutade umgås med henne. Respondenten håller med om att hon upplevde oönskade känslor i denna relation trots att det beteende som väckt dessa känslor endast uppvisats någon gång i det förflutna.
Konflikter på arbetet är något som påverkar relationer negativt för respondenten. Ibland har oenighet rått kring bemötande av patienter och respondenten har då upplevt känslor av ilska och uppgivenhet. Bristen på enighet i personalgruppen leder till minskad arbetstillfredsställelse. Ilskan över annan personals agerande kan sitta kvar även en tid efter andras enligt respondenten felaktiga beteende och oenigheten bidrar till en mindre god stämning mellan honom och somliga kollegor trots att en mer positiv känsla skulle ha varit önskvärd i dessa relationer. Respondenten håller med om att en annan persons agerande i det förflutna påverkar honom negativt i form av oönskade känslor i denna relation även efter att den här personen uppvisat detta beteende.
En av respondentens medarbetare har en benägenhet att inte städa upp i köket på arbetsplatsen efter sig, antingen har han inte tömt diskmaskinen eller så har han inte ställt in sin disk efter sig. Respondenten upplever en kort irritation över detta innan han inser att denna ilska i sig skulle fördröja honom ännu mer än vad det tar att ta rätt på medarbetarens disk. De praktiska konsekvenser detta får visar det sig egentligen är inga alls, att till exempel inte hinna kopiera papper inför en föreläsning skulle något eget misstag kunna leda till. Att denna person konsekvent underlåter att städa upp efter sig får inte den förståelse som att någon haft lika mycket att göra som han själv och därför inte hunnit ta hand om sin disk. Just att någon ”nästan systematiskt använder en annan för att inte behöva göra det själv” ser han som ett uttryck för bekvämlighet hos vederbörande och respondenten blir irriterad och tänker ”han kan aldrig lära sig nånting” men sen tänker han inte mer på det. Likväl så ”måste irritationen på något sätt” påverka deras relation negativt; ”hela mitt känsloläge ändras även om det är lite, men det är ändrat…och då påverkar det ju också medarbetaren”. Respondenten håller med om att denna persons agerande vid en given tidpunkt gör att relationen i något avseende påverkas negativt, om än inte så mycket, och att irritationen gentemot honom i någon utsträckning finns kvar även efter den situation i vilken personen handlat på detta sätt.
«föregående sida | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | nästa sida»