Psykologexamensuppsats från Stockholms Universitet 2003
Varför är du inte alltid lycklig?
– en kvalitativ intervjuundersökning om orsaker till oönskade känslor
Alexander Tancredi
(Sida 2 av 5)
Inledande frågor under intervjun
Innan respondenten får avge beskrivningar av situationer i vilka oönskade känslor upplevts, har ett antal frågor ställts som syftat till att dels få respondenten att känna sig någorlunda bekväm i intervjusituationen och dels förvissa sig om att respondenten anser sig vara människa och om vissa fundamentalt mänskliga egenskaper återfinns hos respondenten (då dessa refereras till senare under intervjun), nämligen att vederbörande är en handlande och upplevande varelse och vars handlande normalt syftar till att önskvärda snarare än oönskade känslor skall infinna sig. Detta är egentligen den enda förförståelse intervjuaren har med sig, men icke desto mindre så bör den förankras hos respondenten och inte tagas för given. Denna tes om mänsklig intentionalitet bör kunna sägas vara allmänt vedertagen inom psykologin och Fhanér (1982, s. 64) beskriver detta fenomen sålunda: ”Den egentliga eller yttersta förklaringen till en handling är sålunda vår behovsstruktur och motivet fyller funktionen att styra våra handlingar mot behovstillfredsställelse…”. De inledande frågorna lyder således:
Skulle du hålla med mig om jag sade att du är människa eller har en upplevelse av att vara människa?
Denna slutna fråga (en öppen fråga skulle ju ha lytt: ”Vad är du?”) har flera syften; att klargöra om respondenten faktiskt anser sig vara människa eller har en upplevelse härav, att från första början göra klart att intervjuaren tar så lite som möjligt för givet och att konstruerandet av kunskap är ett gemensamt företag (man enas om ”sanningar”), att respondenten börjar vänja sig naiva frågor, och dessutom leder den naturligt vidare till nästa fråga:
Kan du beskriva vad det innebär att vara människa?
Här bereds respondenten tillfälle att tidigt i intervjun få tala fritt om något som han eller hon rimligtvis bör ha några tankar kring. Kanske kan detta lätta på eventuella spänningar respondenten har inför att bli intervjuad om ett okänt ämne av en främmande människa. Det övergripande syftet med frågan är dock att testa hypotesen om intentionalitet; att respondenten är en upplevande och handlande varelse vars agerande syftar till att vederbörande skall uppleva önskvärda och slippa uppleva oönskade känslor. Detta görs genom att intervjuaren tar fasta på respondentens beskrivningar av det egna handlandet, och frågar vad respondenten tänker sig att syftet med detta handlande är, förslagsvis genom att fråga vilka praktiska konsekvenser respondenten tänker sig att handlandet skall få. Även att fråga om vad som skall till för att känslor respondenten säger sig vilja uppleva också skall upplevas kan leda till att det går att fastslå ett samband mellan handling och upplevelse. Man kan också ställa den hypotetiska frågan: ”Vad tror du att det skulle få för praktiska konsekvenser om du avstod från att handla så, vilka känslor skulle du då känna?” Vad som också bör framkomma, och som man bör vara överens med respondenten om, är att han eller hon kan hysa både önskvärda och oönskade känslor, något man kan behöva fråga om, ex: ”Det här att vara glad och som du känner när du gör det där, är det en önskvärd känsla?” Vanligtvis kan man efter ett tag ställa frågan:
Skulle du hålla med mig om jag sade att du vanligtvis handlar i syfte att uppleva önskvärda känslor och att slippa uppleva oönskade känslor?
I det fortsatta frågeförfarandet kan intervjuaren återvända till denna ”sanning” man enats om med respondenten (om man nu gjort det!) och fråga om det kan finnas något respondenten tror att han eller hon i situationer som beskrivs skulle kunna göra för att antingen ändra yttre omständigheter eller ändra på sig själv i syfte att må bättre. En fråga som kan inkluderas, men vilket inte är nödvändigt, är följande, och vilken i så fall är lämplig att ställa i detta skede:
Vore det önskvärt från och med nu i ditt liv att alltid uppleva önskvärda känslor och att aldrig uppleva oönskade känslor?
Några invändningar mot detta hypotetiska Nirvanascenario då denna fråga ställts under intervjuerna i föreliggande studie är att det skulle bli trist, att man inte skulle uppskatta lycka om man inte kunde jämföra med dess motsats, att man skulle bli fördummad, att man skulle kräva mer och mer, att man inte skulle kunna relatera till andra människor och förstå och hjälpa dem, att det är en omöjlighet (trots avsaknad av egen erfarenhet härav) etc. Att dessa antaganden är lika hypotetiska som frågan i sig verkade inte föresväva någon av respondenterna. Som intervjuare får man bemöta alla dessa invändningar med till exempel ”Nej, du skulle ju bara vara lycklig, inte uppleva oönskade känslor på grund av att du bara upplevde önskvärda dito”, eller ”Men du skulle kunna vara andra människor till hjälp ändå” och ställa frågan igen. Trots att hypotetiska frågor kan vara meningslösa har svaren på denna fråga varit intressanta i så måtto att de visar på det något paradoxala resonemang som ofta förts – att man skulle bli mindre lycklig om man alltid var lycklig än om man inte alltid var lycklig.
Huvudfrågor
Oavsett om ovanstående fråga inkluderas eller inte så blir det en naturlig övergång till nästkommande två frågor och som utgör denna studies huvudfrågeställning:
Upplever du alltid önskvärda känslor? (Är du alltid lycklig?)
Om svaret är ett tveklöst ”ja”, ackompanjerat av försäkranden om att respondenten minsann inte lever i förnekande kan intervjuaren tacka för sig och avsluta intervjun, eller försöka provocera respondenten i syfte att väcka oönskade känslor hos vederbörande och påtala detta, något som av etiska skäl dock inte kan rekommenderas. Annars kan man gå vidare med nästa fråga, som antingen kan lyda:
Varför inte då? (Varför är du inte alltid lycklig?)
eller den form som använts i denna studie för att den dels förmodats vara mindre provocerande och dels är tidsbesparande då den direkt ber om redogörelser för av respondenten upplevda situationer i vilka oönskade känslor erfarits:
Kan du ge ett konkret exempel på en situation då du inte upplevde önskvärda känslor/upplevde oönskade känslor?
Vad intervjuaren är ute efter här är konkreta, detaljerade beskrivningar av ovan nämnda situationer. Oönskade känslor och dessas upplevda orsak efterfrågas liksom förväntade önskvärda känslor som uteblivit samt vad som enligt respondenten skulle till för att de sistnämnda känslorna skulle infinna sig. Detta görs lämpligen genom att fråga vilka de praktiska konsekvenser det som tilldragit sig skulle leda till, exempelvis: ”Och vad skulle det innebära, konkret, att få mindre lön?” Detta frågande om praktiska konsekvenser drivs ända tills respondenten avgivit ett svar på känslonivå, t.ex. ”Ja, om jag får mindre pengar skulle jag inte ha råd att resa dit jag vill och få uppleva de önskvärda känslor jag tänker mig att resan skall ge upphov till.”
Då en situation detaljerat har beskrivits, avseende vad som tilldragit sig i tid och rum, och vilka känslor som upplevts eller inte upplevts är det intervjuarens uppgift att dra logiska slutsatser om varför oönskade istället för önskvärda känslor upplevts av respondenten i situationen som redogjorts för, och fråga respondenten om han eller hon håller med om påståendena. All kognitiv och beteendemässig aktivitet såsom exempelvis tankar, förväntningar och ageranden som respondenten redogjort för, liksom utifrån kommande stimuli i form av till exempel andras beteenden, eller förväntade och uteblivna beteende, och hur detta relateras till respondentens känslor, används för att dra dessa slutsatser till en högre abstraktionsnivå. Exempel på hur detta kan göras finns i bilaga 1. Att ofta återge och sammanfatta det respondenten beskrivit av en situation (skeenden, känslor etc.) kan vara lämpligt då det ibland blir långa berättelser och där de logiska slutsatser som skall dras bör vila på en så sann förståelse som möjligt av det respondenten beskrivit.
Under en tidsbegränsad intervju kan intervjuaren behöva göra en avvägning mellan att få en så fullödig och detaljerad beskrivning som möjligt (”Vad innebär det att umgås med andra människor?” etc.) av vad som försiggått i en av respondenten avgiven redogörelse för en situation i vilken oönskade känslor erfarits, och att inom rimlig tid nå fram till vilka de oönskade känslorna är, hur dessa är relaterade till de skeenden som beskrivits, samt att eventuellt fråga om vilka önskvärda känslor respondenten inte upplevt och vilka villkor respondenten ställt upp för att dessa skall infinna sig.
Ytterligare frågor som ställts under intervjuerna
Under de intervjuer som genomförts i denna studie har respondenterna i stor utsträckning själva fått välja vilka situationer de vill berätta om och i vilka oönskade känslor upplevts. Det framgick tämligen snart att respondenterna hade en benägenhet att berätta om problem där de själva inte varit helt ansvariga för de oönskade känslorna, alltså där de så att säga drabbades av yttre omständigheter, snarare än av sitt eget handlande. Under pilotintervjun framkom att den oönskade känslan skuld upplevts på grund av det egna beteendet. Det något paradoxala i att, inte sällan mot bättre vetande, agera på ett sätt som väcker oönskade känslor i en själv föranledde att frågorna:
Har det hänt att du någonsin känt skuld? Är skuld en önskvärd känsla?
och
Tror du att du någonsin mer kommer att känna skuld, och i så fall för vad?
inkluderades då denna frågeställning förmodades besvaras endast om respondenterna särskilt ombads avge ett svar på detta.
Även avseende dessa frågor har intervjuaren att efterfråga detaljerade beskrivningar av konkreta situationer respondenten upplevt och i vilka vederbörandes agerande givit upphov till skuldkänslor. Även frågan:
Kan du inte från och med nu bara sluta agera så att du känner skuld, du vill ju inte känna skuld?
kan inkluderas, inte för att den kan ge ett reliabelt svar, utan för att respondenternas resonemang härikring kan ge värdefull information om benägenheten att handla på ett självdestruktivt sätt och hur detta hänger ihop med övriga föreställningar hos respondenterna om vad som ger upphov till önskvärda respektive oönskade känslor.
Då flera olika situationer redogjorts för och samma, ur respondenten härrörande orsaker till oönskade känslor, återkommer utan att några nya tillkommer, så har intervjuaren fått tillräckligt med data för att avsluta intervjun. Under de intervjuer som genomförts i föreliggande studie har dock ytterligare några frågor ställts. De första tre har syftat till att utröna huruvida respondenten tror att det går att åtgärda det hos vederbörande som ger upphov till oönskade känslor:
Skulle du hålla med mig om jag sade att du är en person som ibland upplever oönskade känslor därför att du…(räkna upp alla orsaker som framkommit under intervjun)? Vill du vara en sådan person? I början av intervjun var vi överens om att det du gör vanligtvis syftar till att du skall uppleva önskvärda känslor och slippa uppleva oönskade -tror du att det finns något du, i enlighet med detta, skulle kunna göra för att bli kvitt det i dig som gör att du inte bara upplever önskvärda känslor?
Frågorna tangerar möjligen psykoterapi då den ger respondenten tillfälle att resonera kring om förändring vore möjlig (och önskvärd) och hur respondenten i så fall själv tänker sig att detta skulle kunna gå till, varför det kan finnas anledning att som intervjuare hålla det fortsatta frågandet om detta på en nivå som inte sätter igång processer respondenten inte väntat sig att intervjun skall göra.
Nästkommande två frågor syftar till att dels kunna dra en logisk slutsats om den egentliga, ultimata orsaken till att oönskade känslor infinner sig hos respondenten, dels be respondenten söka förklara vilken mening vederbörande tillskriver livet:
Skulle du känna dessa oönskade känslor om du inte fanns?
Om man antar att ingen tvingar en att leva så är den egna motivationen att fortsätta leva den yttersta orsaken till att man upplever oönskade känslor oavsett om man ifrågasatt meningen med sitt liv eller inte, ett påstående som det torde vara tämligen omöjligt att logiskt bestrida. Sålunda finns ett oupplösligt samband mellan upplevelsen av en åtminstone tillräckligt stor mening med livet för att fortsätta leva (om än blott för att hålla den oundvikliga döden stången) och de oönskade känslor som infinner sig; ingen existens – inga känslor. Av denna anledning har följande fråga ansetts vara av betydelse för att få åtminstone någon uppfattning om vad som driver respondenten att upprätthålla sin existens:
Vad tänker du dig då att syftet med ditt liv är?
Vad som tagits fasta på under de intervjuer som genomförts i denna studie har varit hur respondenterna tänker sig att önskvärda känslor skall komma till stånd. Avslutningsvis har respondenterna givits tillfälle att ställa frågor, kommentera eller korrigera något som sagts under intervjun.
Resultat
Det har varit författarens strävan att ur de konkret beskrivna situationerna formulera mer generella hypoteser på en högre abstraktionsnivå. De orsaker till att respondenterna inte alltid är lyckliga och som återfunnits hos flera eller alla av respondenterna redovisas med hjälp av några sammanfattande beskrivningar av situationer som redogjorts för, tillsammans med den tolkning som föreslagits under intervjun och vars riktighet respondenten enats med författaren om. Det bör dock poängteras att fler orsaker än de som här framkommit rent hypotetiskt torde kunna gå att resonera sig fram till och stipulera, beroende på till exempel intervjuarens kreativitet och ihärdighet. Inte sällan har flera orsaker i form av antaganden och kognitiva aktiviteter hos en respondent samverkat i en beskriven situation. I de sammanfattningar som här nedan återges har dock endast en orsak åt gången redovisats. Då det i redovisningarna står att ”respondenten håller med om…” så innebär detta att respondenterna i intervjuerna svarat ja på till exempel frågan ”Skulle du hålla med mig om jag sade att du i den situationen upplever oönskade känslor på grund av något som inträffat i det förflutna och som du inte kan ändra på?”. För att i möjligaste mån värna om konfidentialitet och sekretess nämns inte explicit vilka respondenter som avgivit återgivna beskrivningar.
Dysfunktionella antaganden
De två första faktorer som funnits hos så gott som alla respondenter rör vad som skulle kunna betecknas som typiskt mänskliga, om än inte i alltför stor omfattning uttalade, antaganden som människor hyser:
Mitt blotta varande är inte nog för att jag skall uppleva lycka. Jag är beroende av något utanför mig själv för att önskvärda känslor skall infinna sig och för att oönskade känslor inte skall infinna sig. Detta något skall dessutom vara något särskilt, det får inte vara vad som helst.
Respondenten har genomgått en separation och hon ser sig själv som förbrukad som kvinna vilket innebär att hon inte kan skaffa nya barn med en annan man, hon har haft sin chans att ha sin familj säger hon, och hon vet inte om hon kan bo med en man igen. Att inte vara förbrukad eller ratad skulle innebära att ha samma familj. Vid tiden för separationen skulle det ha varit mer önskvärt att leva i en fungerande relation med exmannen och barnet än att leva ensam. De praktiska konsekvenser detta skulle ha fått var känslor av trygghet, glädje, lycka och framtidstro, säger hon. Livet som ensamstående innebär att hon inte lika starkt kan uppleva detta. Respondenten håller med om att hon för att uppleva nämnda känslor är beroende av någonting utanför henne själv i form av att bo tillsammans med en viss person. Känslorna finns även i henne själv, men det känns inte lika tryggt. Med tryggt menar hon att kunna luta sig mot någon och inte behöva ta hand om allt själv; det är lättare att ha någon att dela allt med. Ibland har hon dock känt sig otrygg trots att det inte varit en besvärlig situation som hon måste ta hand om själv.
Respondenten, som är arbetssökande, skulle om han fått ett arbete, vara i en tryggare situation vilket skulle innebära att han inte skulle behöva bekymra sig lika mycket över sin ekonomi, han skulle ha arbetskamrater och han skulle ha levt ett normalt liv. Att ha ett arbete är förknippat med önskvärda känslor, att han upplever gemenskap och att han utvecklar sig själv, lär sig nya saker, får tillämpa sina kunskaper och att han får ”dra sitt strå till stacken så att han inte behöver leva som en parasit”. Gemenskapen på arbetsplatsen skulle innebära att han blev en kugge i samhällsmaskineriet och att han härmed levde ett mer meningsfullt och tillfredsställande liv. Respondenten håller med om att han är beroende av något utanför honom själv, i det här fallet ett arbete, för att uppleva de önskvärda känslorna mening och tillfredsställelse. Denna gemenskap skulle kunna innebära att han fick lära känna nya människor med liknande intressen, något som skulle kunna ge upphov till känslor av gemenskap och tillhörighet. Han tror dock att han inte skulle uppleva gemenskap med alla andra på en arbetsplats, med sådana med vilka ”personkemin” inte stämmer, så om han fick ett arbete men hamnade på en arbetsplats på vilken det bara fanns personer med vilka kemin inte stämde, så skulle han förmodligen inte känna gemenskap säger han. Respondenten håller med om att han inte bara är beroende av något utanför sig själv (ett arbete) för att erfara de önskvärda känslorna tillfredsställelse, mening och gemenskap, utan att själva stimulus som skall väcka känslan av gemenskap inte får vara vilka personer som helst, de måste ha någonting speciellt på så sätt att ”personkemin” stämmer. Att respondenten inte har ett arbete idag innebär att han bekymrar sig för sin ekonomi, och att han måste avstå från att göra saker han vill göra så som att resa, köpa böcker eller gå på en fin restaurang, något han idag måste avstå från. Han tänker sig att konsumtionen av resor och böcker skall medföra att han utvecklas genom att besöka länder han inte varit i och att han kan få kunskap genom böcker han läser. Att kunna gå ut och äta skulle innebära att han kände en tillhörighet. Att till exempel ha sett pyramiderna, ”en milstolpe i livet”, skulle kunna väcka känslor av till exempel glädje och tillfredsställelse. Att få lärdom och kunskap från böcker kan leda till likartade önskvärda känslor. Respondenten säger att hans ekonomi idag inte medger sådana resor. På frågan om han skulle ha råd att åka till Stockholms Centralstation och om inte det kunde gå lika bra svarar han att det skulle han ha råd till men att det inte vore samma sak. Respondenten håller med om att han är beroende av något utanför honom själv, att resa för att uppleva de önskvärda känslorna men att han inte kan resa vartsomhelst, det måste vara något speciellt stimulus, vissa exotiska platser som exempelvis Brasilien eller Japan, men inte Stockholms Centralstation, som skall till för att väcka de önskvärda känslorna. Detsamma gäller böcker, det duger inte med vilka böcker som helst, utan det måste vara några speciella böcker.
Respondenten berättar om en episod då hon åkt till fjällen med tre andra kvinnor för att åka skidor. Hon och två av de andra kvinnorna hade varit uppe sent en kväll och blev väckta efter c:a fyra timmar, tidigare än de tänkt sig, av den fjärde kvinnan som ställt väckarklockan. Denna kvinna förde oväsen och förhindrade de andra att somna om. De praktiska konsekvenser detta fick var att hon blev trött under dagen och kände sig småsjuk. På frågan om hon inte kunde ligga kvar i sängen och sova färdigt svarar respondenten att möjligheten härtill fanns, ingen skulle hindra henne, men det alternativet var inte önskvärt eftersom hon hellre ville vara i skidbacken. Att åka skidor sågs som något positivt och roligt och det var därför de åkt dit, inte för att ligga i sängen. Att åka skidor sades ge något till kroppen, det var sol och god mat, härliga backar, socialt umgänge som är viktigt, man är fri från sitt arbete, det är något man behöver. Hon mår bättre av upplevelsen och kan fortsätta i ekorrhjulet. Skidåkningen skulle få henne att känna sig glad och tillfreds, känslor som inte skulle infinna sig om hon låg i sängen och tog igen den uteblivna sömnen, då skulle hon få dåligt samvete för att hon betalt mycket pengar för resan och sedan ligger i sängen. Kvinnan håller med om att hon i den situationen är beroende av något utanför sig själv för att uppleva känslorna glädje och tillfredsställelse.
«föregående sida | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | nästa sida»